Näst sista...

Kl 10 var det dags. Den femte behandlingen eller faktiskt den näst sista. Det låter väl bra?
Övervakad även denna gången under de första 30 minuterna. Blodtrycket är bra, de vita blodkropparna är bra, leverfunktionen är bra men mitt blodvärde har sjunkit och ligger nu på 98. Jag hoppas att jag klarar mig ifrån blodtransfusioner så nu gäller det att äta järnrik mat så gott det nu går när smaken förändras. Jag fick lite tips av sköterksan att jag ska äta sugtabletter som stimulerar slemhinnorna i munnen så att det produceras mer saliv, det kan tydligen minska smakförändringarna. Kl 12 var jag klar, lite darrig i benen och rosig och grann i ansiktet av all cortison körde vi till Mobilia för att äta lunch (det gäller att passa på så länge maten smakar bra:)) Träffade två föräldrar till barn som jag har haft och har på mitt jobb och fick en liten pratstund med dem. I måndags beställde jag de sista Fragminsprutorna (blodförtunnande) och vi gick inom apoteket och hämtade dem. Hoppas innerligt att det är det sista på den långa medicinlistan som jag behöver hämta ut.

Jag har tagit det mycket lugnt idag. Soffläge med tv större delen av eftermiddag och kväll, maken hämtade Lillsessan på fritids och sen tog jag mig en powernapp innan maten. Jag känner mig andfådd och tung i benen och vet att det kommer att vara värre imorgon för att sen lägga till värk på lördag/söndag men jag har faktiskt tyckt att denna dagen varit bättre än vid förra behandlingen:) Ikväll har jag t.om orkat läsa sonens arbete i samhällskunskap och han är minsann riktigt duktig på att skriva. Äldsta dottern har idag haft biologiprovet hon skulle haft i samband med att jag fick min diagnos, provet handlade b.la om cancerceller och då, för 4 månader sedan blev det för svårt att plugga in. Skönt att läraren tog hänsyn i oktober men jag tycker att hon kunde sluppit göra det, han vet redan hennes kapacitet och det är inte lätt att sortera ut sina känslor i vad hon går genom med en mamma som är cancersjuk. Det blir liksom inte riktigt rättvist men det är väl så livet är...tyvärr

Idag ringde försäkringskassan igen. Det var min lokala handläggare som ville presentera sig och berätta vad hon kan hjälpa mig med...upps, jag som förberett mig på sura handläggare har blivit ordentligt överraskad.

Nej, nu är det dags att krypa i säng, alla krafter behövs för de kommande veckorna. Bra mat, sömn och kärlek är nödvändigt för att fixa detta, vilken tur att jag har tillgång till allt :)

Tre dagar att njuta

Vi/jag har träffat goda vänner, ätit lunch med en väninna, lekt, ritat, busat, pluggat samhällskunskap, varit och shoppat på bokrean, en ny tröja, lösögonfransar mm. Det gäller att passa på när jag mår bra, jag vet ju att det blir sämre till helgen...Jag har tappat ganska mycket ögonbryn, nästan alla ögonfransar undertill och många upptill men inte alla, gissar att resten försvinner inom kort.
Hårlösa jag!

Igår var jag på en föreläsning som Bröstcancerföreningen i Malmö ordnade, den handlade om forskning, mediciner och cancerrehabilitering. Intressant. Det som är så positivt att se är att överlevnaden har ökat så mycket och den fortsätter att öka med nya mediciner både inom cytostatikan och strålningen samt efterföljande behandlingar. Men måste erkänna att jag blir rädd när det sitter 2 kvinnor i publiken som berättar att de varit sjuka sen 2004 och 2005...sjuka i bröstcancer i 9 och 8 år....hur orkar man behandlingar så länge? Jag antar att man orkar eftersom alternativet är att man dör...Beundrar dem och hejar på dem så att de kan leva länge, att vi alla kan leva länge...

Idag ringde Försäkringskassan. Bra och vänligt bemötande från de två som ringde, utbetalning på fredag, ska bli skönt med lite pengar:)

Vi har haft onsdagsmys, min smak kommer att vara helt annorlunda på fredag och de goda nya ostbågarna som har hjärtform ville jag inte vänta med att smaka på. Lillsessan tyckte de var jättegoda och jag oxå:) När jag läste godnattsagan fick lillsessan ont i magen och det blev snabbrusning till toaletten, stackarn. Jag brukar läsa på innehållsförteckningen på nya "maträtter" men glömde bort det idag :( Allergen: Mjölk stod det tydligt...inte konstigt att min laktosintoleranta lilla prinsessa blev dålig i magen. Hon har ätit ostbågar massor med gånger och inte reagerat men det har ju varit andra sorter. Tack och lov blir hon bra direkt efter toalettbesöket och har inga kvardröjande besvär utan mår som vanligt och sover nu gott.

Håll tummarna för mig imorgon så att allt fungerar bra med min nästsista behandling...


Mums, i alla fall om man tål mjölk...

Hemmasemester en söndag

Lillsessan vill så gärna åka på semester, bo på hotell, sola och ha det varmt, tyvärr fungerar det inte nu vilket hon förstår men längta kan man ju göra i alla fall.
Nu tog hon saken i egna händer och ordnade hemmasemester :) Vi satte igång kaminen så att det blev varmt, elden blev solen, filtar på golvet blev sandstrand och hon fixade ett café med gårdagens "snacksrester" som hon sålde (betalning = kram), naturligtvis blev det bikini hela dagen och "solkräm". Hon och vi hade jätteroligt, efter en stund blev det filmtajm. Ja, man kan ha mycket roligt på en hemmasemester.

Inlägg nr 100 och Mammas bästa födelsedagspresent

För 19 år sen föddes vår äldsta prinsessa :) Efter 3 dagar på förlossningen kom hon äntligen i stor dramatik. Hennes hjärtljud försvann och ville inte bli starka igen, akutteamet kom och tryckte, drog och jag hjälpte till så gott det nu gick i panik över att bebeisen kanske skulle dö...Hon föddes blålila men frisk:)
Vår nyfödda prinsessa var underbar och det är hon fortfarande. Som bebis sov hon ytterst lite, jag hade läst i böckerna att spädbarn åt och sov och var vaken en liten stund däremellan, men vårt lilla barn åt länge, sov max 40 min i ca 3-4 pass och var vaken resten av dagen. Redan efter 10 minuter kunde hon slå upp sina bruna ögon och vara klarvaken, rädd att missa något som hände??? Sömnen tar hon numera igen :)
I födelseannonsen stod det " Mammas bästa födelsedagspresent" och det var det absolut. Har aldrig någonsin fått en sån fin present. Jag fyllde 28 år den dagen och jag skojar ibland och säger att jag aldrig blir äldre än så eftersom jag hellre firar dottern. 47 år...jag har aldrig haft någon ålderskris, inte vid 30 eller 40 och jag tror ärligt talat inte att jag kommer att få det heller. I många år har jag sagt att det inte känns jobbigt att bli 1 år äldre, alternativet är ju så mycket värre. I år känns det härligt att fylla år, alternativet har jag nuddat vid i tankarna de senaste månaderna och jag är uppriktigt lycklig över att ha förmånen av att bli äldre.
Födelsedagen har vi firat med familjen. Vi började förbereda igår och hade god hjälp av söstra mi och idag fixade vi det sista vid pajerna. Tårtorna ordnade äldsta och yngsta prinsessan med god hjälp av dotras pojkvän :) 22 personer i åldrarna 3 till 82 år blir vi när alla är samlade, en härlig familj :)
Tack för en underbar dag!!!!!

Kycklingpaj, mums

 

Vackra blommor

Krafterna är tillbaka

I onsdags kände jag att jag var på väg tillbaka :)
Krafterna är tillbaka och jag kan numera gå uppför trappan utan att vila halvvägs. Kroppen tar mycket stryk av cytostatikan och denna gången tog det nästan två veckor innan jag kände mig pigg igen...Två behandlingar kvar...hoppas så att jag kan få i alla fall 1 bra vecka/behandling. Hoppas också att jag slipper fler infektioner som också tar på krafterna.
I onsdags kväll var jag på en föreläsning om barns språkutveckling. Jag kan en hel del förut och lärde mig egentligen inget nytt MEN det var härligt att komma ut och träffa en massa trevliga människor och i ett par timmar sitta och lyssna och prata.
Igår var jag och lillsessan och åt lunch på Malmö museum och tittade på räliga djur och pysslade tillsammans med goda vänner. Tack Anette och Emil för en härlig lunch och eftermiddagspyssel och lek!
Idag var jag och Lillsessan på Emporia och handlade present till stortjejen som fyller år imorgon. På eftermiddagen kom min syster och kusinen och fikade, lekte och söstra mi hjälpte till och förbereda inför kalaset imorgon. Ikväll har vi varit och ätit födelsedagsmiddag på Pub Vagabond, mmmm mums gott!!!!!
Önskar er alla en trevlig helg! Kramizar

Försäkringskassan

Jag har varit sjukskriven i 4 månader men har inte kunnat begära sjukpenning förrän nu pga av en rad omständigheter bla en löneförhöjning som tagit tid, den gäller från augusti men man får inget retroaktivt från FK så jag måste ju lämna in ansökan med min nya lön för att inkomsten ska bli rätt. Mitt företag var jag tvungen att vänta in de betalningar vi fått under 2012 eftersom allt beräknas på de inkomster och utgifter vi haft under 2012 så att jag kan beräkna en årsinkomst. Gissa om det var många papper jag skickade till FK, det var beskrivning av och intyg om inkomster från mina tre arbeten, sjukskrivningspapper och ansökningar, det blev ca 20 papper samlade i en snygg mapp. Idag fick jag brev från FK och det verkar faktiskt som om de förstått hur jag arbetar. Nu ska det ta lite mer än 30 dagar innan de räknat ut min årsinkomst och sen blir det fest på lönekontot :)

Idag har lillsessan varit på fritids, hon har spelat badminton, lekt och haft roligt. Jag brukar inte lämna henne på loven men just nu orkar jag inte aktivera henne och laga mat mm under hela sportlovet:( Imorgon ska de ha pyjamasparty hela dagen och sen ska hon vara ledig torsdag och fredag. Fritidspersonalen är noga med att säga att hon har det bra, att jag inte behöver ha dåligt samvete för att jag lämnar henne och om jag skulle behöva lämna henne mer är det bara att ringa. Skönt att de säger så men jag vill ju ha henne hemma, vill umgås med henne, vill orka leka mm men det är väl bara att acceptera att det inte är så nu. Jag behöver vila och det har jag gjort idag. Jag känner att krafterna återvänder så sakteliga, kanske känner jag mig ok nästa vecka när det är dags för nr 5 i behandlingen....

I julas fick jag blomstercheckar av mina kollegor i julklapp,

nu har jag köpt två fantastiskt fina orkidéer

Härligt trött

Tog tåget idag, till Hässleholm tillsammans med lillsessan. Lekte, pratade och åt hos söstra mi med son:)
Härligt trött och lycklig över att jag varit så pass pigg att jag orkade. Nu är jag dock tröttare än tröttast och orkar inte skriva mer.
Natti natti

Fyra månader har gått...

Fyra månader har gått sedan livet förändrades. Det kom en cancer i vägen.
När jag tänker tillbaka på tiden innan och ser på foto så både kommer jag ihåg och ser att jag är trött, förmodligen pga cancern. Jag tolkade det då som en vanlig höstdeppighet som jag så ofta drabbas av när kvällarna blir mörkare. Jag, som nästan aldrig var borta från jobbet gick hem en hel del dagar för att jag hade ont i huvudet och för att jag var alldeles trött i kroppen, en envis förkylning trodde jag då...
Sista dagen jag var på jobbet var den 15/10-12...sen tog sjukdomen all kraft ifrån mig och jag orkade inte ens tänka på att jag hade ett jobb eller rättare sagt tre...och jag orkar fortfarande inte tänka så mycket på det. Cecilia är min konstgjorda andning när det gäller vårt företag, jag kan åka ut till kontoret när jag orkar och bara sitta där, äta lite lunch, dricka en kopp te, titta på blommorna, rätta till lite i bokhyllan och bara liksom andas lite "vuxetjobbliv".
Mina funderingar går ibland till hur det kommer att se ut till hösten och tankarna är många. Ska jag fortsätta som förut eller ska det ske en förändring, tre jobb är väl i alla fall ett för mycket?
Jag är inte densamma längre, jag känner det ofta. Jag brukar inte vara egoistisk utan hellre tänka på så att andra har det bra och mår bra. Kanske är det dags att tänka mest på mig själv ett tag. Förr kändes livet långt, pensionär det skulle jag bli om en sisådär 20 år och sen skulle jag åldras med maken och barnen och barnbarnen...det kan såklart fortfarande bli så och jag hoppas av hela mitt hjärta att det blir så men det smyger alltid in sig en liten tanke på att risken har ökat att det faktiskt inte blir så. Ska jag inte passa på att göra det jag vill och mår bra av så länge det går och om det nu går ända tills jag blir 103 år så är jag oerhört tacksam över det. Nåväl, har ett tag till på mig att fundera...

För fyra månder sen var den starkaste medicinen jag tog Ipren eller Voltaren.
Det kom en cancer i vägen.
Nu vet jag det mesta om cytostatikan jag får i min kropp, betabred, zarziosprutor, primperan, emend, zofran, fragmin, hercillin, strålning, lymfödem, olika sorters bröstcancer, neutrofila, vita och röda blodkroppar, crp värde, lever värden, njurfunktion, piccline, hjärtproblem, ctröntgen, metastaser, kuratorer och rehabilitering...Jag har 96 betapredtabletter kvar, 16 zarziosprutor, 47 fragminsprutor, okänt antal ipren, 26 hercillintabletter, 2 doser taxotere, 25 strålning och sen minst 5 år av antiöstrogen tabletter...målet finns där framme, cancerfri och frisk

För fyra månader sen hade vi precis köpt nytt golv till badrummet och duschkabin, vi skulle renovera badrummet som är 19 år gammalt.
Det kom en cancer i vägen.
Idag har maken och jag varit och köpt wc, tvättställ och högskåp för v 15 ska renoveringen bli av :)

För fyra månader sen planerade vi inför vår USA resa.
Det kom en cancer i vägen.
Nu håller vi på att planera igen och jämför hotell och sevärdheter:) Vi hoppas dessutom att vi kan ta en veckotripp till sommaren och bara vara familj och sola, bada och bli bortskämda med god mat och bäddade sängar. Planera är en viktig del i rehabiliteringen, att våga se framåt, att våga släppa taget om "tänk om jag blir sjuk igen, eller någon annan..."

För fyra månader sen var vi en familj med pappa, mamma, storsyster, storebror och lillasyster. Vi tyckte mycket om varandra och gjorde många saker och upplevde en hel del tillsammans. Vi var starka tillsammans, vi skrattade och grät, gjorde en del bus, tog hänsyn till varandra och ställde alltid upp.
Det kom en cancer i vägen.
MEN den tog inte bort det vi hade som familj, det har vi fortfarande kvar.

För fyra månader sen hade jag en mamma och en pappa, två systrar och en bror, alla med tillhörande familjer. En svärmor och svärfar samt en svåger. Jag hade farbröder, fastrar, mostrar och morbröder och hel hög kusiner med familjer.
Det kom en cancer i vägen.
Och de finns fortfarande kvar. De flesta finns där för mig precis som de brukar och ännu mer. Jag vet vilka jag kan ringa mitt i natten om det behövs och vilka som orkar stå pall när jag är ledsen, vilka jag kan gråta med och visa mig ledsen för.

För fyra månader sen hade jag många vänner. Jag trodde att jag visste vilka som stod mig nära och vilka jag kunde lita på, vilka som skulle finnas kvar trots att jag hamnat i en mardröm.
Det kom en cancer i vägen
Jag har fortfarande många vänner, jag har med stor glädje sett att de flesta som står mig närmast orkar stå pall och fånga upp mig när det är jobbigt och glädjas med mig när det händer något roligt. De finns där precis som jag hoppades, de allra flesta...Några som jag inte såg som så nära vänner har visat att de finns där nära mig, inte alltid fysiskt utan det kan även vara i tanken och genom mejl och vykort.

För fyra månader sen visste jag vem jag var, det vet jag inte längre...men jag lovar att jag ska ta reda på det. Vägen kanske blir lite knagglig och slingrig, lite uppförsbackar och nerförsbackar, en del hinder att passera men jag ska ta reda på vem jag är igen...

Så fuck you, jädrans cancer!!!!!! Död åt alla cancerceller, jag ska ta tillbaka mitt liv!!!!!!!!!!!!!
...och så ska jag köpa en mössa:


bild lånad från http://www.ungcancershop.se/mossa-svart-p-126-c-147.aspx

Antibiotika

I torsdags var jag och la om picclinen hos distriktsköterskan, hon tyckte att det såg rött ut kring "hålet" där slangen sitter så jag ringde onkologen när jag kom hem. Vi bestämde att jag skulle avvakta och ringa om det blev mer rött.
Igår var det mer rött...Efter den vanliga provtagningen på labbet gick jag upp till onkologen, jag var ju liksom ändå i närheten. De kollade och läkaren ville ta ett CRP värde (är ett protein som ingår i immunförsvaret och snabbt ökar i koncentration i blodet när man får en infektion eller inflammation) så det blev ännu ett blodprov. Efter ett tag kom svaret...jodå en infektion, förmodligen där det röda är och jag har varit lite öm i armhålan och det trodde han oxå berodde på infektionen men det är så svårt att veta eftersom jag faktiskt är öm lite överallt just nu. Så det blev en antibiotikakur på 3 tabletter/dag i 10 dagar. Gissa om tabletterna är gigantiska?????
Kanske är infektionen anledningen till att jag är så trött, hoppas det så att det vänder snart.

Tack för all stöttning när jag varit trött och nedstämd. Era samtal och mejl är värdefulla. Att få gråta en stund är befriande och samtidigt jobbigt. Jag vill ju vara glad och hoppfull och det är jag oxå den mesta tiden men fasen vad det tar på en att ha cancern i huvudet hela tiden, det blir liksom ingen paus, det hänger ju med hela tiden, dygnet runt.
Sömnen är det lite så och så med. Jag är så lycklig när klockan blir 22 för då kan jag gå och lägga mig och så somnar jag ganska fort för att sen vakna ett par timmar senare ofta alldeles genomvåt med lakanet snott runt mig. Jag somnar igen, ligger inte och grubblar så mycket men sen sover jag bara ett par timmar igen. Vaknar väl en sisådär 4-5 ggr/natt, har inga drömmar alls och känner mig inte utvilad när klockan ringer.
I torsdags var det Alla Hjärtans dag. Lillsessan hade en kompis med hem (jag kunde ligga på soffan och vila och de lekte) På kvällen åt vi hjärtegodis:) En väninna kom med en present, skissblock och oljekritor, jag målade en del förr i tiden och att måla och vara kreativ på andra sätt har hjälpt många i min situation, jag hoppas att kanske detta kan hjälpa mig i att finna mig själv igen. Tack goa Anette <3. Min äldsta dotter hade köpt god choklad :) Sen kom en vacker tulpanbukett från chefen och jobbet och svärmor kom oxå med en bukett. Vackert har vi det med alla tulpaner.
Idag har kära syster med döttrar varit och fikat och lekt. Barnen träffade vi innan jul så det var ett bra tag sen, jättekul att ses igen.
Nu är det snart dags för Meldifestivalen. Maken har laddat med ostbågar, jag hoppas att de smakar bättre än förra veckan, mina smaklökar är inte som vanligt och en del smakar bara örk medan annat är ganska ok.

Tårar

En del dagar kommer de oftare än andra, tårarna.
Det kommer perioder då det är extra tungt och jobbigt. Alla tankar och känslor som omfamnar mig och inte kan motas bort eftersom jag är så trött. Alldeles för trött för att orka göra mer än att sova, vila, titta på tv, lyssna på radio. De förbjudna, farliga, hemska tankarna som dröjer sig kvar, som får mig att bli ännu tröttare, som inte vill försvinna. Det är få saker som kan skingra tankarna, jag försöker men ännu orkar jag inte fullt ut. Det är skönt med telefonsamtal, med något att se fram emot, att sitta med barnen och prata. En stund känns det bättre och jag glömmer, eller tränger bort det hemska, mardrömmen jag lever i som känns oändlig...
Rädslan börjar bli en vanlig känsla, den har bosatt sig i mig och vill inte flytta ut. Ibland känns det som att jag har döden flåsande i nacken och jag får inte bort känslan. Få vågar prata om att cancer dödar, att cancer ger återfall, att cancer ger metastaser. Fler vill prata om  goda prognoser, bra mediciner, att forskningen går framåt. De vill ge hopp om en frisk framtid och jag har hopp om det men det är svårt att stanna i de tankarna när man är rädd.
Jag är stark, jag kämpar, jag har inget val, jag har inget val...Jag måste våga lita på att operationen gick bra och att kirurgen fick bort allt, att cellgifterna tar död på ev överlevande cancerceller, att strålningen minskar risken för återfall, att medicineringen efteråt håller cancern borta och att forskningen hinner hitta ännu mer effektiva pricksäkra mediciner med färre biverkningar om cancern kommer tillbaka...För risken finns mina vänner även om vi inte orkar tänka så...risken finns och jag kan inte glömma den...

Ikväll har vi ätit kulglass, mest för att barnen saknar den roliga mamman och kanske kunde lite "kul" glass göra att hon orkar komma tillbaka igen. Tror nog att det behövs mer glassätning om det ska fungera.

Trött

Trött på att ha ont,
Trött på att inte orka,
Trött på att kroppen tar så mycket stryk,
Trött på att vara ledsen.
Trött på att vara rädd,
Trött på denna skitsjukdom,

SÅ nu är det slut på gnället...nu ska jag ta mig till affären och alldeles normalt gå och köpa semlor...

Gott Nytt År!

Nu lämnar vi Drakens år och går in i Ormens år och igår var vi på Kinarestaurang och firade tillsammans med 2 andra familjer som fick sina döttrar samtidigt som vi fick Lillesessan för lite mer än 7 år sen. Jag är så glad att jag orkade följa med :) Jag var trött men mådde trots det ganska bra.
Jag har smakförändringar men maten smakade bra i alla fall, apelsinjuicen var inte god :(

Svårt att beskriva hur smaken förändrats men det känns som om det ligger en hinna av bomull som hindrar smakerna. Popcornen smakar inte salt, apelsin bara lite svagt av ja jag vet inte riktigt, filen smakar inget alls mer än vått, ost bara kletigt osv. Godast idag har varit gurkan :) och isglass och vanlig is...kanske en bra diet tills smaken kommer tillbaka.

Idag har värken börjat komma i lederna, först i vrister och knä och nu lite senare idag i höfter, axlar, handleder och nacke. Det lär väl bli mer de närmsta dagarna men än så länge är det så mycket bätre än att må illa.

Jag var med på simningen i förmiddags och sen tog orken slut, jag har legat på soffan resten av dagen och tittat på tv och sovit, så får det vara ibland.
Ikväll har sonen ansökt till gymnasiet...ska bli spännande att se hur det går med audition i v 12 för att komma in på musikprogrammet han valt.

Jag har börjat ta de immunförhöjande sprutorna idag och trots att jag vet att det kommer att göra djävulskt ont i slutet på veckan så tar jag dem gärna för att jag ska kunna ha bra värden och leva så normalt det går utan att riskera farliga infektioner. 

1/3 kvar

Allt har gått bra idag :)
Taxotere eller taxen som cellgiftet oxå kallas, sattes igång och jag hade en egen privatsköterska som "vaktade" mig den första halvtimmen. Blodtrycksmätning 1 gång i början och 1 gång i slutet, allt var normalt, lite hög puls men det beror på alla kortisontabletter. Sköterskan gick inte ens ut ur rummet utan satt på en pall alldeles bredvid sängen redo att rycka in om det skulle hända något, kändes bra. Nu hände ingenting, jag blev lite andfådd efteråt men jag känner mig nästan som vanligt. Många tappar smaken direkt efter behandlingen men jag har min kvar än så länge och njuter så länge den får vara kvar. De flesta får värk den tredje dagen och jag tänker ta värktaletter före den sätter in, ett tips som jag fått av någon av mina Bröstcancervänner på FB, bättre att förekomma än förekommas och vanliga värktabletter är ju inget farligt (i normal dos under kort användningstid såklart).
Fick reda på att mina neutrofila värden, som i friska fall är ca 7 och mina sjuka har legat på 0.3, efter de 8 immunförsvarshöjande sprutorna var uppe i 26!!!!!! upps, inte konstigt att jag hade ont och alldeles perfekt är att mina vita blodkroppar äntligen lyckats bekämpa den otäcka hostan som jag haft de senaste 5 veckorna, t.om förkylningen som varit konstant sen i december känns bättre. Hoppas nästa kur med sprutorna kan friska till även förkylningen.

Min käre make har idag haft VAF = vård av fru :) Han har varit med på de flesta behandlingarna och läkarbesöken och har lite rutin på vilken service som hans fru behöver. Saft/vatten och tidningar under behandlingen och sen fixar han middagen och allt annat som hans trötta fru inte orkar med. Jag nöjer mig med de roliga måstena som att ex läsa läxan med lillsessan och läsa godnattsagan:)

Nu har jag bara 1/3 kvar av cytostatikabehandlingarna, de ni e alldeles underbart!!!!! och jag hinner få strålbehandlingen i Malmö, den flyttas till Lund strax efter att jag är klar i mitten av maj :)

48 tabletter på 2 dygn...

Imorgon är det dags för fjärde behandlingen men med ett nytt cellgift: Taxotere.
Eftersom det är vanligt med allergiska reaktioner övervakas man noga under tiden man får cytostatikan. Känns lite läskigt att fler än 1 av 10 råkar ut för det men samtidigt: ska man nu få en allergisk reaktion någon gång är väl ett sjukhus där personalen är beredd med mediciner det bästa stället...
Väl preparerad med cortisontabletter är jag också, ska äta 48 st på 2 dygn...har hittills ätit 24 och känner mig lite speedad.
Andra biverkningar som är vanliga är att man tappar smaken och värk i kroppen, sen har vi de där vanliga med håravfall, tappar naglar, illamående, diareér, ja och några till som jag inte ens orkar bry mig om än så länge. Jag har förberett med isglass, allehanda olika smaker på läkerol och halstabletter, munskölj mm så får vi se vad som behövs.

Idag var jag och tog nya blodprover. Två rör skulle de ha (blodkroppar, levervärden) Sköterskan letade ett tag i armvecket men tyckte det var svårt så jag undrade om det inte gick att ta i finget. Det blöder ju på ganska snabbt eftersom jag tar blodförtunnande sprutor och det gick jätterbra :) Jisses vad det rann, och sen stänkte jag ner både golv och hennes vita byxor...inga problem att få två rör blod inte. Nu kommer INGEN att få sticka i min sönderstuckna arm fler gånger, nu är det fingret som gäller!!!

Sen kom chefen med lunch :) Vi hade trevligt och åt och pratade i ett par timmar. Hon hade med sig blommor från mina kollegor och sig själv. Prins städ var här och städade, då blir det extra fint med nya blommor på bord och fönsterkarm.

När jag hämtade lillsessan på fritids kom hon och en kompis och sa att kompisen ville sova över, helst inatt. Det stoppade jag, ingen övernattning när det är skola dagen efter! Men kanske lite senare i vår. När kompisens mamma kom och hämtade berättade de att de ville sova över. Samtalet som följer:
Kompisen: Jag vill sova över!
Lillsessan: Ja, fast det går inte nu för min mamma ska till sjukhuset imorgon.
Kompisen: Varför?
Lillsessan: Hon ska få medicin och sen är hon så trött att hon bara sover på soffan och mår illa och äter upp all isglassen och sen får vi göra allt till henne.
Kompisen: Ja, då är det nog bäst att vi väntar, kanske till lördag....
Där grep jag in och sa, vi kan ta det till våren och tills dess kan ni ju leka många gånger hemma hos oss. Det tyckte tjejerna var ett bra förslag :)
En normal vardag för min lilla dotter....

För en stund sen ringde min farbror, han har själv gått genom en cancerbehandling för ett par år sen och är numera frisk och kanske den som allra bäst kan förstå hur det är. Tack för en trevlig pratstund!

Blommor från chef och kollegor.

Farlikårv

Denna veckan bestämmer lillsessan menyn:
Mån: farlikårv och makaroner
Tis: fiskpina och potatismos
Ons: köttbullar och spageti
Tors: pitzza
Fred: sykling och påmes
Lör: bakd potatis
Sön: takos
Visst är det underbart när de små börjar skriva själv

Hon stekte korvarna själv eftersom hon vill ha dem lite brända som hon gillar.

 

Idag har jag bara gjort vanliga normala saker, bytt lakan, plockat undan, suttit vid datorn och tillbringat eftermiddagen med fyra andra familjer med fika och lek. Ska snart hämta maken som kommer hem från Finland :)

Två dagar kvar innan giftet ska in i min kropp igen...

Indiskt mmm

Vi hade egentligen kvar 1 maträtt av Linas matkasse men det struntade vi faktiskt i och hämtade indiskt istället:) Supergott med chicken karai, butter chicken masala, naanbröd och papadam. Maken flög till Finland idag och då brukar vi trösta oss med indiskt. Visserligen fick vi indisk mat igår när käre systersonen hade kalas men det triggar bara igång smaklökarna. Min svåger lagar fantastiskt god mat:)
Söndag, och jag börjar oroa mig inför torsdagen. Det känns faktiskt skitjobbigt när jag mår bra och veta att jag snart mår skitdåligt igen. Blev mycket skit där men vad ska man säga???? Passar på att göra saker jag inte kommer att orka sen om en vecka. Samtidigt som jag vill vara aktiv nu när jag orkar har jag svårt att komma igång. Svårt att koncentrera mig och fokusera på vad som ska komma härnäst. Kanske bäst att strunta i alla måste och bör. Prins städ kommer på onsdag så då blir det i alla fall rent här hemma.
Äldsta dottern är hemma i hemmets lugna vår igen. Hon har haft ett par toppendagar i Stockholm och hennes mamma är nu återigen nöjd med att alla barnen är hemma:)
Inatt sover lillsessan i pappans säng, bredvid mig, det lugnar att höra hennes andetag i mörkret.

Det finns ett slut...

I brevlådan låg ett brev från Region Skåne.
De hälsar mig välkommen till Strålningsenheten den 28/3 kl 8.00 för information angående strålningen. Kl 8.30 samma dag ska jag göra en CT för att onkologen ska kunna se hur kroppen ser ut i olika skikt, eller faktiskt om det finns någon cancer kvar...
Den 4/4 får jag första strålningen av 25 så det finns ett slut runt den 8:e maj...Jag har fortfarande långt kvar med tre behandlingar med cellgiftet Taxotere men jag som tycker om att ha koll är glad över att veta att behandlingarna faktiskt är slut i maj, underbart och lite ofattbart att det faktiskt finns ett slutdatum, det blir enklare att räkna ner och samtidigt skrämmer det mig.
Så länge jag får medicinerna håller cancern sig borta men vad händer sen? Förhoppningen är att de små jävlarna håller sig borta för all framtid men man vet ju aldrig...
50 000 diagnostiseras varje år med cancer i Sverige - en var tionde minut, - var tredje person insjuknar någon gång i livet i cancer. Skrämmande siffror
Det behövs tid för återhämtning efter strålningen så arbetet får allt hålla sig borta tills efter sommaren. Jag ska försöka njuta av våren och sommaren och låta kroppen som tar så mycket stryk av behandlingarna läka ordentligt.

Igår åkte äldsta prinsessan till Stockholm med en klasskamrat för att vara med på en stor Kemi konferens där ca 250 studenter deltar. Jag saknar henne enormt men jag hoppas att hon har jätteroligt och hon kommer ju hem igen på lördagkväll, då ska jag krama henne hårt <3
Nu är det dags för lite fredagsmys och popcorn med lillsessan.