tisdag 23 april 2013

Mer än hälften är gjort

10 strålningar kvar. Mer än hälften är gjort.
Jag blir trött efter strålningen, det känns i benen och armarna, de blir tunga som betongklumpar, huvudet är degigt och tankarna sega, det brukar ge med sig efter någon timme men idag stannade det kvar betydligt längre och mina händer skakade. Effekten av strålningen hänger kvar. Sköterskorna har börjat fråga hur det känns, antar att det är nu som det börjar kännas, bröstet är ömt och kliar lite, lite hudförändringar men ingen svullnad och det känns mjukt och fint. Jag tror på de salvor som jag använder, Aloe Vera salva direkt efter strålningen och Ringblomssalva på kvällen.
Hostan börjar äntligen ge med sig. Kroppen är sliten men huvudet är fullt av ideér och vill göra så mycket. Det är svårt att vilja men inte kunna, inte orka.
Igår träffade jag min kusin. Lillsessan pysslade med pärlplattor och kusinen fixade gofika och så pratade vi om allt möjligt, om våra familjer och syskon, om resor, om roliga saker och om lite tråkigare saker, om livet i stort och smått och om vad en sjukdom kan förändra. Tack för en trevlig eftermiddag Agneta <3
På kvällen ringde min farbror, han gör det ibland för att prata en stund, goe farbror Bert :)

5 kommentarer:

  1. Med tanke på hur du beskriver dina biverkningar förstår jag inte hur de tänker när strålningen ska centraliseras i Lund. Jag bävar för när det blir min tur, efter sommaren någon gång. Ska man verkligen behöva pendla fem dagar i veckan, i fem veckor i det tillståndet? Det är skandal! Jag funderar allvarligt att tacka nej till strålningen, det borde räcka länge och väl med cytostatikan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Else,
      Det är olika hur man reagerar på biverkningarna. Jag tror att min trötthet kan hänga kvar från cytostatikan eftersom jag inte fick någon tid för återhämtning innan jag började strålningen. 4 veckor verkar vara en vanlig viloperiod men jag fick bara 2.
      Det är möjligt att det räcker med cytostatikan men jag vågar inte riskera något. Ge mig allt så har jag gjort det jag kan för att förhindra att detta skit kommer tillbaka. Sen vet jag de som varit tvungna att avbryta eller sänka dosen cytostatika för att deras kroppar inte orkat med behandlingarna, man måste hela tiden se till hur man har det och känner det själv men biverkningarna från strålningen är ingenting jämfört med hur jag mådde under cytostatikan.
      Vichyvatten köpte jag på Ica Malmborgs på Mobilia. Det är såna där småflaskor, 33 cl, glas som man kan köpa i back. Jag har två kvar om du vill ha dem. Jag kommer inte att dricka det igen...

      Radera
    2. Hej och tack för tipset och erbjudandet. Jag ramlade in på Coop Forum idag och där hittade jag Vichyvatten. Köpte några flaskor så får jag se om det hjälper mig något när torkan sätter in.

      Klart du måste bli mer sjukskriven!!! Begär utlåtande från en annan läkare annars.

      Radera
  2. Jag har en granne här i byn (Brantevik) som strålats i vinter. Hon pendlade så gott som dagligen in till Malmö för att göra sin strålning. Kunde sova över då och då hos någon annan, men annars reste hon hela vägen. Hennes snälle man skjutsade henne i bil visserligen, men ändå. När allt var över var hon rätt less på Malmö och ville inte dit på länge. Men ja, vad göra. Hon hade inte mycket att välja på. Hon hade inte genomlidit cytostatikabehandling utan strålades bara. Kram till alla er tappra som kämpar!

    SvaraRadera
  3. Hej!
    Jag har läst flera gånger i din blogg att du dricker Wishyvatten och har försökt hitta det i butikerna, men det finns ingenstans. Det funkar inte med Ramlösa. Eftersom du också bor i Malmö tänkte jag fråga dig var du köper det någonstans.

    Tack på förhand!

    SvaraRadera