tisdag 15 april 2014

14.30

14.30
Hon är punktlig, läkaren.
Vi sätter oss och hon börjar med att berätta att det onda jag har i ryggen är ett diskbråck, sen fortsätter hon lite trevande att berätta det jag redan vet. Jag berättar hur mycket ångest och rädsla en kallelse till Onkologen innebär, att jag redan vet eftersom jag har läst svaret. Hon säger att man bara får ge besked via telefon om det är bra besked och att hon funderade på att ringa men att hon sen hade skickat en kallelse istället. Jag menar att det är löjligt eftersom de flesta cancerpatienter vet att ett brev i samband med en undersökning inte innebär bra nyheter. MYCKET bättre om de då ringer så att man har chans att ställa frågor och att det finns möjlighet att få ett besök i direkt anslutning till beskedet. Men så tycker kanske inte alla, en del vill kanske ha en kallelse via brev så att de kan förbereda sig, inte lätt att tillfredsställa allas viljor. Så jag ställde mina frågor och hon visade på röntgenbilderna och på bilder av bäckenet så att jag vet exakt var förändringen sitter. Hon tog sig tid, var lugn och jag kände verkligen att tiden fanns att stanna kvar. 

1. Hur ser en metastas ut på magnetröntgen och vilka likheter/skillnader är det på min förändring?
En metastas har ett speciellt utseende och röntgenläkaren kan inte säga att förändringen ser ut som en metastas men hen kan inte heller säga att det inte ser ut som en. Hen skriver att "metastas kan inte uteslutas men förändringen kan även vara benign eller medfödd".
2. Man såg ingen förändring där vid skelettröntgen, kan det bero på att den uppkommit på den tiden mellan skelettröntgen och MR? 
Högst osannolikt
3. Hur stor måste förändringen vara för att man ska kunna ta ett vävnadsprov för att få reda på vad det är? 
ca 1 cm
4. Kommer jag att känna om den blir större?
Ibland känns det när en metastas växer och eftersom jag nu vet exakt var den är så ska jag vara uppmärksam på smärta där. Får jag ont ska jag ringa så att de gör en MR tidigare. 
5. Hur stor är deras misstanke att det är en metastas?
Det vet hon inte, men hon menar att det är inte ovanligt att patienter har "prickar" dvs förändringar som man inte kan se vad det är. 
6. Om det är en metastas, hur behandlar man det? 
Om man har ont får man strålning för att minska symtomen. Cytostatika ger de för att bromsa förloppet....och här brast det för mig. Jag vet ju att det är så, är det en metastas så blir jag aldrig frisk, i alla fall inte med dagens mediciner.
7. Vad kan det mer vara? 
Ofarlig förändring, tillfälligt eller medfödd.
8. Är det inte för lång tid att vänta 4 månader på att göra en ny MR? Om en ny MR görs för tidigt kanske man får samma besked som nu, man måste ge förändringen tid att försvinna eller öka. Om den är oförändrad anser man att det inte är en metastas och går inte vidare mer sen.
9. Jag vill gärna att man kollar även lungor och lever vid nästa MR. 
Hon berättade att de kollat hela skelettet, från den första nackkotan till knäna och det finns ingenting (mer än den där lilla), om det är en spridning sätter det sig först på skelettet/bäckenet och sen vidare därifrån.
10. Kan jag fortsätta med Zoladexsprutan och Anastrozolbehandlingen, den ökar risken för benskörhet och jag har redan åldersförändringar. Behöver jag något kalktillskott? 
Bara att fortsätta med medicineringen, åldersförändringen är en förslitning och det finns inga tecken på benskörhet.

Så, summan av det hela är att jag nu ska fortsätta med livet tills nästa MR i början av augusti och oron får jag lägga i bakhuvudet någonstans. Jag känner att jag måste ta vara på denna tiden när jag mår bra och inte slösa bort den på en okontrollerad oro, vi vet ju inte. Det enda jag med säkerhet kan veta är att om det visar sig vara en metastas kommer jag att må dåligt, i alla fall periodvis, så det gäller liksom att passa på. Låter kanske konstigt men det är mitt sätt att hantera detta på. Jag är glad att det är vår och att sommar och ledighet finns under denna väntantiden. Dagar att hitta på roliga saker med familjen, vara lediga och njuta. 

                                    

10 kommentarer:

  1. Fina, underbara syster! Kan inte med ord beskriva smärtan som trycker. Önskar av hela mitt hjärta att vi vaknar imorgon och allt var helt bra, så att du slipper din oro, rädsla och ångest. Att du kan fortsätta leva ditt liv så bra och härligt som du verkligen förtjänar. Älskar dig

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag önskar oxå att det kunde vara så....Kram

      Radera
  2. Det kommer gå bra Vi måste tänka positivt. Du är stark du klarar av det- Förstår dock din oro. Lev i nuet. Ring om du behöver Många kramar Ronny Maria Flisan

    SvaraRadera
  3. Var väl i samma banor som vi diskuterade i... önskar också att man kunde trolla!

    Bamsekramar och tack för i måndags! Maria & barnen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo visst är det så. Man kanske skulle ringa Joe Labero, visst e han trollkarl? :)

      Radera
  4. Kramar och kramar och kramar är vad jag sänder! Beundrar dig för att du ändå hittar positiva vägar och sätt att hantera detta. Fast å andra sidan, vem vet nåt om livet, egentligen alltså? Borde vi inte alla leva lite så: njuta nu och uppskatta det vi har. För vem vet hur morgondagen ser ut. Ofta lättare sagt än gjort, så klart. Så lätt att glömma bort att njuta av det som faktiskt finns omkring en. Kramar, kramar och kramar igen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tar tacksamt emot kramarna. Nej ingen vet vad som händer imorgon så att uppskatta nuet är underbart, sen kan man se fram emot och längta efter framtiden, det blir ju liksom en del av nuet på nåt sätt :) Kramar

      Radera
  5. Shit….!
    Vi sitter här både Fredrik och jag och vet inte vad vi ska säga….ibland är man så upptagen i sig själv och sitt eget att man missar omvärlden…och det upptäckte vi nu!
    Vi vet båda att inga ord hjälper mer än att vi hoppas och tror…
    Många styrkekramar om och en ljus syn på framtiden!
    Maria, Fredrik och Molli

    FUCK CANCER!!!!! <3

    SvaraRadera
  6. Ja, Fuck cancer, det budskapet bär jag varje dag på min handled. Ibland behövs inte så många ord, jag blev glad över de jag fick här ovan från er.
    Kramar till er alla tre <3

    SvaraRadera