Why me?

Ja, den frågan tror jag att vi alla ställer oss när något livsomvälvande inträffar. Svar får vi sällan.
Jag följer en killes blogg, han är döende i cancer och skriver så vackert om sina tankar och känslor. Han har fått en del påhopp där folk frågat om han verkligen gör allt han kan för att överleva, om han bara vill riktigt mycket så kan han nog bli frisk eller om han sätter igång och springer så fösvinner nog cancern. Fruktansvärt!
Att följa en del cancerbloggar klarar jag av, jag blir liksom stärkt av att det finns fler som kämpar mot alla biverkningar och många blir friska och kan berätta om när livet återvänder men en del bloggar fixar jag inte, de som har bröstcancer väljer jag att inte läsa...
En kvinna som fick bröstcancer för snart 2 år sen och numera är cancerfri har skrivit låtar om sin cancer, hon släpper snart en skiva och här kommer ett smakprov på en låt som heter just Why me?

http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=6yX8B8Aft0c

Idag har jag och dotra min varit och lagt om picclinen. Om 8 veckor får jag sista behandlingen och då drar de oxå ut picclinen, 8 veckor är hanterbart, det är i slutet av mars och sen kommer våren till Skåne. Sen åkte vi till Emporia, det var vi och de som jobbar i affärerna som var där :), nästan i alla fall. Vi handlade lite och sen körde jag henne till skolan. Återigen glada minnen att lägga i minnesbanken.
Strax efter lunch kom min goa väninna Maria och vi snackade ett par timmar, läääänge sen vi fick prata på egen hand.
Sonen hämtade yngsta prinsessan på fritids och hon blev överlycklig "Miiiin storebror" ropade hon överlycklig när han kom. Syskonkärlek<3

Syster och bror på Gran Canaria i april 2012

"Lycka är en stark brorsa som orkar bära på axlarna"