Femte dagen

De fyra första dagarna efter cytostatikabehandlingen äter jag kortisontabletter på morgonen och de är ju ganska uppiggande och tröttheten som finns viker undan en del. Den femte dagen efter behandlingen är den första utan kortison och nog den svåraste eftersom tröttheten (mer förlamande än förut) slår till.
Efter tredje behandlingen vet jag nu att det vänder även om det känns jobbigt och det är då jag försöker plocka upp de bra minnena ur minnesbanken, liksom för att försöka få fram "må-bra-känslan" lite fortare. Ibland lyckas jag och ibland inte.
Ibland tycker jag faktiskt ganska synd om mig själv och jag tror att jag behöver känna så ibland, samtidigt är jag så tacksam över att jag bor i Sverige som är ett av världens bästa länder på att behandla bröstcancer, utan behandling dör jag...

Jag sov det mesta av förmiddagen men kände mig lite piggare under sen eftermiddag. Orkade t.om laga mat, inget avancerat med färdigpanerad fisk, potatismos och sallad men alla åt med god aptit, inte minst lillskruttan som åt 2 hela fiskar, 1 fiskpinne, remouladsås och morötter:)
Jag hoppas att tröttheten gett vika ännu lite mer imorgon.
Jag har nu tagit 2 sprutor med immunförsvarshöjande medicin, har 6 st kvar. Jag väntar på att skelettvärken ska slå till och är lite orolig över hur det ska kännas och påverka mig. Att vänta är det värsta, att inte veta, att inte kunna kontrollera, att vara utlämnad till något okänt...

TRO (Marie Fredriksson)
Tro
Jag vill känna tro
Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro
I en vintervärld, finns det någon tro?
Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten
Känna tro igen

Drömmarna vi har känns som bleka höstar
Där har sommaren redan regnat bort
Det spelar ingen roll hur vi gråter våra tårar
Svaren är en viskning i en värld långt bort

Tro
Jag vill känna tro
Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro
I en vintervärld, finns det någon tro?
Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten
Känna tro igen

Att vilja men inte känna är nog så svårt
Att se men inte höra
Du vände dig bort
Du sa: Inget här är givet, för sådant är livet
I mina ord finns ingen önskan eller någon lust och längtan

Tro
Jag vill känna tro
Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro
I en vintervärld, finns det någon tro?
Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten
Känna tro igen

http://www.youtube.com/watch?v=ARvSDkcm0k8