Ha det så bra på jobbet!

Onkologen ringde igår. Resultatet på bentäthetsmätningen har kommit och nu blir det ytterligare 1 tablett. Ytterhöljet runt skelettet tunnas ut av de andra medicinerna jag måste äta och det känns väl sådär när jag har många år kvar med de medicinerna. Tabletten ska jag ta 1 gång/vecka och den ska hjälpa till så att skelettet inte blir ännu svagare. Biverkningarna var inte jättevanliga men det finns risk för sämre njurfunktion, magsår och annat smått och gott :( Tydliga direktiv på när, hur och med vad medicinen ska tas samt att jag absolut inte får ligga ner direkt efter att jag svalt den. Nåja, det är ju tur att medicinen finns, frakturer vill jag inte ha!

Ha det så bra på jobbet! sa sonen igår. Han skrattade lite och sa att det var länge sen han kunde säga så och det är ju sant. Denna veckan är full av jobb som jag bara älskar:) 1 föräldrautbildning, 1 föreläsning för pedagoger på en förskola, 3 dagar som specialpedagog på en ny förskola och förberedelse inför en föreläsning nästa vecka. Känns toppenkul. Så, ja tack käre son jag har det bra på jobbet!

Lillsessan är trött. Sonen är också trött. Det tar på krafterna att börja i skolan med en massa nya intryck. På Lillsessans fritids har dessutom en av de pedagoger som hon var tryggast med fått förflyttning till förskolan. Det kräver mycket av henne att skapa nya relationer, att underhålla de som redan finns och det kan bli för jobbigt och då "klarar" hon sig själv, vilket inte är ok. Lillsessan en av de äldsta och jag förstår att hon anses klara sig själv men det funkar inte riktigt så alltid. 4 pedagoger på 70 barn....hm svårt att hinna med alla barn och då är det fantastiska pedagoger....och Lillsessan är på fritids till kl 15, inga långa dagar med andra ord. Måste nog korta ner dem en period. Igen.

Tårtfika :)

Jag har haft en fantastiskt vecka med konserter med Melissa Horn och First Aid Kit, middag med dotter, syster och svåger, lunch med goa Lotta, tårtfika med mamma och pappa.
Sonen och Lillsessan har börjat i skolan och jag har fått jobb som specialpedagog 10 tim/vecka under hösten.
Och jag känner mig full av energi och måste samtidigt tänka mig för, inte för mycket för snabbt för då går det åt pipsvängen.
Känner mig lite orolig inför den stundande veckan eftersom det är fullt upp men jag ska verkligen försöka stanna upp och vila när det går. Det är 2 år sen jag jobbade ordentligt, det är en lång tid. På mitt nya jobb vet ingen att jag har varit sjuk, de vet inget om mina leder, mina vallningar, mitt dåliga minne, mina koncentrationssvårigheter och inlärningsproblem, mina problem att behålla fokus en längre tid. Det är skönt samtidigt som det kan komplicera en del, jag har t.ex redan förberett dem på att jag har svårt för att komma ihåg namn och att jag måste ha papper och penna för att skriva ner mina observationer...hm, men det går nog bra, de har ju liksom inget att jämföra med, för dem finns ingen "före och efter". Kul ska det bli i alla fall, en utmaning och säkert utvecklande:)

Festivaldax!

Malmöfestivalen! Festivaldax!
Härligt varje år, massor med musik, mat, godsaker, upplevelser och människor i en hel vecka.
Vi började igår tillsammans med syster, svåger och kusin. Kusinerna lekte i barnlandet, de klättrade i nät, sprang hinderbana, letade skatter, hoppade hage mm Sen var det dags för mat, det blev fish and chips för kusinerna och vietnamesiskt för oss andra, jättegott! Vi tog en massa roliga fotografier och lyssnade en stund på Calaisa. En härlig eftermiddag och kväll!

Lite schackspelande i parken

Moster hjälper till i skattletandet

Lillsessan fick en fin fläta i håret

Idag var det dags igen:) Nu tillsammans med broder, hans sambo och dotter. Karusellerna blev första stoppet idag och de två tjejerna, som faktiskt heter likadant:) var några riktiga våghalsar. Mat även idag och då blev det thailändskt, ungerskt och mexikanskt, mycket gott. En tur till barn/ungdomsavdelningen, en titt på drakbåtstävlingen och köp av god glas innan vi åkte hemåt igen. Imorgon blir det paus från festivalandet.

...god glass och med en tablett kan även den laktosintoleranta dottern njuta av glassen

Ikväll öppnade jag ännu en ny förpackning Anastrozol. Det var ett tag sen jag läste biverkningarna men läste nu att sömnighet är en av biverkningarna. Där är säkert förklaringen till att jag har svårt att hålla mig vaken när jag bara sitter typ åker med i bilen, eller tittar på tv. Nåja, en biverkning mer eller mindre spelar ingen som helst roll, ingen roll alls faktiskt.

Jag vaknade med ett stort leende

Jag vaknade med ett stort leende :)
Allt har gått så lätt idag, jag har orkat så mycket mer, lyckan sprider sig i kroppen och ger energi som jag nästan har glömt bort hur den känns. Underbart.
Och ni ger mig så mycket styrka, jag känner er glädje och er lättnad.
Jag har varit så fokuserad på mig själv och barnen att jag har haft svårt att sätta mig in i hur väntan har känts för andra. Jag börjar förstå nu, hur det har varit för några av er. Min pappa ringde igår och med sprucken röst sa han att han hade samma lyckokänsla som när jag föddes:) Min syster ringde bara för att ringa, att ha ett samtal utan att känna rädsla...och jag har träffat vänner som med tårar i ögonen gett mig en stor kram och andra som sagt att det var ett av de bästa besked de har fått.

Härligt! Värme! Kärlek! Gemenskap! Lycka! 

...och en stor ödmjukhet inför livet som kan ändras på en sekund, och ibland är det till det bättre...

Obeskrivligt lycklig!

kl. 10.00
Jaaaa, dagen blev plötsligt så mycket ljusare, färgerna klarare, luften lättare att andas :-)
DET SER BRA UT!
4 ord som är skillnaden mellan liv och död. Jag har tur. Förändringen som de såg för 4 månader sen ser likadan ut vid denna röntgen. De gör en ny koll om 1 år och det känns bra.
Jag ringde onkologen imorse för att höra om det fanns någon möjlighet att slippa vänta tills nästa torsdag och 20 minuter senare ringer överläkaren upp. Fantastiskt, underbart och härligt ♡♡♡♡♡♡
Stort tack till er alla som väntat tillsammans med mig. Kramar

kl. 20.45
Vi har haft en härlig dag, flickorna mina och jag i Helsingborg med besök i Dunkers kulturhus och fina utställningar, en god lunch och sen en tur till Helsingör. Ikväll har vi ätit en god middag och njutit tillsammans:) Blommor, sms, samtal, mejl, skålningar och firande, Åh, ni är underbara!

Det är så skönt att slippa vara rädd, att slippa tänka att "detta kan vara sista gången", att veta att det inte finns någon spridning, att det finns en framtid...och att jag får vara med i den...tårarna rinner, om ni bara visste hur det känns när dödsångesten griper tag i en (några av er vet ju det tyvärr), det känns så fantastiskt mycket lättare som om jag svävar och jag är så lycklig...och cancerjäveln har fått ordentligt på nöten, hen är tyst och skäms för all rädsla hen sprider...Jag däremot kan inte sluta le!

På väg in i Lorangautställningen

Det var uppbyggd utifrån böckerna och så kunde barn (och vuxna) vara med. 

Här åker Lillsessan rutschkana ner i Den vilda bebisens säng

Vackra blommor har vi här hemma :)

...ett par timmar/vecka sisådär...

Nästan varje morgon under sommaren har jag börjat såhär:

Att gå ut i trädgården, känna gräset mellan tårna, plocka röda vinbär 

och sen njuta av den härliga mixen av smaker är sommar för mig...mm

Det går inte ihop sig ekonomiskt i våra företag, det finns inte tillräckligt med pengar inom barnomsorg och skola för att skicka pedagogerna på utbildningar. Vi har anmälningar till våra utbildningar men inte tillräckligt många och vi skulle behöva fullsatta föreläsningar för att kunna plocka ut en någorlunda dräglig lön för allt arbete som vi lägger ner. Vi måste få in pengar på annat sätt också och i lördags satt jag och letade efter jobb, bara ett par timmar/vecka sisådär lite tidsbegränsat och så att jag kan fortsätta med utbildningarna som jag tycker är så roligt. Aldrig att jag ger upp ett jobb som är så kul! Så, jag skickade iväg ett mejl om att jag inte sökte tjänsten de hade utannonserad men att jag är specialpedagog och skulle behöva jobba några timmar/vecka som det. Igår ringde förskolechefen och idag var jag där på ett samtal. Verkar riktigt intressant och en utmaning och kanske går det att få ihop det så som jag önskar, det måste ju fungera för oss alla men det känns riktigt bra att veta att det finns jobb att få, ganska direkt, med den utbildning och den erfarenhet som jag har. Han erbjöd en heltidstjänst med en bra lön men det tackade jag nej till. Jag gör bara vad jag vet är bra för mig och livet ska vara roligt så länge det varar. 

Han frågade mig vad jag tror att jag gör om 5 år....Jag tänkte stilla att jag är glad om jag lever då...men det kunde jag ju inte svara.....

...ett strömlöst hus...

Direkt efter magnetröntgen i måndags körde vi till de småländska skogarna där mina svärföräldrar har en stuga. Skönt att åka iväg och se fram emot trevliga dagar. Sonen var på kurs hela veckan så det var flickorna, maken och jag som drog norrut :)
Vi stannade och åt middag på en jättefin restaurang, Bellas place, strax utanför Bromölla. God mat, bra service och häftig inredning.

På tisdagen körde vi in till Kalmar och tittade på Kalmar slott, strosade i den vackra stadsparken och åt en god lunch på en kinarestaurang. På kvällen åt vi på en härlig fiskrestaurang i Timmernabben. Sen kom regnet, åskan och blixtarna, hua va läskigt sådär mitt i skogen.

 

En rolig hängbjörk

fantastiskt goda räkor :)

På onsdagen tog vi det lugnt i stugan, lekte, spelade spel ritade, läste. Maken lagade staketet och sågade av lite grenar på ett äppleträd. På eftermiddagen körde vi hem till faster Mona och fikade, mysigt :)
I torsdags körde vi till Öland och besökte Solliden, flaggan var hissad så någon ur kungafamiljen var där men vi såg ingen. Ett besök i Borgholm med en god lunch och härlig glass hann vi också med innan vi körde hemåt igen.

Solliden

vackra rosor fanns det gott om

hamnen i Borgholm

Hemma väntade ett strömlöst hus med all mat i kyl och frysar förstörd och köksgolvet i vågor. Trist men va 17, i jämförelse med beskedet vi väntar på är detta ingenting mina vänner, ingenting.

Igår var vi med min syster och kusinen på Barabadet. Molnen hotade runtomkring men över oss lyste solen:) Sen sov kusinen över! Jättekul, och idag har de lekt hela dagen och haft det så kul.

De senaste dagarna har jag gått in på "Mina vårdkontakter" med hjärtat i halsgropen och sedan en suck av lättnad och samtidigt ett sting av besvikelse när det inte står något. Telefonen är laddad men ingen läkare har ringt. Så är det att vänta på något som man inte vet om man vill veta men ändå måste man veta...

...och Katrin, min fina vän, denna är till dig...

 

Före och efter den 16 oktober

Före och efter jag blev sjuk.
Det är så jag delar in mitt liv, utan att direkt tänka att jag ska göra det.
När jag ska berätta något ex Vi var på Legoland "före" jag blev sjuk. Jag sa upp mig "efter" jag blev sjuk etc.
Det bara blir så, när jag säger "före" så kniper det till i magen. "Före", det känns som evigheter sen. "Efter" är så mycket närmre, det är nuet och framtiden, så mycket mer påtagligt, jag glömmer hur det var "före", måste tänka efter och titta på foton och då kan känslan göra sig påmind, den där känslan av att vara frisk, att inte veta hur helvetet känns, att inte behöva ha svårt att somna eftersom tankarna kommer - de där otäcka, att inte svetten bryter fram när det är dags för månadskollen, att inte pulsen rusar i höjden när jag får kuvert med Region Skånes logga, att inte vara rädd - alltid....När döden fanns så mycket längre bort. Nu lurar den bakom nästa hörn och stundtals är liemannen mig hack i häl. Just nu sitter den lille cancerjäveln stolt och stark på min axel och skrockar belåtet, hånler åt den rädslan jag känner, smider planer för framtiden och är en sån äcklig parasit att jag mår illa. Ska den jäveln nånsin lämna mig ifred eller finns den med för evigt? Svar på dagens magnetröntgen kommer den 21/8. Kanske. och han ler åter, den lille jäveln.

...och så är helgen slut.

Igår träffade vi vänner som i vanliga fall bor i England. Äldste sonen i familjen ska gifta sig nästa sommar och brudparet vill gärna gifta sig i Skåne och helst på ett slott!!! Så igår var vi på Svaneholms slott och tittade. Jättefint! Vi gick en lång runda runt Svaneholmssjön och åt sen en god lunch på borggården. Trevligt att träffas ett par timmar och prata:)

...och så gjorde maken och yngsta dottern en god och fin tårta :)

Idag har jag och Lillsessan varit på ett slott till :) Hovdala slott utanför Hässleholm. Vi träffade min syster med familj tittade på teater, tittade på tornerspel, fikade, lekte och lyssnade en stund på en fartfylld Mojje innan vi åkte hem till dem och åt hemmagjorda hamburgare och paj, lekte i vattenspridaren och gosade med söta kaninen Cindy. Lillsessan kände sig lite ledsen när vi skulle ta tåget tillbaka och frågade varför vi inte kunde bo i Hässleholm. Härligt att kusinerna trivs så bra ihop.

...och så är helgen slut. Morgondagen kändes så långt borta då i april när jag fick resultatet från förra MR. 4 månader kändes som en evighet och jag undrade hur det skulle gå att vänta. Det har gått bra. Jag har lyckats njuta och må bra den allra mesta tiden och det var ju det jag bestämde mig för. Jag har haft sämre dagar eller rättare sagt stunder då jag varit ledsen men jag har ryckt upp mig. 

Slösa inte bort den tid som finns, varje minut är viktig...

Tiden går fort

Jag har sovit under täcket inatt...det är gosigt att kunna grotta ner sig i kudde och täcke men det har varit omöjligt när det varit så varmt på nätterna. Jag älskar värmen som har varit, mina leder mår så mycket bättre och jag njuter av att vara ute så mycket. Att sitta i skuggan av äppleträdet och läsa en bok eller lyssna på radio eller helt enkelt bara titta upp i den blå himlen, mm det är underbart.
Tiden går fort och när dagarna är fyllda med aktiviteter orkar jag inte öppna datorn på kvällarna så här kommer en liten sammanfattning av de senaste dagarnas händelser.
Lillsessan har sovit över hos moster och kusinen :) Att hon vågade! Tror att vi var stolta allihop. Hon hade det så roligt.
I onsdags tog vi en färd runt Öresund. Jag, syster min och så då äldsta dottern som blivit vuxen nog att följa med nu:) Vi träffades i Helsingborg och tog färjan över till Helsingör. Vi strosade gågatan fram och fyndade i några affärer och åt sen en härlig lunch på en uteservering.

Resan gick vidare mot Louisiana. Tyvärr var tågen inställda så vi stod hoptryckta i en överfull buss men vi blev avsläppta precis utanför så det var bra. Som alltid bjuder Louisiana på så mycket mer än fina utställningar och idag gick vi på upptäcktsfärd i den vackra parken. Vi tog tåget mot Köpenhamn efter ett par kulturella timmar. Det var fullt med folk och vi tittade i några affärer innan vi nådde Nyhavn och lyckades få plats på en italiensk restaurang. Vi hade en sån tur med vädret, lagom med sol och värme. Vi var hemma i Malmö igen strax före 23, trötta men mycket nöjda:)

Igår var vi i Ystad på bröllop. En av makens kollegor gifte sig. En fin ceremoni med kaffe och tårta efteråt. Middag åt vi på en restaurang i hamnen.

Idag har jag varit och tagit blodprov inför måndag och sen har vi varit och badat på Barabadet. En fantastiskt fin badbassäng men lite kallt i vattnet tyckte jag, tur att maken är en isbjörn :)

Och idag kom kallelsen till återbesöket så jag kan få besked på MR. Jag hade en egen teori om hur de utformar kallelsen eftersom jag har fått olika textinnehåll på mina förut. På de när jag skulle få olika besked och behandlingar stod det att en anhörig gärna fick följa med och på de där det var typ ett-årskontroll mm så har det inte stått något om någon anhörig. Jag, mitt kontrollfreak, tänkte då att de hade olika text utifrån provsvar och vad de skulle ta upp på besöket men så är det ju då inte. Det är ju omöjligt för dem att veta resultatet på en röntgen som ska göras på måndag! En ny läkare, igen....känns lite sådär att byta läkare, tror att detta är den sjätte.... En läkare skickar remissen sen ska den få svaret men så skickas patienten till en ny läkare, nåväl, hoppas att de har koll. Helgen ska fyllas av aktiviteter så jag kanske slipper tänka på måndagen så mycket. Jag kommer så väl ihåg den jag gjorde förra gången och hur hemskt jag tyckte att det var men har jag klarat det en gång ska det väl gå bra igen.