söndag 31 december 2017

Gott Nytt År!

Såhär dags brukar det vara en bra tid för en årssammanfattning, så vad har skett 2017?

Vi började med några fantastiska veckor på Fuerteventura, bara jag, maken och yngsta prinsessan. Underbara dagar i lugn och ro, inga måsten och bara vara tillsammans. Jag mår bäst när jag är ledig och tillsammans med familjen, tänk om man kunnat ha det så alltid! Min onda arm ställde dock till det en hel del, jag började få ont i oktober men tänkte att det är väl som vanligt och försvinner snart. Sjukgymnasten sa att oj det där gör ont! och så fick jag lite rörelser som jag skulle göra med ett gummiband i ett par veckor och sen tillbaka till honom. Det onda blev värre av rörelserna! Sjukgymnasten ville ge mig en kortisonspruta men jourhavande läkare sa nej nej nej, hon har haft cancer och då måste hon göra en mammografi och en MR av armen för att utesluta cancer......faaan va jag blir trött och ledsen, det är ytterst ovanligt med cancer i överarmen men oron klickar igång direkt. Nåväl, varken mammografi eller MRröntgen visade cancer :) Men det visade att det onda inte var inbillat och att en muskel gått sönder i armen och ledvätska låg och sipprade in det söndriga och det var det som gjorde ont. För att göra en lång historia kort så känns armen idag ganska bra, inte helt ok men jag kan röra den nästan normalt igen:) Mina krämpor som är biverkningar av medicinen står jag ut med, vågar knappt tänka tanken på att sluta med dem eftersom det ökar risken för återfall. I oktober var det 5 år sedan cancern opererades bort och på något sätt är den där 5 årsgränsen både skön och otäck. Jag är så glad att jag tillhör de 90 % som överlevt i fem år. Risken för återfall är störst de första fem åren. Chansen att överleva i 10 år är ca 75 % och med längre behandling med medicinering ökar chansen. Jag är ständigt rädd för att cancern spridit sig, att smärtan i sidan, huvudvärken, värken i ryggen, mitt dåliga minne, ryckningen i fingrarna mm är tecken på cancer.....och samtidigt har jag lärt mig att leva varje dag. Skjut inte upp något, njut av livet, ödsla inte energi på saker som egentligen inte betyder något. Tillbringa tid med nära och kära, skicka ett sms, ring, träffas...en dag är det för sent och jag vill inte ångra mig den dagen. 
Vi avslutar 2017 med en härlig julafton med familjen och idag, årets sista dag firar vi med min syster och hennes familj.

Jag: har fortsatt med mitt lilla företag och det går bra, eller precis så bra att jag kan ta ut en hygglig lön för det arbete jag gör. Periodvis ca 4 månader/år är det ytterst hektiskt men de andra månaderna jobbar jag ca 4 dgr/vecka och så kan jag ta ledigt alla lov så jag får vara med prinsessan. Jag har kunnat läsa en hel del böcker detta året och så har jag hittat till Spotifyvärlden :) Min Orangerietgrupp är fantastisk, vi är sex mammor som träffas regelbundet för att diskutera olika böcker och det är så givande, naturligtvis fortsätter vi 2018 och har en träff inbokad redan i januari.
Maken: har bytt jobb och trivs alldeles förträffligt på nya arbetet och han är både lugnare och gladare och mer hemma än tidigare. Han har byggt in vårt uterum så det blev så bra, jag är jättenöjd, ja han också.
Äldsta prinsessan: fortsätter sin utbildning till sjuksköterska och gjorde en resa i somras som gick till Tanzania där hon jobbade 7 veckor på ett sjukhus. Åh vad jag saknade henne men vilka erfarenheter hon fick av att leva och bo där så länge, de problem som finns här hemma bleknade i jämförelse med att barn dog för att föräldrarna inte hade råd med antibiotika.......
Sonen: kom in på sin drömutbildning och flyttade till London i augusti tillsammans med sin flickvän och trivs alldeles utmärkt, jobb fick han också så att han kan komplettera sitt studielån.
Yngsta prinsessan: som numera är det enda barnet som bor hemma på heltid, har börjat på en ny skola. Det fungerade dåligt på den förra och det blev ohållbart. Hon fortsätter med sin KungFu träning och har precis graderat och fått sitt första svarta streck på sitt röda bälte. Hon går på teater och dans och har börjat läsa kinesiska. Om två veckor blir hon tonåring.

Det roligaste, utan någon speciell ordning: 
De dagar och tillfällen vi är samlade allihop i familjen
Umgänge med släkt och vänner
Semesterresor, stora och små
Londonbesök
Att sonen kom in på sin utbildning
Londonbesök
Att jag fortfarande kan ha mitt företag
När äldsta prinsessan kom hem från Tanzania, vi stod på Kastrup och fick äntligen krama henne igen
Sound of Music besöket med make och yngsta prinsessan
Semester på Kreta med min syster och hennes familj




Det sorgligaste:
Min väninna fick tillbaka cancern och dog. Jävla skitcancer som gör så mycket elände.

Inför 2018 har jag bara en enda önskan: att vi får vara friska allihop!

Gott nytt år till er alla!

måndag 6 november 2017

På det igen

måndag....efter en härlig vecka då jag känt energi och ork sakta strömma tillbaka när jag är ledig så är det bara "på det igen"....tre olika förskolor/skolor denna veckan, barn med olika svårigheter och pedagoger som behöver prata och får råd och stöd, superkul, ska bara klara att hålla isär vilka barn som är på vilket ställe och vilka pedagoger jag sagt vad till...inte alltid så lätt med min hjärna. Har i alla fall köpte en pytteliten anteckningsbok där jag skriver och numera antecknar jag även vid samtal, insåg att jag inte kunde komma ihåg annars. Nåväl, det gäller att hitta strategier för att få det att fungera.
Prinsessan började på ny skola i augusti och vi inser nu att de där farhågorna vi haft angående den andra skolan bekräftas, stora luckor i vissa ämnen bl.a matematik, hon har varit så mycket före de andra eleverna att hon fått undervisa sig själv och vi förstod inte i vilken omfattning förrän i våras :( så delar av höstlovet har vi ägnat åt bråk och decimaltal men nu verkar hon förstå. Hon har lätt för att lära så det ska säkert gå bra.

söndag 29 oktober 2017

Höstlov

Efter några hektiska veckor som verkligen inte är bra för min hjärna men som är nödvändiga för att mitt företag ska fungera, är det lov!!!!! Ska bara göra lite bokföring och ett litet jobb på ett par timmar torsdag förmiddag. Sen är det tre veckor med mycket jobb innan jullugnet ska läggas sig.

När det blir sådär stressigt så känner jag det i hela kroppen och vissa dagar vill jag bara gråta, inte för att jag är ledsen utan för att min hjärna är så trött. Stressigt för mig innebär att jag ser kalendern fyllas med jobb, tänker att motsatsen är stressigt för andra....Och tro mig när jag menar att det där är dubbelt, jag är så glad att jag får jobb och det är roliga, utmanande, spännande jobb som är helt olika varandra eller väldigt lika och jag vet att det jag gör är viktigt och spelar roll för många barn i utsatta situationer och samtidigt blir jag så uppgiven på att jag aldrig känner mig helt "som vanligt", som det var förut när jag kunde ha mycket jobb men samtidigt klara att läsa en bok (har inte läst sedan i augusti), titta på en film (somnar när jag sätter mig i soffan), varför pratas det så lite om det livet som kommer efter cancern? Och då har jag ändå det bra om man jämför med många andra. Jag kan t.ex inte jobba heltid och borde vara sjukskriven för den tid jag inte kan jobba. Men jag orkar inte ta detta med läkare och Försäkringskassa, jag vill inte vara i det systemet och fråga om jag får åka på semester eller ta ledigt en vecka för att ha höstlov med min dotter, eller rapportera hur mycket jag har jobbat denna veckan eller nästa. Den energin tar för mycket så jag fortsätter som jag gör. Det fungerar ju den mesta tiden. Behöver bara gnälla ibland och få förståelse för varför jag inte orkar en del saker som jag förväntas orka. Jag har dock blivit mycket bättre på att säga NEJ! Intressant är att titta på denna filmsnutt från Tv 4 när en drabbad beskriver hur det kan vara. Jag är inte lika svårt drabbad men Fatigue har jag, på ett sätt är det bra att veta att tröttheten inte beror på ny sjukdom utan faktiskt drabbar många som går genom en cancerbehandling.
Fatigue. Livet efter cancern


onsdag 11 oktober 2017

Hjärnspöken

De är så starka, mina hjärnspöken, de som gärna poppar upp vid minsta oro för att något som gör ont är cancer. Denna gången hade jag verkligen planerat för att den kommit tillbaka, gjort upp en plan för hur livet skulle förändras igen. Brevet idag gav mig ett besked som inte kan vara bättre:
INGA TECKEN PÅ BRÖSTCANCER
Nu fortsätter livet, det värdefulla som snabbt kan förändras, i tacksamhet och ödmjukhet sänder jag en tanke till de som inte haft samma tur, ett speciellt hjärta till dig Anette som vi miste alldeles för tidigt i somras, jag saknar dig men tror att du finns någonstans och gläds med mig idag....


fredag 6 oktober 2017

Hjärtat bultar



Fasiken vad det slår, mitt hjärta, när jag går in genom dörrarna till mammografin. Jag behöver inte vänta alls utan blir inkallad direkt, skönt.
Hon frågar om allt känns bra, jag säger att nej, jag är mer öm än vanligt, det gör ont och jag är orolig. Hon möter mig lugnt och säger att ömhet är vanligt hos bröstopererade och att den kan öka och minska, smärtan när jag rör min arm är förmodligen muskler (eller brist på muskler). Hon gör en notering till läkaren som ska gå genom mina bilder.
I mitt huvud är det återfall, eller en ny cancer och skelettmetastaser. Jag är säker på att något är fel, det känns så, jag har redan passerat den iskalla känslan av att nu är det fan dags igen, jag har lugnat mig och gör en plan för de kommande månaderna och tänker, återigen, att det var fasiken så dumt att börja pensionsspara.....
Hon avslutar fem minuters besöket med: Du är välkommen tillbaka om 1 år igen! Gode Gud, låt det vara så. Minst 10 dagars väntan. Bara du som haft cancer vet vad den väntan betyder.

onsdag 13 september 2017

Mammografi.

Kuvertet ligger där i brevlådan. Dags för mammografi. Igen. Rädslan griper tag i mig. Vill inte och samtidigt vill jag, det kan rädda mitt liv. Jag är öm, har faktiskt ont i bröstbenet, på båda sidorna, känns det inte lite konstigt på ett ställe, känns det inte lite hårt och lite svullet i armhålan...i mitt huvud får jag ett besked jag inte vill ha. På måndag är det dags. Sen väntan på framtid eller mardröm.
En av mina vänner dog för knappt 1 månad sen. Hon fick cancer och sen kom det tillbaka knappt ett halvår efter den första. Det fanns inget att göra. Min mardröm blev hennes verklighet. Hon blev sjukare än någon annan jag träffat men behöll modet, kraften och viljan in i det sista. Imorgon är det begravning och ett sista farväl. Och jag är rädd för att tvingas vandra samma väg. När ska jag sluta vara rädd?
Jag har en dröm om att få åldras, tänk att få bli rynkig och gråhårig! Så vackert när erfarenheter och livskunskap syns hos en människa ❤


torsdag 5 januari 2017

All inclusive

På denna resan fanns inget val, det var bara all inclusive. Hotellet ligger precis i utkanten av nationalparken Las Dunas och närmsta stad med restauranger ligger 5 km bort. Det finns en supermarket här intill men eftersom allt boende är dubbelrum så kan man inte laga egen mat. Detta innebär att från kl 8 tills 21.30 finns det mat och fram tills 01 finns det dricka......nåväl vi börjar uppskatta detta system 😊 Idag åt vi en god frukost kl 9.30 och eftersom det är lite molnigt idag så sitter maken och jag och dricker en cappuccino vid poolen, kanske hämtar vi lite vattenmelon om en stund och blir det varmt hämtar vi bara lite kallt att dricka. Skulle vi bli hungriga före lunch kan vi ta pommes, pizzaslice, hamburgare, korv, toast eller varför inte frukt och grönsaker. Lunchbuffen bjuder på både varmt och kallt och efterrätter likaså kvällsbuffen. God mat och varierande 😊 Jag brukar göra en god sallad till lunch med olika fräscha grönsaker och något protein till samt frukt efteråt. Middagen väljer jag något varmt, fisk eller fågel samt grönsaker gärna wokade. Lillsessans nyårslöfte är att äta mer grönsaker så hon tar rivna morötter varje dag. Och så finns det glass hela tiden med topping och strössel och vispgrädde!!!!! Massor av olika sorters kaffe och choklad och en diger drinklista att välja ur.....finns alkoholfria alternativ.
Lillsessan har blivit en liten tuffing och är med i Maxiklubben. De gör en massa roliga saker och pratar bara engelska och tyska.....på fredag är det träning hela dagen inför kvällens show på stora scenen, de har målat tröjor, byggt sandslott och lekt lekar. Och hon klarar sig fint med sin engelska, gissar att hon lär sig mer dessa timmar än på hela terminen i skolan. Att vara tvungen att prata, förstå instruktioner och lekregler ger mycket. Vi känner oss dock lite ensamma......i eftermiddag ska vi in till stan och äta indiskt och sen vara med på firandet av den spanska julen där de tre vise männen kommer. Det är parad i stan och imorgonbitti blir det en liten julklapp till Lillsessan ❤
Vi har tagit promenader på stranden/öknen och det är fantastiskt vackert.

Vi spelar spel varje dag, underbart att inte behöva diska, laga mat, städa och bara få vara med varandra.

söndag 1 januari 2017

Gott nytt år!

Vilken fest de ordnade på hotellet igår 😊 Middagen var fantastisk, både god och vacker. Levande ljus, servering av vin och champagne vid borden. Chokladfontän, olika sorters ost, frukt, efterrätter, godis och massor av mat att välja av. Alla fick presenter, fina pennor och partybags med roliga hattar, tutor mm. Underhållning och dans, goda drinkar och trevligt sällskap av både tyskar och svenskar från Lomma. Kvällen och året avslutades med att äta tolv vindruvor, en för varje minut före tolvslaget, champagne och fyrverkerier. Tror vi somnade vid halv två.
Idag har vi solat, badat, läst och spelat spel. Semester är skönt ❤