måndag 14 juli 2014

Regn

Jaha då var det regn igen.
Det blev en tur till IKEA, precis som så många andra denna regniga måndag. Vi började med lunch och köerna var långa, tog 30 minuter innan vi satt till bords och köerna var faktiskt ännu längre när vi ätit klart. Vi tittade på ny säng till sonen som vuxit en hel del och inte ligger så bra på den madrassen som han har, sen passade vi på att köpa nya kuddar och lite till Lillsessans rum och såklart det vi körde dit för: ett skåp till vår Ivarhylla.
Maken fortsatte fixa i källaren och det blev jättefint (blir finare sen med enhetliga lådor:)) och t.om plats över!!!!! Jag ordnade lite i Lillsessans rum medan hon gjorde böcker som hon sen sålde till oss. 5 kr betyder inte 5 kronor utan 5 kramar :) Jag köpte en fin med olika växter i. Hon är påhittig, kreativ och full av fantasi min lilla gullunge.
Detta var makens första semesterdag och vi planerade lite inför veckan och vi hoppas på ett besök i Domkyrkan i Lund, Kullaberg och lite kusinlek. Låter som en bra start,

Vid middagen ikväll satt vi och pratade om makens 50 årsdag, frågan är kalas eller ej. Han sa att det är så svårt att bestämma nu eftersom vi får svar på MR den 21/8 och om det skulle bli ett svårt svar så kanske vi inte orkar arrangera en fest. Jag sa då, utan att alls tänka mig för :( att ska vi arrangera en fest är det ju bättre att göra det då för sen kommer det nog inte att gå. 5 år sen dör man eller jag kanske t.om sa jag...och Lillsessan satt bredvid....Hon sa "dö?"
Faaaaan, det blev så fel, jag sveptes med av att vi började prata och vettet gick ut och jag tänkte inte alls på vad jag sa, det bara kom.
Jag sa att om man blir väldigt sjuk så dör man till slut, att kroppen inte orkar mer. Hon var tyst och började sen prata om annat. Detta var första gången vi nämnde att det faktiskt kan gå åt helvete, jag och maken pratade lite och tröstade varandra. Lite senare pratade jag med Lillsessan och frågade om hon blev rädd när vi pratade om död. Jag berättade att om man får mycket cancer så blir man jättesjuk efter ett tag och sen kan det bli så att man dör. Inte du väl, säger hon då....
Lilla snuttan, tänk om jag kunde lova dig att jag inte ska dö, men jag vill inte ljuga för dig. Jag tror att även om man är liten behöver man veta för att inte känna sig lurad när man väl förstår, när man har blivit vuxen och tittar tillbaka så måste man ha fått vara med så mycket det går utifrån sin ålder. Vi har inte behövt prata om döden förut men nu var jag så jädrans klumpig. Hoppas bara att hon inte går och tänker på detta nu, jag vill så gärna att hon ska få vara sådär glad och bekymmersfri som en nioåring kan vara. Älskade barn...

10 kommentarer:

  1. Finaste! Tor nog inte hon går och tänker på det hela tiden men hon kommer nog att vara nära dig mycket nu....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej hon verkar inte göra det, tack och lov :)

      Radera
  2. ÅÅÅ! Kram Maria & barnen

    SvaraRadera
  3. Jag kanske inte visar eller säger så mycket men jag tänker på dig varje dag, flera gånger. Jag vill att du ska kunna lova både Ebba och mig att det inte kommer hända dig något. Det kan du ju inte och jag förstår att det måste känts fruktansvärt jobbigt att behöva förklara för lillsessan. Älskar dig! Kram yngsta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Älskar dig oxå och önskar jag kunde lova oss alla att vi skulle få vara tillsammans alltid. Kramar

      Radera
  4. Jag är i samma sits som du...med minstingen som blir 9 i november......man får verkligen tänka efter hur man säger ..... för det kan bli så fel i deras perspektiv....... men samtidigt vill man inte va tyst om det ..... bara på hur man uttrycker sig....... sänder en stor kram till dig från mig ♡♡♡♡♡♡

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, en jättesvår sits och ibland tänker jag att vi skyddar för mycket av omtanke om de små men att de ändå känner på sig att något är på gång. Att veta kan vara svårt men att inte veta är nog svårare, att ana men inte veta det alla andra i familjen vet. Kramar

      Radera
  5. Åh så svårt. Men du kan ju inte heller gå och skärpa dig och tänka exakt på hur du formulerar dig i alla lägen. Förr eller senare pyser det ut och i små doser är det väl bra att kunna prata med Ebba också, på hennes nivå. Men fattar att det känns jättedumt. Kraaaam!

    SvaraRadera
    Svar
    1. jo jag tror att man liksom samlar på sig, som en ballong inuti och så pyser det ut emellanåt och ibland då mindre bra. Kram

      Radera