fredag 8 mars 2013

Sjukhuset

Två av mina kollegor kom på besök i onsdags, de hade födelsedagspresenter med sig. En fin blomma, en Fuck cancer mössa och ett armband. Tack. Det var roligt att prata med dem, det var ju mer än 4 månader sen sist, så tack Berit och Heléne för en trevlig stund.

Onsdag var oxå dagen då jag började känna mig förkyld:(
...och igår drog det igång ordentligt...
Efter att jag fått picclinen omlagd hos distriktssköterskan gick jag hem och la mig och sov. Jag vaknade lite då och då och drack saft och vid 15 sa maken att jag kändes varm, jodå 38.9 i temp, attans oxå. Det vara bara att ringa onkologen och de ville att jag skulle skynda mig ner till labbet och ta prover. De ringde ett par timmar senare och berättade att det ena provet koagulerat så jag var tvungen att ta mig ner till onkologen för att ta nya prover, suck.
De tog tempen 39.2 och blodtrycket 93/60 och pulsen 138, dvs för högt, för lågt för högt...De satte ett dropp och tog prover. Läkaren kom och ville lägga in mig på Infektionen....de tog fler prover...sen kom transporten: en man med rullstol som körde mig genom sjukhusets kulvertar (finns 2 mil av dem och han hittar överallt). Infektionen ligger ovanför Akuten och det där man ser som ser ut som balkonger är gångar där man når isoleringsrummen.
(Här kommer jag in och ut)

Jag ligger ensam i ett ganska stort rum, personalen har skyddskläder och det känns som om man har en livsfarlig sjukdom.
(Dubbla dörrar som är låsta. Personalen går genom den högra för att ta på skydsskläder, den andra är när det inte krävs isolering)

Fördelarna med att vara isolerad är att man får full service, ingen som snarkar, jag väljer själv kanaler på tv:n.
(Frukost på sängkanten)

Läkarna tror att jag har influensa så jag får medicin mot det, febernedsättande och har haft dropp hela natten för att höja blodtrycket. Imorse hade jag 36.8 i temp och nu i eftermiddag 37.8 med alvedon i kroppen. Blodtrycket var precis ok. Gissar att de inte släpper ut mig förrän de vet exakt vad jag har, proverna ser bra ut och febern har släppt. Förhoppningsvis imorgon.
Picclinen har slutat fungera så de kommer att dra bort den imorgon. Jag har längtat efter det men det hade varit bra om den fungerat tills jag inte behövt den längre. En sköterska tror att den inte blev ordentligt sköljd igår efter att de tagit prover. Slarv alltså :(
Sen ville läkaren ta en lugnröntgen...så det kom en man hit och röntgade lugnorna. Som "vanlig" patient hade jag inte blivit särskilt orolig men som cancerpatient sätter de små går hjärncellerna automatiskt igång...tänk om de hittar något, tänk om jag har luncancer!!!!
Antar att oron är något jag får lära mig att leva med...

6 kommentarer:

  1. Kära du, vilka äventyr. Hoppas nu alla prover visar bra värden och att lungröntgen bara visar på influensa och inget annat. Skulle du få det resultatet i dag? Hur som så tänker jag på dig där du ligger och hoppas du har det så bra det går. Många, många kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag känner dina tankar genom cyberpace <3
      Kramar

      Radera
  2. Fy vad tråkigt! Låter ju ändå som det går på rätt håll och fort.

    Förstår att hjärnspökena härjar fritt, det kan de göra här med, utan cancer!

    Säg till om jag kan göra något!!!

    Bamsekram Maria, Casper, Victor & Felicia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Usch ja, hjärnspöken kan verkligen sätta igång många tankar.
      Kram

      Radera
  3. Hej Karin! Kul att du gillade presenterna, jag hoppas mössan håller dig varm :))
    Krya på dig, jag hoppas du mår bättre riktigt snart! Många hälsosamma krya-på-dig kramar sänder jag till dig <3

    SvaraRadera