Hur kommer jag att se ut?

Ny provtagning imorse. Kl 06.50 var jag på plats och fick könummer 1. Tyvärr ringde sköterskan i eftermiddags och berättade att mina neutrofila gått ner till 0.3. De andra vita blodkropparna har gått upp till 2.6 och det kan tyda på att de neutrofila går upp nästa vecka.
Jag hoppas att de går upp eftersom jag gärna vill ha behandlingen den 27:e, vill liksom bli av med det och kunna bocka av ännu en sak i behandlingen.
Att värdena är så låga är farligt. En infektion med 38 graders feber innebär isolering på sjukhuset och penicillin för att häva infektionen och det vill jag helst undvika. Om man inte behandlar en infektion när man har så låga värden på de neutrofila kan det vara dödligt. Så ni förstår att jag är jätteförsiktig. Hemma finns det flaskor med handsprit överallt och yngsta dottern som är förkyld har inte fått några pussar idag :( I samband med de följande behandlingarna kommer jag att få sprutor som höjer immunförsvaret för att förhindra låga värden.

Idag lossnar alltmer hår. Det är stora tussar sammanlagt med hår och man kan nästan följa håren som ligger överallt för att hitta mig. Jag har bestämt mig för att ta bort håret imorgon och passa in peruken så att den sitter ordentligt. Om det inte hade varit helger nästa vecka hade jag väntat tills på måndag men den första dagen de har öppet är den 27:e och då får jag, förhoppningsvis, nästa behandling. Jag vet nu att jag då kommer att vara trött, ha huvudvärk och ett lätt illamående och det är inte läge att då sitta hos perukfrisören.
Lite blandade känslor inför morgondagen. Jag tycker egentligen att det är skönt att håret börjat lossna, jag har ju väntat på det i flera dagar och jag vet ju att det är såhär det kommer att bli. Väntan är alltid värst och att känna efter varje dag och att undra om det är just idag det kommer att börja är ganska jobbigt, nu vet jag att det är på gång.
Samtidigt skrämmer det mig. Hur kommer jag att se ut? Kommer jag att trivas i peruken eller bara känna mig utklädd? Kommer folk att titta och se att där går hon med peruken? Kommer jag att bry mig om folk tittar? Kommer jag kanske att trivas bättre i de "mössor" jag har köpt eller kommer jag att hata att se mig i spegeln och gråta för att jag ser så eländig och ful ut? Och det värsta av allt, kommer lillkruttan att bli rädd och orolig när det blir ännu mer ovanligt? Tonåringarna är jag inte oroliga för, de kan prata och fråga och förstå att det är tidsbegränsat och att håret kommer att växa ut igen om ett par månader men tid är fortfarande lite svårt att förstå för en knappt 8-åring.

Och samtidigt: Jag kan se ut hur som helst en tid framöver bara cancern försvinner och aldrig mer kommer tillbaka!!!!

Såhär kommer jag att se ut ett bra tag framöver. Det finns ju ett alternativ till och det är att strunta i att håret är borta och visa mig som jag ser ut, utan hår, men det dröjer nog ett tag innan jag vågar det.

Peruken, lite mörkare och kortare frissa än vanligt och inga gråa hårstrån

En "mössa"

En annan "mössa"