onsdag 11 oktober 2017

Hjärnspöken

De är så starka, mina hjärnspöken, de som gärna poppar upp vid minsta oro för att något som gör ont är cancer. Denna gången hade jag verkligen planerat för att den kommit tillbaka, gjort upp en plan för hur livet skulle förändras igen. Brevet idag gav mig ett besked som inte kan vara bättre:
INGA TECKEN PÅ BRÖSTCANCER
Nu fortsätter livet, det värdefulla som snabbt kan förändras, i tacksamhet och ödmjukhet sänder jag en tanke till de som inte haft samma tur, ett speciellt hjärta till dig Anette som vi miste alldeles för tidigt i somras, jag saknar dig men tror att du finns någonstans och gläds med mig idag....


fredag 6 oktober 2017

Hjärtat bultar



Fasiken vad det slår, mitt hjärta, när jag går in genom dörrarna till mammografin. Jag behöver inte vänta alls utan blir inkallad direkt, skönt.
Hon frågar om allt känns bra, jag säger att nej, jag är mer öm än vanligt, det gör ont och jag är orolig. Hon möter mig lugnt och säger att ömhet är vanligt hos bröstopererade och att den kan öka och minska, smärtan när jag rör min arm är förmodligen muskler (eller brist på muskler). Hon gör en notering till läkaren som ska gå genom mina bilder.
I mitt huvud är det återfall, eller en ny cancer och skelettmetastaser. Jag är säker på att något är fel, det känns så, jag har redan passerat den iskalla känslan av att nu är det fan dags igen, jag har lugnat mig och gör en plan för de kommande månaderna och tänker, återigen, att det var fasiken så dumt att börja pensionsspara.....
Hon avslutar fem minuters besöket med: Du är välkommen tillbaka om 1 år igen! Gode Gud, låt det vara så. Minst 10 dagars väntan. Bara du som haft cancer vet vad den väntan betyder.

onsdag 13 september 2017

Mammografi.

Kuvertet ligger där i brevlådan. Dags för mammografi. Igen. Rädslan griper tag i mig. Vill inte och samtidigt vill jag, det kan rädda mitt liv. Jag är öm, har faktiskt ont i bröstbenet, på båda sidorna, känns det inte lite konstigt på ett ställe, känns det inte lite hårt och lite svullet i armhålan...i mitt huvud får jag ett besked jag inte vill ha. På måndag är det dags. Sen väntan på framtid eller mardröm.
En av mina vänner dog för knappt 1 månad sen. Hon fick cancer och sen kom det tillbaka knappt ett halvår efter den första. Det fanns inget att göra. Min mardröm blev hennes verklighet. Hon blev sjukare än någon annan jag träffat men behöll modet, kraften och viljan in i det sista. Imorgon är det begravning och ett sista farväl. Och jag är rädd för att tvingas vandra samma väg. När ska jag sluta vara rädd?
Jag har en dröm om att få åldras, tänk att få bli rynkig och gråhårig! Så vackert när erfarenheter och livskunskap syns hos en människa ❤


torsdag 5 januari 2017

All inclusive

På denna resan fanns inget val, det var bara all inclusive. Hotellet ligger precis i utkanten av nationalparken Las Dunas och närmsta stad med restauranger ligger 5 km bort. Det finns en supermarket här intill men eftersom allt boende är dubbelrum så kan man inte laga egen mat. Detta innebär att från kl 8 tills 21.30 finns det mat och fram tills 01 finns det dricka......nåväl vi börjar uppskatta detta system 😊 Idag åt vi en god frukost kl 9.30 och eftersom det är lite molnigt idag så sitter maken och jag och dricker en cappuccino vid poolen, kanske hämtar vi lite vattenmelon om en stund och blir det varmt hämtar vi bara lite kallt att dricka. Skulle vi bli hungriga före lunch kan vi ta pommes, pizzaslice, hamburgare, korv, toast eller varför inte frukt och grönsaker. Lunchbuffen bjuder på både varmt och kallt och efterrätter likaså kvällsbuffen. God mat och varierande 😊 Jag brukar göra en god sallad till lunch med olika fräscha grönsaker och något protein till samt frukt efteråt. Middagen väljer jag något varmt, fisk eller fågel samt grönsaker gärna wokade. Lillsessans nyårslöfte är att äta mer grönsaker så hon tar rivna morötter varje dag. Och så finns det glass hela tiden med topping och strössel och vispgrädde!!!!! Massor av olika sorters kaffe och choklad och en diger drinklista att välja ur.....finns alkoholfria alternativ.
Lillsessan har blivit en liten tuffing och är med i Maxiklubben. De gör en massa roliga saker och pratar bara engelska och tyska.....på fredag är det träning hela dagen inför kvällens show på stora scenen, de har målat tröjor, byggt sandslott och lekt lekar. Och hon klarar sig fint med sin engelska, gissar att hon lär sig mer dessa timmar än på hela terminen i skolan. Att vara tvungen att prata, förstå instruktioner och lekregler ger mycket. Vi känner oss dock lite ensamma......i eftermiddag ska vi in till stan och äta indiskt och sen vara med på firandet av den spanska julen där de tre vise männen kommer. Det är parad i stan och imorgonbitti blir det en liten julklapp till Lillsessan ❤
Vi har tagit promenader på stranden/öknen och det är fantastiskt vackert.

Vi spelar spel varje dag, underbart att inte behöva diska, laga mat, städa och bara få vara med varandra.

söndag 1 januari 2017

Gott nytt år!

Vilken fest de ordnade på hotellet igår 😊 Middagen var fantastisk, både god och vacker. Levande ljus, servering av vin och champagne vid borden. Chokladfontän, olika sorters ost, frukt, efterrätter, godis och massor av mat att välja av. Alla fick presenter, fina pennor och partybags med roliga hattar, tutor mm. Underhållning och dans, goda drinkar och trevligt sällskap av både tyskar och svenskar från Lomma. Kvällen och året avslutades med att äta tolv vindruvor, en för varje minut före tolvslaget, champagne och fyrverkerier. Tror vi somnade vid halv två.
Idag har vi solat, badat, läst och spelat spel. Semester är skönt ❤







fredag 30 december 2016

Fuerteventura

Semester. Efterlängtat efter höstens arbete och skola. Underbart och varmare än i Sverige och trots att det har blåst så mycket idag att det blev för kallt att bada även för Lillsessan så har vi haft det härligt. Vi tog bussen till Corralejo. Ett kärt återseende efter sju år 😊 men vi saknar våra två äldsta som stannar hemma med flick och pojkvän och jobb och plugg.


Med all inklucive ser kylen ut såhär 


Lite shopping till Lillsessan 

söndag 16 oktober 2016

Fyra år sedan....

.....livet förändrades den där dagen för fyra år sedan då läkaren ringde och jag fick känna på hur riktig skräck kan kännas. Mycket har hänt under de här åren och jag har förstått och accepterat att det aldrig mer kan bli som förr, jag kommer inte tillbaka....det är framåt som gäller! Jag har accepterat att min hjärna och kropp fungerar annorlunda, jag blir fort trött i hjärnan och det blir liksom ett tomt svart hål där mina tankar och handlingar annars skulle fått plats. Jag är oerhört stresskänslig och jag lär mig fortfarande vilka strategier som fungerar bäst när jag glömmer, inte följer med i samtalet, i filmen eller förstår vad jag precis läste.

Cancer, vilken jävla sjukdom 😈 den förstör så mycket, sipprar in i själen, rädslan stannar i varje cell för även om tiden går och läker många sår så lurar den och väntar på att slå till igen, hos mig eller någon annan nära. Men just nu lever vi och njuter av det som erbjuds, rädslan kapslar vi in och skickar till en annan tid.
❤ kärlek till er alla ❤