Ha det så bra på jobbet!

Onkologen ringde igår. Resultatet på bentäthetsmätningen har kommit och nu blir det ytterligare 1 tablett. Ytterhöljet runt skelettet tunnas ut av de andra medicinerna jag måste äta och det känns väl sådär när jag har många år kvar med de medicinerna. Tabletten ska jag ta 1 gång/vecka och den ska hjälpa till så att skelettet inte blir ännu svagare. Biverkningarna var inte jättevanliga men det finns risk för sämre njurfunktion, magsår och annat smått och gott :( Tydliga direktiv på när, hur och med vad medicinen ska tas samt att jag absolut inte får ligga ner direkt efter att jag svalt den. Nåja, det är ju tur att medicinen finns, frakturer vill jag inte ha!

Ha det så bra på jobbet! sa sonen igår. Han skrattade lite och sa att det var länge sen han kunde säga så och det är ju sant. Denna veckan är full av jobb som jag bara älskar:) 1 föräldrautbildning, 1 föreläsning för pedagoger på en förskola, 3 dagar som specialpedagog på en ny förskola och förberedelse inför en föreläsning nästa vecka. Känns toppenkul. Så, ja tack käre son jag har det bra på jobbet!

Lillsessan är trött. Sonen är också trött. Det tar på krafterna att börja i skolan med en massa nya intryck. På Lillsessans fritids har dessutom en av de pedagoger som hon var tryggast med fått förflyttning till förskolan. Det kräver mycket av henne att skapa nya relationer, att underhålla de som redan finns och det kan bli för jobbigt och då "klarar" hon sig själv, vilket inte är ok. Lillsessan en av de äldsta och jag förstår att hon anses klara sig själv men det funkar inte riktigt så alltid. 4 pedagoger på 70 barn....hm svårt att hinna med alla barn och då är det fantastiska pedagoger....och Lillsessan är på fritids till kl 15, inga långa dagar med andra ord. Måste nog korta ner dem en period. Igen.

Tårtfika :)

Jag har haft en fantastiskt vecka med konserter med Melissa Horn och First Aid Kit, middag med dotter, syster och svåger, lunch med goa Lotta, tårtfika med mamma och pappa.
Sonen och Lillsessan har börjat i skolan och jag har fått jobb som specialpedagog 10 tim/vecka under hösten.
Och jag känner mig full av energi och måste samtidigt tänka mig för, inte för mycket för snabbt för då går det åt pipsvängen.
Känner mig lite orolig inför den stundande veckan eftersom det är fullt upp men jag ska verkligen försöka stanna upp och vila när det går. Det är 2 år sen jag jobbade ordentligt, det är en lång tid. På mitt nya jobb vet ingen att jag har varit sjuk, de vet inget om mina leder, mina vallningar, mitt dåliga minne, mina koncentrationssvårigheter och inlärningsproblem, mina problem att behålla fokus en längre tid. Det är skönt samtidigt som det kan komplicera en del, jag har t.ex redan förberett dem på att jag har svårt för att komma ihåg namn och att jag måste ha papper och penna för att skriva ner mina observationer...hm, men det går nog bra, de har ju liksom inget att jämföra med, för dem finns ingen "före och efter". Kul ska det bli i alla fall, en utmaning och säkert utvecklande:)

Festivaldax!

Malmöfestivalen! Festivaldax!
Härligt varje år, massor med musik, mat, godsaker, upplevelser och människor i en hel vecka.
Vi började igår tillsammans med syster, svåger och kusin. Kusinerna lekte i barnlandet, de klättrade i nät, sprang hinderbana, letade skatter, hoppade hage mm Sen var det dags för mat, det blev fish and chips för kusinerna och vietnamesiskt för oss andra, jättegott! Vi tog en massa roliga fotografier och lyssnade en stund på Calaisa. En härlig eftermiddag och kväll!

Lite schackspelande i parken

Moster hjälper till i skattletandet

Lillsessan fick en fin fläta i håret

Idag var det dags igen:) Nu tillsammans med broder, hans sambo och dotter. Karusellerna blev första stoppet idag och de två tjejerna, som faktiskt heter likadant:) var några riktiga våghalsar. Mat även idag och då blev det thailändskt, ungerskt och mexikanskt, mycket gott. En tur till barn/ungdomsavdelningen, en titt på drakbåtstävlingen och köp av god glas innan vi åkte hemåt igen. Imorgon blir det paus från festivalandet.

...god glass och med en tablett kan även den laktosintoleranta dottern njuta av glassen

Ikväll öppnade jag ännu en ny förpackning Anastrozol. Det var ett tag sen jag läste biverkningarna men läste nu att sömnighet är en av biverkningarna. Där är säkert förklaringen till att jag har svårt att hålla mig vaken när jag bara sitter typ åker med i bilen, eller tittar på tv. Nåja, en biverkning mer eller mindre spelar ingen som helst roll, ingen roll alls faktiskt.

Jag vaknade med ett stort leende

Jag vaknade med ett stort leende :)
Allt har gått så lätt idag, jag har orkat så mycket mer, lyckan sprider sig i kroppen och ger energi som jag nästan har glömt bort hur den känns. Underbart.
Och ni ger mig så mycket styrka, jag känner er glädje och er lättnad.
Jag har varit så fokuserad på mig själv och barnen att jag har haft svårt att sätta mig in i hur väntan har känts för andra. Jag börjar förstå nu, hur det har varit för några av er. Min pappa ringde igår och med sprucken röst sa han att han hade samma lyckokänsla som när jag föddes:) Min syster ringde bara för att ringa, att ha ett samtal utan att känna rädsla...och jag har träffat vänner som med tårar i ögonen gett mig en stor kram och andra som sagt att det var ett av de bästa besked de har fått.

Härligt! Värme! Kärlek! Gemenskap! Lycka! 

...och en stor ödmjukhet inför livet som kan ändras på en sekund, och ibland är det till det bättre...

Obeskrivligt lycklig!

kl. 10.00
Jaaaa, dagen blev plötsligt så mycket ljusare, färgerna klarare, luften lättare att andas :-)
DET SER BRA UT!
4 ord som är skillnaden mellan liv och död. Jag har tur. Förändringen som de såg för 4 månader sen ser likadan ut vid denna röntgen. De gör en ny koll om 1 år och det känns bra.
Jag ringde onkologen imorse för att höra om det fanns någon möjlighet att slippa vänta tills nästa torsdag och 20 minuter senare ringer överläkaren upp. Fantastiskt, underbart och härligt ♡♡♡♡♡♡
Stort tack till er alla som väntat tillsammans med mig. Kramar

kl. 20.45
Vi har haft en härlig dag, flickorna mina och jag i Helsingborg med besök i Dunkers kulturhus och fina utställningar, en god lunch och sen en tur till Helsingör. Ikväll har vi ätit en god middag och njutit tillsammans:) Blommor, sms, samtal, mejl, skålningar och firande, Åh, ni är underbara!

Det är så skönt att slippa vara rädd, att slippa tänka att "detta kan vara sista gången", att veta att det inte finns någon spridning, att det finns en framtid...och att jag får vara med i den...tårarna rinner, om ni bara visste hur det känns när dödsångesten griper tag i en (några av er vet ju det tyvärr), det känns så fantastiskt mycket lättare som om jag svävar och jag är så lycklig...och cancerjäveln har fått ordentligt på nöten, hen är tyst och skäms för all rädsla hen sprider...Jag däremot kan inte sluta le!

På väg in i Lorangautställningen

Det var uppbyggd utifrån böckerna och så kunde barn (och vuxna) vara med. 

Här åker Lillsessan rutschkana ner i Den vilda bebisens säng

Vackra blommor har vi här hemma :)

...ett par timmar/vecka sisådär...

Nästan varje morgon under sommaren har jag börjat såhär:

Att gå ut i trädgården, känna gräset mellan tårna, plocka röda vinbär 

och sen njuta av den härliga mixen av smaker är sommar för mig...mm

Det går inte ihop sig ekonomiskt i våra företag, det finns inte tillräckligt med pengar inom barnomsorg och skola för att skicka pedagogerna på utbildningar. Vi har anmälningar till våra utbildningar men inte tillräckligt många och vi skulle behöva fullsatta föreläsningar för att kunna plocka ut en någorlunda dräglig lön för allt arbete som vi lägger ner. Vi måste få in pengar på annat sätt också och i lördags satt jag och letade efter jobb, bara ett par timmar/vecka sisådär lite tidsbegränsat och så att jag kan fortsätta med utbildningarna som jag tycker är så roligt. Aldrig att jag ger upp ett jobb som är så kul! Så, jag skickade iväg ett mejl om att jag inte sökte tjänsten de hade utannonserad men att jag är specialpedagog och skulle behöva jobba några timmar/vecka som det. Igår ringde förskolechefen och idag var jag där på ett samtal. Verkar riktigt intressant och en utmaning och kanske går det att få ihop det så som jag önskar, det måste ju fungera för oss alla men det känns riktigt bra att veta att det finns jobb att få, ganska direkt, med den utbildning och den erfarenhet som jag har. Han erbjöd en heltidstjänst med en bra lön men det tackade jag nej till. Jag gör bara vad jag vet är bra för mig och livet ska vara roligt så länge det varar. 

Han frågade mig vad jag tror att jag gör om 5 år....Jag tänkte stilla att jag är glad om jag lever då...men det kunde jag ju inte svara.....

...ett strömlöst hus...

Direkt efter magnetröntgen i måndags körde vi till de småländska skogarna där mina svärföräldrar har en stuga. Skönt att åka iväg och se fram emot trevliga dagar. Sonen var på kurs hela veckan så det var flickorna, maken och jag som drog norrut :)
Vi stannade och åt middag på en jättefin restaurang, Bellas place, strax utanför Bromölla. God mat, bra service och häftig inredning.

På tisdagen körde vi in till Kalmar och tittade på Kalmar slott, strosade i den vackra stadsparken och åt en god lunch på en kinarestaurang. På kvällen åt vi på en härlig fiskrestaurang i Timmernabben. Sen kom regnet, åskan och blixtarna, hua va läskigt sådär mitt i skogen.

 

En rolig hängbjörk

fantastiskt goda räkor :)

På onsdagen tog vi det lugnt i stugan, lekte, spelade spel ritade, läste. Maken lagade staketet och sågade av lite grenar på ett äppleträd. På eftermiddagen körde vi hem till faster Mona och fikade, mysigt :)
I torsdags körde vi till Öland och besökte Solliden, flaggan var hissad så någon ur kungafamiljen var där men vi såg ingen. Ett besök i Borgholm med en god lunch och härlig glass hann vi också med innan vi körde hemåt igen.

Solliden

vackra rosor fanns det gott om

hamnen i Borgholm

Hemma väntade ett strömlöst hus med all mat i kyl och frysar förstörd och köksgolvet i vågor. Trist men va 17, i jämförelse med beskedet vi väntar på är detta ingenting mina vänner, ingenting.

Igår var vi med min syster och kusinen på Barabadet. Molnen hotade runtomkring men över oss lyste solen:) Sen sov kusinen över! Jättekul, och idag har de lekt hela dagen och haft det så kul.

De senaste dagarna har jag gått in på "Mina vårdkontakter" med hjärtat i halsgropen och sedan en suck av lättnad och samtidigt ett sting av besvikelse när det inte står något. Telefonen är laddad men ingen läkare har ringt. Så är det att vänta på något som man inte vet om man vill veta men ändå måste man veta...

...och Katrin, min fina vän, denna är till dig...