onsdag 30 januari 2013

Må bra dag

Jag har en riktig "Må bra dag" idag. Tror inte jag mått såhär bra sen i mitten av oktober:)

Idag är det tre månader sen jag kom hem efter operationen. Oj, vad trött och ont jag hade då, och oron, usch det går inte att beskriva hur stor den var och hur djupt den grävde sig ner i min kropp och mitt huvud.
Ärren är läkta, bröstet är fortfarande svullet men det tar lång tid innan alla lager de sydde läker och svullnaden försvinner helt. Jag är fortfarande lite öm men kan nu sova obehindrat på den sidan igen. Armen fungerar lika bra som förut men jag blir mycket fortare trött i den.
Oron finns kvar såklart, den kommer nog aldrig att försvinna helt men den förändras långsamt. Då oroade jag mig över vilka provsvaren skulle vara, nu oroar jag mig för det nya cellgiftet jag ska få om en vecka, senare kommer det att vara strålningen. Oron för att cancern ska sprida sig finns alltid med mig och det måste jag lära mig att leva med, tydligen går det för de allra flesta. Och jag lever naturligtvis hellre med oron än inte alls...Bröstcancer blir man tydligen inte friskförklarad från men man blir förklarad cancerfri.
Att det alltid dunkar cancer i mitt huvud har jag vant mig vid, den är min ständiga följeslagare och en mycket ovälkommen sådan. De dagar jag mår dåligt är dunkandet värre än migrän och de dagar jag mår bra bultar det bara lite vid tinningarna. Men jag går upp varje morgon när klockan ringer, gör mig iordning, väcker lillsessan, fixar frukost, lämnar henne i skolan. Även när det känns som om jag inte skulle orka så gör jag det. Jag kör på ren vilja och jag är jävligt envis.
Människan är anpassningsbar för att överleva!

Idag har jag haft trevligt besök av en "gammal" väninna, vi träffades i Helsingborg 85/86 när vi gick i skolan där. Jag fick en skyddängel av henne, den är jättefin. Jag bär alltid en ängel med mig, jag har fått en del änglar den senaste tiden, alla lika värdefulla för mig och alla är olika och mycket vackra.
Tack Yvonne <3
På eftermiddagen hämtade jag lillsessan och en kompis till henne. Det har inte gått förut eftersom mina värden varit så dåliga. Lillsessan berättade att här hemma tar vi alltid handsprit när vi kommer hem annars kan jag bli sjuk, gulletjejen tar ett stort ansvar. De lekte hela eftermiddagen och jag kunde sitta vid datorn och titta på lite tv-serier som jag missat. Flickorna hade jättekul :)

Ja, den kom på sniskan men jag kan inte ändra det, ni får lägga huvudet på sne så ser ni ordentligt :)

tisdag 29 januari 2013

Stick i fingret

Igår var det provtagning igen. Förmodligen var mina värden bra eftersom sjukhuset inte har hört av sig. När de tagit prover har de tagit i armvecket men i fredags sa sköterskan att det inte behövs så mycket blod så det räcker med att sticka i fingret!!!!! Venerna är bättre att spara tills det behövs fler rör....och igår sa jag att de skulle ta provet i fingret, inga problem. Jag blir faktiskt lite irriterad, mitt armveck såg inte roligt ut förra omgången, tänk om de tagit i fingret istället. Det gör mindre ont, inga blåmärken och känns faktiskt bättre med stick i fingret. Vid nästa prov behöver de 2 rör blod så då blir det i armvecket men aldrig mer när de bara ska kolla mina blodvärden.

Idag har jag varit och pratat med Cecilia i Alnarp, kändes bra och normalt att ta bilen dit efter att jag lämnat lillsessan. Somnade gott en stund i soffan sen innan jag hämtade på fritids:) Där spelade lillsessan schack med en kompis, en lite ojämn kamp eftersom dottern inte kunde reglerna så när vi kom hem tog hon direkt hjälp av storebror och de spelade nästan 1 timme. Han är väldigt pedagogisk och förklara bra:) Nästa schackspel blir nog lite jämnare.

I somras, en av de där sällsynta varma dagarna var jag och lillsessan hos goda vänner i Tygelsjö. Vi satt och pratade och barnen lekte i vattenspridaren. Anette bjöd på dricka som smakade enormt gott. Enebärsdricka! och igår fick jag en flaska :) Härligt, den ska jag dricka och njuta av, tack Anette <3

söndag 27 januari 2013

Lata söndag

Planeringen funkade:) mycket bra till och med. Jag tog 2 tabletter och sen behövde jag inte ta fler....bara liiiite värk som jag snabbt somnade ifrån. Har inte känt så mycket idag heller, lite öm under och sen en del i armarna nu ikväll bara. Och idag tog jag sista sprutan för denna omgången, nu dröjer det 2 veckor till nästa.
Lata söndag, härligt:) Simskola för lillsessan i förmiddags. Hon simmar nu bröstsim, crawl och ett hyfsat ryggsim, dyker från kanten, doppar huvudet utan problem och hämtar saker på bottnen. Hon orkar simma ca 8 meter så nu är det finslipning av tekniken och uthållighet som behöver tränas. Bäst av allt är att hon övervunnit sin vattenrädsla och glatt skuttar iväg på söndagarna. Annat var det i höstas när hon berättade för en av pedagogerna på skolan att hon minsann inte tyckte det var roligt alls men att hennes mamma tvingade henne!!!!

Idag har vi slängt skräp. Eller maken har slängt skräp, jag har sorterat och dammsugit och plockat undan i källaren. Skönt att få iväg papper, glas, kartong, metall, kläder, elektronik som stått och samlat damm ett bra tag i källaren. Sen har vi inte gjort så mycket mer. Sonen har spelat gitarr och dator, äldsta dottern har pluggat, yngsta dottern har spelat dator, lekt i snön, ritat, lekt med gosedjuren, lekt med lego, ja, ni ser att det är skillnad i antalet aktiviteter:)
Imorgon stundar en ny vecka med provtagning, träff med vänner, äldsta dottern ska resa till huvudstaden, det är badmintonträning, läxläsning, tandläkarbesök för sonen mm mm
Allt gott till er där ute...

lördag 26 januari 2013

Skelettvärk

Har ni tänkt på att vi har väldigt mycket skelett...Jag känner hela nu. Det är bara fötterna och vänstra handen som inte värker. Jag har t.om ont i käken. Ryggen är värst, sen kommer bröstkorgen, axlarna och höfterna. Natten till idag låg jag och försökte andas bort smärtan (värktabletterna hjälpte bara korta stunder och jag vågade inte ta för många eftersom jag inte visste hur det skulle vara på dagen).
Djupandning, nej,
Lättandning, nej
Flåsande andning, nej
Ingen andning alls, nej (gick av naturliga skäl bara korta stunder)
Maken trodde jag skulle föda barn...nej, det är bara nya starka vita blodkroppar som föds...
På något sätt är smärtan ok. Jag vet att den inte är farlig även om den känns som ryggskott, öppna bultande sår och som om  någon stod och rytmiskt hoppade på min rygg. Smärtan gör att mina värden blir bättre så att jag kan träffa vänner, gå på restaurang, gå och shoppa med sonen, följa med dottern på kalas och gå med äldsta dottern på utvecklingssamtal. Smärtan gör att min vardag fungerar någorlunda normalt. Därför står jag ut. Och till min stora glädje har dagen fungerat utan värktabletter. Rörelse är bra mot smärtan. Inatt ska jag ta full ranson med värktabletter. Börja med 2 innan jag lägger mig och sen fortsätta med det var fjärde timme om jag vaknar av smärtan. Känns som en bra planering, hoppas att det fungerar.

Sonen har använt sina presentkort från födelsedag i somras och julklappar idag. Det blev 2 långärmade tröjor och 2 t-shirts. Det är kul att handla med honom, han vet exakt vad han vill ha, tar det, provar, betalar:)
Lillsessan har varit på Piratkalas. Hon var klar kl 11 (kalaset började kl 14), idag klarade hon av att vara där utan mig eller maken. Hon växer och får bättre självförtroende och det är inget kul att vara den enda som har med sin mamma. Heja prinsessan! det är mycket hon måste klara av som andra barn inte behöver tänka på. Jag ser hur hon kämpar och hur stolt hon är när hon klarar det. Som mamma gäller det att knuffa lagom...

Och ja, det blev en sminkning även idag, skulle ju shoppa på Mobilia :)

Sötaste piraten

fredag 25 januari 2013

Look good Feel better

Att gå genom en cancerbehandling är tufft, det vet både jag och ni. Psykiskt är det upp och ner och ni vet det mesta om illamående, trötthet, hårtapp och dåliga värden vid det här laget...
Sen är det även så att hela kroppen tar stryk av de här gifterna...Huden blir torr och blek. Jag har ringar under ögonen av trötthet, ögonen tåras och rinner (inte av gråt), av kortisonet blir jag lite rödflammig och "rund", jag ser lite allmänt trött och slutkörd ut fast jag inte alls känner mig så hela tiden. Jag blir lite förvånad ibland av att se mig i spegeln....
Vilken TUR att det då finns en ljusglimt i form av LOOK GOOD FEEL BETTER, en alldeles gratis make-up kurs en eftermiddag med fantastiskt duktiga makeupkonsulenter som guidar en genom hela sortimentet för en lyckad sminkning. Vi var 12 damer i varierande åldrar, alla har cancer-de flesta bröstcancer, 10 hade tappat håret, några var snyggt sminkade även när de kom men de allra flesta såg ut som jag, en aningens vardagsgråa...
Jag och smink, en inte alldeles vanlig kombination, lite foundation, lite för att dölja "de värsta skavankerna", lite mascara vid festliga tillfällen, läppstift nja mer sällan än ofta. Min sminkvana är ganska nybörjarnivåig.
Vi satt 6 damer/bord. Behöver jag säga att vi hade roligast vid mitt bord :) Jag är absolut inte rädd för att misslyckas och jag erkänner, Jag behövde mycket stöd och hjälp!!! Mina kognitiva förmågor och koncentration är inte så bra just nu och konsulenten insåg ganska snabbt att mitt känselminne är absolut starkare än det jag ser och hör = hon visade det mesta på min ena ansiktshalva och sen försökte jag göra som hon hade gjort, med hm varierande resultat. Vi fick tips om hur vi ska sminka när/om vi tappar ögonbryn och ögonfransar vilket ofta sker med nästa cellgift jag ska ha:(
Vi fick börja från början med rengöring, ansiktsvatten, ögoncreme, dagcreme och fortsatte med foundation, concealer, puder, rouge, ögonbrynspenna, ögonskugga, kajal, läppenna och läppstift. Hoppas jag inte glömt något nu, det var en massa saker att hålla ordning på :) Blev det snyggt? Ja, absolut, stor skillnad, såg betydligt piggare ut och när jag tog på peruken blev det ännu bättre. Vi fick med all smink hem i en fin necessär, smink från Loreal, Dior m.fl. Så vänner, nästa gång kommer ni att möta en sminkad kvinna som i alla fall ser pigg och fräsch ut.
När jag nu redan var sminkad och  klar lockade inte pasta och köttbullar...nej, jag, maken och yngsta prinsessan drog till Pub Vagabond och åt laxplanka, pepparbiff, fiskpinnar och till efterrätt friterad camembert med hjortronsylt och så glass till lilltösen.

Dessutom visade det sig att de sprutor jag tar ger resultat. Mina neutrofila är 2.2 och de andra vita blodkropparna 4.0 :) Jätteskönt, och jag har 2 sprutor kvar som ska producera ännu fler fram tills måndag då det är provtagning igen. Tror och hoppas att mina värden är ännu högre då. Och ja, det känns i kroppen att den jobbar för högvarv men det fixar sig med Alvedon. Nästan 2 veckor innan nästa behandling då jag mår hyfsat bra med bra värden är som en lottovinst...

torsdag 24 januari 2013

Why me?

Ja, den frågan tror jag att vi alla ställer oss när något livsomvälvande inträffar. Svar får vi sällan.
Jag följer en killes blogg, han är döende i cancer och skriver så vackert om sina tankar och känslor. Han har fått en del påhopp där folk frågat om han verkligen gör allt han kan för att överleva, om han bara vill riktigt mycket så kan han nog bli frisk eller om han sätter igång och springer så fösvinner nog cancern. Fruktansvärt!
Att följa en del cancerbloggar klarar jag av, jag blir liksom stärkt av att det finns fler som kämpar mot alla biverkningar och många blir friska och kan berätta om när livet återvänder men en del bloggar fixar jag inte, de som har bröstcancer väljer jag att inte läsa...
En kvinna som fick bröstcancer för snart 2 år sen och numera är cancerfri har skrivit låtar om sin cancer, hon släpper snart en skiva och här kommer ett smakprov på en låt som heter just Why me?

http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=6yX8B8Aft0c

Idag har jag och dotra min varit och lagt om picclinen. Om 8 veckor får jag sista behandlingen och då drar de oxå ut picclinen, 8 veckor är hanterbart, det är i slutet av mars och sen kommer våren till Skåne. Sen åkte vi till Emporia, det var vi och de som jobbar i affärerna som var där :), nästan i alla fall. Vi handlade lite och sen körde jag henne till skolan. Återigen glada minnen att lägga i minnesbanken.
Strax efter lunch kom min goa väninna Maria och vi snackade ett par timmar, läääänge sen vi fick prata på egen hand.
Sonen hämtade yngsta prinsessan på fritids och hon blev överlycklig "Miiiin storebror" ropade hon överlycklig när han kom. Syskonkärlek<3

Syster och bror på Gran Canaria i april 2012
"Lycka är en stark brorsa som orkar bära på axlarna"

onsdag 23 januari 2013

Sista lussebullarna

Sitter här i soffan och tittar på Sveriges mästerkock.
Bredvid mig sitter min älskade äldsta dotter, vi äter de sista lussebullarna som hon precis hittade i frysen.
För de allra flesta är det en självklarhet att kunna sitta såhär och det var det för mig också för tre månader sen. Numera är jag lycklig och tacksam när vi kan ha det normalt, göra vanliga saker, slippa tänka på illamående, trötthet, värk, sår, ärr och cancer. När vårt liv är som det var förr, före knutjäveln, eller när livet i alla fall liknar det som var förut så mycket att jag kan lura mig själv en stund, en liten stund, en pytteliten stund...och lättast gör jag det med mina nära och kära, de får mig att känna glädje och kärlek och en tro på att livet kommer att bli bra igen, någon gång där framme, ganska långt fram, tror jag...

måndag 21 januari 2013

Femte dagen

De fyra första dagarna efter cytostatikabehandlingen äter jag kortisontabletter på morgonen och de är ju ganska uppiggande och tröttheten som finns viker undan en del. Den femte dagen efter behandlingen är den första utan kortison och nog den svåraste eftersom tröttheten (mer förlamande än förut) slår till.
Efter tredje behandlingen vet jag nu att det vänder även om det känns jobbigt och det är då jag försöker plocka upp de bra minnena ur minnesbanken, liksom för att försöka få fram "må-bra-känslan" lite fortare. Ibland lyckas jag och ibland inte.
Ibland tycker jag faktiskt ganska synd om mig själv och jag tror att jag behöver känna så ibland, samtidigt är jag så tacksam över att jag bor i Sverige som är ett av världens bästa länder på att behandla bröstcancer, utan behandling dör jag...

Jag sov det mesta av förmiddagen men kände mig lite piggare under sen eftermiddag. Orkade t.om laga mat, inget avancerat med färdigpanerad fisk, potatismos och sallad men alla åt med god aptit, inte minst lillskruttan som åt 2 hela fiskar, 1 fiskpinne, remouladsås och morötter:)
Jag hoppas att tröttheten gett vika ännu lite mer imorgon.
Jag har nu tagit 2 sprutor med immunförsvarshöjande medicin, har 6 st kvar. Jag väntar på att skelettvärken ska slå till och är lite orolig över hur det ska kännas och påverka mig. Att vänta är det värsta, att inte veta, att inte kunna kontrollera, att vara utlämnad till något okänt...

TRO (Marie Fredriksson)
Tro
Jag vill känna tro
Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro
I en vintervärld, finns det någon tro?
Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten
Känna tro igen

Drömmarna vi har känns som bleka höstar
Där har sommaren redan regnat bort
Det spelar ingen roll hur vi gråter våra tårar
Svaren är en viskning i en värld långt bort

Tro
Jag vill känna tro
Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro
I en vintervärld, finns det någon tro?
Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten
Känna tro igen

Att vilja men inte känna är nog så svårt
Att se men inte höra
Du vände dig bort
Du sa: Inget här är givet, för sådant är livet
I mina ord finns ingen önskan eller någon lust och längtan

Tro
Jag vill känna tro
Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro
I en vintervärld, finns det någon tro?
Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten
Känna tro igen


http://www.youtube.com/watch?v=ARvSDkcm0k8

lördag 19 januari 2013

Skridskoåkning

Idag var det dags för Proffsiga klubbens första träff detta året (en grupp som lillsessan är med i med andra barn som också är adopterade)
De hade hyrt lilla rinken i Lunds ishall och det var så bra. Gott om plats att åka och barnen hade så roligt, ja även de vuxna hade kul :) Lillsessan har åkt några gånger förut och börjar få kläm på det där med att ta fart och glida, verkligen kul att se hur snabbt det går framåt. Och ja, jag orkade följa med...helt fantastiskt och underbart. De åkte i 2 timmar med lite fikapaus i mitten. Gissa om lillsessan och maken var trötta.
Jag stod/satt bredvid och tittade på och pratade med några andra föräldrar. Träffade även en "gammal" simmarkompis som jag tränade tillsammans med i Hässleholm för ett antal år sen :) Våra yngsta döttrar är lika gamla. Kul att gamla bekantingar liksom blir nya bekantingar.
Tack Lotta och Anna för ert engagemang, det betyder så mycket för barnen.

Jag mår fortsatt ganska bra, trött ja, illamående ja, men hanterbart. Sov gott inatt, vaknade bara 1 gång på 7 timmar, de ni, e nog rekord sen i oktober:) Hoppas att det fortsätter så, i alla fall lite då och då. Jag har inga höga krav alls men sammanhängande sömn är viktigt. Jag har inte sovit någonting under dagen men känner att sängen kallar nu, det blir en tidig lördagkväll men vad gör det?

fredag 18 januari 2013

Halvvägs

Igår fick jag min tredje behandling med FEC, den tredje och sista. De följande tre behandlingarna är med en annan cytostatika.
Så nu har jag nått toppen av uppförsbacken som var ganska brant den 5/12. Jag står nu högst upp och kan titta bakåt och konstatera att det har varit jobbigt, speciellt förra omgången då jag var så dålig i mer än en vecka, illamående och en förlamande trötthet, hårtappandet, slemhinnor och hud som är torr, halsbränna, huvudvärk, dåliga värden mm. MEN det är värt det 100 miljoner om, allt för att få bort de ev.cancerceller som finns kvar.
Nu är det lättare att se framåt, slutet i tunneln, den 7/2 startar nerförsbacken. Kommande gånger ska cellerna angripas från ytterligare håll så att det blir svårt för en enda elak cancercell att komma undan. Det blir nya biverkningar men det får jag ta då.

Jag mår faktiskt överraskande bra. Trött, javisst, jag har sovit flera timmar idag men varit vaken fler. Jag orkade t.om ta en kort promenad när jag lämnat dottern i skolan imorse. Jag fick mer medicin igår och en hel påse koksaltlösning och så var mina värden normala, tror att det bidrar till att jag mår bättre. Hoppas bara att det håller i sig. Jag ska börja med immunförsvarshöjande sprutor på söndag och en vecka framåt. De ska hjälpa de vita blodkropparna så att de återbildas snabbare, det blir ofta skelettvärk av sprutorna eftersom blodkropparna bildas väldigt snabbt. Normala värden är kring 7 och med sprutorna kan det bli upp emot 40, ju högre desto med värk om jag förstod det rätt. Men det ska förhoppningsvis gå att hålla smärtan borta med Alvedon.

Sonen kom hem i em och började baka kladdkaka, gott med oplanerad fika :) Han var med sin syster igår på öppet hus på gymnasiet och har väl i princip bestämt vilket program han ska söka till. Han är, precis som sin storasyster, mycket intresserad av musik och både spelar gitarr och sjunger. Han har sitt rum i källaren men det hörs upp i vardagsrummet när han sätter igång med att spela:)

Äldsta dottern är redan iväg på fredagsroligheter. Det brukar bli ganska så sena nätter (ca 3.30) och jag har svårt för att sova ordentligt innan hon sätter nyckeln i låset. Oräkneliga är de nätter jag har hämtat henne men hon tycker själv nu att det är onödigt och vill ta sig hem själv. Åh, vad det är svårt att släppa henne, min "lilla" snart 19-åring. Visst var jag likadan i hennes ålder, jag tyckte att jag var vuxen och klarade allt, inget kunde väl hända mig??? Jag förstår henne absolut men varför måste man vara mamma själv innan man förstår hur orolig man är att det ska hända ens barn något, oavsett vilken ålder barnet har. I måndags hade maken köpt ett överfallslarm till henne och idag sa hon att antingen kommer hon hem med 00.15-bussen eller så sover hon över:) Härligt, då vet jag att det blir en natt med sammanhängande sömn och att hon är trygg med sina kompisar. Och jag erkänner, jag är en "helikoptermamma", vill liksom helst sväva över barnen och kolla så att allt är bra med dem.

Nu ska jag gå och leka med lego Friends med yngsta prinsessan!


onsdag 16 januari 2013

Jag är redo för nästa omgång!

Provtagning igen. Sköterskan frågade om inte hon stuckit mig förut....jo, och fler blir det...har jag tur blir det nog bara en sisådär 10 gånger.
Ingen har ringt från Onkologen, antar att mina vita blodkroppar är tillräckligt höga för att jag ska få cytostatika imorgon. Det känns lite oroligt att inte veta, ni vet, jag och kontroll. Jag både längtar och fasar tills imorgon kl.11.
Längtar eftersom det blir halvtid, halvvägs genom cellgifterna, uppförsbacken blir nedförsbacke fram till målet, sista med FEC och sen är det ett annat cellgift.
Fasar eftersom både jag och min hjärna kommer ihåg hur dåligt jag mådde förra gången. Jag blir illamående bara jag tänker på droppställningen:( Men jag är kanske mer beredd på att må dåligt och jag blev ju pigg igen.
Idag har jag försökt förbereda mig inför 1 veckas ryggläge, det är städat någorlunda, tvättat några maskiner (sonen har blivit tvättmästare när jag mår som sämst, inga vita kläder har blivit rosa och inget har krympt, min tvätthjälte!), mat finns i frysen, jag har Läkerol och frusna jordgubbar/hallon inom räckhåll och kom precis på att jag har glömt isglass, det måste vi fixa imorgon. Så, nu är jag redo för nästa omgång. Skölj bort och ta död på eventuella cancerceller, låt inga gömma sig, ge de där cellerna en rejäl rensning och låt bara det friska vara kvar. Vet ni, den som är frisk har många önskningar men den som är sjuk har bara en...Låt mig bli frisk!

Lite roligare saker än cytostatika är foto från kontoret:
Här sitter Cecilia och jobbar. Det är fortfarande lite tomt och vi behöver lite växter och tavlor och kanske en matta för att få lite trevligare runt om oss. 

Här ska jag sitta och jobba i framtiden. Visst är det städat och undanplockat på skrivbordet! Kommer med all säkerhet att se annorlunda ut om några månader.

En välkomstblomma från våra grannar Åsa och Tova :)

tisdag 15 januari 2013

"Jag vet inte"

Stort GRATTIS till min älskade prinsessa som fyller 8 år idag. En stor dag full av förväntningar för den nyblivna åttaåringen. Och till hennes stora glädje var det alldeles vitt ute:) Kl. 7 väckte vi henne med sång och paket (stackars storebror som egentligen hade sovmorgon till 9.30:)) När vi gick till skolan var det snöstorm och då säger hon "såååå mycket snö önskade jag mig inte"! Men det blev en fin dag med lite sol och mycket ljusare med all snön. Ikväll har vi varit och ätit kinesisk buffé, jättegott!

Jag har lite blandade känslor denna dagen. När hon ställer frågor om hur det var när hon föddes kan jag ju inte svara, jag var inte med....Hennes frågor om hur dags hon föddes, hur det var, vad hon vägde och hur lång hon var, hur hon såg ut....Hur mycket jag än vill kan jag inte berätta och hon vet ju det men det är klart att hon vill veta. Mina svar blir "jag vet inte". Däremot kan jag berätta allt om hur det var att vänta på henne och varenda minut är inristad i mitt minne för evigt den dagen vi fick henne, vår fådelsedag den 31/10.

Mina tankar går till hennes Kinamamma denna dagen. Jag undrar om hon tänker på den lilla flickan hon var tvungen att lämna den här dagen för 8 år sen, undrar hon var hon finns, hur hon ser ut, om någon älskar henne om hon har någon att älska? Min tacksamhet är stor för att jag fick möjlighet att bli denna fantastiska flickans mamma, jag fick se henne ta sina första steg, höra henne säga "mamma", plocka sin första blomma, jag får dela henne glädje och bekymmer, jag får hennes varma kramar och kärlek, jag får se henne växa upp. Jag tittar på min vackra dotter och undrar om hon fått virveln vid örat från Kinamamman, de lite krokiga lillfingrarna, de lite runda mörka ögonen, den starka viljan och temperamentet, har hon fått det av henne? Att blir mamma till ett barn som redan finns, det är underbart och jag älskar henne från jorden till månen och långt bortom stjärnorna och universum och tillbaka igen. Min dotter.

I didn't give you the gift of life
but in my heart I know
the love I feel is as deep and real
as if it had been so.

For us to have each other
is like a dream come true
no, I didn't give you the gift of life
life gave me the gift of you.

måndag 14 januari 2013

Liten blir stor

Ny provtagning imorse. Ingen har ringt från onkologen idag, jag tolkar det som att provsvaren inte är alarmerande dåliga men är beredd på att de kan ringa imorgon.

Idag har vi förberett inför lillsessans födelsedag imorgon. Hon är så förväntansfull och har pratat om det sen jag hämtade henne från fritids. Hon fick present med posten idag och hon kunde inte vänta med att öppna:) En jättefin tunika med kattmotiv som hon genast provade från vännerna på Österlen.
Mest av allt önskar hon sig SNÖ, ja, det är ju en önskan som är lite svår att uppfylla men det har faktiskt snöat lite idag, hoppas det kommer mer inatt så att jag kan dra henne på pulkan till skolan imorgon. Hon tycker det är lite konstigt att hon ska gå i skolan på sin födelsedag, ska det verkligen vara nödvändigt? Jag har lovat att hämta henne direkt när skolan är slut så vi kan leka med födelsedagspresenterna och fixa en god födelsedagsfika. När jag la henne sa hon att hon inte trodde att hon skulle kunna somna men det gjorde hon:)
Älskade barn, 7 år idag och 8 år imorgon, liten blir stor, fast hon är ändå min lillsessa:)

Jag har lyckats lägga in bilder idag, maken bytte webbläsare och vipps så var problemet löst. Ni får scrolla ner lite så hittar ni bilder på vårt nya kontor, porträtt och julgransplundring.

söndag 13 januari 2013

8-års kalas

Igår var jag och skruvade IKEAmöbler med kollegan Cecilia och hennes man Jörgen. Det gick bra, och till slut kom även skrivbordsbenen på rätt sida:) Vi var lite oroliga för att det skulle se trångt och övermöblerat ut i det lilla rummet men det blev jättebra.
Eftermiddagen ägnade jag och lillsessan åt att hänga godis i granen: julgransplundring!
På kvällen var döttrarna med moster och kusin på Disney on ice. De hade jätteroligt:) Efteråt blev det lek och prat hos oss.

Idag har vi haft kalas för lillsessan som fyller 8 år på tisdag. Tyvärr kunde inte min yngsta syster med familj komma, inte heller min bror med familj. Trist att jag ska vara orsaken till att de inte kan komma:( tyvärr tål inte mina låga värden några med infektioner och ja, det är ju förkylningstider nu med snor, nysningar, hosta mm, jag vågar inte riskera att blir sjuk nu, jag hoppas att mina värden går upp så att jag får behandlingen på torsdag. Inte en dag extra vill jag ha med picclinen, jag har den 21/3 i sikte. Tack och lov kunde min ena syster med kusin, mormor & morfar, farmor & farfar och farbror Jonas komma men 8 personer färre på kalaser innebar massor med godis kvar i granen, tur att jag inte tycker det är så gott med kolor och klubbor annars vet jag vem som hade ätit upp det imorgon.
Lillsessan var glad över kalaset, hon fick jättefina presenter och lekte i många timmar med kusinen.
Och vet ni vad, jag orkade hela dagen :) Är inte mer trött ikväll än jag brukar vara, härligt!
Julgranen är redo för godisplundring

fredag 11 januari 2013

Vi flyttar in

Provtagning igen imorse, det börjar bli lite svårt att sticka mig, hoppas det läker tills måndag för då är det dags igen. Neutrofila har gått ner ytterligare till 0.3 och övriga vita blodkroppar till 2.1. Sköterskan jag pratade med idag bad mig kryssa i ytterligare prov på remissen som jag har hemma. Hon tycker man ska kolla sänkan eftersom jag är förkyld och hostar. Ja, det har jag gjort i 5 veckor nu och hon är den första som nämner detta och tycker man ska kolla upp det. Jag blir lite bitter och tycker faktiskt inte att det har fungerat så bra den sista tiden. Sen ringde ännu en sköterska vid 17-tiden och pratade om sprutor vid nästa behandling och att jag ska vara rädd om mig. Jag är trött på att inte kunna träffa någon, att lillsessan inte kan ta hem kompisar, att hela tiden vara försiktig...Det måste vända tills nästa gång, det bara måste!

Nu flyttar vi in!!!!! Idag har våra nya kontorsmöbler kommit till vårt nya kontor i Alnarp:) Cecilia har skruvat en del idag och imorgon ska jag dit och skruva jag också, ska bli kul att se hur det ser ut möblerat. Ett eget kontor, det trodde vi inte för 6 månader sen men det kommer att bli jättebra. Tack Åsa och Tova för att ni fixat in oss till denna fantastiska byggnad. Cecilia börjar jobba där på måndag, för mig tar det ännu några månader innan jag kan börja, jag längtar till den dagen...


Rummet innan allt var färdigskruvat. Jag har foto på färdigt rum i min telefon, de kommer inom kort :)

torsdag 10 januari 2013

Att hantera det svåra

Jag vaknade glad och utvilad. Tankarna igår på lite shopping hade visst en uppiggande effekt:) Först till distriktsköterskan för omläggning av picclinen. Jag cyklade dit, fixar inte uppförsbackar men det är absolut en framgång att orka cykla.
Kl. 10 stod jag utanför Mobilia, det var jag och två andra kvinnor i leksaksaffären. Jag hittade både lego och lite andra roliga saker. Nöjd gick jag vidare till affär nummer två för att handla present till min syster som fyller år på söndag. Sista stoppet blev Malmborgs, lite godis att hänga i granen på lillsessans kalas och sonens favoritlimpa som var på extrapris:) Härligt att göra normala saker i 50 minuter.

SEN ringde telefonen. "Hej, det är från onkologen, proverna du tog igår visar att de vita blodkropparna och de neutrofila har gått ner. Läkaren vill att du tar nya imorgon"! Va 17 ska det aldrig vara bra? Ett sånt här samtal tar musten ur mig. Jag har inte orkat göra så mycket mer än att titta på tv resten av dagen. Jag som fick ett litet hopp om att kunna gå på Disney on ice på lördag, vill så gärna göra något roligt med lillsessan, min syster och systerson. Med dessa låga värden vågar jag inte utsätta mig för det:(

Att ständigt utsättas för negativa besked gör mig oerhört trött och ledsen och arg. Känslorna är som en berg och dalbana (och jag gillar inte karuseller), jag har inte kontrollen över något och det är svårt för mig som i vanliga fall alltid har kontroll över det mesta.
Hur man hanterar svårigheter är olika men man går alltid genom 4 olika faser, oavsett vad som händer. Chokfasen, Reaktionsfasen, Bearbetningsfasen, Nyorienteringsfasen. Enkelt beskrivit:
Du ska hämta din cykel men kan inte hitta den där du ställde den. Du börjar leta, blir upprörd, undrar om du letar på fel ställe, frågar om någon sett din cykel, kan inte riktigt förstå att din cykel är borta (chockfasen).
Nu blir du arg, sparkar på en sten, ringer polisen och anmäler stölden, berättar om stölden för några som du känner (Reaktionsfasen).
Du tänker genom allt som hänt, anmäler till försäkringsbolaget och inser att du inte får tillbaka din cykel, du pratar med fler som du känner (Bearbetningsfasen).
Du köper en ny cykel och dubbla lås och fortsätter cykla till jobbet (Nyorienteringsfasen)

När det är tex en cykelstöld så tar kanske alla faserna en vecka sen är det klart. När det gäller ett större trauma som dödsfall eller svår sjukdom kan det ta flera år. Under tiden som går pendlar man mellan de olika faserna. Vissa trauma kommer man in i nyorienteringsfasen men pendlar ändå tillbaka till de andra faserna.
Jag befinner mig nog mest i reaktionsfasen just nu men pendlar tillbaka till chockfasen och nuddar ibland även vid bearbetningsfasen. Alla hanterar svårigheter på olika sätt, det beror på så många olika faktorer (ex tidigare erfarenheter, personlighet) hur vi tar emot och bearbetar ett trauma. Jag fungerar som så att jag gärna pratar om min bröstcancer men inte alltid, att skriva den här bloggen ger mig möjlighet att bearbeta och att gå tillbaka och läsa hur jag kände det för ett par veckor sen och det är värdefullt för mig. Bloggen har ju också blivit viktig för många andra i min närhet och det är skönt att veta att ni vet så mycket som ni gör. Sen finns det saker jag bär inom mig, tankar, rädslor, ångest, panik som jag inte delar med någon och jag tror att jag behöver det där också för att komma vidare. Ni är många som stöttar mig på denna resan, som jag inte rekomenderar någon att boka, och jag återkommer ofta till hur viktiga ni är <3
Sen har vi humor och glädje, två livsavgörande faktorer. Även om det är en oerhört jobbig period så måste det finnas skratt med på resan. Jag är glad över att vi lyckas hitta glädjen i allt elände. Här kommer lite glädje som jag hoppas att ni kan använda vid behov.


:

onsdag 9 januari 2013

Peladophobia

Provtagning idag igen, och vet ni vad, Ingen har ringt från onkologen. Det innebär att värdena i alla fall inte blivit sämre:) Härligt. Nu ska jag försöka slappna av tills den 16:e då det ska tas fler bldoprover.
Jag kanske t.om vågar mig in i leksaksaffären när de öppnar imorgonbitti för lite presenthandlande till lillsessan som fyller 8 år nästa vecka. Att veta vad man önskar sig är inte alldeles enkelt när man fyller år 3 veckor efter julafton då hon fick det som stod på önskelistan. Hon önskar sig Lego Friends med något stall som verkar vara slut på internet, hoppas det finns i affären, sen blir det en cd-spelare, den gamla hon ärvt av syrran är helt slut och så blir det en del "småpaket" också.

Och idag luktar det och ser alldeles nystädat ut här hemma. Underbart!!! Stressen jag har känt över att det är ostädat har släppt, jag kan koppla av och det bästa av allt, de kommer igen om 2 veckor:)

Tonåringarna hänger en del på internet, ja ganska mycket faktiskt och där kan man hitta en massa mer eller mindre roliga saker. Vi är sååååå glada över att ingen i familjen lider av Peladophobia. Då hade livet här hemma blivit ganska komplicerat för mig och naturligtvis för den som var drabbad. Peladophobia är nämligen fobi mot skallighet!!!

Allt gott till er alla <3

tisdag 8 januari 2013

Nytt användningsområde för klädrollern!

Imorgon kommer prins Städ med sina kollegor.
Här har inte blivit ordentligt städat sen i början av oktober. Vi har tagit det absolut viktigaste så att vi inte behövt vada i damm men inga golv har blivit avtorkade, duschen ser ut som tja ganska mycket kalkavlagringar och lite annat som jag inte vill veta vad det är, ovanpå hyllorna är det inte dammat alls ja, ni kanske kan se framför er....
Så idag har jag plockat ner "julen" men inte satt fram det vanliga ex ljusstakar, foto mm utan det tar jag och sätter dit imorgon när det är rent:) Lillsessan är expert på att sprida sina alster överallt men nu ser vi golvet i vardagsrummet igen och hennes rum kommer också att bli städat imorgon trots att jag tvivlade för ett par timmar sen.
Att plocka undan såhär tar tid. 1 rum i taget sen måste jag vila en stund. Jag blir fort trött men det går över när jag vilat och jag tar det lugnt, som en 95-åring ungefär :)

Mår bra, (trots att det är femte veckan med förkylning) det trodde jag inte för 1 vecka sen. Har börjat tänka på nästa behandling den 17:e. Jag försöker skjuta det ifrån mig men det är svårt när tankarna går sina egna vägar. Jag har lite smått "panik" över hur dåligt jag mådde síst och det känns att jag måste använda de dagarna som är kvar innan nästa torsdag och njuta och leva och vara idag. Leva livet NU. Måtte mina värden blivit högre imorgon så att jag kan träffa lite folk igen utan att tänka "handsprit, handsprit, handsprit"!!!

Jag tappar de där hårstubben överallt, de sitter på kroppen, på kläder, på "mössorna", i handfatet, i duschen usch önskar att jag tappade allt nu. Igår kväll tog äldsta prinsessan saken i egna händer och började ta ganska hårdhänt och fick bort en hel del, sen gnuggade vi huvudet över handfatet SEN kom hon på den geniala idén att använda klädrollern, ni vet en sån där med klister på som man drar över kläderna för att få bort hår mm. Ja, hon drog den över mitt huvud, vi skrattade så vi grät, men det fastnade faktiskt en hel del stubb:)
Som ni ser försöker vi se det positiva i det mesta, det är också en slags överlevnadsstrategi...

Jag har nu ändrat så att alla, oavsett om man har googlekonto eller ej, kan kommentera. Eller, ja det bör i alla fall fungera, jag och teknik, ni vet.....

måndag 7 januari 2013

Blodvärden

Provtagning kl 7, allt för att slippa för många människor och långa väntetider.
Idag fick jag nummer 2:) De är proffs de som sitter där och sticker. Undrar hur många de hinner med på en dag.
Skolstart för lillsessan och hon hade haft en bra dag i skolan och på fritids:) Det blir en hel del dataspelande för henne, alldeles för mycket just nu men så får det vara. Till våren blir det normalt igen, just nu orkar jag inte och somnar lite då och då under dagen.

Jag saknar att läsa böcker. Jag kan inte behålla fokus och koncentrera mig och har svårt att få sammanhang både i texter och i samtal. Trist och ovanligt men vanligt vid cytostatikabehandling, det kommer tillbaka efter avslutad behandling. Ibland berättar min äldsta dotter något och sen säger hon "du hänger inte med va?" och nej, det gör jag inte. Lika bra att vara ärlig och öppen med det.
Tonåringarna har både diskat, plockat ur diskmaskinen, dukat och lagat mat idag. Skönt med hjälp utan att jag behöver be om det. Maken är på rymmen till Göteborg men kommer hem igen imorgon.

Jag har väntat på samtal från onkologen angående mina blodvärden. Jag vet att de jobbar till kl 20 men hoppet att de inte ska ringa ökar ju när klockan tickar på. SÅ 19.39 kom då samtalet :(
Neutrofila 0.8
De andra vita blodkropparna 2.6
Trombocyterna 130
Dessa värden är betydligt lägre än hos en som är frisk men bättre än de var vid förra behandlingen. Fortsatt försiktighet, träffa inga förkylda eller infekterade på annat sätt, tvätta händerna, inga folksamlingar etc.
Mitt blodvärde är 115, helt normalt:)
Ny provtagning på onsdag enligt läkaren....börjar bli en vana. Synd man inte får någon bonus på antalet besök så man kan göra något trevligt. Inget klistermärke eller bokmärke får man heller trots att jag är jätteduktig varje gång.....
Kramar

söndag 6 januari 2013

Slut på lovet


Idag har det varit sista lediga dagen för maken och yngsta dottern.
Imorgon bär det av till Göteborg för makens del och till skolan för lillsessan. De två äldsta har studiedag och därmed ännu en sovmorgon :)
Och jag, ja jag fortsätter med mina provtagningar, ska försöka gå en promenad imorgon och tja, sen blir det förhoppningsvis lite mys med de äldsta innan skolan är slut för den yngsta.

Idag har vi bara tagit det lugnt. Tittat på tv, lekt café, ritat, tvättat, lagat mat...vanliga vardagsbestyr. Lillsessan längtar efter kompisarna och jag tycker nog att även om det är underbart med ledighet är vardagen också bra. Denna jul och nyårshelgen har ju tyvärr varit jobbig i omgångar men visst har det varit bra dagar också, det är de man får plocka fram i minnesbanken lite senare.

Håret är nu bara lite enstaka stubb kvar mitt uppe på huvudet, lite mer där bak och på sidorna. Jag kommer inte att visa något foto men lillsessan har ritat ett porträtt så det kan ni få se.

Kram




lördag 5 januari 2013

Vardagslyx

Att vakna utan att vara illamående
Att vakna och känna sig ganska utvilad
Att duscha utan att behöva vila efteråt
Att äta frukost och läsa hela morgontidningen
Att lägga in en maskin tvätt
Att baka scones
Att följa med och åka skridskor
Att städa ut kylskåpet
Att läsa godnattsaga för dottern utan att somna själv
Att vara  vaken 23.30

Vardagslyx som jag njuter av just nu :)

torsdag 3 januari 2013

En bra, härlig dag

Mycket trött ikväll, fast på ett bra sätt.
En bra, härlig, underbar, vanlig trötthet efter en mycket bra dag med två besök, ett planerat och ett oplanerat:)
Tack Charlotte & Eric för förmiddagens snack, fika och lek
Tack Maria & Felicia för eftermiddagens snack, fika och lek
Lillskruttan var överlycklig. två kompisar på samma dag!!!! Hon trodde knappt det var sant.
..och tack för vacker blomma, läkerol, choklad och tidningar:)
..och sen kom ett brev med posten som gjorde mig glad, tack Margret :)

Ser med tillförsikt fram emot morgondagen och vill inte längre sova tills april.

Megastor kram till er alla, ni som orkar hålla mig uppe i såväl motgång som medgång. Lav U



onsdag 2 januari 2013

Onkologbesök nr 2

Det har äntligen vänt, tror jag.
Vågar knappt tro det. Jag har inte varit lika illamående idag, knaprar Läkeroltabletter hela dagarna för att hålla illamåendet i schack men det är ok. Jag har inte sovit idag heller, bara vilat:)

Vi har varit på Läkarbesök nr 2 hos Onkologen idag. Och jag klagade över hur eländigt jag har haft det. Jag kommer att få en starkare illamåendemedicin inför nästa behandling så då hoppas jag att det blir bättre. Vi pratade också om följande behandlingar. De tre sista behandlingarna är med en annan cytostatika som kräver lite annan medicin bl.a en hel del cortison och smärtstillande eftersom den vanligaste biverkningen är smärta i kroppen.
Om allt går som planerat är sista gången den 21/3, då drar de ut PICClinen oxå:) Sen blir det ca tre veckors återhämtning innan strålningen sätter igång någon gång i april. Efter strålingen sätts den endokrina behandlingen igång med tabletter. De har lite problem med vad de ska ge mig eftersom den som finns för premenstruella kvinnor (före klimakteriet) höjer risken för blodproppar och det är inget att rekomendera om man är APC resistent. Nu tar jag ju sprutor med blodförtunnande men det kan man inte göra i 5-10 år. Förmodligen måste jag, genom sprutor eller operation försättas i klimakteriet och sen äta den medicin som är för de som är postmenstruella kvinnor. Jag har dock hört att effekten inte är lika bra:( men att få en stroke är ju inte heller bra...Pest eller Kolera???? Måste ta reda på mer om detta, har ju några månader på mig och har jag tur hinner forskningen komma fram till något revolutionerande bra "för såna som jag" innan sommaren.

Är lite förvånad över att jag fortfarande sitter upp...och naturligtvis glad. Ikväll blir det godnattsaga för Lillskruttan, det känner jag att jag orkar. För visst är det bäst när allt är "som vanligt".