söndag 29 oktober 2017

Höstlov

Efter några hektiska veckor som verkligen inte är bra för min hjärna men som är nödvändiga för att mitt företag ska fungera, är det lov!!!!! Ska bara göra lite bokföring och ett litet jobb på ett par timmar torsdag förmiddag. Sen är det tre veckor med mycket jobb innan jullugnet ska läggas sig.

När det blir sådär stressigt så känner jag det i hela kroppen och vissa dagar vill jag bara gråta, inte för att jag är ledsen utan för att min hjärna är så trött. Stressigt för mig innebär att jag ser kalendern fyllas med jobb, tänker att motsatsen är stressigt för andra....Och tro mig när jag menar att det där är dubbelt, jag är så glad att jag får jobb och det är roliga, utmanande, spännande jobb som är helt olika varandra eller väldigt lika och jag vet att det jag gör är viktigt och spelar roll för många barn i utsatta situationer och samtidigt blir jag så uppgiven på att jag aldrig känner mig helt "som vanligt", som det var förut när jag kunde ha mycket jobb men samtidigt klara att läsa en bok (har inte läst sedan i augusti), titta på en film (somnar när jag sätter mig i soffan), varför pratas det så lite om det livet som kommer efter cancern? Och då har jag ändå det bra om man jämför med många andra. Jag kan t.ex inte jobba heltid och borde vara sjukskriven för den tid jag inte kan jobba. Men jag orkar inte ta detta med läkare och Försäkringskassa, jag vill inte vara i det systemet och fråga om jag får åka på semester eller ta ledigt en vecka för att ha höstlov med min dotter, eller rapportera hur mycket jag har jobbat denna veckan eller nästa. Den energin tar för mycket så jag fortsätter som jag gör. Det fungerar ju den mesta tiden. Behöver bara gnälla ibland och få förståelse för varför jag inte orkar en del saker som jag förväntas orka. Jag har dock blivit mycket bättre på att säga NEJ! Intressant är att titta på denna filmsnutt från Tv 4 när en drabbad beskriver hur det kan vara. Jag är inte lika svårt drabbad men Fatigue har jag, på ett sätt är det bra att veta att tröttheten inte beror på ny sjukdom utan faktiskt drabbar många som går genom en cancerbehandling.
Fatigue. Livet efter cancern


onsdag 11 oktober 2017

Hjärnspöken

De är så starka, mina hjärnspöken, de som gärna poppar upp vid minsta oro för att något som gör ont är cancer. Denna gången hade jag verkligen planerat för att den kommit tillbaka, gjort upp en plan för hur livet skulle förändras igen. Brevet idag gav mig ett besked som inte kan vara bättre:
INGA TECKEN PÅ BRÖSTCANCER
Nu fortsätter livet, det värdefulla som snabbt kan förändras, i tacksamhet och ödmjukhet sänder jag en tanke till de som inte haft samma tur, ett speciellt hjärta till dig Anette som vi miste alldeles för tidigt i somras, jag saknar dig men tror att du finns någonstans och gläds med mig idag....


fredag 6 oktober 2017

Hjärtat bultar



Fasiken vad det slår, mitt hjärta, när jag går in genom dörrarna till mammografin. Jag behöver inte vänta alls utan blir inkallad direkt, skönt.
Hon frågar om allt känns bra, jag säger att nej, jag är mer öm än vanligt, det gör ont och jag är orolig. Hon möter mig lugnt och säger att ömhet är vanligt hos bröstopererade och att den kan öka och minska, smärtan när jag rör min arm är förmodligen muskler (eller brist på muskler). Hon gör en notering till läkaren som ska gå genom mina bilder.
I mitt huvud är det återfall, eller en ny cancer och skelettmetastaser. Jag är säker på att något är fel, det känns så, jag har redan passerat den iskalla känslan av att nu är det fan dags igen, jag har lugnat mig och gör en plan för de kommande månaderna och tänker, återigen, att det var fasiken så dumt att börja pensionsspara.....
Hon avslutar fem minuters besöket med: Du är välkommen tillbaka om 1 år igen! Gode Gud, låt det vara så. Minst 10 dagars väntan. Bara du som haft cancer vet vad den väntan betyder.