Kl 9 var jag hos distriktsköterskan. Hon lät trevlig på telefon och hon ÄR trevlig också :) Hon har jobbat med cancerpatienter (lungcancer) så piccline kände hon väl till så omläggningen gick fint. Allt ser bra ut, inga tecken på infektioner, den sitter rätt, inte stopp i slangen. Det tjocka jag känner i bröstet/halsen hänger ihop med förkylningen och hon sa att om jag får feber så ska jag ringa direkt, bättre att ringa en gång för mycket än en gång för lite, ingen syster Duktig här inte. Hon visade även på hur immunförsvaret bryts ner vid varje behandling och sen byggs det upp igen men hamnar liksom nedanför hur det var förut och så håller det på. Som en trappa ungefär där sista trappsteget är slutet av behandlingen är längst ner och då är immunförsvaret som sämst (om man jämför med hur det var från början). Låter logiskt.
Jag körde till Coop på fm och handlade julklappar till ungdomarna och en ny almanacka inför 2013. sen blev det lite vila på soffan.
På eftermiddagen kom min räddare: Prins städ!!! Äntligen har jag hittat en städfirma som ska få ta över städansvaret här hemma under tiden som jag är sjuk. De krafter jag har vill jag hellre lägga på roligare saker än städning. Det blir städning varannan vecka 3-4 timmar/gång och det ska bli så skönt. De senaste 8 veckorna har det blivit "raggarstädning" dvs städat så att det "ser" ok ut, golven är inte avtorkade och jag vill inte ens titta under/bakom soffan.
Ikväll har vi varit på lillaskruttans skola och njutit av luciatåget. De var så fina och naturligtvis var min lilla den sötaste :) En liten tanke nuddade vid min hjärna innan jag fick bort den, "undrar hur det blir nästa år"? Kommer vi att ha lagt detta bakom oss och njuta utan oro och rädsla eller hur blir det? Nåja, bara det bli ett nästa luciafirande, numera tar jag inget för givet. Livet ändras på en mikrodels sekund.
PS: Håret sitter fortfarande kvar :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar