onsdag 13 september 2017

Mammografi.

Kuvertet ligger där i brevlådan. Dags för mammografi. Igen. Rädslan griper tag i mig. Vill inte och samtidigt vill jag, det kan rädda mitt liv. Jag är öm, har faktiskt ont i bröstbenet, på båda sidorna, känns det inte lite konstigt på ett ställe, känns det inte lite hårt och lite svullet i armhålan...i mitt huvud får jag ett besked jag inte vill ha. På måndag är det dags. Sen väntan på framtid eller mardröm.
En av mina vänner dog för knappt 1 månad sen. Hon fick cancer och sen kom det tillbaka knappt ett halvår efter den första. Det fanns inget att göra. Min mardröm blev hennes verklighet. Hon blev sjukare än någon annan jag träffat men behöll modet, kraften och viljan in i det sista. Imorgon är det begravning och ett sista farväl. Och jag är rädd för att tvingas vandra samma väg. När ska jag sluta vara rädd?
Jag har en dröm om att få åldras, tänk att få bli rynkig och gråhårig! Så vackert när erfarenheter och livskunskap syns hos en människa ❤