torsdag 31 oktober 2013

Fådelsedag

För 8 år sen fick jag henne mina armar långt bort i Kina. Längtan och väntan var slut. Den som matchat oss kunde inte gjort ett bättre jobb. När jag såg henne förstod jag direkt att vi hörde ihop ♡. Jag sänder en tanke till hennes biologiska föräldrar, att de lämnade henne gav mig ett barn, jag hoppas att de en dag får veta vilken underbar dotter vi har.

Förra året var jag nyopererad och mådde ganska uselt, både psykiskt och fysiskt. Det känns skönt att jag mår så bra som jag gör nu så idag har vi bara haft roligt hela dagen. Först lektes det med kusinerna, lite halloweenpyssel hann vi också med. Sen blev det paket och kinarestaurang.


När vi kom hem gick flickorna "bus eller godis", tror att de hade lika roligt båda två.

måndag 28 oktober 2013

"Tillsammans mot cancer*

Vi måste besegra cancern!
Forskningen går framåt men behöver pengar.
Jag tittar på insamlingen på 7:an och tårarna rinner när jag ser och hör alla berättelserna. De går rätt in i hjärtat och jag känner så väl igen det som många berättar.
Jonas Gardell sa imorse i en intervju att "döden är så jävla onödig"! Jag kan bara hålla med.
Hjälp forskarna hjälpa!


söndag 27 oktober 2013

Sovmorgon

Underbart att kunna sova en timme längre och ändå gå upp så att inte halva förmiddagen redan har försvunnit:) Jag vaknade 9.00 dvs 10.00, haaarligt. Kommer ihåg alla nätter det senaste året som jag har sovit alldeles för lite, alla sömnlösa timmar och tidiga morgnar, har nog en del att ta igen.

Lillsessan var med Proffsiga klubben idag och fixade pyssel med Anna från Fixa rummet på Bolibompa. Hon var så nöjd med allt pysslande och att hon fick träffa Anna, som också är adopterad, det blev ett fint fotografi och en pratstund och lite hjälp med pysslet. De fick se det kommande programmet och det tyckte Lillsessan var kul, tänk att få se det allra först, inte ens Anna hade sett det.





lördag 26 oktober 2013

En olycka händer så lätt

Igår var det kalas för min kära lillasyster. En trevlig eftermiddag och kväll med gofika, härlig middag och mys med yngsta systerdottern och kloka samtal med systersonen ♡
De tre äldsta lekte och hade det så kul!

Idag var det dags för högskoleprovet för äldsta prinsessan. Hon var uppe redan vid halv sju och cyklade hemifrån i god tid strax efter åtta.  Bara någon minut senare ringde hon....med sönderslagna byxor och skrapade knän linkade hon hem igen. Hon hade cyklat och ramlat!!!! Efter en snabb omplåstring körde maken henne. Vid lunchtid cyklade jag dit och la om knät som blött genom både bandage och byxor.

Min tappra lilla stora tjej. Vi fick lite bonustid när vi tog en fika, lite "plåster på såren". En olycka händer så lätt, jag är så glad att det inte blev värre.

tisdag 22 oktober 2013

Nu ska jag tillbaka igen

Fick min månadsspruta igår, det gjorde ont som bara den (brukar knappt kännas) hon träffade nog en nerv och det kändes från stickstället och uppåt ca 10 cm, är fortfarande öm, nåja bara 53 sprutor kvar.

Idag ringde min goa handläggare på Försäkringskassan, hon ville höra hur det var med mig och jag berättade om 1-års kontrollen och jag hörde på henne att hon blev uppriktigt glad. Jag ska ringa henne i början av december när jag har börjat jobba heltid så att hon kan friskskriva mig från Försäkringskassan. Ser fram emot det men måste säga att min kontakt med FK har varit mycket bra, jag vet att många andra har problem med sjukskrivningar och det ska man inte behöva ha när man är sjuk, det ska liksom bara fungera.

I mer än ett år har jag levt med en stress och ett kaos. Det blev det normala. Nu ska jag tillbaka igen, till livet som det var förr. Det är inte så enkelt som man kan tro. Trots att jag varit frisk i 46 år och sjuk bara i 1 år så är det liksom det sjuka året som tar över, det tog ju över en lång tid och helst hade jag velat att det gått lika fort att bli frisk som det gick att bli sjuk, ett telefonsamtal på 1 minut...Jag förväntar mig att klara av mer än jag gör, jag vill ju så gärna. Ibland känner jag att jag liksom överkompenserar så att jag blir, eller verkar i alla fall vara, jätteglad trots att jag har en klump i magen. Jag måste lugna ner mig, låta det hela vara, slappna av, komma tillbaka på nya villkor, på mina villkor och lära känna mig själv igen.

I vår trädgård finns det en buske som tror att det är vår. 

lördag 19 oktober 2013

Museum

10.30 hämtade Lillsessan och jag min syster och hennes son. Strax efter gick vi in på Malmöhus museum och tittade på fina utställningar om gamla leksaker (kände igen många av dem) och gamla vackra skolplanscher. Vi åt lunch och fortsatte sen till Tekniska museet och tittade på ubåt, brandbil, flygplan, motorcyklar mm och lekte i det fina lekrummet. Vi var ganska trötta efter 4 timmar så vi körde hem och fikade hos mormor och morfar. Dagen avslutades med tacos hemma hos oss. En härlig lördag med lek, prat och lite bus.



torsdag 17 oktober 2013

1 års kontroll

17 oktober kl. 9 stod det på kallelsen.
Jag har läst den många gånger och ser att det finns en skillnad mot de kallelser det varit förut till Onkologen, det står inte att man gärna kan ta med sig någon närstående. Jag analyserar som vanligt och tänker att de inte behöver skriva så, beskeden jag har fått förut har varit dåliga eller under en så jobbig period att de bedömer att det är bra att inte vara ensam men nu går det bra...Jag vill gå själv.

Onkologen har sammanfattat min behandling.
Hon berättar att resultatet från mammografin är utan anmärkning, det som syns (och känns) som avvikande beror på strålningen. Den har gjort att vävnader blivit förstörda och det tar tid innan det ser normalt ut dvs det onormala är normalt.
Bentäthetsmätningen som gjordes i juli är ok, behöver inga kalktabletter:)
Hon känner genom båda brösten, bröstkorg, armhålor, hals, mage, lyssnar på lungorna.
Huden på bröstet är annorlunda pga strålningen, svullnaden i bröstet lägger sig så småningom likaså det där hårda och ömma som känns så tydligt så fort man kommer åt bröstet.
Känselbortfallet som jag fortfarande har kvar finns det hopp om. Hon säger att känseln fortfarande kan komma tillbaka, 11 månader sen operationen tycker hon är kort tid, för mig är den lång.
Antihormonbehandlingen fungerar och biverkningarna är inte så mycket att göra åt, hon menar att de ska bli mindre efterhand. Fotproblemen tror hon kan vara en inflammation så nu ska jag äta lite starkare tabletter och förhoppningsvis bli helt bra i foten igen.
Hon skickar mig till labbet för provtagning och koll av blodvärde och vita blodkroppar.
Jag vill ha en % på återfallsrisken och hon lovar att återkomma om den...

Så summan av det hela är att den här resan äntligen nått en station som jag gärna vill stanna vid, biljetten till fortsättningen lämnar jag tillbaka och hoppas att jag aldrig nånsin behöver lösa in den för att fortsätta resan.
Det senaste året har varit ett helvete, ett kaos full av ångest, rädsla, ilska, förtvivlan, sömnlösa nätter, mycket tårar, en massa biverkningar av mediciner som jag inte ens hört talas om förut, reaktioner hos mig själv som jag inte visste fanns men det har även varit en hel del jävlar anamma, beslutsamhet och styrka som ibland överraskat både mig själv och min familj. Jag har mött fantastiska människor på vägen, de som kämpar, de som orkar trots att det ser mörkt ut, de som förlorat kampen, de är fina i det tysta, de är starka ensamma men också tillsammans.
När min energi tagit slut, när jag har tvivlat på att detta skulle gå bra, när jag har mått väldigt dåligt och varit i det mörkaste djupa hålet utan botten då har det alltid funnits någon där och hjälpt mig upp igen.
Jag känner djup tacksamhet över att jag bor i Sverige och över den fina sjukvården som vi har. Jag är lycklig över livet och varje dag är en gåva. Cancern finns med mig och den kommer jag aldrig att glömma och så får det vara, det känns ok. Rädslan kommer också att finnas med och jag kommer att bli orolig om jag känner något konstigt men just nu tänker jag njuta av livet och fira att det ser bra ut, att allt är normalt, äntligen ♡

Och du, tårtmästaren, vi kan fira nu ♡

Massor med kärlek till alla er som funnits vid min sida!!!!!

onsdag 16 oktober 2013

...tankarna vandrar tillbaka...

Idag har mina tankar vandrat tillbaka ett år.....då, den 16 oktober 2012 då telefonen ringde strax efter kl 15 och jag förstod att läkaren på vårdcentralen inte kom med goda nyheter. Jag kommer ihåg rädslan, ångesten inför att kanske dö, förtvivlan, ilskan och äcklet inför knutjäveln i mitt bröst. Cancer. Oron över att barnen skulle behöva gå genom detta....
Jag trodde att den här dagen skulle bli jobbig men det har varit ganska ok. Jag har varit på "Förskolan i Fokus" och det var jätteintressant. Jag sov en stund innan jag hämtade Lillsessan och sen gjorde vi pizza såhär mitt i veckan. Det blev till och med några små mini pizzor som vi kan ha som mellanmål.


Imorgon ska jag på 1-årskontroll hos onkologen. Jag vågar inte skriva så mycket om hur jag mår innan jag varit där.

söndag 13 oktober 2013

Regn

Regn idag, då blir det en promenad till Mobilia för att köpa ny lera att leka med. Efter att vi gjort lermat/kakor en stund blev vi sugna på att baka på riktigt. Lillsessan gjorde nästan allt själv. Jag hjälpte henne bara med ugnen och gott blev det också:-)



lördag 12 oktober 2013

...lockigt. vågigt, grått, svart, rakt upp...

Två dagar i Stockholm med jobb och jag blir helt slut, orkar ingenting...Jag släpade mig till träningen igår eftersom tre dagar utan träning ger mer värk i axlarna, höfterna pajade efter att vi kom lite vilse i Stockholm och fick gå en lång omväg med väska och dator på släp :( så jag behövde verkligen lite träning. Känns bättre idag :)
Det är roligt att jobba och jag märker att mitt minne blir bättre och jag kan göra fler saker samtidigt utan att ständigt misslyckas men när jag blir trött så går det tillbaka och jag hamnar återigen där jag glömmer och har svårt att slutföra det jag håller på med. Tror att vila är det enda som hjälper, helst ska jag inte stressa och jag försöker låta bli eftersom jag vet att det bara blir sämre.
Idag har vi bara tagit det lugnt, maken har krattat löv, yngsta dotter varit på kalas, äldsta dottern på bröllop, sonen i Danmark hos en klasskompis och jag har sorterat lite papper och inte fått så mycket gjort egentligen.

Mitt hår växer på bra, jag har bestämt mig för att låta det växa ut. Jag har fått många kommentarer om att det är snyggt med kort hår men jag känner att jag vill välja själv vilken frisyr jag ska ha och jag har definitivt inte valt en kort frisyr. Så nu blir det en tid med ett hår på utväxt som växer precis som det själv vill, lockigt, vågigt, grått, svart, rakt upp etc men det är mitt eget så det är helt ok.

tisdag 8 oktober 2013

...man vågar liksom inte riktigt tro att det är sant...

Första dagen på flera veckor som jag kan gå ordentligt och det känns härligt och ovanligt. Jag har problem med stela leder och speciellt ont har jag haft i en tåled på högerfoten. Gissa hur mycket man använder tårna? Hela tiden! Jag känner fortfarande stelheten men det gör inte ont :) Träning är det enda som hjälper och tåhävningarna har gjort ordentligt ont men jag har ändå fortsatt, ser ut som om det ger resultat nu. Envis är bara förnamnet!

Det är lite jobbigt just nu. Jag blir påmind HELA tiden om bröstcancer...Jättebra att det är en månad som cancer uppmärksammas extra mycket och pengarna som kommer in går till forskning som kanske t.om har gjort att jag lever idag så missförstå mig inte, jag tycker att det är fantastiskt MEN samtidigt så sätter alla artiklar, intervjuer, rosa bandet produkter mm igång ännu mer tankar och funderingar. Jag kastas brutalt tillbaka till förra året då jag fick beskedet och det är ledsenhet, oro och rädsla som dyker upp. Mardrömmar med röntgen och olika besked om förändringar i hjärnan, lungorna mm, svårt att få någon vidare sömn. Tårarna kommer med jämna mellanrum och jag förstår att resan är långt ifrån slut, det är mycket kvar. Att bli frisk och vara frisk är svårare än man kan tro efter en sån här helvetesresa, man vågar liksom inte riktigt tro att det är sant....

Och, kom nu ihåg alla nära och kära. Bloggen är en slags ventil för mig som jag använder för att pysa ut det som är jobbigt. Jag varken vill eller kan prata med er om allt, ibland är det faktiskt ganska skönt att bara vara vanlig tillsammans med er. Och livet är härligt och underbart och samtidigt oförklarligt svårt emellanåt. Kärlek till er <3

lördag 5 oktober 2013

Höstkalas

Vi har en del i familjen som fyller år under hösten. Först mina yngsta systerbarn, sen min bror, min mamma, syster, maken, min brors bonusbarn och sen min svåger...och idag var det dags för kalas för min älskade fina mamma <3 Gofika tillsammans med trevliga familjen är härligt!
När vi är samlade såhär så slås jag av tacksamheten över att vi alla är med, att jag är med....Jag blir oerhört trött av allt runtomkring men det är en skön trötthet och den går ju över.
Så idag får lilla mamsen bli firad även här på bloggen med en blombukett, trots att hon inte fyller år på riktigt förrän på tisdag.

torsdag 3 oktober 2013

Flexibelt arbete

I tisdags började jag jobba 50%. Känns bra men jag blir trött. Det känns ungefär som när jag började jobba 25% så jag vet att det tar ett tag innan jag orkar göra något annat än att jobba. Tur att jag har ett hyfsat flexibelt jobb och en förstående kollega :-) Jag behöver inte köra till kontoret alla dagar, jag kan jobba hemifrån och orkar jag inte så länge kan jag ta en paus. Utbildningarna tar naturligtvis mest på krafterna och de tre timmarna det tar är knappt jag klarar av att hålla fokus och koncentrera mig. Men det blir successivt bättre. Jag känner att det kommer tillbaka men det tar tid och jag blir lite otålig, kanske ett gott tecken. 

Idag köpte jag rosa bandet produkter och 2 rosa bandet rosetter. Jag tänker på de som precis fått sitt cancerbesked, på de som kämpar med behandling av olika slag, på de som fått reda på att cancern är obotlig, på de som förlorat kampen. Jag skänker även en tanke på alla de som drabbas när någon får cancer för även om det är en som får diagnosen drabbas så många fler runtomkring. Och till alla er som kämpar: ♡♡♡


tisdag 1 oktober 2013

"Det ser fint ut"

Sov gott inatt.
Kunde inte äta frukost imorse.
Cyklade till sjukhuset.

I receptionen sa de att det var problem med överföringen av bilder så de var lite försenade. De som gör en vanlig hälsokontroll sitter i ett väntrum, vi andra i ett annat. Vi som kommer via en remiss från vårdcentral eller annan läkare. Efter ett tag kommer tre sjuksköterskor och berättar om de tekniska problemen, de menar att om vi inte vill vänta kan vi får en ny tid i receptionen eftersom de inte vet hur lång tid det kan ta innan allt fungerar. Aldrig att jag flyttar på mig, den kraft det tar att ta sig hit orkar jag inte hitta igen, jag väntar...och det gör de andra också.

Så blir jag då inkallad. En rar sköterska som frågar om det är första gången sen operationen, som säger att när man blir strålad tar vävnaden stryk så att bröstet inte känns som vanligt, som berättar att det kan ta 1 1/2 år efter avslutad strålning innan det känns som vanligt igen dvs 1 år till för min del. Det känns mindre än jag har tänkt mig att bli hopklämd på ett ömt bröst. Hon tar flera bilder. Jag har känt en liten knuta, stor som en ärta precis vid bh-bandet och hon markerar speciellt där så att hon är säker på att få med det området, maskinen klämmer åt min axel ordentligt, det knakar lite. Sen ska jag sätta mig i väntrummet, röntgenläkaren ska titta på bilderna. Om han ser något som avviker blir det fler bilder och ev. provtagning. För 1 år sen blev det så, först mammografi, sen ultraljud, sen skiktröntgen och sen provtagning. Rädslan över att återigen hamna i cancerträsket är stor. Ångesten griper tag och tårarna lurar. Efter det som känns som en evighet kommer sköterskan och säger att jag kan gå hem, det behövs inga fler bilder, ingen provtagning. Röntgenläkaren skickar svaret till onkologen, jag säger att jag inte kan vänta på något svar, sköterskan ler och säger att det ser fint ut. Tårarna rinner av lättnad, "det ser fint ut", kan knappt tro det, vågar knappt tro det. Jag ska ringa onkologen imorgon så att det blir riktigt bekräftat.
Köpte rosa rosor till mig själv


Åt sen en god lunch med finaste Lotta. Tack för pratstunden :)
Och tack alla som höll tummarna :)