söndag 24 november 2013

Jul på Liseberg

Vilken fantastisk fin julstämning det är på Liseberg. Alla lampor och dekorationer, så vackert och så mycket bättre kunde det inte bli med Peter Jöbacks underbara julsånger ur högtalarna.

Jag har precis kommit upp till hotellrummet efter en god 5-rätters meny!!!!! Och jag har ätit musslor. ..ganska gott till min stora förvåning. 


Det började med lite smått och gott, sen fick vi en fantastisk svamprisotto....


En supergod fisk, ostar som smälte på tungan och sist olika sorters glass och choklad. Mums

Jag är jättetrött men tacksam att jag orkar vara med. Nu ska jag sova några timmar innan den härliga frukostbuffen.


lördag 23 november 2013

Göteborg

Jag och mina kära döttrar har varit och badat idag. Vi hämtade lillsessan direkt efter skolan och hade ett par härliga timmar på badet. Lillsessan är riktigt duktig på att simma men tycker inte om att få vatten i näsan. Det finns näsklämmor så jag ska köpa en sån till henne. Vi ska bada några gånger till innan vi åker till USA så att hon blir ännu säkrare i vattnet.
Ikväll tog jag tåget till Göteborg med mina gamla kollegor. Måste erkänna att jag funderade både en och två gånger innan jag bestämde mig och jag är glad att jag följde med. Vi bor på Gothia Tower, precis intill Liseberg dit vi ska imorgon. Saknar familjen men jag är hemma igen på söndag.



Idag låg ett brev från Region Skåne i brevlådan. Pulsen rusade i höjden och svetten och rädslan bröt fram. Tänk vad en logga kan ställa till det. Resultatet från cellprovstagningen. Normalt! 
Tack gode Gud för det. 

onsdag 20 november 2013

En lång vecka

Det är en väldigt lång vecka. Inte för att det är tråkiga saker som händer utan det är liksom bara långsamt. Trodde att det var fredag imorse....Tänkte efter en stund att det är väl bara att ta tillvara på den extra långa veckan på ett bra sätt ofta går ju tiden alldeles för fort.
Vad har jag gjort då?
Tja egentligen inte så mycket. Jag fick min spruta i måndags, då blir jag alltid lite trött ett par timmar. Tränat har jag gjort,  både thai chi, cyklat på motionscykeln, gympat och styrketränat. Jobbat, bakat, städat, lekt. Varit på en föreläsning av en psykolog, varit på föräldramöte. Det blev ju en del ändå och då är vi bara i mitten av veckan.

Ha det gott allihopa!

söndag 17 november 2013

Tankar i mörkret

Jag fick en fråga häromdagen om det kommit något bra ur denna resan...jag har oerhört svårt att se något som bra med att få cancer.
Det bästa hade varit om jag och alla nära hade sluppit detta och fått leva obekymrade ett tag till om hur det är att leva med/leva nära någon som är svårt sjuk. Att leva i en mardröm en längre tid gör att man liksom inte riktigt känner sig delaktig i det vanliga livet, det som alla andra lever. Jag känner mig fortfarande lite utanför, en liten egen sfär där jag går för mig själv och ibland gläntar någon på dörren in till er andra men klivet in är inte så enkelt som det kan verka.
Jag har tappat ett år, mitt vanliga liv har satts på paus, på väntan och det är ibland smärtsamt när jag inser att jag inte kan ta ikapp det jag har missat där ute hos er. Ni som har levt det vanliga livet som rullat vidare framåt samtidigt som mitt har rullat i en annan riktning, lite bakåt eller kanske mest i sidled, bredvid er andra.
Nej, det har inte kommit något bra ur denna resan, bara rädsla och ångest...
Igår såg jag en film på tv där en kvinna hade cancer. Hon var så vacker. Men cancer är bara vackert på film, inte i verkligheten, här i verkligheten kan inget smink dölja den förtvivlan som syns i ögonen på den som är drabbad, det är bara en enda lång jävlighet, nej inget gott kan komma ur denna resan, bara elände och sorg...

Det har varit några känslosamma dagar den senaste veckan, berg och dalbana, där jag trodde jag hittat det jag ville gick jag vilse och blev vilsen ett tag. "Jag ger upp, jag struntar i det, jag bryr mig inte, jag hittar en annan väg att gå", så kändes det i själen och hjärtat gjorde ont, jag blev sårad och ledsen, kände mig övergiven och dumpad. Jag var den som man kan klara sig utan, den som man inte räknar med, den som kan offras. Jag kände att jag orkar inte kämpa för det jag tror på, för det jag så gärna vill. Jag har kämpat en lång kamp mot cancern och har ingen ork över mer än till precis det som behövs men så kommer den där jävlar anamma och knackar på igen. Hen är välkommen, jag ska visst kämpa, jag ska inte ge upp det. Aldrig. Jag har visst hittat rätt, blev bara lite osäker ett tag...och jag är visst någon. Jag är jag och jag duger bra som det är!

 
Foto
från "Framsteg" på FB

tisdag 12 november 2013

Återfallsrisk och dödlighet

Min onkolog lovade att hon skulle ringa angående återfallsrisken. Hon har inte ringt...VAD tror ni att jag gör då?
Jo, jag fixar naturligtvis inloggning till ett ställe där man kan räkna ut det själv, man fyller i storlek på tumören, aggressivitet mm (läkarna använder sig av samma). Jag förstår inte allt "läkarspråk" men tror att jag förstår tillräckligt mycket för att säga Tack forskningen! I väntan på att cancerns gåta ska lösas är jag tacksam för att det kommer nya mer effektiva mediciner.
Jag ska försöka förklara:
Om det inte hade funnits någon annan behandling än operation hade återfallsrisken inom 10 år varit 51,6 % för mig och min diagnos.
Operation + hormonbehandling, då är återfallsrisken 28,8% inom 10 år
Operation + cytostatika, då är återfallsrisken 27,5% inom 10 år
Operation + hormonbehandling + cytostatika, då är återfallsrisken 14% inom 10 år , det är detta jag har fått + strålning vilket inte fanns med bland uträkningarna så jag hoppas att den har sänkt risken med ytterligare några %
Man kan även räkna ut med andra cytostatika än de jag har fått och då höjdes risken, så tack vare bättre mediciner minskar återfallsrisken :)

Man kan också räkna ut dödligheten....
Endast operation: 29,8 % dör inom 10 år
Operation + hormoner: 23,1 % dör inom 10 år
Operation + cytostatika: 16,5 % dör inom 10 år
Operation + hormoner + cytostatika: 12,2 % dör inom 10 år

Summan av det hela är att 87.8 % lever efter 10 år. Det kan kanske te sig som en hög procent men för de 12.2 % som inte klarar sig är den alldeles för låg...

OBS! Detta gäller endast min beräkning från den info jag har från min knutjävel, inte alla sorters bröstcancer

lördag 9 november 2013

Länge sen sist

Jag har haft en jättebra vecka.
Maken har fyllt år och vi har haft kalas med våra fina familjer, Jag och min syster har varit på konsert och lyssnat på Melissa Horn, innan dess åt vi god indisk mat. Jag har tränat, simmat och jobbat. Lämnat och hämtat Lillsessan och alla andra vardagsbestyr och igår hade Lillsessan studiedag så vi var lediga, sov till 8.30, tog en lång frukost, åt lunch på Jensens och avslutade dagen hos goda vänner. Jag mår bra, förutom den där jämrans foten, men trots att jag bara jobbar halvtid är jag så trött att jag ofta somnar en stund på eftermiddagen. Det var länge sen sist jag skrev på bloggen men att sätta på datorn på kvällen blir för mycket, jag orkar helt enkelt inte.
Idag har vi bara tagit det lugnt, Lillsessan är förkyld och trött men fast besluten att bli tillräckligt frisk tills imorgon då det är lek med kusinen och farsdagsfirande både hemma, hos farfar och morfar. Jag håller tummarna att det värsta ger med sig, när hon blir sjuk sker det snabbt och hon brukar bli frisk lika snabbt.

En favorit från Melissa Horn

http://www.youtube.com/watch?v=aX2_TBo3HnE