Måndag, en ny vecka. Jag har tyckt att måndagar var lite jobbiga förut, att vara ledig på helgen är härligt och om det sen är mörkt på måndagsmorgonen och det kanske har regnat lite eller varit minusgrader var det ännu lite svårare att stiga upp när väckarklockan ringt. Mitt lilla "ordspråk" har länge varit att "det bästa med måndagar är att det är en hel vecka till nästa måndag". Numera är jag så tacksam för alla dagar, det är inte lika självklart längre. Om det är måndag eller onsdag eller lördag, ja, det spelar inte så stor roll, det enda som är betydelsefullt är att det finns en dag att uppleva och leva i...
Idag har jag och söstra mi haft en mysdag tillsammans. Kl. 10 inledde vi med kaffe/te och chokladbit, i värmen från kaminen var det så skönt att sitta och prata. Lagom till lunch åkte vi till Emporia och åt lunch och tittade lite i affärerna, bl.a i leksaksaffären Hamleys :)
Kl. 14.30 var det dags för lillskruttans första utvecklingssamtal. Hon är ansvarsfull, läser, skriver och förstår matematiken bra, tycker om idrott, so och musik. Hon är också allmänbildad och känner till mycket:) Hon trivs bra i skolan och har många kompisar. Så mycket bättre kan det inte bli. Min duktiga lilla yngsta älskling.
Eftermiddagen fortsatte med syster och hennes familj. Kusinerna lekte från första sekunden de träffades och sen slutade de inte förrän de var tvungna att köra hem till Hässleholm. Vi fikade och hämtade indisk mat:) Svågern hjälpte mig lite och tittade till en del av såret som inte velat läka men det ser bra ut, inget var eller vätska och hålen som fanns i fredags är slutna:) Han gav oxå lite tips angående sin frisyr, vi kommer ju att ha samma om ett par veckor. B.la går det åt väldigt lite schampo, balsam behövs inte, det torkar snabbt och ingen plattång behövs heller...
Känseln är fortfarande borta precis vid ärren och i armhålan, en bit bak på armen och ryggen men det kittlas och kliar och det känns lite konstigt för även om jag försöker klia tillbaka så känns det ju inte dvs det hjäper inte ett dugg. Där känseln är tillbaka, helt eller delvis, känns det inte som vanligt utan som om jag har ett stort ömt blåmärke.
Sjukgymnastiken fortsätter jag med och det mesta går bra och rörligheten är som förut utom när jag ska ta armen rakt upp dvs sträcka på mig. Det gör ont som attan och jag får verkligen bita ihop och dra ut armen. Styrkan är däremot nästan tillbaka vilket känns skönt. Jag läste lite statistik över de som fått ca 15 lymfkörtlar borttagna (jag tog bort 22) och de flesta fick en begränsad rörlighet i armen. Det tänker jag INTE få. Jag ska använda armen i ca 45 år till och då ska den minsann fungera.
2 dagar kvar sen får jag reda på mer om behandlingen och när den startar....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar