tisdag 10 november 2015

Tack för att ni finns!

När vi vaknade på fredagsmorgonen snöade det i Beijing! Första snön denna vintern fick vi i Kina :)
Resan hem gick bra. Det är långa och många timmar på flyget till Arlanda och sen är det ett par timmars väntan innan flyget går till Kastrup. Tåget kom in på Triangelns station kl 21.10 och äldsta dottern med pojkvän väntade på oss. Så härligt att få krama henne igen. Skönt att komma hem efter en lång resa och se att allt är bra här hemma. Sonen var också hemma så det blev lite fler kramar.

Vi har haft fantastiska 2 veckor med underbara familjer. Vår vänskap som började för 10 år sedan har djupnat och jag saknar dem redan. Lillsessan brukar kalla flickorna för sina Kinakusiner och jag kan väl bara hålla med om att vi alla är som en stor Kinasläkt. Att åka så många (25 personer) och gemensamt dela alla upplevelser och aktiviteter såväl roliga som de lite mindre roliga kan tära på vem som helst och jag medger att jag var lite orolig innan vi reste men jag känner att vi har stärkt våra band.
Vi har klarat konstig mat, illaluktande toaletthål utan papper, vatten eller tvål, timslånga köer, närgångna nyfikna kineser, läskiga linbanor, hissnade höga hissar, att gå på glasgolv ca 1400 meter upp, vi har delat på vad som fanns att äta när det blev köer istället för lunch, barnen har varit allas dvs har någon behövt hjälp eller en hand att hålla i, en bit toapapper eller något att äta eller någon att prata med så har det alltid funnits någon nära. Vi är viktiga för varandra, vi har roligt tillsammans, vi skrattar, skämtar, pratar om allvarliga saker i livet, gråter en skvätt och finns där för varandra. Snart ses vi igen! Tack för att ni finns.


Snabbtåget till Beijing

Grattis på födelsedagen!!!! Maken fyllde år och fick skönsång på sängkanten och en jättefin rosa såpbubblepistol med kinesisk sång.

Snabbtåget till Beijing. Resan närmar sig sitt slut och vi vill alla skrika NEJ, STOPP, bara lite till!!!!
Tågstationen är som en flygplats med incheckning, bagaget får man dock dra på själv. Man har bara några minuter på att hinna på tåget men det är väldigt välarrangerat så det gick bra. Jag mådde inte bra....jag brukar bli åksjuk och nu var det både det och en kass mage (förmodligen var gårdagens McDonaldsmat skyldig). Jag sov mesta tiden av de 6 timmar som resan tog och mådde som tur var mycket bättre när vi kom fram till Beijing.
Här är hotellet som vi bodde på.


Bildresultat för snabbtåg mellan beijing and changsha

Hutongerna! Denna gamla del av Beijing. Vi togs emot av paret Wang som berättade om sitt hus och hade lagat en av de bästa måltiderna vi ätit under resan. Vi fick gafflar att äta med och vi som ätit med pinnar i 2 veckor tyckte att det var lite ovanligt ;) Sedan fick vi en tur med cykel genom Hutongerna innan det blev shopping på Pärlmarknaden. Alltid jobbigt att pruta men en absolut nödvändighet för att inte bli lurad. Lillsessan köpte en väska för 50 yuan med utgångspris 450 yuan...



Mr Wang






Sista dagen i Beijing var mulen och regnig. Vi bestämde oss för att promenera till Himmelska fridens torg och därefter Förbjudna staden men det var alldeles för kallt för att kunna njuta av allt så vi får vänta med Förbjudna staden till nästa besök i Beijing. Vi gjorde en del shopping i vanliga affärer och det är så skönt att slippa pruta. Sista kvällen ville vi naturligtvis äta kinesisk mat och vi lyckades beställa in mat som var jättegod. 388 yuan för 7 vuxna och 4 barn.....





Changsha 1- 2/11

Vi tog bussen och åkte till "Apelsinön", en fantastiskt vacker ö i floden där det växer massor med apelsinträd och träd med nya favoritfrukten pomelo. Mitt i parken finns en gigantisk staty av Mao. Det var en vacker dag och många lediga kineser passade på att ta sig en tur hit.





Vi gjorde ett besök på ett tehus som serverade goda teer, det var väldigt vackert inomhus men dyrt att prova te och inte så barnvänligt för 10 barn med spring i benen, tur att det fanns en park precis intill där de kunde få leka en stund. Dagen avslutades som vanligt i poolen :)




Dagen efter var det dags för ett besök på Civil affairs office där vi fick Lillsessan för 10 år sedan. Det såg nästan ut som då och en våg av minnen kom över mig. Lyckan över att äntligen få hålla denna lilla flicka och rädslan över allt som skulle kunna komma, över vad hon hade med sig i bagaget. En av de lyckligaste dagarna i mitt liv.
På eftermiddagen åkte vi till en stor park där vi var även för 10 år sedan. Ett andningshål mitt i storstaden som är så underbart. Många åkte karuseller och provade skjutbanor och så promenerade vi bara och njöt av all grönska. På kvällen åt vi middag på väldens största kinesiska restaurang West Lake, maten imponerade inte men atmosfären var kul och de hade en riktigt fin föreställning som var väl värd att titta på.


                                                       2005                                        2015



När man är trött i benen är lyckan en stark guide :)


Martyrernas park



Ett nöjesfält mitt i parken


Världens största kinesiska restaurang med plats för 5000 gäster samtidigt!


Vår egen prinsessa


måndag 9 november 2015

Yueyang - Changsha (31/10)

Från Yueyang till Changsha.
För 10 år sedan gjorde Lillsessan denna resvägen tillsammans med 9 andra flickor och deras nannys, då väntade vi föräldrar nervöst på våra barn. Denna gången gjorde vi resan tillsammans. Cirkeln är sluten.

Vi bor här: Dolton hotel, samma hotell som för 10 år sedan.


Innan vi reste till Changsha var vi och tittade på Yueyang Tower, 
ett av de viktigaste tornen i Kinas historia


Naturligtvis firade vi 10 års dagen med en god middag och Halloweentema och ansiktsmålning



Bad som avslutning, kan det bli bättre?

Yueyang (30/10)

Vi ville tillbaka till Yueyang County där Lillsessan är född.
Liksom känna in atmosfären, andas luften, vandra längs gatorna, se hur det såg ut, äta lunch, möta människorna. Vi tillbringade flera timmar med att bara vara, vi pratade (med hjälp av guiderna) med vuxna och barn, vi var mycket intressanta som västerlänningar eftersom de aldrig hade träffat några förut, lite stjärnstatus kan man nästan säga.
Människorna verkade lyckliga, de skrattade och tempot var mycket lägre än i storstaden. Här hade Lillsessan alltså växt upp om hon inte blivit adopterad, en märklig känsla och samtidigt fantastiskt att kunna tillbringa några timmar i hennes födelsestad. Jag åker gärna tillbaka! Vi ska tillbaka!

                                              

                                     

                                     


                                               

                                   

                                             

                                                            Lillsessan på "sin" gata

                                     

                                                             Lillsessan på en risodling

                                              

                                              


Den viktigaste dagen (29/10)

Nervösa satte vi oss i bussen. Finklädda, välkammade, lite sammanbitna. 40 minuters resa och där var barnhemmet!

Vi åkte upp med hissen och där i rummet väntade de, fostermammor och fosterpappor, på de små flickorna som de hade sagt hejdå till för 10 år sedan. Då, bebisar, nu 10 åringar.

Det var mycket känslor i det rummet. För alla. Svårt att förklara hur det känns när en främling sitter med din dotter i knät och drar fingrarna i hennes hår, känner på hennes armar, tittar henne i ögonen och minns saker om henne, vet saker om henne som du inte har en aning om. Det blev ett fint möte som gav svar på många frågor, som fyllde i många av de luckor som har funnits, nya pusselbitar som kunde läggas till livspusslet som snart är helt. "Mamma, jag har en familj till", ja, det har du min älskling.



(PS: Naturligtvis har Lillsessan sagt att detta inlägg är ok)

Till Yueyang (28/10)

Äntligen är vi här i Yueyang, staden vår älskade dotter är född i.

Imorse lastade vi på allt bagage och alla vuxna och barn på bussen och började en lång bussfärd tvärs över Hunanprovinsen. Vi tog en längre paus vid Liuyesjön och barnen lekte i parken och provade på att springa i vattenrullar och så åt vi lunch på ett mysigt ställe precis vid sjön. Vi gick också en runda vid Poesimuren där berömd poesi finns inristad på en lång mur.





Tyvärr blev maken magsjuk av något dåligt kött igår och kan varken äta eller dricka utan att må illa. Han hoppar över lunchen och hoppas må bättre inom kort. På kvällen skulle vi äta på Pizza Hut som finns precis bredvid hotellet. Maken var hungrig igen och vi beställde mat, plötsligt blev han vit i ansiktet och rusade upp men satte sig snabbt igen och svimmade!!!! Han fick hjälp ut och då mådde han fort bättre igen men han fick hjälp till hotellet och i säng. Jag tog med en pizzaslice som han åt och fick behålla och så drack han vatten. Usch, det kunde gått illa, så glad att allt gick bra.
Senare på kvällen hade Albin ett möte med alla flickorna och de pratade om vilka frågor de skulle vilja ställa till fosterföräldrarna. Så bra att kunna prata om det tillsammans.

Vi bor här: Grand Skylight hotel


Zhangjiajie (25-27/10)

Underbara sovmorgon! Efter en resa på drygt ett dygn är det en härlig känsla att ta det lugnt. Söndagen innebar lugn och ett dopp i den nästan iskalla poolen och när vi nästan gett upp hoppet kom våra väskor kl 23.45.
På måndagen hämtade bussen oss och vi åkte till Nationalparken Zhangjiajie. Köer, köer, köer. Nyfikna kineser som tittar, ja stirrar på oss, konstiga västerlänningar med kinesiska döttrar, de har svårt att få det att gå ihop, ingen engelska så TACK för lapparna på kinesiska som förklarar hur det är:) Vi åker med världens längsta kabinbana upp till Tianmen mountain, det tog ca 35 minuter att åka upp och även om jag är höjdrädd så gick det bra. Långa partier hade vi inte så långt till marken och när det var långt ner ja då tittade jag inte ner. Nästa utmaning var glasbron men det var så dimmigt att vi inte såg så långt ner genom glaset, dessutom var det betong mellan glaset så det kändes ok. Glasbron var egentligen ingen bro utan gick utmed berget, Lillsessan tyckte att det var otäckt och höll sig i närheten av bergsväggen den mesta delen.


skoskydd så att glaset inte skulle skadas


dimmigt


Efter medhavd picknick gick vi mot Heavens gate. En smal vindlande väg utmed bergsväggen och plötsligt var vi där! Dimman gjorde att vi inte ens upptäckte att vi var framme och en byggarbetsplats hjälpte till, inte kan man väl ha det så skräpigt vid ett så berömt turistmål? Jodå, en salig blandning av turister, dimma och byggarbete vid Heavens gate. Efter en stund tog vi rulltrappan ner (999 trappsteg lockade inte)!

7 rulltrappor ner (eller upp)


"In i dimman" fick en klar betydelse



På kvällen åkte vi och några familjer till på en liten utflykt till en teaterföreställning. Vi förstod nästan ingenting av handlingen men vackert var det med alla danser och dräkter.
Sista dagen i Zhangjiajie åkte vi till nationalparken Wulingyuan där det finns ett enormt stenskogslandskap. Vi tog hissen upp (300 meter hög utomhushiss) och det var fantastiskt!!! Har ni sett filmen Avatar så vet ni hur det ser ut :) Halleluja mountain, som stått som modell för Floating mountain ser verkligen ut som i filmen. Massor med turister som skulle ta foto naturligtvis och det var trångt överallt, alla köer förtar lite av upplevelsen och det är liksom "business" av allt från att ta foto till att skriva en dikt på foto på bergen. Vi avslutade med en underbar promenad genom skogen längs med en liten flod, härligt klar luft, fåglar som kvittrar, vatten som porlar och så en liten hemmagjord, handdriven karusell mitt i allt :)
Idag kom även Albin, vår svenske reseledare som även pratar kinesiska, han ska följa med oss flera dagar nu, känns bra med en svensk :)


Massor med trappor överallt