Är du lycklig?

Kan man vara lycklig när man är svårt sjuk, när man har en sjukdom som faktiskt innebär att man kan dö? Jag fick frågan häromdagen om jag kunde känna mig lycklig. Bra fråga som fick mig att börja fundera.
I början efter beskedet och flera månader efteråt kunde jag inte vara lycklig, de där vanliga sakerna som gjort mig lycklig förut innebar mycket ångest eftersom jag kände att jag skulle kunna dö och aldrig mer få uppleva de stunderna. Lite knäppt kanske eftersom jag borde njuta ännu mer om jag inte skulle få vara med längre.
När operationen var över och när jag fick reda på behandlingsplanen och att det faktiskt gick att behandla, vilket inte är självklart, så började jag våga hoppas att detta skulle gå bra. Insikterna, kunskaperna och förståelsen har ökat allt eftersom jag har läst och pratat med läkare, sjuksköterskor och andra drabbade. Jag känner att livet sakta återvänder, att jag kan planera mer än ett par veckor framåt, att glädjen, skrattet blir mer "på riktigt" att jag faktiskt är lycklig många stunder. Och långsamt lär jag mig att leva med cancern eller kanske rättare sagt hotet om att knutjäveln kan komma tillbaka.
Var rädda om varandra, livet ändras så snabbt...

Imagine http://www.youtube.com/watch?v=XLgYAHHkPFs

Imagine there's no heaven It's easy if you try No hell below us Above us only sky Imagine all the people Living for today Imagine there's no countries It isn't hard to do Nothing to kill or die for And no religion too Imagine all the people Living in peace You may say I'm a dreamer But I'm not the only one I hope someday you'll join us And the world will be one Imagine no possessions I wonder if you can No need for greed nor hunger A brotherhood of man Imagine all the people Sharing all the world You may say I'm a dreamer But I'm not the only one I hope someday you'll join us And the world will live as one (J. Lennon)