måndag 17 december 2012

Det känns tungt idag

Nu skulle vi ha suttit på ett flygplan på väg till Florida. Vid midnatt skulle vi hämtat vår hyrbil och kört till lägenheten som vi hade hyrt. I två veckor skulle vi har njutit av sol och värme, salta bad och poolbad, tittat på kändisar på Miami beach, kollat in Miami Ink, gjort utflykter till Key West, Key Lago och besökt snäckstranden, några ville åka på krododilsafari (jag och lillskruttan skulle ätit glass istället), shoppat och ätit god mat. Sen skulle vi köra till Orlando för att bo i en helmysig lägenhet i en vecka och simmat med delfiner, dykt bland koraller och vackra fiskar, besökt Sea World, Harry Potter world och Universal studios, badat i en fantastisk pool, shoppat lite till och ätit mer god mat.

Istället fick jag köra till provtagningen i morse, maken cykla till jobbet, äldsta dottern cykla till skolan och skrev nationellt prov i matte, sonen och yngsta dottern gick till skolan. Några andra sitter på "våra" flygplansplaster, kör "vår" bil och bor i "våra" lägenheter.
Fasen också vad en knutjävel kan ställa till det. Det känns tungt idag. Och trots att ingen någonsin skulle säga att det är mitt fel att vi inte har åkt så känner jag mig skyldig. Det känns som om det är mitt fel att vi är här hemma i regn och rusk. Jag vet att jag inte kan hjälpa det, det är inte mitt fel men ändå...

Mina värden är fortfarande på samma nivå. 0.4 är tydligen väldigt lågt för att vara första behandlingen. Ny provtagning på fredag. Har tappat räkningen på hur många gånger jag blivit stucken vid detta laget och fler lär det bli. Sköterskan som jag pratade med sa att jag förmodligen kommer att få immunstimulerande sprutor i fortsättningen. Kul? NOT. Fler sprutor, räcker det inte nu? Ge mig nåt positivt besked nån gång, skulle behöva det nu. Håret sitter fortfarande kvar och jag passade på att fråga henne om det var något fel. Biter inte cellgifterna? Det behövde jag inte vara orolig för, inte med de låga värdena som jag har, jag svarar bra på behandlingen. Och håret skulle hon bli mycket förvånad om jag hade kvar vid nästa behandling den 27/12. Vad säger ni, med min "tur" ligger väl alltihop på kudden på julafton....



Alldeles perfekt kom denna vackra julgrupp idag med blomsterbud. Den lyste upp en dag som för övrigt känts ganska dyster. Tack chefen :)

2 kommentarer:

  1. Usch va tungt när det var bokat och allt =( Har ju missat tre somrar men vad vi missat är ju lite mer diffust. Men det blir säkert extra härligt när ni väl kommer iväg.
    Typiskt att det skulle bli låga värden, hoppas du slipper bli sjuk. Håller tummarna.
    Kram

    SvaraRadera
  2. Jo, det är tungt. ALLT man missar är tungt, om det så är lite diffust vad det är så är livet liksom ställt lite på paus. Man får ta det som det kommer och någon gång långt där framme blir det som vanligt igen, nästan i alla fall. Kram

    SvaraRadera