Vad säger man?

Har ni tänkt på hur ofta man säger "Hej, hur e det?", "Hej, allt väl?", "Hej, e allt bra?" när man träffar någon?
Den senaste tiden har jag tänkt väldigt mycket på det.
Egentligen är den som frågar inte alls intresserad av hur man mår men det ingår liksom i hälsningsfrasen. Det blir lite komplicerat när man då möter någon som verkligen inte mår bra. Jag KAN inte svara "Bra!" för jag mår inte bra, jag mår skitdåligt. Jag har ställt frågan tillbaka om de verkligen är intresserade av att veta och några har faktiskt sagt nej, och det är helt ok för min del. Andra har sagt att de visst vill veta och har ju ganska omgående förstått att det är något som inte är bra. Jag har även lärt mig att "glida förbi" frågan (som ju då egentligen inte är en fråga) och några gånger har jag sagt att det inte är så bra men att jag inte vill prata om det just nu och sen har jag snabbt ställt en fråga om något. Det fungerar också.
Problemet är att jag numera hoppas att jag inte ska träffa någon som jag känner när jag är ex i affären, allt för att undvika den där frågan...
Vad säger man då till någon som säger att "jag mår skitdåligt, jag har fått bröstcancer! Jag kan bara svara för mig själv men man behöver faktiskt inte säga så mycket, det viktigaste är att man inte drar sig undan, vänder bort huvudet när man ser mig, inte alls vågar höra av sig eller slutar höra av sig när man vanligtvis har mycket kontakt. Det behövs ibland bara en hand på min arm, en blick, en kram, ett "jag hörde var som hänt", ett sms då och då, ett mejl, ett meddelande på facebook, ett vykort, ett samtal eller ett besök. För jag vet att du vet och du vet att jag vet och det behövs inte så många ord...
...och snälla, säg bara "Hej!" om du inte vill veta hur jag mår.

Ikväll har vi varit på en tidig Halloweenmiddag hos goda vänner. Vi åt god mat, barnen lekte och vi pratade. När vi gick fick jag en kram och ett "vi tänker på dig", alldeles lagom en kväll som denna, en kväll där jag stundtals bara njöt av en trevlig kväll, där knutjäveln fick stå tillbaka en stund.
Tack Anette och Mats :)