söndag 27 juli 2014

Göteboooorg

Målet var att vi skulle köra kl 7!!! Inte så enkelt med morgontrötta barn men 7.20 satt vi i bilen på väg till vår lillsemester.
Strax efter halv elva var vi framme, äldsta dottern träffade en kompis som bor i Göteborg och vi andra letade oss fram till shoppingcentret Kompassen. Det var otroligt varm och solen gassade så det var skönt och avsvalkande att vara i affärerna. Vi åt en god lunch på Jensens böfhus:)
Vi träffade äldsta dottern igen efter ett par timmar och gick in på Liseberg. De hade så roligt alla tre och åkte massor med karuseller. Mycket folk men ändå ganska ok med köerna, förutom till Helix så den fick vänta till slutet då kön var lite kortare. Lillsessan var så duktig och åkte flera karuseller själv när de äldre åkte karuseller som hon inte får åka. På kvällen dök även maken upp och vi åt en god middag på en av restaurangerna och sen åkte han några karuseller med Lillsessan. Vi bodde på ett hotell ganska nära Liseberg men när klockan är 23 så är även en kort sträcka lång...Vi sov så gott allihop.


Lillsessans favorit :)


Här kommer sjökaptenen med sin passagerare


Vinst i lotteriet!!!!!!


Här var det ingen kö :)

Fredagens mål var Ullared! Mycket folk såklart men allt gick bra och vi köpte schampo, balsam, deo, diskmedel, strumpor, kalsonger, trosor, baddräkt, bikini, påslakan, tröjor, filmer, cd, leksaker, lövräfsa, hängrensrensare :), mm. Nöjda körde vi hemåt.

Idag har vi tagit det mycket lugnt. Ja, äldsta dottern har både jobbat och är just nu på fest men vi andra har bara varit hemma och vilat. Mina föräldrar kom på en fika en stund i eftermiddags och vi hade ett par trevliga timmar på terassen och åt fruktpaj med vaniljsås :) Innan jag skulle köra dem hem så frågade mamma mig när jag får reda på vad jag har i bäckenet och vilka svar jag kan få. Jag berättade och hon frågade hur man behandlar om det är en metastas (eller flera) och jag sa som det är, att behandlingen går ut på att stoppa att det kommer fler och/eller att det som finns minskar men frisk blir man aldrig. Det är metastaserna som dödar. Hon vänder bort blicken och jag ser att hon blir blank i ögonen....jag klappar henne lite lätt på armen, det är ungefär vad jag klarar av utan att börja gråta. Jag vill inte gråta, jag vill inte visa hur rädd jag är, jag vill att hon ska tro att jag tror att det är ofarligt, jag vill att hon ska må bra så länge det finns möjlighet, jag vill inte att hon ska oroa sig för mycket. Jag försöker föreställa mig hur det skulle vara om det var jag som stod där med någon av mina barn och det blir bara så förfärligt alltihop. Jag är hennes barn även om jag är 48 år. I bilen hem kommer tårarna ,men inte förrän då.

15 kommentarer:

  1. Åh Karin... Såklart är du hennes barn alltid, oavsett ålder. Och det går hur lätt som helst att leva sig in både i din och hennes situation. Får en klump i halsen när jag läser och inser att det är svårt både att vara den drabbade och att stå bredvid. Bra ändå att hon frågade, känner jag. För såklart oroar hon sig. Som mammor gör. Kraaaam!

    SvaraRadera
    Svar
    1. 1 av 3 får cancer men alla drabbas. Kan nog vara svårare ibland att stå bredvid, att vara maktlös, att inte veta vad man ska göra. Kramar

      Radera
  2. Mamma vet hur rädd du är. Låt henne få trösta dig och ta hand om dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har svårt för att bli omhändertagen, vill inte tappa kontrollen och vill inte oroa henne eller pappa för mycket, kanske och förhoppningsvis helt i onödan. Kramar

      Radera
  3. Det är ok att gråta! Jag är också rädd men HOPPAS och håller alla tummar och tår, det kan ju vara ett bra svar du får efter undersökningen.Bamsekram Maria & barnen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Släpper jag fram gråten är det oerhört svårt att sluta igen, rädslan tar liksom över då. Kramar

      Radera
  4. Det är så otroligt svårt att släppa fram alla känslorna inför en nära anhörig. Man biter ihop och ler och vill visa sig stark och inte oroa. Du borde försöka få en vecka på Lydiagården och ta hand om dig och din själ. Där får man släppa fram alla känslorna, där finns någon som plockar upp spillrorna. Det är både skratt och tårar om vartannat och det är oerhört befriande. Personalen är proffs ända ut i fingerspetsarna och har all tid i världen för sina patienter och deras oro och tankar. Man åker därifrån som en helt annan människa.

    Jag förstår din oro och håller alla tummar för att du får ett bra besked.

    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är verkligen svårt att släppa inför nära och kära. Jag tror att jag hade behövt en vecka på Lydiagården men jag vet inte om jag vågar lämna Lillsessan en hel vecka. Tack för tummarna! Kramar

      Radera
    2. Har du ingen som kan ta hand om henne en vecka? Du vet, man måste rädda sig själv innan man kan ta hand om andra. ;-) Den behandlingen är lika viktig som all annan behandling du har fått! Kram igen.

      Radera
    3. Jodå hon har både pappa och syskon i samma hus :-) men hon är väldigt känslig när någon av oss är borta. Mina tankar går i att väga för och nackdelar mot varandra och just nu är nackdelarna fler. Kram

      Radera
  5. Du kan kanske vara där halva tiden...för att underlätta och avleda kan jag och min familj vara hos din familj från fredag till söndag om det skulle vara till någon hjälp! Syrran din!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Just nu har hon och kusinen och kusinens pappa vattenkrig!!!!!!

      Radera
    2. Du e så go:) tror att de bara har öppet i veckorna på Lydiagården och det är liksom ett helt program man deltar i. Låter som om hon har det bra hos er <3

      Radera
    3. Hej det är jag igen.. :-) Med risk för att verka tjatig. ;-) Lydiagården är man på från söndag eftermiddag till fredag lunch. När jag var där kom några av de andras anhöriga och hälsade på vid något tillfälle på eftermiddagen, så det hade kanske varit en lösning, så får hon träffa mamma en liten stund. :-) Det är ju också så att om man av någon anledning känner att man vill hoppa av är det okey, man är inte fången där. :D Vill du veta mer om Lydiagården får du gärna ta kontakt med mig via mitt formulär på min blogg, så berättar jag gärna mer.

      Radera
    4. Hehe, ingen fara :) gillar när man bryr sig om mig. Jag ska fundera på det. Kram

      Radera