2 år sedan

Idag är det 2 år sedan jag fick min sista cytostatika, det kan tyckas vara en lång tid men jag minns det fortfarande tydligt. Lättnaden över att må dåligt för sista gången, lyckan över att slippa gå dit fler gånger, sorgen över att ha behövt vara där, att utsättas för den här hårda behandlingen, allt för att ta död på cancercellerna som kanske gömt sig någonstans. Håret hade börjat växa litegrann och idag är det lika långt som när det ramlade av då i december 2012, långt, tjockt och lockigt :) Mina ögonfransar och ögonbryn var borta och en del av dem är fortfarande borta. Naglarna fick sig en svår omgång av de 3 sista cellgifterna och nu är fingernaglarna ok men tånaglarna fortfarande konstiga, plötsligt tappar jag en och under finns en tunn ny nagel, de är missfärgade och växer underligt. Nåväl, jag har i alla fall naglar. Lycklig var jag för 2 år sedan och lycklig är jag idag.
Firat har jag gjort lite tyst för mig själv, för detta är ingen dag som någon annan kommer ihåg. Jag har i alla fall varit omgiven av nära och kära eftersom vi firade systerdottern som fyllt 8 år!
Grattis till henne och grattis till mig för att jag klarade av det!