Min pappilappi

Imorgon fyller min älskade pappa 82 år. Idag var det kalas :)
Han önskade sig pengar till ett par joggingskor så det fick han såklart. Jag vet att han oxå älskar kaffe, mandelkubbar och Taragonachoklad så det fick han såklart i paket, ett par Pelargonier att ta till kolonin ingick oxå i 82-årsfirandet.
Han är så fin min pappilappi, när jag tittade på honom idag så svämmade tårarna över, tänk att jag fick vara med på ett ännu ett firande, det är ingenting som är självklart längre och ibland går det inte att hålla tårarna tillbaka. Jag är så tacksam över livet och att han är pigg och frisk är så underbart. En lång varm kram behövdes innan tårarna slutade rinna.
Kanske några av er tänker att jag inte behöver tänka så längre eftersom jag är frisk nu eller i alla fall på god väg att bli det och det stämmer ju men min hjärna har svårt att förstå. Jag är tacksam över att det har gått bra så här långt, att vi har fixat det så pass bra, att det finns en framtid. Men vissheten om att livet kan förändras så oerhört fort kommer för alltid att finnas och tacksamheten över att få leva den är oändlig.