tisdag 11 december 2012

8 veckor sen...

Idag är det:
8 veckor sen läkaren på vårdcentralen ringde och vårt liv förändrades för alltid...
6 veckor och 5 dagar sen jag träffade läkaren på bröstmottagningen för första gången...
6 veckor sen jag blev opererad...
5 veckor och 1 dag sen mitt livs första besök hos en kurator, jag grät 1 timme...
4 veckor och 1 dag  sen jag fick reda på vilken sorts cancer det är och kommande behandling...
3 veckor sen jag träffade läkaren på onkologen...
1 vecka sen PICClinen sattes in och imorgon är det 1 vecka sen första cytostatikabehandlingen...
Jag har också hunnit få högkostnadskort både hos läkare och apotek...Man kan ju inte säga att jag varit sysslolös direkt.
Många tårar har runnit, skräck och rädsla varvas med hopp och glädje, förtvivlan och maktlöshet, okunskap har blivit till kunskap. Jag har kommit till en värld där jag inte vill vara men mött och lärt känna fantastiska människor. Kanske kommer en tid långt där framme när jag kan lägga denna tid till en erfarenhet som inte enbart är negativ, mörk och svår. Kanske kommer rädslan att lägga sig och inte ständigt lura bakom hörnet. Kanske...

Piggare idag, eller ja, pigg är kanske att ta i men jag har inte sovit idag, bara vilat och det känns underbart. Jag har inte mått så illa heller och nu är det 5 timmar sen senaste tabletten och jag känner knappt något illamående heller.
Tyvärr har jag blivit förkyld, jag känner mig tjock i luftrören en bit ner på bröstet och det gör ont när jag hostar. I vanliga fall är jag inte orolig för en förkylning men då brukar mitt immunförsvar vara starkt. Risken finns att detta blir värre än vanligt men jag hoppas att det snart blir bättre. Te med honung och vick på bröstet ska väl fördriva basilluskerna.
Håret sitter fortfarande kvar :) Enligt alla kunniga erfarna kommer det dock att trilla av inom 1 vecka...

2 kommentarer:

  1. Det är märkligt hur räknandet av dagar, veckor och månader blir något man kan hänga upp sig vid när något riktigt jobbigt händer i ens liv. Jag har inte varit där du är, men känner igen mig med räknandet i samband med att vi under långa perioder juli-september och november-februari 2011-2012 ej visste om vi skulle få vår hjärtas son eller inte. Det sägs att det som inte tar kål på en gör en starkare. Jag håller inte riktigt med. Klokare - JA. Starkare - Hmmm... Man tvingas av överlevnadsinstinkt anamma en massa styrka när man är mitt i en kris, men efteråt så kan man vara helt slut. Så fortsätt att passa på att vila så fort du behöver och kan. Ta emot all hjälp du erbjuds och kan få! Du behöver energin inte bara när du är mitt i stormen, utan även när vinden har mojnat! Kram

    SvaraRadera