Jag står i trädgården, i solens värme och känner vinden i håret...
Jag har förut mest varit besvärad när det har blåst, håret kom i ögonen och i munnen och var i vägen. Nu med en erfarenhet av hur det är att vara kal och hårlös, känns vinden helt annorlunda. Den känns som en mjuk smekning över de fjun som har växt ut och det känns som att spåren efter cellgifterna är på väg bort. Det tar ännu flera månader innan håret växt ut ordentligt men det är på väg, jag är på väg mot det friska igen. Naglarna kan jag dölja med nagellack, tre ränder finns det på varje nagel, en för varje taxoterebehandling och nagelfärgen är brungul men vid nagelroten är det en fin frisk färg igen. Ögonfransarna blir allt fler och längre och t.om ögonbrynen börjar växa ut. Jag börjar se normal ut igen, utåt sett.
Inuti är det fortfarande kaos ibland, det är fler och fler dagar som känns ok men det räcker med något litet för att tårarna ska börja rinna igen. Jag är så glad att jag får vara sjukskriven ännu en tid, jag behöver det verkligen.
En härlig helg önskar jag er alla!!!! Jag ska åka till Göteborg och vara med på Adoptionscentrums Förbundsmöte, ska bli roligt och intressant. Och ja, jag ska ta det lugnt :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar