Kalas

Idag fyller min man år, vi har firat så smått med sång och paket, litet tårtkalas med svärföräldrar och mina föräldrar och indisk hämtmat. Det har gått bra och även om jag var mycket trött efter ett par timmar så gick det, vi hade trevligt tillsammans och efter maten spelade vi spel.

När jag frågade vad maken önskade sig för några dagar sen tittade han bara på mig och sa "jag har allt, jag önskar bara att du ska bli frisk" Jag kunde inte ge honom det han önskade sig idag men hoppas kunna ge honom en försenad 48 -årspresent om ett tag.

Jag har börjat få ont. Jag ser det som ett bra tecken på att känseln är på väg tillbaka. Eftersom kirurgen lägger snittet tvärs över hela armhålan klipps nervtrådarna av så jag känner ingenting på baksidan av armen eller på ryggen en bra bit neråt. Även känseln i bröstets opererade sida är begränsad. Men nu killar, pirrar och drar det i huden, känns ungefär som när en tandläkarbedövning släpper fast otroligt mycket långsammare. För en del kan det ta flera år innan känseln blir normal och för några kommer den aldrig tillbaka. Så jag ser det som något positivt att det känns som det gör. När såret läker stramar det i huden och två gånger/dag gör jag sjukgymnastik för att få tillbaka full rörlighet i armen, det känns ganska ok och jag är rörlig fast det tar emot och jag fort blir trött i armen.Tack och lov för Alvedon och att det räcker som smärstillande. Nu ska jag krypa upp i soffan och tittsova på Prometheus tillsammans med mina rara tonåringar.