Weekend i Göteborg, lite sjukhusbesök och lite sorg...

I lördags åkte vi till Göteborg. Kl. 11 träffade vi min syster med familj vid hotellet, en snabb incheckning och sen åkte vi mot Liseberg :) Det var varmt och massor med folk. Kötiden låg mellan 15 min och 1 timme!!!! I Kaninlandet blev det bättre och barnen behövde inte vänta så länge. Efter god mat fortsatte åkandet och nu hade många gått hem så det var nästan inga köer alls.
Jag orkade ganska bra tyckte jag. Satt på en bänk i omgångar och pratade med en trevlig dam från Klågerup men kunde vara med och titta på många åk. Trött, ja men det var vi allihop. Dagen avslutades med vin, kex, ost och lek på hotellrum 631.

 

 Vi testade lyckan i lotteriet men lyckan finns någon annanstans :)

 

 

En kram av Lisebergskaninen

 

I söndags var det dags för Universeum. Vi och resten av Göteborgsturisterna var där och tittade på hajar, dödsfarliga djur, apor, grodor, dinosaurier, lekte att vi var i rymden, gjorde slott av såpbubblor, klädde ut oss till byggjobbare mm. Oj, vad trappor det fanns, uppför går väl an men nerför har jag ont i mina knän och höger vrist. På kvällen badade vi i hotellpoolen och avslutade med lite kvällsmat på rum 361.

 

 

På klätterväggen

 

På väg hem från Göteborg körde vi nästan förbi Ullared och det kan man ju inte missa. Så en tur inom det berömda Gekås blev det och det var fler än vi som gärna ville shoppa billigt.... Efter 3 timmar var jag helt slut och tvingade make och äldsta dotter till kassan. Förr, före cancern, kunde jag lätt gå omkring en hel dag men det finns det inga krafter kvar till ännu. Jag är glad över att vår weekend i Göteborg gick så bra, jag orkade, inte som förr men orkade i alla fall, härligt!!!!

 

Igår var jag hos sköterskan och fick min månatliga spruta. Jag frågade då om min högerfot som är lite svullen och gör ont, ungefär som när man vrickat till foten. 2 minuter senare var läkaren där och 3 minuter senare satt jag hos akutteamet på onkologen och tog prover....Misstanke om blodpropp. Jag fick tid till röntgen ett par timmar senare och fick åka hem emellan. Röntgenläkaren sprutade in kontrastmedel och röntgade sedan. Han såg inget onormalt, ingen propp, tjohej :) Tillbaka till onkologen och de skickade hem mig. Läkaren ringde idag och sa att det kan vara en inflammation så nu ska jag käka lite antiinflammatoriska tabletter typ Ipren så får vi se om det ger med sig.

 

Tyvärr har ännu en stjärna tänts på himlen. En kämpe som fått en spridning av bröstcancer klarade sig inte trots all livslust, behandling och kunskap hos läkarna. Jag har aldrig träffat henne men har följt hennes kamp en tid i vår fb-grupp, tårarna rinner sakta och rädslan griper tag i mig. Döden blir verklig och nära och det är svårt. Livets vägar är ibland svåra, hårda, oförklarliga och krokiga och resan tar för några slut alldeles för tidigt. R.I.P Anne