Två luncher har det blivit denna vecka med goa kvinnor, trevliga båda två. Tack Yvonne och Lotta ♡
Jobbat har jag gjort, suttit mycket framför datorn och det går allt bättre med armen :-) i höstas kom svullnaden ganska snabbt men nu känner jag mig bara stel.
Stället där jag tränat och trivts så bra la ner verksamheten i onsdags. Jag var och tränade i tisdags förmiddag och på eftermiddagen kom ett mejl om att det skulle stängas dagen därpå. Förbannad (hade ett årskort), ledsen och sorgsen. Hur ska det nu bli? Alla jag lärt känna och de trevliga inspiratörerna som mist sitt jobb. Nä, bara trist. Vet ännu inte vart jag ska träna i fortsättningen , måste leta rätt på något nytt. På Easy lite visste Maria (favorit tränaren) att jag har svårt för vissa saker, många av de som tränade visste att jag varit sjuk, de tittade inte när vi bytte om etc. Nu ska jag börja om och det är lite känsligt och långt ifrån självklart att berätta.
Och så kom kallelsen från sjukhuset. På onsdag kl 10.45 är det dags för MR. Håll tummarna är ni snälla. Kram
lördag 29 mars 2014
måndag 24 mars 2014
En tappad tand
Det har varit en händelserik helg med besök på Leos lekland där kusinerna lekte i 4 timmar!!!! Att de orkar springa runt sådär hela tiden, avundas dem deras energi och då känner jag mig pigg om man jämför med för ett år sen då jag precis fått den sjätte dosen cytostatika.
Igår var vi på Sibbarp och gick en runda. Vackert väder men lite blåsigt. Där är så fint och vi drömde oss lite framåt i tiden till sommaren då man kan bada. Vi hittade både klätterträd och fina stenar.
Och viktigaste händelsen av de alla: Lillsessan tappade en tand! och tandfen kom :)
Igår var vi på Sibbarp och gick en runda. Vackert väder men lite blåsigt. Där är så fint och vi drömde oss lite framåt i tiden till sommaren då man kan bada. Vi hittade både klätterträd och fina stenar.
Och viktigaste händelsen av de alla: Lillsessan tappade en tand! och tandfen kom :)
fredag 21 mars 2014
Redan ett svar
Läkaren ringde idag.
De ser en förändring precis där jag har ont. Faaan det var ju inte så hon skulle säga! De vet inte vad det är men röntgenläkaren tror inte att det är malignt men kan inte säga det helt säkert. Det kan vara skelettförändringar pga ålder (?) eller kanske det som bentäthetsmätningen visade i somras, en svaghet i ländryggen och lite längre ner. Jag hoppades på svar men fick istället fler frågor.
Nu blir det magnetröntgen för att få svar. Om man gör skelettröntgen för att utesluta metastaser gör man magnetröntgen för att leta metastaser. Läskigt.
De ser en förändring precis där jag har ont. Faaan det var ju inte så hon skulle säga! De vet inte vad det är men röntgenläkaren tror inte att det är malignt men kan inte säga det helt säkert. Det kan vara skelettförändringar pga ålder (?) eller kanske det som bentäthetsmätningen visade i somras, en svaghet i ländryggen och lite längre ner. Jag hoppades på svar men fick istället fler frågor.
Nu blir det magnetröntgen för att få svar. Om man gör skelettröntgen för att utesluta metastaser gör man magnetröntgen för att leta metastaser. Läskigt.
tisdag 18 mars 2014
Radioaktiv
Lämnade Lillsessan till frukost idag och var på plats på Nuklearmedicin kl 8....en sköterska hämtade mig och berättade vad som skulle hända. Hon har ett skyddsförkläde och handskar och är mycket försiktig när hon hanterar det radioaktiva ämnet som finns i en spruta som är inklädd i stål...det ämnet ska hon spruta in i min ven och sen ska det sprida sig i skelettet så att läkaren ska kunna se om det finns metastaser eller andra förändringar i min rygg. Det känns inget. Resterna slängs i en hink märkt med "radioaktivt avfall". Jag "får ledigt" ett par timmar och när jag promenerar mot bilen funderar jag på om det inte skulle vara lite roligt om man liksom blev lite självlysande.
När jag kommer tillbaka får jag lägga mig i en stor röntgenapparat, den sänks ner så att den nästan nuddar vid mitt ansikte, 20 minuter ska det ta och jag ska ligga alldeles stilla. Sköterskan kommer och säger att hon sa ta fler bilder, nu enbart på ryggen där jag har ont. "Inte för att hon har sett något konstigt utan för att jag har ont där och läkaren har skrivit så på remissen" Hon säger det för att lugna mig men effekten blir den motsatta. Faaan hon har sett något! 15 minuter tar det, sen ytterligare några minuter när maskinen körs över kroppen ännu en gång. Svar om 1 vecka. Väntan, väntan, väntan...
När jag kommer tillbaka får jag lägga mig i en stor röntgenapparat, den sänks ner så att den nästan nuddar vid mitt ansikte, 20 minuter ska det ta och jag ska ligga alldeles stilla. Sköterskan kommer och säger att hon sa ta fler bilder, nu enbart på ryggen där jag har ont. "Inte för att hon har sett något konstigt utan för att jag har ont där och läkaren har skrivit så på remissen" Hon säger det för att lugna mig men effekten blir den motsatta. Faaan hon har sett något! 15 minuter tar det, sen ytterligare några minuter när maskinen körs över kroppen ännu en gång. Svar om 1 vecka. Väntan, väntan, väntan...
Såhär ser den ut, apparaten.
(bild lånad från Region Skånes hemsida)
söndag 16 mars 2014
....som en Ek ungefär....
Kunde inte somna inatt, när klockan var 4 låg jag fortfarande vaken. Sov sen till kl 9 och vaknade hyfsat pigg. Jag sover sällan bra, ofta är jag uppe ungefär varannan timme för att dricka och gå på toaletten. Det blir som en ond cirkel där jag måste dricka för att jag är torr som ett sandpapper (ja, slemhinnorna tar stryk av medicinen) och sen behöver jag gå på toa. Finns liksom inget att göra åt det, bara 4 år kvar nu :)
Skridskoåkning stod på schemat idag. Förra gången vi var där bestämde jag mig för att jag skulle hyra skridskor och åka. Jag har aldrig varit någon stjärna på att åka och nu är det väl en sisådär 17 år sen jag senast stod på isen iförd ett par skridskor. Tänkte att det kanske är lättare med hockeyrör men jisses, mina fötter ville verkligen inte vara i dem. Jag bytte. Vilken tur att det finns en rink att hålla sig i eller rättare sagt krampaktigt klamra sig fast vid! Skulle gärna säga att jag såg ut som Bambi på is men Bambi är så liten och söt med stora bruna ögon och jag är väl mer som en Ek ungefär...stor och ståtlig, träig, stel och med armar och ben åt många olika håll...Men vet ni vad! Jag var inte ensam om att stappla runt men jag var nog den enda som lyckades släppa och åka runt hela rinken utan att ta tag, att jag sen åkte ett varv och Lillsessan hann med tre är ju en annan historia. Stolt över att jag vågade.
Skridskoåkning stod på schemat idag. Förra gången vi var där bestämde jag mig för att jag skulle hyra skridskor och åka. Jag har aldrig varit någon stjärna på att åka och nu är det väl en sisådär 17 år sen jag senast stod på isen iförd ett par skridskor. Tänkte att det kanske är lättare med hockeyrör men jisses, mina fötter ville verkligen inte vara i dem. Jag bytte. Vilken tur att det finns en rink att hålla sig i eller rättare sagt krampaktigt klamra sig fast vid! Skulle gärna säga att jag såg ut som Bambi på is men Bambi är så liten och söt med stora bruna ögon och jag är väl mer som en Ek ungefär...stor och ståtlig, träig, stel och med armar och ben åt många olika håll...Men vet ni vad! Jag var inte ensam om att stappla runt men jag var nog den enda som lyckades släppa och åka runt hela rinken utan att ta tag, att jag sen åkte ett varv och Lillsessan hann med tre är ju en annan historia. Stolt över att jag vågade.
fredag 14 mars 2014
Utvecklingssamtal med sonen
Utvecklingssamtal med sonens mentor. Allt var grönt dvs han är godkänd i samtliga ämnen och han trivs bra, mer kan man knappast önska som förälder. Han går på en helt nybyggd skola och det var roligt att se hur fint och genomtänkt det är. Matsalen är som en fin restaurang där elever och lärare kan välja mellan tre olika maträtter varje dag. Vilken lyx :)
Efter att ha försökt få till en lunchträff i flera månader lyckades vi idag. Marie, som jag fick kontakt med i början av cancerresan och har haft sällskap av under hela tiden, äntligen fick vi träffas som färdigbehandlade:) Första gången vi sågs var vi nyopererade och hade allt framför oss. Nu känns det så skönt att vi kan sitta såhär och ta en lunch, att prata om nuet och framtiden och oja oss lite över de biverkningar vi har och veta att den andre förstår. Kram på dig vännen!
Efter att ha försökt få till en lunchträff i flera månader lyckades vi idag. Marie, som jag fick kontakt med i början av cancerresan och har haft sällskap av under hela tiden, äntligen fick vi träffas som färdigbehandlade:) Första gången vi sågs var vi nyopererade och hade allt framför oss. Nu känns det så skönt att vi kan sitta såhär och ta en lunch, att prata om nuet och framtiden och oja oss lite över de biverkningar vi har och veta att den andre förstår. Kram på dig vännen!
torsdag 13 mars 2014
Helt slut
De senaste veckorna har vi jobbat hårt med en ny utbildning.
Allt tar som bekant längre tid för mig och jag blir fort trött i huvudet och har svårt att behålla fokus och koncentration. Men vi hann bli klara med alla förberedelser i tid och hela gårdagen hade vi vår utbildning. En hel dag i samspel med okända och många timmar då det krävs koncentration...Det gick bra, det gick faktiskt riktigt bra, deltagarna var nöjda och vi också (behöver dock ändra litegrann för att det ska bli ännu bättre). Jag kände framåt kaffedags att kroppen började strejka, jag blir stel och det är svårt att komma igång när jag har suttit en stund och när jag ska gå i trappor så kan jag inte böja benen ordentligt och så kommer värken. Men det gick.
Jag skulle sen direkt till dotterns Kung Fu och där måste man sitta på golvet, om man nu inte vill stå i 60 minuter, och det var knappt att jag kom upp igen. Jämrans leder som stelnar till så lätt. Jag har inte hunnit få till ordentligt med träning den senaste veckan och det "straffar" sig direkt så idag har jag tränat ett par timmar på förmiddagen.
Stela leder(smärta) - träning - mindre stela leder (mindre smärta), en enkel ekvation.
Allt tar som bekant längre tid för mig och jag blir fort trött i huvudet och har svårt att behålla fokus och koncentration. Men vi hann bli klara med alla förberedelser i tid och hela gårdagen hade vi vår utbildning. En hel dag i samspel med okända och många timmar då det krävs koncentration...Det gick bra, det gick faktiskt riktigt bra, deltagarna var nöjda och vi också (behöver dock ändra litegrann för att det ska bli ännu bättre). Jag kände framåt kaffedags att kroppen började strejka, jag blir stel och det är svårt att komma igång när jag har suttit en stund och när jag ska gå i trappor så kan jag inte böja benen ordentligt och så kommer värken. Men det gick.
Jag skulle sen direkt till dotterns Kung Fu och där måste man sitta på golvet, om man nu inte vill stå i 60 minuter, och det var knappt att jag kom upp igen. Jämrans leder som stelnar till så lätt. Jag har inte hunnit få till ordentligt med träning den senaste veckan och det "straffar" sig direkt så idag har jag tränat ett par timmar på förmiddagen.
Stela leder(smärta) - träning - mindre stela leder (mindre smärta), en enkel ekvation.
I denna fina lokalen har vi utbildningarna på hemmaplan
Helgroligheter
Lördag,
Lillsessan och jag tog tåget till Hässleholm, skulle varit framme strax efter 11.30 men tji fick vi för en kontaktledning hade gått sönder så alla tåg stod stilla mellan Malmö och Lund. De satte in en ersättningsbuss till Lund och sen gick tågen därifrån. Vi var många som ville med bussarna, lite förvånande att folk trängs och knuffas för att just de ska komma på bussen, ingen hänsyn tas överhuvudtaget. På något sätt kan jag förstå om det gäller liv eller död men en buss till Lund... det är sorgligt hur människor bär sig åt. Vi kom med den tredje bussen (utan att slå oss fram) tåget gick från Lund och vi var framme 1 1/2 timme för sent och hann med att köpa present till födelsedagsgrisen som skulle ha kalas dagen därpå. Resten av lördagen hade vi det mysigt hos min syster och kusinerna lekte och hade det kul.
Söndagen, vad det då dags för den nyblivna 7-åringens kalas. Tacos, jordgubbspaj, 24 grader vid husväggen, barn som leker, ja vad kan man önska sig mer? Kusinerna hade fixat en show som de hade för oss vuxna innan vi gick hem:)
Lillsessan och jag tog tåget till Hässleholm, skulle varit framme strax efter 11.30 men tji fick vi för en kontaktledning hade gått sönder så alla tåg stod stilla mellan Malmö och Lund. De satte in en ersättningsbuss till Lund och sen gick tågen därifrån. Vi var många som ville med bussarna, lite förvånande att folk trängs och knuffas för att just de ska komma på bussen, ingen hänsyn tas överhuvudtaget. På något sätt kan jag förstå om det gäller liv eller död men en buss till Lund... det är sorgligt hur människor bär sig åt. Vi kom med den tredje bussen (utan att slå oss fram) tåget gick från Lund och vi var framme 1 1/2 timme för sent och hann med att köpa present till födelsedagsgrisen som skulle ha kalas dagen därpå. Resten av lördagen hade vi det mysigt hos min syster och kusinerna lekte och hade det kul.
Söndagen, vad det då dags för den nyblivna 7-åringens kalas. Tacos, jordgubbspaj, 24 grader vid husväggen, barn som leker, ja vad kan man önska sig mer? Kusinerna hade fixat en show som de hade för oss vuxna innan vi gick hem:)
fredag 7 mars 2014
Stick i fingret
Ja, inte på mig utan i Lillsessan lilla finger. Vi fick en tid på vårdcentralen idag och labbet tog blodprov i fingret för att de ska testa om hon är allergisk mot något som får hennes ögon att klia något alldeles förskräckligt emellanåt. Jag var beredd på att det skulle skickas en remiss för pricktest och att det skulle ta tid men nejdå, här har det blivit effektivt och svar får vi inom 2 veckor:) Som vanligt sa hon inte ett pip och imponerade stort på sköterskan så hon fick ta två saker ut "barnlådan".
På jobb har vi en massa att göra. Vi har en ny utbildning nästa vecka och det är inte riktigt färdigt än. Ändringar i sista minuten, nya funderingar och idéer för att det ska bli så bra som möjligt och jag hinner inte riktigt med i svängarna. Det är mycket nytt som ska läras in för att kunna förmedla så tydligt och bra som det bara går och samtidigt ska det vara lättsamt så att inte deltagarna sitter och somnar. Pedagoger är vana vid att röra på sig så vi får väl ta några gymnastiska övningar ibland.
Tid för skelettscinten kom igår och gjorde mig trött. Psykisk belastning = en trötthet som inte går att beskriva men den är för jävlig rent ut sagt. Jag är glad över att jag fick tid så snabbt, 18/3, och jag blev inte mer orolig än innan men det är liksom hela grejen med sjukhuset, injektioner, väntan och så in i den där apparaten. Det tar hela dagen och dagen efter ska vi till Göteborg och ha en utbildning men det måste gå. Slappna av, ingen stress, fokusera på en sak i taget, en sak i taget. Och sen en ny väntan på svaret...måtte det vara bra så att jag kan slappna av, kanske ordentlig på 1 1/2 år. Jag försöker föreställa mig läkarens röst i telefonen att "det inte visade något, att allt ser bra ut", sen kommer den där viskande lille djävulen i mitt huvud och viskar "tänk om hon säger att där är något"....tänk om allt börjar om, tänk om...TYST med dig din lille elaking!
På jobb har vi en massa att göra. Vi har en ny utbildning nästa vecka och det är inte riktigt färdigt än. Ändringar i sista minuten, nya funderingar och idéer för att det ska bli så bra som möjligt och jag hinner inte riktigt med i svängarna. Det är mycket nytt som ska läras in för att kunna förmedla så tydligt och bra som det bara går och samtidigt ska det vara lättsamt så att inte deltagarna sitter och somnar. Pedagoger är vana vid att röra på sig så vi får väl ta några gymnastiska övningar ibland.
Tid för skelettscinten kom igår och gjorde mig trött. Psykisk belastning = en trötthet som inte går att beskriva men den är för jävlig rent ut sagt. Jag är glad över att jag fick tid så snabbt, 18/3, och jag blev inte mer orolig än innan men det är liksom hela grejen med sjukhuset, injektioner, väntan och så in i den där apparaten. Det tar hela dagen och dagen efter ska vi till Göteborg och ha en utbildning men det måste gå. Slappna av, ingen stress, fokusera på en sak i taget, en sak i taget. Och sen en ny väntan på svaret...måtte det vara bra så att jag kan slappna av, kanske ordentlig på 1 1/2 år. Jag försöker föreställa mig läkarens röst i telefonen att "det inte visade något, att allt ser bra ut", sen kommer den där viskande lille djävulen i mitt huvud och viskar "tänk om hon säger att där är något"....tänk om allt börjar om, tänk om...TYST med dig din lille elaking!
onsdag 5 mars 2014
Vet du hur jorden blev en jord?
Vi har en hel del intressanta samtal när vi kör bil, Lillsessan och jag. Igår frågade hon om jag visste hur jorden blev en jord!
- Ja, det var ju Gud som skapade jorden.
- Eh, (lång paus) i skolan säger vi att det började med en ärta.
- En ärta???
- Ja, en liten ärta och sen blev det en Big Bang och eld och lava och sen kom det ånga för att det blev varmt och av det blev det vatten på jorden. Sen kom molekylerna och de där cellerna som blev liv och sen blev det djur i vattnet och sen på land och så blev det en förmänniska. Mamma! Vilket språk pratade förmänniskorna?
Ja, sådär fortsätter våra diskussioner kring livets viktiga frågor och en del mindre viktiga frågor också. Barn är underbara!
- Ja, det var ju Gud som skapade jorden.
- Eh, (lång paus) i skolan säger vi att det började med en ärta.
- En ärta???
- Ja, en liten ärta och sen blev det en Big Bang och eld och lava och sen kom det ånga för att det blev varmt och av det blev det vatten på jorden. Sen kom molekylerna och de där cellerna som blev liv och sen blev det djur i vattnet och sen på land och så blev det en förmänniska. Mamma! Vilket språk pratade förmänniskorna?
Ja, sådär fortsätter våra diskussioner kring livets viktiga frågor och en del mindre viktiga frågor också. Barn är underbara!
tisdag 4 mars 2014
Skelettscint
Vi har varit utan telefon, internet och larm sen i fredags då de, trots tydliga markeringar, lyckades gräva av telefonkabeln här utanför. Idag blev den lagad och allt fungerar som vanligt igen till ungdomarnas stora lycka:)
Jag var hos läkaren igår, en trevlig, lugn isländska som kände genom bröst och lymfkörtlar, allt kändes bra. Hon kände på min rygg och jag är grymt öm där. Hon sa att de har en låg tröskel när det gäller att skicka cancerpatienter på röntgen. Hon var tydlig med att hon inte ville att jag skulle röntgas för att leta efter metastaser utan för att utesluta det och naturligtvis för att jag ska slippa gå och fundera, undra och oroa mig. Jag frågade speciellt (och sa att jag vill att hon säger som det är) om hon utifrån det hon hört och känt kan misstänka metastaser men det sa hon att hon inte kunde. Det onda i ryggen kan vara en massa olika saker men genom en sån här röntgen kan man förhoppningsvis se vad det är. Förslag som hon gav är:
1-2 veckor tar det innan jag får en tid och sen ännu ett par dagar innan hon ringer med ett besked. Väntan och oro är en ständig följeslagare och det höjer stressnivån avsevärt. Av erfarenhet vet jag att jag måste prioritera ännu bättre nu för att orka med. Jag håller tummarna och skickar en bön till hen där uppe.
...och här kommer en grävskopa till mina goa systerbarn, den stod här utanför hela helgen :)
Jag var hos läkaren igår, en trevlig, lugn isländska som kände genom bröst och lymfkörtlar, allt kändes bra. Hon kände på min rygg och jag är grymt öm där. Hon sa att de har en låg tröskel när det gäller att skicka cancerpatienter på röntgen. Hon var tydlig med att hon inte ville att jag skulle röntgas för att leta efter metastaser utan för att utesluta det och naturligtvis för att jag ska slippa gå och fundera, undra och oroa mig. Jag frågade speciellt (och sa att jag vill att hon säger som det är) om hon utifrån det hon hört och känt kan misstänka metastaser men det sa hon att hon inte kunde. Det onda i ryggen kan vara en massa olika saker men genom en sån här röntgen kan man förhoppningsvis se vad det är. Förslag som hon gav är:
- Muskelvärk
- Ledvärk av medicinen jag äter (har just nu även ont i knäna och i vänster armbåge så varför inte i ryggen?)
- Kotkompressioner även det beroende av medicinen som kan ge benskörhet
- Fraktur på kota (eftersom jag har ont ner i svanskotan) även detta pga medicinen
- Förändringar på skelettet som är benigna dvs ofarliga
- Metastaser som är maligna dvs en spridning av cancern
1-2 veckor tar det innan jag får en tid och sen ännu ett par dagar innan hon ringer med ett besked. Väntan och oro är en ständig följeslagare och det höjer stressnivån avsevärt. Av erfarenhet vet jag att jag måste prioritera ännu bättre nu för att orka med. Jag håller tummarna och skickar en bön till hen där uppe.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)