måndag 5 november 2012

Att lämna ut sig till någon man inte känner

Efter en lovvecka var det åter dags för skola. Kändes märkligt att gå hem igen efter att ha lämnat lillskruttan och göra, ja vad som helst egentligen, var bara tvungen att vila lite efter 5 minuters promenaden. Har sorterat papper och lyssnat på skivor, mer har jag inte orkat göra och det är ok. Lymfvätskan samlas på och jag kan inte ha armen rakt ner längre, det blir bättre efter tömningen på onsdag.
Jag har varit hos kuratorn på sjukhuset och pratat idag. Hon tittade på mig och sa "jag ser att du är trött och inte mår så bra, det har varit mycket för dig på alldeles för kort tid" då brast det, trodde inte jag skulle sitta och gråta hos en människa som jag inte känner men det gjorde jag i nästan 1 timme. Att lämna ut sig till någon man inte känner, vad enkelt det var. Det var skönt, jag behövde inte bry mig om hennes känslor, vi har ju ingen relation till varandra och kommer inte att träffas utanför sjukhuset. Hon ställde en del frågor om vad som var jobbigast, om jag stundtals kan känna att jag fokuserar på annat även om jag alltid har cancern i bakhuvudet. Hon sa också att jag är alldeles normal :) och att det är bra att reagera som jag har gjort och gör, att en sån här grej inte ska packas in och gömmas undan utan ut med alla känslor istället. Hon nuddade även frågan om jag funderat på döden och det har jag såklart gjort. Rädslan över att detta inte går att bota finns alltid med mig. Vi pratade även om att vilja leva och bli frisk och det är ju mitt främsta mål. Väck med skiten för all framtid! Nästa onsdag vet jag mer om vad jag ska slåss mot och hur jag ska besegra det, just nu känns det som att slåss mot något osynligt och det tar musten ur mig.
Jag har fått en ny tid nästa torsdag, dagen efter beskedet...

6 kommentarer:

  1. KRAM! Du är underbar! Jag tänker på dig ofta, läser din blogg och får svar på mina funderingar om dig! Jag skickar en hel "säck" med kraft till dig!
    Hälsningar: Katrin

    SvaraRadera
  2. Underbara fina storasyster!
    Vi ska klara detta skit tillsammans med dig! Vi ska ge dig kraft, styrka och vilja. Resten kommer din kropp att sköta.
    Tänker på dig dygnet runt, när jag vaknar på natten, cyklar till arbetet, äter frukost osv. Det finns bara ett enda mål: att du blir frisk, det finns inga andra mål i mitt liv nu. Älskar dig så himla mycket. Ses snart! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kram tillbaka. Glöm inte att andas och leva emellanåt:) Älskar dig oxå <3

      Radera
    2. Det kommer jag att göra ordentligt först när du är frisk, sån är jag och kommer alltid att vara.

      Radera
  3. Skönt att du fick gråta och prata av dig. Är så otroligt orättvist att vissa drabbas av svåra sjukdomar, jag blir både arg och ledsen när jag tänker på det. En vecka kvar till ett nytt besked alltså, usch den här oron =(

    Kram

    SvaraRadera