onsdag 21 augusti 2013

En bena i håret

Idag gjorde jag en bena i håret, inte för att det behövs, utan mest för att jag kan :)

Nu har jag fått kopiorna från vårdcentralen och onkologen, jag har beställt från kirurgen och infektionen också. Jag var orolig för att det skulle stå något dåligt som jag missat i informationen  men det gjorde det inte vilket var väldigt skönt, so far so good :)
När jag var på vårdcentralen i september/oktober för snart 1 år sen så kändes det som att läkarna var lite nonchalanta mot mig och min oro. Jag tänkte att jag kanske missuppfattat det men i journalen kan jag läsa från besök nr 1 (bedömning och åtgärd):
" lugnande besked, sannolikt samband med menscykel och rek. patienten att själv göra exspektans* och uppföljning om två-tre veckor, fortsätta att palpera och följa upp själv"....
Besök nr 2 (bedömning och åtgärd):
"Jag berättar för patienten att det mest sannolikt inte är något, men att jag ändå skickar remiss till ny mammografi då det är tydligt att patienten är orolig över detta"...

Tack till mig själv för att jag var orolig, för att jag inte gav mig, för att jag ringde igen och igen så att denna snabbväxande tumör grad 3 inte hann sprida sig mer...

PS: *exspektans, väntan, avvaktande; åtgärd vid en oklar situation i omhändertagandet av en sjuk person.

Läkare nr 3, som fick ge mig beskedet har skrivit i journalen att de har anmärkt på läkare nr 1 vid en läkarkonferens att de alltid SKA skicka vidare en remiss...hon har också antecknat att jag tyckte det var dåligt att jag inte blev tagen på allvar, speciellt vid första besöket.
Nu släpper jag detta och hoppas att alla kvinnor och män som känner något i sina bröst och kommer till dessa läkare alltid blir bemötta med allvar och får en remiss till mammografi.

4 kommentarer:

  1. Finner inga ord på hur dåligt jag tycker de första läkarna agerade. De kan ALDRIG vara säkra på att en knöl är ofarlig förrän den är röntgad och ev provtagen. Vilken tur att du stod på dig och frågade igen och igen. Kramar

    SvaraRadera
  2. Det är ju inte klokt att man ska behöva agera som sin egen läkare! Man ska bannemej vara frisk för att orka med att vara sjuk idag. Och så ska man ha en jädra massa jädraannama i sig och skinn på näsan. Eller så ska man vara utrustad med anhöriga som orkar och vågar säga ifrån. Tur du är stark!

    Hälsningar Else

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man blir nästan en liten specialist på sin egen sjukdom.
      Kramar

      Radera