torsdag 14 mars 2013

Som en bebis

Håret har börjat växa på huvudet igen:)
Fjunigt som på en liten bebis och ljust...blond enligt mig men vitt enligt äldsta dottern med lite inslag av svart med betoning på lite. Hårfärgen kan ändras när man tappar håret såhär och det är inte ovanligt att de som har haft rakt hår får lockigt, nåväl bara det kommer hår så..Det ser lite roligt ut, det står liksom rakt upp i lite varierande "längd" från någon mm till ca 1 cm. Kanske ska jag börja använda schampo och balsam snart. Plattången får nog vänta ett tag till :)

Idag har jag sorterat papper, kan väl säga att högen var stor. 5 månaders pappersamlande har respekt med sig. Nu är det nästan klart och det känns skönt, ska "bara" sätta in allt i pärmar också. När jag blev sjukskriven trodde jag att tiden skulle kunna fördrivas med att sortera kläder, sälja på tradera, rensa garderober, fixa i skåp och i källaren ja ni vet allt det där som aldrig riktigt hinns med som alltid får stå tillbaka för annat som är viktigare ex leka med lillsessan, laga mat, prata med tonåringarna, sitta en stund i solen, prata med mina systrar mm. INGENTING har jag gjort. Den tröttheten och psykiska utmattningen som dragit in i min kropp gör att jag kan inte fokusera, om jag börjat med något har jag väldigt svårt att avsluta det, hjärnan är inte sammankopplad med övriga kroppen och vet ni, det är bara att acceptera att det är såhär just nu. Jag har inte den vanliga kontrollen men det känns ok. Jag har några "måsten" varje dag som jag genomför:
Jag vaknar när väckarklockan ringer, oftast orkar jag duscha men är det en tung morgon struntar jag i det.
Jag väcker lillsessan, ger henne och mig själv frukost, kläder på, borstar tänder och sätter upp hennes långa hår.
Jag ser till att ungdomarna är vakna, det är de oftast :)
Jag följer henne till skolan
Jag går hem igen
Äter lunch
Hämtar lillsessan
Pratar med ungdomarna som kommit hem från skolan
Börjar laga mat
Umgås med familjen
Lägger mig
En del dagar är det provtagningar, behandlingar och läkarbesök och de måste jag naturligtvis gå på...
OM jag orkar, bäddar jag sängarna, kollar lite mejl, plockar bland papper, stryker, sätter på en tvätt, plockar undan det värsta eller något annat som behövs göras. Det får ta den tid det tar med andra ord. Ingen förväntar sig att jag ska göra något och det är skönt, inga krav, skönt för jag orkar inte det än...

4 kommentarer:

  1. Vad härlig med hår! :)

    Klappa dem försiktigt! Visst är det konstigt att struktur, färg mm kan förändras så.

    Kram Maria & barnen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det känns faktiskt lite konstigt men jag är mycket stolt över mina fjun:)
      Kram

      Radera
  2. Finaste underbaraste syster! Undrar hur många timmar vi har pratat? Nästan varje gång blir det minst 1 timme, ibland längre, ett par gånger har jag hört att du är för trött. Då avslutar jag och inte du...vissa dagar har vi pratat om allt möjligt "som vanligt" andra dagar inte. Men du ska veta hur lycklig och glad jag är att jag kan ringa och att du kan svara. Älskar dig massor!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hehe ja du det har blivit många långa samtal:) Och jag är lika lycklig över att du ringer, alltid lika välkommet <3

      Radera