söndag 28 april 2013

Vilodag?

Söndag.
Vilodag?
Nej, jag hoppas att vilodagarna är slut för mig, ja, alltså de vilodagar jag blivit påtvingade de senaste månaderna då man inget annat vill än att kunna göra vad man vill men inte orka. Framtida vilodagar hoppas jag att få välja på egen hand när jag känner att jag vill ha en vilodag :)

Idag har jag varit på en föreläsning om Adoption, identitet och återresor med Mary Juusela. Intressant och tankeväckande. Varför och för vem åker man tillbaka till barnets födelseland? Vi har ju redan varit tillbaka i Kina mycket för att Lillsessan hade så många funderingar kring hur det egentligen såg uti Kina, hur luktade det där och hur ser en vuxen kines i Kina ut? En jättefin resa hade vi med underbara utflykter och upplevelser i 3 veckor. Lillsessan vill gärna åka tillbaka igen och det vill vi också men när är det rätt tid att besöka födelsestad och barnhem? Svåra frågor som vi får fundera på ett tag till.
Maken har fixat i badrummet så nu är det faktiskt bara lampan som ska bytas sen är det klart :) Sen har vi tvättat en hel del, städat i lekstugan och köpt en cykel till Lillsessan.
I höstas cyklade grannens dotter förbi och jag såg att hon vuxit ifrån sin cykel så jag sa att om de skulle sälja den så var vi intresserade. Idag kom de och frågade om vi fortfarande ville köpa den och det ville vi såklart. En jättefin, välvårdad lila cykel med växlar och cykelkorg för 200 kr....Behöver jag säga att det har cyklats en hel del idag, både i trädgården och en runda i kvarteren med maken.

 

lördag 27 april 2013

Min pappilappi

Imorgon fyller min älskade pappa 82 år. Idag var det kalas :)
Han önskade sig pengar till ett par joggingskor så det fick han såklart. Jag vet att han oxå älskar kaffe, mandelkubbar och Taragonachoklad så det fick han såklart i paket, ett par Pelargonier att ta till kolonin ingick oxå i 82-årsfirandet.
Han är så fin min pappilappi, när jag tittade på honom idag så svämmade tårarna över, tänk att jag fick vara med på ett ännu ett firande, det är ingenting som är självklart längre och ibland går det inte att hålla tårarna tillbaka. Jag är så tacksam över livet och att han är pigg och frisk är så underbart. En lång varm kram behövdes innan tårarna slutade rinna.
Kanske några av er tänker att jag inte behöver tänka så längre eftersom jag är frisk nu eller i alla fall på god väg att bli det och det stämmer ju men min hjärna har svårt att förstå. Jag är tacksam över att det har gått bra så här långt, att vi har fixat det så pass bra, att det finns en framtid. Men vissheten om att livet kan förändras så oerhört fort kommer för alltid att finnas och tacksamheten över att få leva den är oändlig.

torsdag 25 april 2013

...att hålla balansen...

Se där kom svullnaden och röda utslag som ett brev på posten. Fick kortisonkräm av sköterskan med order att smörja 2 ggr/dag. Det är väl bäst att göra som hon säger för det kliar en del. Bröstet har växt och är märkbart större än det andra, hoppas det inte blir mer för då lär det se mycket märkligt ut, lite snefördelat men det underlättar kanske när man ska gå till höger....

Min handläggare på FK ringde häromdagen och undrade hur det gick med min sjukskrivning. Jag har inte velat ringa läkaren, tänk om hon tror att jag är arbetsskygg...jag ville först känna efter ordentligt om jag möjligtvis skulle orka börja jobba den 6/5 eller ej. Jag orkar inte. Idag ringde jag men hon var inte där mer denna veckan. Sköterskan undrade vad jag ville och jag berättade det för henne. Hon menade att jag naturligtvis ska ha tid för återhämtning och att det är självklart att jag skulle få mer heltid sjukskrivning. Hon skrev ner alla uppgifter och ska prata med läkaren på måndag. Hoppas att läkaren tycker likadant och i alla fall sjukskriver mig tills vi ska träffas i slutet av maj.

Igår var vi och träffade våra goa vänner i Bunkeflostrand. Vi fick våra härliga döttrar samtidigt för 7 1/2 år sen och vi adopterade inte bara barnen utan även varandra. Flickorna är så goa vänner och vi mammor kan prata hur länge som helst. Tack för en trevlig eftermiddag Maria <3

Jag känner mig gladare, kommer på mig själv med att gå och småvissla och faktiskt glömma bort den där knutjäveln lite då och då. Jag ser fram emot våren och sommaren och allt vad den för mig sig i värme, sol, grillning, student, semester mm samtidigt känner jag att jag balanserar på den där kanten till den djupa avgrunden där oro, rädsla, ångest och skräck finns, det gäller att inte trilla ner där, jag börjar bli bra på att hålla balansen...

tisdag 23 april 2013

Mer än hälften är gjort

10 strålningar kvar. Mer än hälften är gjort.
Jag blir trött efter strålningen, det känns i benen och armarna, de blir tunga som betongklumpar, huvudet är degigt och tankarna sega, det brukar ge med sig efter någon timme men idag stannade det kvar betydligt längre och mina händer skakade. Effekten av strålningen hänger kvar. Sköterskorna har börjat fråga hur det känns, antar att det är nu som det börjar kännas, bröstet är ömt och kliar lite, lite hudförändringar men ingen svullnad och det känns mjukt och fint. Jag tror på de salvor som jag använder, Aloe Vera salva direkt efter strålningen och Ringblomssalva på kvällen.
Hostan börjar äntligen ge med sig. Kroppen är sliten men huvudet är fullt av ideér och vill göra så mycket. Det är svårt att vilja men inte kunna, inte orka.
Igår träffade jag min kusin. Lillsessan pysslade med pärlplattor och kusinen fixade gofika och så pratade vi om allt möjligt, om våra familjer och syskon, om resor, om roliga saker och om lite tråkigare saker, om livet i stort och smått och om vad en sjukdom kan förändra. Tack för en trevlig eftermiddag Agneta <3
På kvällen ringde min farbror, han gör det ibland för att prata en stund, goe farbror Bert :)

söndag 21 april 2013

Ett gott skratt

I fredags var jag och mina f.d "kollegor" i styrelsen i den ideela organisation där jag jobbat ett par år på Marika Carlssons föreställning "En negers uppväxt". Hon är fantastisk och berättar om sin uppväxt på ett underhållande sätt då man verkligen får sig ett gott skratt, gång på gång, men hon berättar även om en uppväxt och ett liv som mörkhyad svensk eftersom hon är adopterad från Etiopien. Skrattet fastnar i halsen när det hon berättar så levande och humoristiskt om faktiskt inte alls är särskilt roligt. När hon som "annorlunda" alltid blir stoppad i tullen, när människor säger saker som Åk hem, negerjävel mm. När hon blir illa behandlad och bemött av sin omgivning, när det finns människor runt omkring som låtsas att de varken ser eller hör när hon blir utsatt för påhopp och elakheter av olika slag. Jag tror att alla i vårt sällskap som alla har adopterade barn tänkte på hur det kan bli, och redan är, för våra barn när de växer upp. Att inte ses som svensk för att man ser annorlunda ut...I USA tar det tydligen 3 år att bli amerikan och i Sverige tar det 3 generationer....
Trots det tråkiga som hon berättade om så var kvällen som helhet väldigt rolig:) Tack!!!!!

Helgen har bjudit på sol och en del värme. Igår var jag och Lillsessan i mina föräldrars koloni. Lillsessan lekte med sin goe kusin och jag och min syster och våra föräldrar satt och pratade i solen:) Fikastund i trädgården hann vi oxå med.

Idag har vi firat svärfars födelsedag med god mat och tårta. Barnen spelade fotboll i trädgården och de stora blev nog lite överraskade över hur tuff lillasyster har blivit:)

Det är skönt att slippa sjukhuset ett par dagar nu över helgen. Det börjar strama ordentligt i armen och jag fortsätter sträcka ut och göra de rörelser jag fick av sjukgymnasten efter operationen. Jag har 13 gånger kvar och jag hoppas att det inte blir värre.
Antihormontabletterna gör mig stel på morgonen och när jag suttit stilla ett tag. Inget som påverkar min vardag och det känns bra. Inga vallningar eller illamående eller andra biverkningar, jag är glad så länge de håller sig borta.

Mittiveckandag

Onsdag.
Det är en bra dag, precis i mitten, jag gillar det som är i mitten och det som är lagom och detta har absolut varit en sån dag.
Lämnade lillsessan i skolan, fåglarna kvittrade och vi hittade 2 nyckelpigor på vägen till skolan. Hemma igen tog jag och äldsta dottern en kopp te och pratade en stund. Jag plockade undan lite inför städningen på eftermiddagen, läste lite, bäddade sängarna. En sak i taget med vila emellan, det har jag lärt mig. Iväg till strålningen 12.30, det gick fort idag, ingen väntetid så jag var hemma igen kl 13.
Studentskan har fått sin studentmössa idag så vi beundrade den en stund :)

När jag skulle hämta lillsessan så ville hon inte gå hem, hon hade så roligt med en kompis. Jag har inte bråttom, inga tider att passa, solen sken och det var varmt så jag stod och pratade med en gammal kollega en stund innan vi gick hem.
En lagom dag med andra ord.

PS: jag har dåligt minne och detta inlägget glömde jag att publicera, tryckte nog på fel knapp....spara istället :(

tisdag 16 april 2013

Jag har fått en chans till...

För 6 månader sen fick jag beskedet som ingen vill ha, beskedet som fick livet att förändras, som fick mig att bli en annan som jag aldrig träffat förut och som jag inte kände igen. Diagnosen förde med sig oro, ilska, rädsla, gråt och förtvivlan hos mig och min familj och de nära jag har omkring mig. Knutjäveln, skitcancern som flyttade in hos oss som en objuden och ovälkommen gäst, en gäst som för alltid lämnat spår hos oss, både synliga på min kropp och osynliga i själen...
Knutjäveln är borta och förhoppningsvis alla cancerceller också. Vi har gått igenom mycket för att få bort skiten. På 6 månader har min kropp opererats, fått cellgifter, infektioner, sprutor, strålats (har nu 15 gånger kvar), strypt äggstockarnas östrogenproduktion och fått en massa biverkningar ex tappat allt hår inkl. ögonfransar och bryn, illamående, skelettvärk, torra slemhinnor, svampinfektioner, ledvärk, tappat smaksinnet, diarré, kräkningar, blåsor i munnen, torr i huden, naglar missfärgade, huvudvärk, koncentrationssvårigheter, dåligt minne och trötthet, denna trötthet som inte är lik någon annan trötthet.
Har det varit kämpigt? Ja, det har varit ett helvete. Nu återstår att komma tillbaka till livet, det vanliga, det vardagliga, det som de flesta av er har varje dag, det som jag inte har levt på 6 månader. Det skrämmer mig lite eftersom jag känner att jag har förändrats, jag har fått andra perspektiv på livet, andra saker som är viktiga än förut. Jag har fått en chans till. Oron över hur länge det varar finns ständigt i bakhuvudet. Den där så viktiga "klämdagen" när man ska känna genom sina bröst förknippas med obehag och en stor rädsla, men jag gör det, rädslan griper tag i mig innan jag inser att det är ärret jag känner. Tänk om jag skulle känna en ny knuta...Jag kan inte tänka så hela tiden då kommer jag alltid att vara rädd och slösa bort värdefull tid, livstid, för det är det jag har, tid för livet, jag har fått en andra chans och jag ska hålla fast i den så länge det går.

Här kommer en länk som visar hur du undersöker dina bröst:
http://www.cancerfonden.se/sv/cancer/Forebygga-och-risker/Tidig-upptackt/Lar-kanna-dina-brost/

..och här kommer en gammal goding som alltid går att lyssna på:
http://www.youtube.com/watch?v=zs6UFYifZ2E

För Kärlekens skull
Utanför fönstret slår våren ut.
Marken blir grön igen.
Allt som var dött, väcks till liv,
det kan också vi
Mm..
Så länge vi andas.
Ute till havs styr en fiskebåt.
Längs en fri horisont.
Den gungar så tryggt in mot hamn
som jag i din famn.
Mm..
Så länge vi älskar.

Det är för oss solen går opp.
Lyser som guld, för kärlekens skull
Solen går upp, så oskuldsfull
Lyser på oss för kärlekens skull.

Högt på ett berg står en katedral,
och pekar upp mot skyn.
Men det är för himlen i dig,
och jorden i mig
Mm..
Vi älskar varandra.

Det är för oss solen går opp.
Lyser som guld, för kärlekens skull
Solen går upp, så oskuldsfull
Lyser på oss för kärlekens skull.

Mmmm...

Lyser som guld, för kärlekens skull
Lyser på oss, för kärlekens skull

söndag 14 april 2013

Hostig

Nu har den förbaskade hostan kommit tillbaka :( Måste fråga imorgon på strålningen om det kan ha något samband såhär pass tidigt i behandlingen. Lungan blir ju oxå strålad en liten bit och det kan ge lunginflammation...känner mig inte förkyld, det är "bara" hosta...

Denna helgen har det varit shopping.
Igår letade vi efter en vår/sommarjacka till sonen...det brukar gå fort men inte igår. Vi var i stan, på Entré och Mobilia och för er som inte är Malmöbor så är det 2 shoppingcenter. Ingen jacka.
Idag var jag med äldsta dottern på Emporia (shoppingcenter) och letade studentkläning och vi hittade en jättefin!!!!! När vi kom hem såg vi att det var fullt med fläckar från någons smink både på insidan och mitt på. Det hade vi inte sett i affären där det var lite dålig belysning. Jag ringde såklart genast men xs var slut och sen ringde hon till affären i Lund där den oxå var slut och sen kollade vi på nätet där den oxå är slut :( 17 oxå, ja ja tänkte väl att det var alldeles för enkelt att hitta en klänning på första försöket. Ut och leta igen.

Lillsessan var på Limhamns karamellkokeri igår tillsammans med sina kompisar i Proffsiga klubben. Hon hade jätteroligt och kom stolt hem med egengjord klubba och karameller och en strut med olika karamellsorter som de fick. Hon blev alldeles blå på tungan :)
Under tiden som Lillsessan kokade karameller tog jag en god fika tillsammans med 4 andra mammor från Proffsiga klubben. 2 timmars fikande utan att bli avbruten, de ni!
 
Renoveringen av badrummet går framåt sakta men säkert. Golv och tak är färdiga och nu står även toalett, tvättställ och duschkabin på plats men tyvärr inte inkopplade. Det är ett par timmars jobb kvar med alla slangar, rör och annat som jag har svårt att förstå mig på som ska kopplas och fixas och trixas med. Nu kan man se hur det kommer att bli och det är verkligen fint. Han kan han maken min.

torsdag 11 april 2013

Inte redo...

Blev uppringd av en upprörd handläggare på Försäkringskassan. Hon hade fått ett mejl från min läkare med den nya sjukskrivningen (jag har inte fått den) och läkaren skriver att jag ska börja jobba igen den 6/5!!!!! Handläggaren menade att det inte var riktigt klokt och alldeles för tidigt och jag höll med henne såklart.
Läkaren träffade mig i januari...och har inte haft någon kontakt med mig förutom då hon la in mig på infektionen när jag fick influensan, tror inte att hon kommer ihåg det mötet. Den 6/5 är jag inte ens klar med strålningen, jag har 4 kvar på 3 dagar den veckan + ett läkarbesök (inte med henne), hur tänker hon????
Jag har kört på hårt med operationer, cellgifter och strålning sen den 30/10...ingen tid för återhämtning alls innan starten för strålningen. Kan jag inte få ett par veckor i lugn och ro och försöka förstå vad som hänt innan jobbet tar vid, en tid utan provtagningar, mediciner, läkarbesök och behandlingar av olika slag? Jag blir ledsen, arg, irriterad, förbannad, upprörd. Jag har försökt få tag i hennes telefonnummer men inte lyckats, jag får skriva ett brev och lämna på onkologen på måndag när jag är och strålas.
Detta har fått mig att inse att även om jag mår så mycket bättre idag är jag absolut inte redo att börja jobba igen. Jag klarar inte av att möta allt som väntar, inte än...Ge mig lite tid att komma ifatt mig själv och allt som har hänt, ge mig tid att återhämta mina krafter, jag behöver mer tid, jag är inte redo att gå in i vardagslivet igen, inte än...

onsdag 10 april 2013

Koncentrationssvårigheter

Jag har under årens lopp träffat många barn och ungdomar och en del vuxna med koncentrationssvårigheter. De barnen som aldrig kunde sitta stilla, som bytte aktiviteter hela tiden, de som aldrig kunde spela ett spel färdig eller lägga ett pussel klart. De barnen som alltid knuffades i hallen, som satt högt upp på klätterställningen när alla andra var färdiga för att gå från lekplatsen, de som inte hörde eller förstod instruktioner, de som var ovanligt vanliga istället för vanligt vanliga. Dessa barn lockade in mig på specialpedagogutbildningen. Jag har läst massor med böcker och varit på föreläsningar för att bättre förstå, för att få en inblick i deras vardag och bättre kunna möta dem i deras vardag och jag vet nu att det var inte mycket jag förstod...
Att inte kunna följa med i ett samtal utan tappa en del av det som sägs eller faktiskt hela sammanhanget är oerhört frustrerande.
Att inte orka lyssna för att orken tar slut vilket medför att man missar information och man har ingen aning om att man missat den.
När många pratar samtidigt vet man inte vem som sagt vad till slut.
När man läser en bok kommer man inte ihåg vad som hände i början och vem var nu den där personen och det blir liksom fler frågetecken ju längre man läser.
Att veta vad man bör göra men inte komma sig för att börja eller börja göra något för att istället komma ihåg något annat som borde göras först och sen glömma vad man höll på med från början...ja, det blir lika förvirrat som det låter eller egentligen är det med förvirrat än så.
Att tappa orden, vanliga ord, och man vet vad man ska säga men det går inte, det är blankt i minnet.
När hjärnan tar slut och helst vill ta en tupplur i lugn och ro och det inte går av olika anledningar då krävs fysisk aktivtet för att man inte ska somna.
Ja, det är bara något av allt som inte fungerar när man har koncentrationssvårigheter. Jag vet att det är en begränsad tid för mig under behandlingen och jag kan sätta ord på det som blir knasigt och jag har även erfarenheten av hur det ska vara när det fungerar. Ett barn har inte en chans att förstå varför det blir så knasigt. Jag kan inte till fullo sätta mig in i hur det kan vara men jag har absolut större förståelse av hur det kan vara nu än före skitsjukdomen...

Idag var det strålning 7.45. De har 30-35 patienter varje dag/apparat och jag tror att det finns 2 eller 3 apparater. Det blir många strålbehandlingar. Jag känner att det kliar och jag har fått en hudrodnad på ett litet ställe, jag smörjer och smörjer och hoppas att det kommer att stanna vid detta. Idag upptäckte de att en av markeringarna avvek lite och genast kallade de på en läkare som konstaterade att bröstet som varit svullet sen operationen förmodligen minskat något i svullnad (kan ta upp till 1 år innan svullnaden är borta) så de fixade till det med justering av markeringen. De är ytterst noggranna, inga chansningar här inte, vlket jag är oerhört tacksam för.
Maken har lagt golv i badrummet idag och åkte sen till Wien för ett möte, han kommer hem imorgon igen så inatt har jag en liten nattgäst då lillsessan gärna tar över pappas säng när den är ledig. Gullungen min <3

tisdag 9 april 2013

Cykeln har vilat idag

Jag har en hemsk träningsvärk i benen samt i ena höften. Så cykeln har fått vila idag :) Tog bilen till Försäkringskassan för att träffa min handläggare som måste träffa alla långtidssjukskrivna och bl.a göra upp en plan för att man ska återgå till arbetslivet. Det är inga problem i mitt fall men det måste tydligen göras i alla fall. Det känns lite jobbigt att berätta om allt som hänt, hur jag har mått, vilket socialt nätverk jag har mm. Utlämnande till en främling, om än väldigt rar och trevlig. Det är en helt annan sak att lämna ut sig till en kurator. Jag vet att jag är öppen här på bloggen också men jag lämnar inte ut allt på samma sätt som jag gör till en kurator, det fungerar inte för barnens skull.
Hem och somnade på soffan.
Är trött idag och vet att jag nog hållit ett lite för högt tempo ett par dagar men det är så svårt att låta bli. Tur då att kroppen säger ifrån och att jag lyssnar, i alla fall när den skriker...
Tog bilen till sjukhuset och dagens strålning också. Det gick fort idag eftersom de inte behövde ta några röntgenbilder.

Sonen gjorde ju 2 inträdesprov till gymnasiet (estetiska programmet med musikinriktining) för ett par veckor sen och nu har han fått svar. Väldigt positivt från båda gymnasieskolorna vilket är så roligt. På den ena skolan skrev de att han var säker och duktig både på gitarr och sång och på den andra (som vi helst vill att han går) är han bland de 25 bästa som sökt (tror det var runt 225 som sökte) så ja, mamman är otroligt stolt:)

Ikväll har jag och lillsessan sorterat leksaker och spelat lite spel. Sen blev hon så trött så vi gick och la oss i hennes säng och lyssnade på en skiva och sen somnade hon snabbt:)

måndag 8 april 2013

Början på klimakteriet

Väckarklockan ringde 5.30 imorse. Äldsta dottern skulle åka till Berlin med skolan och naturligtvis måste jag krama och pussa min fina flicka, får ju inte träffa henne förrän på torsdag kväll igen. Maken körde henne till centralen och under tiden duschade jag. Renoveringen har fortsatt idag och all inredning åkte ut och resten av golvet oxå. Nu ska det flytpacklas innan det nya golvet kan läggas på, förhoppningsvis på onsdag/torsdag. Får nog låna duschen hos mina föräldrar i alla fall.

Det är inte så många som vet exakt när de började komma in i klimakteriet men det vet jag! Kl 13.15 fick jag min första spruta (bara 59 kvar) ett implantat skjuts in med hjälp av sprutan, det kändes ingenting, och ligger nu och utsöndrar de ämnen som stänger av äggstockarnas östrogenproduktion. Full effekt om ca 1 vecka och enligt sköterskan kan jag vänta med tabletterna tills dess, de fungerar ändå inte förrän då och jag tar gärna emot en extra vecka utan medicin med biverkningar. Det är ju inte ens 3 veckor sen sista cyton och kroppen behöver tid för att återhämta sig.

söndag 7 april 2013

En intensiv helg

Vi har haft fullt upp hela helgen och hunnit med att tömma badrummet på alla lösa grejor, sortera och städa i lillsessans rum, byta hyllor och byrå, ta upp halva badrumsgolvet, tvätta taket och måla tak och fönsterkarmar, vara på kalas, träffa en god vän med son och barnen lekte i trädgården, simskola, förbereda inför äldsta dotterns Berlinresa, städat marsvinets bur och klippt klorna, lagat mat, myst i soffan mm
Och vet ni vad? Det har fungerat bara fint. Visst blir jag helt utmattad i alla muskler och även i huvudet när jag måste koncentrera mig långa stunder och visst måste jag vila med jämna mellanrum och pizzan ikväll var ett färdigt pizza kit så det var bara att rulla ut på plåten men jag är så nöjd med att vara normalt trött och inte cellgiftstrött längre :)

Det kliar på bröstet där jag strålas och det stramar i armhålan. Strålningen kan göra att musklerna drar sig samman så jag gör samma sjukgymnastikrörelser som jag gjorde efter operationen för att sträcka ut alla muskler i armen. Jag smörjer varje dag med Aloe Vera gel som är svalkande och mjukgörande och innan jag lägger mig smörjer jag med Ringblomssalva. Det sägs vara de bästa salvorna, hoppas att det är så även för mig.
Imorgon är det dags för första Zoladexsprutan och första tabletten för att förebygga återfall. Jag är lite orolig över hur det kommer att bli, hur känns det när kroppen tvingas in i klimakteriet, hur reagerar jag på tabletterna...det är 5 år med dessa sprutor och tabletter, en lång tid och jag gärna vill må bra. Jag måste ta dem, jag behöver dem för att minimera risken för att knutjäveln ska komma tillbaka igen.

fredag 5 april 2013

Strålning

Igår var det dags för första strålningen.
De var lite sena så jag fick vänta en stund sen var det dags att lägga sig i maskinen. Det är viktigt att ligga alldeles stilla och de är oerhört noga med att strålningen kommer absolut rätt. Jag har ritmärken på hela bröstkorgen, bröstet och på sidorna, exakt vid markeringarna ska linjerna ligga, minsta millimeter fel och de puffar till lite så att det blir rätt. De första gångerna tar de även röntgenbilder för att verkligen se att det blir rätt, sen röntgar de med jämna mellanrum.
Själva strålningen tar bara knappt 1 minut. Det gör inte ont, märks inte, syns inte, det bara surrar till lite sen är det klart. Jag har en lång lista på 25 tider, den 8/5 får jag strålning 2 gånger, först på morgonen och sen på eftermiddagen. Jag måste nämligen få 25 strålningsgånger på exakt 5 veckor och eftersom det är helgdag både den 1/5 och den 9/5 så blev det 2 gånger den sista dagen.

Jag cyklar till sjukhuset och glädjer en massa pensionärer som rusar förbi min snigelfart. Armarna darrar, knäna och benen likaså och jag är otroligt tacksam över röda ljus då jag kan pusta ut en liten stund. Växeln ligger på ettan och en del uppförsbackar måste jag gå uppför. Jag pustar och stånkar som efter ett 100 meterslopp...tänk vad jag har tappat både i kondition, styrka och muskler under den här behandlingen. Långsamt men säkert kommer det naturligtvis tillbaka men såhär från noll eller kanske t.om från minus 14 har jag aldrig varit förut. Jobbigt och plågsamt men väldigt glad över att jag faktiskt kan cykla igen, det var inte självklart när jag mådde som sämst.

Imorgon börjar renoveringen av vårt badrum. Det är 19 år sen sist och det är i stort behov av nytt golv mm. Maken tänker såklart göra det helt själv...Jag ska passa på att fixa i lillesessans rum eftersom vi har en ganska fin byrå i badrummet som inte får plats där längre och den passar nog bra i hennes rum. Vi ska köpa en ny hylla också i lillsessans rum och sortera ut bland hennes saker. Det blir nog bra när det är klart.

Allt gott till er och ha en härlig helg!

tisdag 2 april 2013

Vaknade och kände mig...

Vaknade och kände mig....pigg...
Länge sen sist, måste säga att såhär bra har jag inte mått sen i oktober :)
Visst känner jag att minsta lilla stress, ex att jag inte hittade p-plats vid tandläkaren imorse, sätter igång tröttheten snabbt som bara den men när jag väl satt hos tandläkaren rann det av mig. Nu är tanden i alla falla lagad och jag är 1600 kr fattigare. Hoppas nu bara att eländet håller. Tandsköterskan sa att jag skulle tänka på vad jag tuggade på så det får jag väl göra: inga kolor, annat segt eller hårt på den sidan så kanske den sitter ett tag.

Lillsessan har haft studiedag idag så hon följde med till Alnarp en stund när jag pratade med kollegan. Det är så vackert där ute när solen skiner på en klarblå himmel och träden kämpar för att bli gröna.

Efter ett par timmar i Alnarp körde vi till restaurang Potala och åt lunch:) God kinesisk mat och mycket att välja på. Det är så mysigt med Lillsessan nu när man kan sitta och prata och diskutera, hon har åsikter och väljer samtalsämne och vi skratter och har det trevligt.
När vi körde hem frågade hon om jag skulle titta på tv eller vila i soffan....ja, det är väl bara att konstatera att hon vet precis vad jag behöver på eftermiddagarna. En liten tupplur blev det innan det var dags att laga mat, Dinkelugnspannkaka med keso och rårörda lingon och rivna morötter, mycket gott blev det.

Snetittar lite på tv när jag skriver detta och ser att man numera kan hyra en familj om man inte har det, den kan man ta med när man ska träffa sin blivande svärmor, ha bröllop mm så att det ser ut som att man har en familj. Så glad och tacksam över att jag inte behöver anlita den tjänsten.

måndag 1 april 2013

Vår i luften?

Det är knappt man vågar säga det, känna det, njuta av det...solen, den blå himlen, plusgrader, kan det vara våren?
Vi körde till Pildammarna i eftermiddags och gick en promenad. Lillsessan hade bara tunna överdragsbyxor, efter en stund blev hon varm och fick ta av sig mössan. Lite vårvindar i håret :)
Hon kastade sten i vattnet, det pluppade och plaskade och plumsade. Det blev ingen lång promenad men det kändes bra, jag blev inte trött, det var bara skönt.

Lillsessan tycker det är kul att kasta sten

Vår möter vinter i Pildammarna