Ny onkolog

Idag har vi varit hos en ny läkare. Jag var lite orolig innan, hade ju börjat lära känna den andra litegrann men måste säga att denna onkologen svarade verkligen direkt på mina frågor.

Histologisk grad 3, vad innebär det egentligen?
En aggresiv form av tumör, den delar sig snabbt. Grad 3 tumörer är mycket mottagliga för cytostatika.
Det är störst risk för återfall de första åren efter avslutad cytostatika och strålning. Återfall kan komma i samma bröst eller det andra eller som metastaser i ex hjärna, lever, skelett. Jag kommer att få en lista på vad jag ska vara uppmärksam på (ex värk i skelettet, långvarig hosta mm), regelbunden mammografi och direktkontakt med onkologen vid minsta oro. Hon menar att sannolikheten för återfall är liten men att risken alltid finns.

Strålning, 2 veckor efter avslutad cytostatika är det ok?
Hon tyckte att det var kort tid eftersom kroppen behöver tid för att återhämta sig.

Endokrin behandling, hur gör vi med mig som är APC resistent?
Svårt, eftersom de inte vill riskera en blodpropp, den kan man ju både dö och få svåra skador av. Hon ville diskutera med den läkare som är ansvarig för bröstcancervården i Malmö/Lund.

Semester, kan vi boka en resa i juni?
Ja, men ingen sol på det område som strålas.

Träning?
Ja, men inget gym, ta det lugnt i början, ingen överansträngning. (Antar att det innebär lite längre promenader och cykling och simning i början :))

Så gick vi ut och satte oss i väntrummet medan hon ringde den andra läkaren som visade befinna sig i Malmö just idag. Han kom och de diskuterade i ca 20 minuter.
Han menade att visst var 2 veckor en kort tid för återhämtning inför att starta strålningen efter cytostatikan men att det var ok så nu kör vi på det.
3 veckor efter sista cytostatikan kommer jag att få en zoladexspruta för att stoppa östrogenproduktionen från äggstockarna och äta aromatahämmare i fem år. Eftersom tumörerna är hormonberoende minskar det risken för återfall om kroppen inte tillför några hormoner. Jag försätts alltså i klimakteriet och även tabletterna har biverkningar...vallningar, muskel och ledvärk mm mm Efter 3 månader görs en utvärdering av hur det fungerar eftersom det finns andra tabletter om det skulle visa sig vara förfärligt. Under hela tiden kommer jag att få ta blodprov regelbundet för att hålla koll på att sprutorna fungerar. Sprutorna kommer jag att få 1 gång/månad på sjukhuset under hela tiden, 60 gånger...alltid vid samma tidpunkt så i mitten av 60 månader framöver måste jag vara på plats så att jag kan få sprutorna. Planerat färdigbehandlad april 2018, förutsatt att jag inte får något återfall...

Ok, känns som jag har fått tillbaka lite av kontrollen över mitt liv, det går att planera längre än ett par veckor, det finns en framtid och även om framtiden utan sjukhus ligger långt fram så finns den oxå, förhoppningsvis. Den där risken för återfall ligger nog för alltid som en liten tagg i kroppen som ibland gnager och skaver så man tokorolig och som kanske med tiden blir lite mer inkapslad.

Mår fortfarande ganska ok, tung i benen och andfådd men smaken är fortfarande hyfsad, popcornen smakade salt och middagen nästan som vanligt:) 12 betapred har gjort sitt jobb, imorgon får jag klara mig själv utan uppiggande kortison men det ska väl gå bra.