onsdag 8 maj 2013

La Grande Finale!

Tårarna rinner när jag är på väg till sjukhuset, de rinner av lättnad för att detta är den sista behandlingen av alla, strålning nr 25, de rinner av tacksamhet för att jag har fixat det här. Jag låter dem rinna nerför mina kinder.
I väntrummet kommer en sköterska och hon ler stort mot mig "slutet i dag"? och tårarna rinner igen, jag får en kram. Olle hämtar mig, jag får en kram av honom också, de ställer in apparaten och han säger "nu kör vi, la grande finale" och ett par minuter senare är det klart. Han sätter ett silikonplåster på ärret i armhålan som är ilsket rött och mycket ömt, plåstret skyddar och hjälper till med läkningen. En stor kram och sen går jag ut, ut i friheten, utan tider att passa varje dag, ut från alla behandlingar under de senaste månaderna. Jag lämnar bröstcancern och vill att den stannar där, att den aldrig någonsin kommer tillbaka.
Det är nu livet tillbaka börjar. Med våren och sommaren ska styrkan och kraften och gläjden komma till mig igen. Jag lever med tacksamhet och ödmjukhet inför livet som jag har fått. Jag måste lära mig att hantera oron som förmodligen alltid kommer att finnas, jag vet att det finns ett helvete och hur det är att leva i en mardröm och jag vill aldrig mer vara där.

Fina rosor kom maken hem med :)

Systrarna mina skickade en vacker orkidé :)
 
Till min familj: Ni har funnits vid min sida hela tiden, ni betyder allt för mig och utan er hade jag inte klarat detta. Egentligen är det bara ni som har sett hur sjuk jag har varit. Jag förstår att det har varit oerhört svårt och jobbigt stundtals. Jag har inte funnits där för er som vanligt och det är jag så ledsen för. Kanske har vi kommit varandra ännu närmre och insett hur mycket vi betyder för varandra. Utan er är jag ingen. Älskar er massor!
 
Till  mina föräldrar och systrar: Era samtal, besök och ständiga närvaro har hjälpt mig så mycket, mer än ni kan ana. För er kan jag inte dölja när jag har mått dåligt men ni har stått stadiga och tagit emot mig. Älskar er!
 
Till alla nära vänner: Att ni har stannat kvar och funnits här för mig, fantastiskt och underbart. Samtal, sms, mejl, besök och träffar under hela tiden. Ni är underbara, bättre vänner än ni finns inte på denna jord. Lav U!
 
Till alla andra som har brytt sig om: Vi som inte känner varandra så bra men där ni har funnits i alla fall. Vilka underbara mejl och brev ni har skickat, tack för att ni funnits här för mig. Underbart!
 
Till alla som läser denna blogg: Tack för era kommentarer med bl.a hejarop!!!
20 312 sidhänvisningar har ni hjälpt till med :)
 
Till de få av er som känner mig och inte har vågat höra av er men som läser bloggen: Jag förstår att det kan vara jobbigt att möta en sjuk människa och man blir osäker på hur man ska vara, vad man ska säga och att den som är sjuk ska vara annorlunda. Ett tag var jag ledsen men numera är det ok. Jag slösar inte bort värdefull tid på att fundera på varför ni har gjort som ni har gjort. Det är dåtid, jag lever i nutid och jag hoppas att även ni kan göra så.
 
Jag vill avsluta detta inlägg med några rader som min son skrev i ett av sina skolarbeten där han bl.a skrev ett kapitel som heter "Min mamma"
"Min mamma är en otroligt stark kvinna som aldrig ger upp. Hon har gått igenom allt möjligt. Cancern har varit den svåraste utmaningen, men hon klarade av det. Mamma, det som är speciellt med dig är att du är just du, en unik människa som finns i min närhet och jag är oerhört tacksam över det. Jag älskar dig!"

 
 
 

 

 


25 kommentarer:

  1. Jag är en av dem som inte känner dig, men som hittade din blogg i mitt sökande efter svar på alla mina frågor. Du ska ha tack för att du har delat med dig och nu vill jag bara säga ett stort GRATTIS till dig!!! Må du få en underbar sommar och ett snabbt tillfrisknande!

    Kram

    SvaraRadera
  2. Tack Else :)
    Jag är så glad att min blogg har kunnat ge dig svar. Jag fortsätter att skriva, på något sätt är det en ny resa som börjar nu. Hoppas att dina behandlingar går bra.
    Kram

    SvaraRadera
  3. Grattis grattis och tack för vi fått vara med på denna färden. Du har bjudit så mycket på dig själv. Är så glad att det nu är över och att du nu ska börja en ny resa :)Blev så rörd av ditt inlägg idag och vilken fin text din son skrivit. Tusen kramar till dig och din familj Kramizz Maria Ronny Felicia

    SvaraRadera
  4. Underbart underbart. Njut nu utav värmen och hoppas du får energin åter snabbt. Många kramar

    SvaraRadera
  5. Älskade syster! Jag kommer fortsätta ringa i tid och otid. Har liksom blivit en vana. Är så lättad och glad. Puss o kram Marie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag svarar, har liksom blivit en vana :)
      Kramar

      Radera
  6. Många kramar från mig! Så underbart att höra att du mår så mycket bättre nu! Tack! Tankar från dig gett mig ofta styrka att tänka på livet och uppskatta allt som finns kring oss. Fortsätt o ha det bra. Kram från: Katrin

    SvaraRadera
  7. Jag kan knappt förstå. Är så lycklig. Gråter när jag läser dina vackra ord. En självklarhet att finnas för dig. Samla kraft och styrka. Vi hjälper dig. Älskar dig.

    SvaraRadera
  8. Älskade Karin! När vi sågs i december, strax före din första behandling, kändes det där datumet i maj så oändligt långt borta. Nu är du där och du klarade det. Vilken kämpe du är! Hoppas din kommande resa blir mer vilsam och att du under sommaren kan ta det lugnt och hämta kraft. Ses å hörs! Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, den dagen kändes det långt borta men det konstiga är att jag nu tycker att det var alldeles nyss vi satt där i köket och var både Barack Obama, Harry Potter och Elvis :)
      Kramar

      Radera
    2. Fniss, jo det blev en mysig dag/kväll. Som är både långt borta och nära. Hoppas nu ni har en bra resa och en skön helg. Kram!

      Radera
  9. Så har tåget nått sin slutstation och du har nått målet, grattis och miljontals kramar från oss i Kvärlöv

    SvaraRadera
    Svar
    1. Yes, slutstationen är nådd :)
      Kramar

      Radera
  10. HÄRLIGT! och Philip har så rätt så!

    Nu när du är "fri" så får vi ses en dag så bjuder jag oss på frukost/brunch/lunch för att fira, kanske där vi fikade allra första gången vi sågs???

    BAMSEKRAM Maria och barnen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag firar gärna med dig :) Lilla torg nästa!!!!!
      Kramar

      Radera
  11. Åh så underbart!! Du skriver så fint, tack för påminnelsen om att vara tacksam för livet och inte hänga upp sig på småsaker. Så skönt att slippa den hemska behandlingen! Hoppas du slipper för många jobbiga tankar framöver och kan njuta av vår och sommar.
    Har varit dålig på att kommentera den senaste tiden, läser och tänker att jag ska skriva sen när jag har tid och sen kommer aldrig den där 25:e timmen på dygnet =) Men tänker på dig varje dag!
    Kramar, jippi, hejaheja och grattis!!

    SvaraRadera
  12. Hehe, ja 25 timmar skulle man verkligen behöva ibland :)Kramar

    SvaraRadera
  13. Underbart att du är i mål! Så glad för din skull. Förstår lite av dimension av din rädsla för det andra 'alternativet', speciellt med yngsta prinsessan i åtanke. Många kramar! Anna M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är fantastiskt! Kändes nästan som vanligt igårkväll när vi satt och diskuterade:)
      Kram

      Radera
  14. Åh Karin så härligt att det äntligen är över nu och du kan få börja leva ett alldeles "normalt" liv igen efter den ofattbara och jobbiga som du har måst uthärda. Önskar dig och de dina nu en riktigt fin sommar och nya krafter så du kan få "bygga upp" dig igen. Varma kramar fr Anna och Vilda

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Anna!
      Ge Vilda en stor kram från mig:)
      Kram

      Radera