fredag 30 augusti 2013

Mammografi

Kallelsen låg i brevlådan häromdagen.
Tid för mammografi.
1 oktober kl. 8.45.
Jag blev alldeles kall.
Ett-års-kontroll.....med besök hos onkologen v 43/44.
Har det verkligen gått 1 år sen jag upptäckte knutjäveln? Vart har tiden tagit vägen? När jag tittar på foton från det senaste året ser jag att jag är med på bilderna men en del kommer jag inte ihåg. Cytohjärna kallar de det.
När man inte kommer ihåg. När kroppen blir fullproppad med mediciner, cytostatika, när hjärnan tar paus från livet och bara koncentrerar sig på det viktigaste just nu dvs att klara av behandlingen. När den vanliga kroppen står på sparlåga för att ta död på cancercellerna. När man lever i en cancerbubbla.
När jag fick kallelsen gick jag, en kort stund, in i skräcken, den iskalla ångesten, rädslan för vad mammografin och ultraljudet kan visa.
Knutjäveln stal nästan ett år av mitt liv, nu är det min tur igen!



Det var då det, utan hår, precis färdig med all behandling!
NU är håret minsann tillbaka igen!
FUCK CANCER!!!


4 kommentarer:

  1. Den där rädslan kommer vi nog alltid att dras med tyvärr. Jag är inte där än, men kan mycket väl tänka mig att man blir alldeles kallsvettig när det är dags. Men man måste tänka positivt - cancern är borta, cellgifterna har dödat resten och det som eventuellt fanns kvar dog med strålningen. Nu är det full fart framåt!

    Får vi se dig i din nya frisyr också? ;) Har själv börjat få täckande "hårsvall" och det känns skönt.

    Kram
    Else

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, rädslan kommer nog att finnas, men det gäller att den inte tar över. Livet har återvänt och jag njuter :)

      Foto på min nya frisyr? Nja, får nog samla lite mod innan det kommer. Fortfarande känns det lite främmande när jag ser mig i spegeln och helt bekväm med den är jag inte trots att jag håller huvudet högt när jag är ute.
      Härligt att det går framåt för dig Else :)

      Radera
  2. Usch, jag kommer ihåg ångesten och den varade flera år, men det var bara när det var dags för återbesök, däremellan tänkte jag inte så mycket på det. Men plötsligt blev jag väldigt sjuk....jag säger som Else, tänk positivt det är klart cancern är borta!!! Lycka till!
    Kram
    Karin

    SvaraRadera