Helgen då vintern kom

Vi har haft en hektisk men mycket rolig helg :)
Igår körde vi till våra goa vänner som vi lärde känna när våra äldsta barn gick i förskolan (pojkarna var ca 2 år och flickorna ca 5 år). Det är alltid lika roligt att träffas. Vi åt gott nybakat saffransbröd till fika och sen ställde sig grillmästaren i trädgården och grillade kyckling. Vi lekte lekar och pratade i många timmar. När vi körde hem började det snöa rejält i Ystad och höll på fram tills Skurup, det är läskigt att köra i snöoväder men maken min kör försiktigt och säkert så vi kom tryggt hem.
När vi vaknade imorse var det mycket snö ute till yngsta prinsessans stora glädje och det har fortsatt snöa hela dagen. En tur till simskolan där hon till sin stora förvåning kunde göra en kullerbytta i vattnet kunde vi göra trots snöandet:)
Resten av dagen har jag julpyntat med lite hjälp. Jag brukar inte vara såhär tidig med julandet men just nu känns det som att det är bra att vara tidig med så mycket som möjligt. Det blev riktigt fint och en mysig julstämmning. Jag ville hinna klart idag för imorgon ska jag ägna mig åt yngsta dottern hela dagen (har tagit henne ledigt från skolan). Jag kan väl säga att trött är bara förnamnet men jag vet att lägger jag mig för tidigt så vaknar jag vid 4-tiden imorgon och det vill jag inte.

Jag sover faktiskt lite bättre nu när jag slipper bh:n på natten, jag har inte heller lika ont i armen/bröstet så det hjälper såklart också till med sovandet.
Jag funderar mer och mer på hur det kommer att bli med behandlingen, känner mig orolig över hur jag kommer att må och hur mycket jag kommer att kunna vara med på lucia, julfest, skolavslutning mm. Jag försöker tänka positivt, jag kan ju liksom ändå inte smita undan, jag måste ju igenom detta...och mina nära och kära med mig.
Det har varit tungt att stryka streck i almanackan över allt som varit planerat. Julfester, lucia, julmiddagar, julshow, resan till Florida, möten mm är ersatt av operation, provtagning, röntgen, cellgifter, sjukgymnasik, distriktssköterska, EKG mm....

Ibland känns det så overkligt att detta gäller mig...och oss....bröstcancer läser man om, det har man inte....Jag vill ha tillbaka mitt gamla liv NU men jag vet att det är borta, att jag långsamt håller på att anpassa mig att leva ett liv fullt av oro, att leva med cancer och att leva med en oro för att det ska komma tillbaka. Läkarna säger att återfallsrisken är liten och att cellgifterna är för att de säkert ska få bort alla cancerceller, att strålningen är en extra säkerhet och att tabletterna sen minskar risken för återfall ännu mer...Läkarna låter positiva men någonstans där inne i hjärta och hjärna vågar jag inte lita på att jag ska bli frisk igen, men jag hoppas på att jag vågar hoppas och lita på vad de säger någon gång i framtiden.