Nervös inför imorgon

Nervös inför imorgon.
Mammografi kl. 8.45.
Jag vet att jag inte får något besked då men bara tanken på att gå in på bröstmottagningen, sitta i väntrummet, se maskinen, ställa sig där, usch det var ju liksom inte så bra förra gången.
Just nu känner jag knutor lite överallt, precis som att jag brukar få hemskt ont i tänderna dagarna innan ett tandläkarbesök...
Håll tummarna är ni snälla...det har ju gått förut...

sista sommardagen?

Vilken härlig höstdag vi har haft idag, eller var det den sista sommardagen? Vi åkte till Pildammarna och gick en lång runda och matade fåglarna. Solen värmde skönt och vi satte oss och tog en glass. Kändes nästan som en sommardag ♡
Ikväll körde jag maken till flyget. Han ska jobba i Östersund nästa vecka. :-( nåja han är i alla fall kvar i Sverige!

Finbesök

Finbesök av min yngsta syster och systerson, lite lyxigt att få besök av de små såhär en i taget:) Lillsessan och kusinen lekte, de hoppade studsmatta och byggde koja, många skratt hördes trots ålderskillnaden på 4 1/2 år. Det är roligt med kusiner! Och jag och söstra mi hann prata en hel del.

Ikväll har vi varit på Mobilia och gått en sväng och ätit god asiatisk mat och naturligtvis handlat lördagsgodis:)

Efter två sena nätter på raken (från Göteborg 1.30 i torsdags och hämtning 02.00 av son med tillbehör igår) känner jag mig ganska sliten idag, jag hör redan att sängen kallar så smått...sonen är hemma hos en kompis och har "order" om att vara hemma senast 00.00, hoppas att han kommer då, jag har svårt för att somna ordentligt innan han är hemma igen.
Att släppa barnen är oerhört svårt tycker jag. Jag vet hur många faror som lurar och är orolig för att det ska hända något. Jag blir så lättad varje gång de kommer hem oskadda. Samtidigt som jag är orolig är jag ju glad över att de har kompisar och att de kan ta ansvar och faktiskt håller på att bli vuxna. Mina små tonåringar, all kärlek till er!

...kallelse till 1-årsbesök...

Igår hade ett stort köpcenter här i närheten stort öppningskalas. Jag fyndade en ny vinterjacka till mig och jeans till Lillsessan. De affärer som hade mest rabatter orkade jag inte ens gå in i, det var så mycket folk och sååå långa köer.
Strax efter lunch körde vi till Göteborg för ännu en föreläsning. Det gick bra trots att jag inte varit med på denna förut och egentligen inte varit med och förberett den heller, det har min duktiga kollega gjort. Jag var hemma 01.30....pust, har tagit en välbehövlig tupplur idag.

Mina naglar ser inte så roliga ut. Cytostatikan har gjort dem bruna, flikiga, korta, ojämna mm men idag har jag för första gången varit hos proffs och fixat till dem så nu är de jättefina :) Jag hoppas att mina egna naglar kan växa lite i lugn och ro därunder gelén. Härligt att kunna "gnälla" lite över såna här saker, kommer ihåg att jag längtade efter det när jag var som sjukast. Ska passa på att gnälla lite till över den här förkylningen som är så seg. Sådär, ser ni, alldeles normalgnällig idag!!!

Idag låg den i brevlådan, kallelsen till 1-års besöket hos Onkologen. Jag fick tid den 17/10, nästan precis 1 år efter att jag fick beskedet. Är jag orolig? JA! Samtidigt är det skönt att få reda på hur det står till, hoppas att jag kan slappna av lite mer efter besöket och slipper börja om....

 

"Rosa bandet"

Så har vi då kommit igång ganska bra med våra utbildningar på mitt jobb. Förra veckan i Stockholm och imorgon åker vi till Göteborg. Kul, jobbigt, härligt, svårt ibland, normaliserad vardag skulle jag vilja säga. Blir jag trött? Ja, enormt men det blir roliga skratt av trötthet också, det är bra med skratt, jag skrattar mer numera, det är underbart.
Hemma fungerar det bättre nu med allt. Jag har fortfarande svårt med att göra flera saker samtidigt och allt tar längre tid men ikväll hade jag plötsligt 4 kastruller på spisen, "good old Days", sen att maken fick rycka in för att jag skulle få ihop middagen är en annan historia.
Äldsta dottern trivs bra på sitt jobb, hon jobbar på Bönor & Blad och kan helt plötsligt en massa om olika teer. Jag har bl.a. lärt mig att grönt te kan vara jättegott, bara det är rätt sort:) Dottern kan även en hel del om kaffe och choklad. Kan tänka mig att det blir en del julklappskorgar och kanske presentkorgar därifrån framöver:)
Sonen trivs bra på gymnasiet. Han har fått nya kompisar och gör sina läxor och spelar och sjunger en hel del.
Lillsessan trivs bra i skolan men har varit orolig nu ett par dagar. Det är lite omsättning på fritids och hon mår inte så bra när det blir rörigt. Idag hade den stackarn drabbats av mammalängtan och blivit ledsen men då hade kompisarna tröstat...Nåja, vi får väl avvakta några dagar till innan "Tigermamman" sätter igång.

Snart är september slut och vi kommer in i oktober. Cancermånaden, i dubbel bemärkelse, dels eftersom jag fick mitt besked då och dels eftersom det överallt säljs och pratas om "Rosa bandet". Pengarna som samlas in går inte bara till bröstcancer utan fördelas på fler cancerformer, det behövs mer pengar till forskning, både till bättre mediciner och till forskning på varför cancer uppstår och om det finns några sätt att förebygga. Så skänk gärna en slant till forskningen när du ser en bössa någonstans eller handlar "Rosa produkter"!

Här kan du läsa mer om Rosabandetkampanjen:
 http://www.cancerfonden.se/sv/rosabandet/

...två starka män...

Helgen går fort. Det har varit lite småfixande med det som måste göras såhär i början av hösten. Vår fina brunn har fått nytt lock som käre maken har gjutit. Det krävdes två starka män och en kvinnas intelligens innan det var på plats. Grillen behöver en rengöring och trädgårdsmöbler, filtar och kuddar ska tas in.

6 meters djup har respekt med sig

 

Två starka karlar

 

På plats :)

Jag har fått en dunderförkylning men vad är det mina vänner? Ingenting, ingenting...

Det blev en tidig morgon.

Det blev en tidig morgon. 6.11 gick tåget. Snäll make gick upp och körde mig till centralen :)
Första utbildningen såhär på 11 månader....nervös, ja men min kära kollega Cecilia är ett stort stöd, min uppbackning, livrem och bälte. Redo att stötta upp och ta över och lägga till om jag glömmer eller inte orkar. DET GICK BRA :) och vi är alla nöjda, både deltagare och föreläsare.

Det har varit skönt att jobba 25% i augusti och september men nu känner jag mig redo för 50%, jag ser fram emot att jobba mer och jag tror att det kommer att bli både roligt och skönt. Ännu ett steg mot det normala, vanliga livet...kanske kan man säga att det faktiskt är ett ganska stort kliv!

Döden är svår...

Flera dagar denna veckan har det kommit svåra besked från olika håll med återfall, spridning av cancer och flera som förlorat kampen. En av dem är Kristian Gidlund. Jag har följt hans blogg det senaste året. Han har egentligen inte skrivit så mycket om sin cancer, han har skrivit om hur det är att följa en väg som han vet kommer att ta slut i förtid, om glädjen att få uppleva ännu en vår, om en länge efterlängtad resa, om livet och om döden. R.I.P Kristian och "bröstsystrarna" som också har blivit änglar denna veckan.
http://ikroppenmin.blogspot.se/
Döden är svår, hård, slutgiltig, den är jobbig att prata om, att tänka på och att möta. Jag har kämpat hårt för att hålla den borta från vårt liv och jag kommer att fortsätta kämpa mot den så länge det går. Helst blir jag en rynkig, gammal gumma så småningom. Jag har ingen som helst åldersnoja, inga ålderskriser. Välkommen pensionen, välkommen rynkor, välkommen till mig!

13.41 ringde telefonen...

För 8 år sen, 13.41 ringde telefonen. Jag såg att det var ett 08 nummer, jag svarade med darrande händer..."Ni har fått en dotter, en liten söt flicka som blir 8 månader på torsdag". Tiden stannade ett tag, tårar av lycka, att bli mamma på Malmö högskolas bibliotek hör nog till ovanligheterna:) Dagen efter fick vi foto på henne som vi väntat på, en underbart söt flicka. Kärlek vid första ögonkastet <3

Idag har vi firat "Barnbeskedsdagen" med kinesisk lunchbuffé, filmtajm och lite godis. Den söta lilla flickan har blivit en lite större men lika söt flicka, en bestämd ung dam som vet precis vad hon vill, en flicka som älskar att läsa, pyssla, spela spel och leka. En liten dam som för det mesta är på gott humör, som sprider glädje kring sig. Älskade dotter!

"Not flesh of my flesh
Nor bone of my bone,
But still miraculously my own.

Never forget for a single minute
You didn’t grow under my heart
But in it."

...något som jag inte visste...

Som ni vet skickade jag efter mina journaler för ett tag sen. Jobbigt att läsa om sig själv och samtidigt skönt att läsa vad alla skrivit om mig. Lite småroligt är det att det upprepade gånger står att "patienten "mår bra" när jag faktiskt inte alls har mått bra vid läkarbesöken. Kanske jämför läkarna med andra sjuka, kanske försöker jag ta mig samman och hålla fokus på just besöket, att jag sen somnat i soffan när jag kommit hem ser ju inte de? Det är med andra ord en sanning med modifikation, läser någon min journal så kan de tro att jag mått alldeles utmärkt under hela behandlingen och så har det verkligen inte varit och det kan alla som träffat mig intyga.
I journalen från Infektionen där jag var inskriven när jag fick influensan har en läkare skrivit en notis direkt till mig där hen skriver: Kära Du! Idag har du blivit utskriven etc.." Kändes bra att någon tänkte att jag skulle läsa min journal.
Jag har funderat på om det kan stå något som jag missat, något hemskt, dåligt, otäckt och i den ena journalen, från kirurgen, stod något som jag inte visste och naturligtvis blev jag orolig: "DCIS inom tumören, nuclear grade 3 med nekroser".
Efter en snabbgoogling blev jag inte mycket lugnare, att få tag på onkologen är ett heltidsarbete men det finns ju onkologer som svarar på frågor på nätet så det kändes lättare att skicka över hela min diagnos och få ett svar där. Jag googlade såklart ännu mer, är snart onkolog själv, i alla fall på bröstcancer....och började förstå vad de där orden betydde och läkaren på nätet lugnade min rädsla för återfallsrisken:
"DCIS(ductal cancer in situ) finns relativt ofta inom eller ikring en invasiv bröstcancer(riktig). Det är den invasiva komponenten som styr prognosen och förekomsten av DCIS förändrar inte alls prognosen till det sämre, med den behandling Du fått. Du har mycket begränsad spridning till en körtel, sämre om ffa 4 eller mer skulle vara angripna. Du har fått och får en optimal behandling och jag bedömer också Din prognos som mycket god."

Fasen vad den där rädslan sitter hårt, jag är livrädd för att få cancer igen, det där beskedet, usch, den där tröttheten och maktlösheten, ångesten...att gå och vara rädd är jobbigt...att inte våga slappna av, att vara på spänn...och jag blir påmind varje dag...jämrans skitsjukdom!

Helgroligheter

Igår tog vi tåget till Hässleholm, Lillsessan och jag.
Vi var framme hos kusinen strax före 12 och sen lekte de i mer än 10 timmar!!! När vi då säger att det är dags att lägga sig så säger de båda "Åh, vi kaaan väl få leka liiite till!!!" En jättemysig dag med god lunch, fika, solstund i solen, lek på rolig lekplats, handlat lördagsgodis, gjort pizza och sen har då barnen lekt och jag och syrran har pratat och pratat :)
Idag fortsatte barnen att leka innan det var dags för 4-årskalas för de andra kusinerna. De nyblivna fyraåringarna blev glada för sina presenter, de hade fixat sina egna tårtor, jättefina, och bjöd på god mat:)
Tack finaste systrarna för en helg fylld mer helgroligheter! Lav U

Lillsessan och jag

Jag hör väckarklockan ringa, men det är inte min, idag är vi lediga Lillsessan och jag. Det är planeringsdag för lärarna och skolan är stängd. Jag vänder mig om och somnar igen. zzzzzz

Maken och dottern är på jobbet och sonen i skolan. Lillsessan och jag äter frukost och tar det lugnt. Sen packar vi badkläderna och kör till Aqvakul. Vi badar länge, leker i vågorna, åker i "forsen", bubblar i poolen, skrattar, simmar och har det bra. Efter ett tag blir vi hungriga och ger oss iväg till vårt nya favoritställe "Allans korv", där köper vi chicken nuggets och fiskburgare, mums. På eftermiddagen städar vi skafferiet, ganska kul när man är två :) och tittar på film och myser i soffan.
Det är härligt med en ledig dag!

Mage/Rygg träning

Jag tränar 3-4 ggr/vecka och har mest hållit på med konditionscykling, styrketräning med maskiner och olika danssorter. Förra veckan bokade jag ett mage/rygg pass....kan väl säga att efter det passet väcktes sedan länge sovande muskler till liv. Oj, vilken träningsvärk jag fick! Men idag var det dags igen, känner redan av de där musklerna...

Det har varit kallare de senaste dagarna och även om solen skiner och temperaturen når ca 20 grader märks det skillnad i luften. Hösten är på väg. Med stora steg. Jag tycker det är svårt med hösten, det blir mörkare, kallare, kalare. Jag brukar bli lite höstdeppig, det var det jag trodde förra året då när jag jämt var trött. Deppigheten har inte kommit ännu, kanske håller den sig borta eftersom jag tänker annorlunda. Jag har börjat tänka framåt, vågar nosa på att planera, bokat föreläsning och konsert, jag vågar tro, i alla fall emellanåt, att det kommer att fungera.
Jag vågar så smått se fram emot USA-resan i december, den som vi skulle åkt förra året, trots att jag alltid numera reseverar mig med "om allt går bra". Här ska vi bo den första veckan:
http://www.worldquestorlando.com/
och här i 12 nätter
http://doubletree3.hilton.com/en/hotels/florida/galleryone-a-doubletree-suites-by-hilton-hotel-FLLTSDT/index.html
och så avslutar vi med två nätter i Key West :)

Det kommer att bli en toppenresa, om allt går bra...