Koncentrationssvårigheter

Jag har under årens lopp träffat många barn och ungdomar och en del vuxna med koncentrationssvårigheter. De barnen som aldrig kunde sitta stilla, som bytte aktiviteter hela tiden, de som aldrig kunde spela ett spel färdig eller lägga ett pussel klart. De barnen som alltid knuffades i hallen, som satt högt upp på klätterställningen när alla andra var färdiga för att gå från lekplatsen, de som inte hörde eller förstod instruktioner, de som var ovanligt vanliga istället för vanligt vanliga. Dessa barn lockade in mig på specialpedagogutbildningen. Jag har läst massor med böcker och varit på föreläsningar för att bättre förstå, för att få en inblick i deras vardag och bättre kunna möta dem i deras vardag och jag vet nu att det var inte mycket jag förstod...
Att inte kunna följa med i ett samtal utan tappa en del av det som sägs eller faktiskt hela sammanhanget är oerhört frustrerande.
Att inte orka lyssna för att orken tar slut vilket medför att man missar information och man har ingen aning om att man missat den.
När många pratar samtidigt vet man inte vem som sagt vad till slut.
När man läser en bok kommer man inte ihåg vad som hände i början och vem var nu den där personen och det blir liksom fler frågetecken ju längre man läser.
Att veta vad man bör göra men inte komma sig för att börja eller börja göra något för att istället komma ihåg något annat som borde göras först och sen glömma vad man höll på med från början...ja, det blir lika förvirrat som det låter eller egentligen är det med förvirrat än så.
Att tappa orden, vanliga ord, och man vet vad man ska säga men det går inte, det är blankt i minnet.
När hjärnan tar slut och helst vill ta en tupplur i lugn och ro och det inte går av olika anledningar då krävs fysisk aktivtet för att man inte ska somna.
Ja, det är bara något av allt som inte fungerar när man har koncentrationssvårigheter. Jag vet att det är en begränsad tid för mig under behandlingen och jag kan sätta ord på det som blir knasigt och jag har även erfarenheten av hur det ska vara när det fungerar. Ett barn har inte en chans att förstå varför det blir så knasigt. Jag kan inte till fullo sätta mig in i hur det kan vara men jag har absolut större förståelse av hur det kan vara nu än före skitsjukdomen...

Idag var det strålning 7.45. De har 30-35 patienter varje dag/apparat och jag tror att det finns 2 eller 3 apparater. Det blir många strålbehandlingar. Jag känner att det kliar och jag har fått en hudrodnad på ett litet ställe, jag smörjer och smörjer och hoppas att det kommer att stanna vid detta. Idag upptäckte de att en av markeringarna avvek lite och genast kallade de på en läkare som konstaterade att bröstet som varit svullet sen operationen förmodligen minskat något i svullnad (kan ta upp till 1 år innan svullnaden är borta) så de fixade till det med justering av markeringen. De är ytterst noggranna, inga chansningar här inte, vlket jag är oerhört tacksam för.
Maken har lagt golv i badrummet idag och åkte sen till Wien för ett möte, han kommer hem imorgon igen så inatt har jag en liten nattgäst då lillsessan gärna tar över pappas säng när den är ledig. Gullungen min <3

Cykeln har vilat idag

Jag har en hemsk träningsvärk i benen samt i ena höften. Så cykeln har fått vila idag :) Tog bilen till Försäkringskassan för att träffa min handläggare som måste träffa alla långtidssjukskrivna och bl.a göra upp en plan för att man ska återgå till arbetslivet. Det är inga problem i mitt fall men det måste tydligen göras i alla fall. Det känns lite jobbigt att berätta om allt som hänt, hur jag har mått, vilket socialt nätverk jag har mm. Utlämnande till en främling, om än väldigt rar och trevlig. Det är en helt annan sak att lämna ut sig till en kurator. Jag vet att jag är öppen här på bloggen också men jag lämnar inte ut allt på samma sätt som jag gör till en kurator, det fungerar inte för barnens skull.
Hem och somnade på soffan.
Är trött idag och vet att jag nog hållit ett lite för högt tempo ett par dagar men det är så svårt att låta bli. Tur då att kroppen säger ifrån och att jag lyssnar, i alla fall när den skriker...
Tog bilen till sjukhuset och dagens strålning också. Det gick fort idag eftersom de inte behövde ta några röntgenbilder.

Sonen gjorde ju 2 inträdesprov till gymnasiet (estetiska programmet med musikinriktining) för ett par veckor sen och nu har han fått svar. Väldigt positivt från båda gymnasieskolorna vilket är så roligt. På den ena skolan skrev de att han var säker och duktig både på gitarr och sång och på den andra (som vi helst vill att han går) är han bland de 25 bästa som sökt (tror det var runt 225 som sökte) så ja, mamman är otroligt stolt:)

Ikväll har jag och lillsessan sorterat leksaker och spelat lite spel. Sen blev hon så trött så vi gick och la oss i hennes säng och lyssnade på en skiva och sen somnade hon snabbt:)

Början på klimakteriet

Väckarklockan ringde 5.30 imorse. Äldsta dottern skulle åka till Berlin med skolan och naturligtvis måste jag krama och pussa min fina flicka, får ju inte träffa henne förrän på torsdag kväll igen. Maken körde henne till centralen och under tiden duschade jag. Renoveringen har fortsatt idag och all inredning åkte ut och resten av golvet oxå. Nu ska det flytpacklas innan det nya golvet kan läggas på, förhoppningsvis på onsdag/torsdag. Får nog låna duschen hos mina föräldrar i alla fall.

Det är inte så många som vet exakt när de började komma in i klimakteriet men det vet jag! Kl 13.15 fick jag min första spruta (bara 59 kvar) ett implantat skjuts in med hjälp av sprutan, det kändes ingenting, och ligger nu och utsöndrar de ämnen som stänger av äggstockarnas östrogenproduktion. Full effekt om ca 1 vecka och enligt sköterskan kan jag vänta med tabletterna tills dess, de fungerar ändå inte förrän då och jag tar gärna emot en extra vecka utan medicin med biverkningar. Det är ju inte ens 3 veckor sen sista cyton och kroppen behöver tid för att återhämta sig.

En intensiv helg

Vi har haft fullt upp hela helgen och hunnit med att tömma badrummet på alla lösa grejor, sortera och städa i lillsessans rum, byta hyllor och byrå, ta upp halva badrumsgolvet, tvätta taket och måla tak och fönsterkarmar, vara på kalas, träffa en god vän med son och barnen lekte i trädgården, simskola, förbereda inför äldsta dotterns Berlinresa, städat marsvinets bur och klippt klorna, lagat mat, myst i soffan mm
Och vet ni vad? Det har fungerat bara fint. Visst blir jag helt utmattad i alla muskler och även i huvudet när jag måste koncentrera mig långa stunder och visst måste jag vila med jämna mellanrum och pizzan ikväll var ett färdigt pizza kit så det var bara att rulla ut på plåten men jag är så nöjd med att vara normalt trött och inte cellgiftstrött längre :)

Det kliar på bröstet där jag strålas och det stramar i armhålan. Strålningen kan göra att musklerna drar sig samman så jag gör samma sjukgymnastikrörelser som jag gjorde efter operationen för att sträcka ut alla muskler i armen. Jag smörjer varje dag med Aloe Vera gel som är svalkande och mjukgörande och innan jag lägger mig smörjer jag med Ringblomssalva. Det sägs vara de bästa salvorna, hoppas att det är så även för mig.
Imorgon är det dags för första Zoladexsprutan och första tabletten för att förebygga återfall. Jag är lite orolig över hur det kommer att bli, hur känns det när kroppen tvingas in i klimakteriet, hur reagerar jag på tabletterna...det är 5 år med dessa sprutor och tabletter, en lång tid och jag gärna vill må bra. Jag måste ta dem, jag behöver dem för att minimera risken för att knutjäveln ska komma tillbaka igen.

Strålning

Igår var det dags för första strålningen.
De var lite sena så jag fick vänta en stund sen var det dags att lägga sig i maskinen. Det är viktigt att ligga alldeles stilla och de är oerhört noga med att strålningen kommer absolut rätt. Jag har ritmärken på hela bröstkorgen, bröstet och på sidorna, exakt vid markeringarna ska linjerna ligga, minsta millimeter fel och de puffar till lite så att det blir rätt. De första gångerna tar de även röntgenbilder för att verkligen se att det blir rätt, sen röntgar de med jämna mellanrum.
Själva strålningen tar bara knappt 1 minut. Det gör inte ont, märks inte, syns inte, det bara surrar till lite sen är det klart. Jag har en lång lista på 25 tider, den 8/5 får jag strålning 2 gånger, först på morgonen och sen på eftermiddagen. Jag måste nämligen få 25 strålningsgånger på exakt 5 veckor och eftersom det är helgdag både den 1/5 och den 9/5 så blev det 2 gånger den sista dagen.

Jag cyklar till sjukhuset och glädjer en massa pensionärer som rusar förbi min snigelfart. Armarna darrar, knäna och benen likaså och jag är otroligt tacksam över röda ljus då jag kan pusta ut en liten stund. Växeln ligger på ettan och en del uppförsbackar måste jag gå uppför. Jag pustar och stånkar som efter ett 100 meterslopp...tänk vad jag har tappat både i kondition, styrka och muskler under den här behandlingen. Långsamt men säkert kommer det naturligtvis tillbaka men såhär från noll eller kanske t.om från minus 14 har jag aldrig varit förut. Jobbigt och plågsamt men väldigt glad över att jag faktiskt kan cykla igen, det var inte självklart när jag mådde som sämst.

Imorgon börjar renoveringen av vårt badrum. Det är 19 år sen sist och det är i stort behov av nytt golv mm. Maken tänker såklart göra det helt själv...Jag ska passa på att fixa i lillesessans rum eftersom vi har en ganska fin byrå i badrummet som inte får plats där längre och den passar nog bra i hennes rum. Vi ska köpa en ny hylla också i lillsessans rum och sortera ut bland hennes saker. Det blir nog bra när det är klart.

Allt gott till er och ha en härlig helg!

Vaknade och kände mig...

Vaknade och kände mig....pigg...
Länge sen sist, måste säga att såhär bra har jag inte mått sen i oktober :)
Visst känner jag att minsta lilla stress, ex att jag inte hittade p-plats vid tandläkaren imorse, sätter igång tröttheten snabbt som bara den men när jag väl satt hos tandläkaren rann det av mig. Nu är tanden i alla falla lagad och jag är 1600 kr fattigare. Hoppas nu bara att eländet håller. Tandsköterskan sa att jag skulle tänka på vad jag tuggade på så det får jag väl göra: inga kolor, annat segt eller hårt på den sidan så kanske den sitter ett tag.

Lillsessan har haft studiedag idag så hon följde med till Alnarp en stund när jag pratade med kollegan. Det är så vackert där ute när solen skiner på en klarblå himmel och träden kämpar för att bli gröna.

Efter ett par timmar i Alnarp körde vi till restaurang Potala och åt lunch:) God kinesisk mat och mycket att välja på. Det är så mysigt med Lillsessan nu när man kan sitta och prata och diskutera, hon har åsikter och väljer samtalsämne och vi skratter och har det trevligt.
När vi körde hem frågade hon om jag skulle titta på tv eller vila i soffan....ja, det är väl bara att konstatera att hon vet precis vad jag behöver på eftermiddagarna. En liten tupplur blev det innan det var dags att laga mat, Dinkelugnspannkaka med keso och rårörda lingon och rivna morötter, mycket gott blev det.

Snetittar lite på tv när jag skriver detta och ser att man numera kan hyra en familj om man inte har det, den kan man ta med när man ska träffa sin blivande svärmor, ha bröllop mm så att det ser ut som att man har en familj. Så glad och tacksam över att jag inte behöver anlita den tjänsten.

Vår i luften?

Det är knappt man vågar säga det, känna det, njuta av det...solen, den blå himlen, plusgrader, kan det vara våren?
Vi körde till Pildammarna i eftermiddags och gick en promenad. Lillsessan hade bara tunna överdragsbyxor, efter en stund blev hon varm och fick ta av sig mössan. Lite vårvindar i håret :)
Hon kastade sten i vattnet, det pluppade och plaskade och plumsade. Det blev ingen lång promenad men det kändes bra, jag blev inte trött, det var bara skönt.

Lillsessan tycker det är kul att kasta sten

Vår möter vinter i Pildammarna