måndag 9 september 2013

...något som jag inte visste...

Som ni vet skickade jag efter mina journaler för ett tag sen. Jobbigt att läsa om sig själv och samtidigt skönt att läsa vad alla skrivit om mig. Lite småroligt är det att det upprepade gånger står att "patienten "mår bra" när jag faktiskt inte alls har mått bra vid läkarbesöken. Kanske jämför läkarna med andra sjuka, kanske försöker jag ta mig samman och hålla fokus på just besöket, att jag sen somnat i soffan när jag kommit hem ser ju inte de? Det är med andra ord en sanning med modifikation, läser någon min journal så kan de tro att jag mått alldeles utmärkt under hela behandlingen och så har det verkligen inte varit och det kan alla som träffat mig intyga.
I journalen från Infektionen där jag var inskriven när jag fick influensan har en läkare skrivit en notis direkt till mig där hen skriver: Kära Du! Idag har du blivit utskriven etc.." Kändes bra att någon tänkte att jag skulle läsa min journal.
Jag har funderat på om det kan stå något som jag missat, något hemskt, dåligt, otäckt och i den ena journalen, från kirurgen, stod något som jag inte visste och naturligtvis blev jag orolig: "DCIS inom tumören, nuclear grade 3 med nekroser".
Efter en snabbgoogling blev jag inte mycket lugnare, att få tag på onkologen är ett heltidsarbete men det finns ju onkologer som svarar på frågor på nätet så det kändes lättare att skicka över hela min diagnos och få ett svar där. Jag googlade såklart ännu mer, är snart onkolog själv, i alla fall på bröstcancer....och började förstå vad de där orden betydde och läkaren på nätet lugnade min rädsla för återfallsrisken:
"DCIS(ductal cancer in situ) finns relativt ofta inom eller ikring en invasiv bröstcancer(riktig). Det är den invasiva komponenten som styr prognosen och förekomsten av DCIS förändrar inte alls prognosen till det sämre, med den behandling Du fått. Du har mycket begränsad spridning till en körtel, sämre om ffa 4 eller mer skulle vara angripna. Du har fått och får en optimal behandling och jag bedömer också Din prognos som mycket god."

Fasen vad den där rädslan sitter hårt, jag är livrädd för att få cancer igen, det där beskedet, usch, den där tröttheten och maktlösheten, ångesten...att gå och vara rädd är jobbigt...att inte våga slappna av, att vara på spänn...och jag blir påmind varje dag...jämrans skitsjukdom!

4 kommentarer:

  1. Å vad jag känner igen mig, men ibland måste man bara försöka släppa eländet och inte grotta ner sig i det och inse att rädslan alltid kommer att finnas där och lära sig att leva med den. För jäkligt, men jag lovar den försvinner längre och längre bort ju mer tiden går.
    Skickar en kram med massor av energi!

    SvaraRadera
  2. Massor av kramar...

    SvaraRadera
  3. Usch inte kul att läsa att du går och oroar dig för återfall istället för att glädjas åt att det gått bra. Det måste vara jättejobbigt för dig. Många kramar maria

    SvaraRadera
  4. Jag njuter och gläds varje minut av att det har gått bra men hand i hand går rädslan, jag hoppas och tror, precis som Akea skriver att ju längre tiden går ju mer kommer rädslan att hamna längre och längre bak min rygg, kanske försvinner den så småningom. Kramar

    SvaraRadera