Mammografi

Kallelsen låg i brevlådan häromdagen.
Tid för mammografi.
1 oktober kl. 8.45.
Jag blev alldeles kall.
Ett-års-kontroll.....med besök hos onkologen v 43/44.
Har det verkligen gått 1 år sen jag upptäckte knutjäveln? Vart har tiden tagit vägen? När jag tittar på foton från det senaste året ser jag att jag är med på bilderna men en del kommer jag inte ihåg. Cytohjärna kallar de det.
När man inte kommer ihåg. När kroppen blir fullproppad med mediciner, cytostatika, när hjärnan tar paus från livet och bara koncentrerar sig på det viktigaste just nu dvs att klara av behandlingen. När den vanliga kroppen står på sparlåga för att ta död på cancercellerna. När man lever i en cancerbubbla.
När jag fick kallelsen gick jag, en kort stund, in i skräcken, den iskalla ångesten, rädslan för vad mammografin och ultraljudet kan visa.
Knutjäveln stal nästan ett år av mitt liv, nu är det min tur igen!

Det var då det, utan hår, precis färdig med all behandling!

NU är håret minsann tillbaka igen!
FUCK CANCER!!!

Tandläkarbesök

Cytostatika går hårt åt tänderna och att jag har haft något i munnen nästan dygnet runt i 4 månader gör ju inte det hela bättre. Till detta kommer då att slemhinnorna får sig en smäll och nästan upphör att fungera under vissa perioder av behandlingen. I påskas gick en fyllning sönder och jag tänkte att nu börjar tänderna falla sönder :( Jag var mycket nervös inför dagens tandläkarbesök (jag har t.om skjutit upp det ett par veckor med mycket dåliga anledningar som om det skulle bli bättre då). Men det gick BRA!!!! Inga hål, inga sprickor i lagningar, bara plack och lite annat som en tandhygienist ska ta hand om inom kort. Lycklig? Yes!

Igår klippte jag mig. Det blev jättefint, en riktig frisyr, kort, men en frisyr :)

En åttaåring kan det som många vuxna inte klarar...

Träning, Zoladexspruta, akupunktur = powernap på eftermiddagen. Sonen gav lillasyster mellanmål eftersom jag slocknade i soffan, skönt att det finns backup när jag inte orkar.

Än så länge är det lite sommarkänsla kvar, det är ganska varmt på dagarna men det märks att hösten närmar sig, jag njuter av det som finns kvar. Jag har plockat de sista röda vinbären idag. Vi har haft massor i sommar och varje morgon har jag gått ut och plockat till morgonfilen:) Päronen är mogna och äpplen och plommon börjar också bli ätfärdiga, det är härligt att gå ut och plocka sig ett äpple, mer närodlat kan det inte bli, det är dessutom garanterat giftfritt.

När jag hämtade Lillsessan idag kom två flickor fram och pratade. De frågade varför mitt hår är grått och jag sa att det ofta blir så när det växer ut igen när man har tappat det som jag gjort och att det tar lite tid innan håret bestämt sig för vilken färg det blir till slut. Den ena tjejen sa då "Jag tycker det är synd att du fick cancer" Den andra flickan och Lillsessan nickade. Ja, en åttaåring kan det som många vuxna inte klarar, att på ett enkelt sätt säga det som egentligen är så självklart att man ska säga till någon som blivit sjuk. Tack Julia för de orden, de betydde mer än du förstår. Och tack till Julias mamma som förklarat så bra varför Lillsessan inte vill vara ensam och leka utan mig :) Jag tror också att det var bra för Lillsessan att höra att hennes kompisar vet och förstår lite av det som hon har gått genom.

Här kommer ett klipp som jag älskar att lyssna och se på: (Susan Boyle)
http://www.youtube.com/watch?v=RxPZh4AnWyk

Tjejmiddag och lite till

Sex timmars snackande, skrattande och lite tårar i kombination med god mat = en lyckad tjejmiddag! Tack flickor för en trevlig fredagskväll.

Jag är trött. Det har varit en intensiv helg med mycket lek, kalas och utflykt till Glimmingehus, dessutom det vanliga här hemma med tvätt, handla och laga mat.
En ny vecka imorgon med skola, lite jobb och 3 besök på sjukhuset och 1 besök hos tandläkaren. Att passa tider och att jag måste vara i tid är stressande :( får försöka koppla ner däremellan.
Hoppas ni alla får en bra vecka!

ALLT blir en enda röra

Jag försöker jobba....Malmö kommun har ändrat inom förskolor och grundskolor så våra listor på vem som är förskolechef för vilka förskolor samt mejladresser har ändrats. Detta ska jag fixa. Brukar vara relativt enkelt, mycket att hålla i huvudet men i vanliga fall inga problem. NU har jag massor med problem. Jag klarar inte av att komma ihåg, hålla isär, radera gammalt, sätta in nytt, ALLT blir en enda röra. Jag har försökt dela upp med nya adressböcker men det funkar inte, JAG funkar inte och det är så frustrerande. Detta var det enda jag skulle göra denna veckan och jag klarar inte av det :(
Besviken? Ja
Förstår att det kan bli såhär? Ja
Trött på att inte fungera normalt? Ja
Väntar otåligt på att bli som vanligt igen? Ja
Undrar hur lång tid det ska ta? JA
Har jag en gullig kollega som tar detta på rätt sätt imorgonbitti? Ja, tack och lov

En bena i håret

Idag gjorde jag en bena i håret, inte för att det behövs, utan mest för att jag kan :)

Nu har jag fått kopiorna från vårdcentralen och onkologen, jag har beställt från kirurgen och infektionen också. Jag var orolig för att det skulle stå något dåligt som jag missat i informationen  men det gjorde det inte vilket var väldigt skönt, so far so good :)
När jag var på vårdcentralen i september/oktober för snart 1 år sen så kändes det som att läkarna var lite nonchalanta mot mig och min oro. Jag tänkte att jag kanske missuppfattat det men i journalen kan jag läsa från besök nr 1 (bedömning och åtgärd):
" lugnande besked, sannolikt samband med menscykel och rek. patienten att själv göra exspektans* och uppföljning om två-tre veckor, fortsätta att palpera och följa upp själv"....
Besök nr 2 (bedömning och åtgärd):
"Jag berättar för patienten att det mest sannolikt inte är något, men att jag ändå skickar remiss till ny mammografi då det är tydligt att patienten är orolig över detta"...

Tack till mig själv för att jag var orolig, för att jag inte gav mig, för att jag ringde igen och igen så att denna snabbväxande tumör grad 3 inte hann sprida sig mer...

PS: *exspektans, väntan, avvaktande; åtgärd vid en oklar situation i omhändertagandet av en sjuk person.

Läkare nr 3, som fick ge mig beskedet har skrivit i journalen att de har anmärkt på läkare nr 1 vid en läkarkonferens att de alltid SKA skicka vidare en remiss...hon har också antecknat att jag tyckte det var dåligt att jag inte blev tagen på allvar, speciellt vid första besöket.
Nu släpper jag detta och hoppas att alla kvinnor och män som känner något i sina bröst och kommer till dessa läkare alltid blir bemötta med allvar och får en remiss till mammografi.

Första dagen i skolan och på jobb

Igår var det upprop för son och yngsta dotter. Allt gick bra och de var nöjda och glada båda två.

Idag var det så dags för den riktiga skolstarten för Lillsessan, 8.30-14 är en lång dag. Jag hämtade henne direkt efter skolans slut, hon var så trött och har legat i soffan hela eftermiddagen och gick och la sig strax efter 19.

 

Och det var dags för min första arbetsdag. Vi kan väl säga som så att efter mina första timmar på jobbet så låg jag i andra soffhörnan. Det var härligt att packa dataväskan imorse och styra bilen mot Alnarp och vilket fint välkomnande jag fick. Här hör jag hemma :)

 

 

En vacker Hibiskusbuske

Tack fina du!

Mina journaler

Sista sommarlovsveckan har varit fin :)
Vi har träffat goda vänner och lekt, träffat båda mina systrar och 6-årskusinerna och haft roligt, träffat min faster och kusiner samt kusinsbarn för en liten pratstund och igår var vi hemma hos Löddeköpingskusinen med familj och åt en god middag. Malmöfestivalen startade i fredags och vi har ätit festivalmat, byggt och konstruerat i Barnlandet, lyssnat på dotterns pojkvän som spelade, lyssnat på Kalle Moraeus, ätit rolig glass, sett jättestora såpbubblor, välkomnat goda vänner tillbaka till Malmö mm. Ja, en bra vecka med andra ord.
Gårdagen slutade faktiskt lite otäckt. Vi körde hem från min kusin och när vi kommer in på en av villagatorna nära oss ser vi att det ligger någon på gatan med en cykel över sig!!! Naturligtvis stannar vi och samtidigt kom en man som var ute och gick med en hund och en man kom ut från huset som var precis intill. "Hundmannen" hade sett henne väja för en parkerad bil och välta med cykeln. Kvinnan låg stilla men vi såg att hon andades, vi flyttade bort cykeln och hjälptes åt att lägga henne i framstupa sidoläge och min dotter ringde ambulansen. Efter några minuter började kvinnan röra sig och fråga vad som hänt, det var massor med blod under hennes huvud så vi försökte få henne att ligga stilla och pratade lugnt med henne. Ambulansen kom snabbt, det tog bara några minuter, hoppas verkligen att hon snart blir ok igen.

Idag har jag beställt mina journaler, både från vårdcentralen och sjukhuset. Jag har inte orkat läsa dem innan och egentligen vet jag inte om jag klarar det nu heller men jag känner att jag måste få ett slags avslut på denna resan utan en ordentligt slutdestination eftersom jag är inskriven på Onkologen i 10 år framöver, minst...

Tjänstledig

Igår och idag har mitt gamla jobb, sen 24 år, planering. Hela planeringsdagar där man pratar om och planerar inför hösten, skrattar och har roligt och liksom har en slags uppstart igen efter sommarlov och semestrar.
Jag saknar det...trots att jag själv tagit beslutet att inte vara med längre. Beslutet togs i samband med cancern, jag kände att det fick vara klart där nu, att jag inte kan gå tillbaka och jobba som förut. Jag är inte som förut, hur ska jag kunna jobba där då? Jag har varit borta för länge, mitt liv har varit satt på paus men det fortsätter utanför. Jag har träffat min chef regelbundet och haft kontakt via sms och luncher men jag har bara träffat två av mina kollegor en kort stund de senaste 10 månaderna. Det känns svårt att gå vidare tillsammans med dem. Jag kan inte ta vid där vi slutade och inte heller börja här, där det har fortsatt utan mig, som om inget har hänt. För det har hänt något, jag har varit väldigt sjuk och jag har fått andra perspektiv på tillvaron, jag tycker att andra saker är viktiga än vad jag tyckte förr innan cancern kom i mitt liv. Jag har haft tid att fundera och tänka på vad jag vill göra med mitt liv, det jag har kvar, det jag har fått tillbaka. Min familj är viktigast, ingenting går före dem. När det gäller yrkeslivet vill jag satsa på mitt och min kollegas företag, jag vill satsa på mig själv, vara egoistisk och tänka på vad jag tycker är roligt, vad jag vill. Jag är tjänstledig till den siste maj 2014 men jag kommer inte att gå tillbaka till mitt gamla jobb, och för att inte bränna alla broar vill jag tillägga att det är så det känns nu...

Lekbesök på fritids

Dags för akupunktur igen, 5 gånger kvar nu men det hjälper mot värmevallningarna så det är så skönt. Det var vikarien idag igen och jag passade på att fråga om min arm på den opererade sidan. Jag har ont, det är spänt fram och bak och trots att jag gjort sjukgymnastiken så tycker jag inte att det blir så mycket bättre. Hon tittade, kände och klämde. Det är spänt kring musklerna och kring ärren men det känns bra. Ärren har inte växt fast någonstans (lät läskigt) och det är mjukt och fint. Jag fick några rörelser till som ska sträcka ut musklerna bak och fram och i armhålan. Hon menar att trots att det är 10 månader, snart, sen operationen så händer det väldigt mycket i läkprocessen under lång tid framöver också. Bröstet är fortfarande svullet och ömt och hon menade att det kan vara vätska som finns kvar som gör att det ser svullet ut och att den försvinner så småningom. Så, det är väl bara att avvakta och se hur det blir framöver. Sjukgymnastiken måste jag troligtvis göra varje dag för all framtid eftersom så fort jag slutar sträcka/stretcha så drar det förmodligen ihop sig igen.

Idag har vi gjort ett lekbesök på fritids i en timme. Det har gått många veckor sen sist och Lillsessan var lite nervös. Regnet öste ner och det mullrade bakom molnen så barnen var inomhus och la pärlplattor och lekte. Det såg nästan ut som vanligt och Lillsessan började genast leka :) Vi ska dit imorgon igen och leka en timme sen är det skolstart på måndag. Andra klass, stora lilla tjejen!

"Hemligheten före detta cancersjuka går och bär på"

"Hemligheten före detta cancersjuka går och bär på"
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/ronniesandahl/article17284264.ab

Så bra beskrivit. Trots att jag är cancerfri finns alltid ett litet "men" eller "om" eller " tänk om" i närheten som kan vara svår att förklara och svår att förstå. Oron får inte ta bort lyckan över att leva och det gör den absolut inte men minsta lilla....så dyker rädslan upp igen....och igen...och igen...en ständig följeslagare som jag gärna velat förpassa långt långt bort.

1 veckas sommarlov kvar

Helgen försvann i ett rasande tempo med 50-årskalas (makens kollega hade kräftskiva för sina kollegor), bröllopsfest (dottern var där) och 12-årskalas för resten av familjen dvs son, Lillsessa och jag. Alla var nöjda på olika håll :)
Igår tog vi det rätt lugnt, tog en tur till IKEA (handlade nytt bord och stolar till trädgården, jättebra pris 935 kr för bord och 6 stolar) spelade spel, lekte upptäcksresande mm.
Idag blev det en rolig lekeftermiddag i Tygelsjö:)

Förkylningen har börjat ge med sig, högerfoten känns bra, nu är det dags med träning igen så imorgon bitti bär det av, ska bli skönt att komma igång igen.

Vi har knappt 1 veckas sommarlov kvar. Vid skolavslutningen i juni kändes det evighetslångt tills augusti men nu är vi redan här. Vi har haft en mycket bättre sommar än vad jag kunde tänka mig. Jag har orkat mycket mer än förväntat och visst har vi tagit det lugnt och jag har valt bort en del saker som varit för jobbiga men efter denna vintern och våren så kan man inte annat än vara glad för allt jag har orkat med:) Sista lediga veckan ska vi träffa vänner, göra lekbesök på fritids och gå på Malmöfestivalen, en bra avslutning på sommarlovet med andra ord.

En förkylning

Efter gårdagens roliga lek på en mycket varm Busfabrik behövde vi en lugn återhämtningsdag. Vi skulle "bara" handla lite tavelhyllor, innerkuddar och en låda på Rusta och IKEA. Det blev även nya mattor till Lillsessans rum, ett stekjärn och påslakan. En lunch på IKEA för mig och stora och lilla prinsessan kostade inkl. efterätt 104 kr...Ja, det är inte på köttbullarna som de tjänar sina pengar i all fall. Hemma igen sjönk jag ner i solstolen och lyssnade på Sommarpratarna resten av eftermiddagen. Kvällen avslutades i Pildammarna där vi tittade på fantastiska dansnummer.

Jag är förkyld. Sonen började förra veckan sen blev flickorna förkylda och nu jag. Hostan som jag haft i omgångar sen i december dök upp igen:( Under behandlingarna var jag så infektionskänslig och drog på mig en del infektioner och då var oron stor. Om det blev lite feber var jag tvungen att åka in till sjukhuset eftersom mina neutrofila värden var så låga nästan hela tiden. Jag klarade mig undan med att bli inlagd bara en gång, vet att flera av mina bcsystrar fått åka in i samband med varje behandling.
Den här förkylningen är en vanlig hederlig förkylning.
Något som faktiskt liksom känns normalt, en vanlig sjukdom som man ganska enkelt blir frisk från:)

Akupunktur nr 9

"Min" sjukgymnast har semester så idag fick jag akupunktur nr 9 av någon annan. Hon var vänlig och gjorde säkert ett bra jobb men lika bra som "min" Leif är hon inte. Han är försiktig och säger alltid till innan han sätter dit nålarna, han tvättar försiktigt och softar ljuset och sätter på lugn och rogivande musik, tur att han kommer tillbaka igen. Det är betydelsefullt att känna sig omhändertagen. De flesta som jag har mött inom sjukvården har gett fysisk kontakt, en hand på armen, en nätt kram mm och för mig har det känts bra, jag har behövt den där omsorgen.

Idag har vi varit hemma hos goda vänner och lekt hela eftermiddagen och en bra stund in på kvällen. Många viktiga och givande samtal har vi haft och barnen har gjort egen pizza, lekt i vattenspridaren, sjungit karaoke, gjort 5-kamp mm Tack för idag Johanna med familj :)

...med en flicka i famnen,

Idag har vi lekt hos goda vänner i Kävlinge. Flickorna har badat och Lillsessan är så duktig på att simma nu. Hon vågar alltmer och det är så härligt :) Tack för en underbart skön dag!



Till mina flickor!
"Jag sitter i soffan med en flicka i famnen, hon kryper ihop nära och suckar litegrann. Jag lägger min näsa mot hennes nacke och drar in hennes doft, hon doftar sommar, varm och är lite fuktig i håret kring pannan. Hon borrar in sitt huvud under min haka och länge sitter vi där tätt tillsammans och jag njuter av närheten. Jag känner hennes hjärta slå nära mitt och hör hennes lugna andetag. Här är hon trygg och jag skulle ge mitt liv för henne. Kärleken till mitt barn är stark och evig och tacksamheten över att få vara hennes mamma är oerhört stor."

Flickorna mina, så fina!!!

Loppisfynd

Mina svärföräldrar har en stuga i Småland. I fredags körde vi dit hela familjen. Det är ovanligt numera att båda tonåringarna följer med samtidigt och jag är så lycklig när de gör det. Familjen är komplett och jag får vara hela dagarna med alla mina älsklingar.

 

Två av mina hjärtan

 

I lördags var vi och badade och fyndade lite på en loppis. På kvällen åkte vi till en restaurang vid havet som serverade såna här läckerheter:

 

Vårt loppisfynd!

Vi betalade 50 kr för 5 tallrikar och de är visst värda ca 50 kr/st. Perfekta till dessert!

 

Två veckor kvar av sommarlovet. Var tog den tiden vägen? När det var skolavslutning kändes det som om en evig sommar låg framför oss och nu är den snart slut. Jag började egentligen jobba 25% i torsdags men jag har tagit föräldraledigt de timmarna fram tills skolan börjar. Jag vill njuta och använda varje timme fram tills alla rutiner tar fart igen. Känner jag mig redo att börja jobba igen? Jag vet faktiskt inte. Jag fungerar ganska bra så länge jag själv kan bestämma takten, så fort det kommer "måsten" in blir jag fort trött och glömmer saker och har svårt att styra upp vad som ska göras. Jag antar att det är det jag ska träna på när jag inte behöver jobba så många timmar/dag. Jag har kunnat läsa lite böcker och kommer t.om ihåg vad som händer vilket är en skön känsla. Stelheten i lederna finns kvar men inte alls lika mycket som för ett par veckor sen, värmevallningarna har nog halverats sen jag började med akupunktur. Höger vrist som jag har haft ont i känns mycket bättre. Jag är fortfarande svullen i höger vrist och vänster hand, hoppas att det ger med sig nu när jag äter anitinflammatoriskt. Håret växer som bara den:) Färgen ändras långsamt till mer svart än grått, vi får väl se hur det blir. Det är tjockt och börjar virvla till sig lite överallt men än så är det för kort för plattången, det får väl vara lite rufsigt och vilt ett tag.

Torsdag

Och detta inlägget är till dig som går in här på bloggen varje dag och läser. Och har jag inte skrivit läser du gamla inlägg.
Jag kan inte tacka dig tillräckligt för att du alltid finns här för mig, du har hjälpt mig genom allt.
1000 kramar och en massa kärlek till dig ♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡