Sitter här i soffan och tittar på Sveriges mästerkock.
Bredvid mig sitter min älskade äldsta dotter, vi äter de sista lussebullarna som hon precis hittade i frysen.
För de allra flesta är det en självklarhet att kunna sitta såhär och det var det för mig också för tre månader sen. Numera är jag lycklig och tacksam när vi kan ha det normalt, göra vanliga saker, slippa tänka på illamående, trötthet, värk, sår, ärr och cancer. När vårt liv är som det var förr, före knutjäveln, eller när livet i alla fall liknar det som var förut så mycket att jag kan lura mig själv en stund, en liten stund, en pytteliten stund...och lättast gör jag det med mina nära och kära, de får mig att känna glädje och kärlek och en tro på att livet kommer att bli bra igen, någon gång där framme, ganska långt fram, tror jag...
Kram till er! Hurra för vanliga kvällar med lussebullar och Sveriges mästerkock!
SvaraRaderaJag är glad över att vi kan bestämma tid nästa lördag...det var också självklart innan. Tar vara på varje minut när vi ses! Gjorde det inna med men nu tänker jag mycket mer, kram älskar dig!
SvaraRaderaJapp, hurra för alla "vanligheter" :)kram
SvaraRaderaKramar oxå till systra mi <3, vi ses om lite mer om 1 vecka!