Hon flyttar!

Lillsessan har varit sjuk och är fortfarande trött av den höga febern som hon hade i två dygn. Vi har tagit det lugnt nu i veckan då det varit påsklov här i Skåne men lite kompislek, klippning, besök på Vellingeblomman och Cool minds samt  en del shopping har vi orkat med.

Och äldsta dottern har fått lägenhet med pojkvännen!!!!! Dubbla känslor för oss båda tror jag, härligt att de lyckats få ett förstahandskontrakt i Lund i närheten av universitetet och oj vad jag kommer att sakna henne här hemma...1 juni får de nycklarna och sen räknar de med att allt flyttats en bit in i juni efter de sista tentorna och lillebrors studentfest. Tur att det bara tar knappt 20 minuter till Lund!

Det gick bra igår, tror jag, det kändes lite konstigt att sitta och berätta om sig själv och de erfarenheter jag fått genom cancern, kan det verkligen vara något? Jo, enligt flera som var där så gav det nya perspektiv på livet och en tyckte t.om att jag borde skriva en bok. En frågade hur mina föräldrar tagit detta, hur kändes det för dem, hur bearbetar de att deras dotter varit sjuk? Mitt svar är att jag vet faktiskt inte....jag står mina föräldrar mycket nära men detta har vi undvikit att prata om. Jag kan bara föreställa mig hur jag skulle må om något av mina barn fått cancer, vilken katastrof det hade varit, vilken chock och vilken kris det blivit. Jag har inte berättat allt för dem, hur jag har mått och så. lite för att skona dem men jag tror att de gissat sig till hur det har varit. Kanske dags att prata med dem om det.

Lillsessan målar keramikmugg på cool minds

Många cm som klipptes av, hon blev jättefin :)

På Vellingeblomman är det påsktema med olika sagor.

Rapunzel gissar vi här. 

Tre små grisar

Sömn

Sedan jag blev sjuk har jag sovit ungefär 5 nätter hela natten.
Oftast vaknar jag varannan timme, några gånger/vecka får jag sova mer än 2 timmar innan jag vaknar. Den första tiden ältade jag sjukdomen och grät mycket med det gör jag inte längre. Numera är jag torr i munnen och snarkar en del så jag har en bettskena som gör det bättre. Jag är dock fortfarande törstig när jag vaknar så jag måste dricka pyttelite vatten vilket gör att jag nästa gång jag vaknar måste gå på toa.....Igår kunde jag inte somna överhuvudtaget, var uppe sista gången vid 2.30 och måste ha somnat sen. Jag sover helt klart för lite och hade behövt mer sömn på natten för att orka mer på dagarna. Jag känner mig tveksam till sömntabletter men det kanske börjar närma sig ett måste...
Nåväl, ibland springer man på lite olika uträkningsverktyg över hur stor återfallsrisken är och jag som gärna vill ha koll på allt kan ju inte låta bli att räkna....

När jag precis var färdigbehandlad med operation och cytostatika så var återfallsrisken 13.4 % och min förväntade livslängd var förkortad med ca 4.1 år

Idag, 3 år efter behandlingen är återfallsrisken 6 % och min förväntade livslängd förkortad med 2.7 år

OCH då är inte strålbehandlingen medräknad så det minskar med ännu några procent. OM det går 9 år utan återfall finns ingen skillnad i förväntad livslängd än om jag aldrig hade fått cancer.

Drygt 80 % lever 10 år efter sin diagnos men med tanke på att fler än 9 000 får diagnosen varje år så innebär det, rent statistiskt, att 1 800 kvinnor (och män) dör......jag har svårt att vända på det och säga att 7 200 faktiskt överlever en svår sjukdom men så är det ju. Jag är bara så rädd för att hamna bland de 20 %.....

Kanske kommer de här tankarna eftersom jag imorgon kväll ska prata inför ett okänt antal kvinnor om hur livet förändrades med cancern.

       

21 mars

Tre år sedan! Den sjätte omgången cytostatika, slutet på resan med cellgifter som gjorde mig så sjuk och samtidigt jagade efter varje liten cancercell som kunde ha gömt sig någonstans i min kropp. Vilken lättnad det var att gå ifrån onkologen den dagen och även om jag hade tuffa veckor framför mig med biverkningar så kände jag mig lättare än på länge. Så idag har jag firat mig själv och det jag klarade under behandlingarna. Fasiken va bra gjort!!!! ❤
Och idag har vi rockat sockorna för att visa att alla har lika värde.

Och såhär rockar det i vår källare 😀

Halloj

Över en månad sen jag skrev....

Jobb, jobb, jobb, en massa jobb. Roligt men utmattande, den där lilla powernapen som dög för ett tag sedan räcker inte till men jag försöker hålla mig vaken även när jag inte jobbar.

Sonen har haft sin musikal och det var helt underbar!!!!! Jag såg den två gånger:) Han är så duktig och jag är så stolt över honom, mer än ni kan ana.

Jag har fyllt 50 :) och hade en fantastisk dag med hela familjen. Vi startade med en härlig brunch här hemma och åkte sen till Helsingborg och gick på en fin utställning. Vi tog båten över till Helsingör och fikade på ett mysigt fik. Middag på en restaurang och sen bilfärd hemåt där cheesecake och bubbel väntade. Jag fick ett armband från Pandora, mycket fint och nu vet vad jag önskar mig i julklapp och födelsedagspresent många gånger framöver, nya berlocker.
Äldsta dottern fyllde 22 samma dag men hon fick vara lite i bakgrunden denna dagen, första gången på 22 år.
Sen ställde vi till med stort kalas med 70 inbjudna familj och vänner som jag umgås med och uppskattar oerhört mycket. Tyvärr var det lite platsbegränsning i lokalen som vi hyrt så det var många som jag tycker om som inte fick plats. Jag fick så mycket blommor att det såg ut som i en blomsteraffär eftersom jag har allt jag behöver hade jag bett att gästerna skulle skänka pengar och det gjorde de :) Läkare utan gränser, cancerfonden, barncancerfonden, bröstcancerfonden, Rädda barnen och en get. Sen fick jag pengar som jag ska använda till en silversmideskurs. Jag fick också vackra ljuslyktor och annat smått och gott och många hade skrivit så vackra ord och dikter så jag blev så rörd. Denna festen bestämde jag att jag skulle ha när jag var som sjukast, jag sa att överlever jag detta så blir det fest när jag fyller 50 och jag är så glad att den blev av.

Våren är på väg, så skönt med lite sol och värme igen.

Lite foton:)


 Härlig brunch                          En syster att stötta sig mot   Lite roligare att titta i en bokhandel


Öl kan vara stora.....                 I Helsingör får man inte dyka i toaletten!


 Vackra blommor från familjen







Fantastiska blommor från nära och kära,

Apans år

GOTT NYTT ÅR!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Nu går vi in i apans år, det år som Lillsessan är född i, då blir det lite extra speciellt.

Apans år är den kinesiska astrologins nionde år. Det är väldigt speciella krafter som styr och påverkar detta tecken. Det västerländska stjärntecken de kanske liknar mest är vattumannen. Precis som denna är apor nytänkande och gillar att gå sin egen väg. De är mycket intellektuella och gillar när det går snabbt i livet. 

Apans år kännetecknas av upptäckarglädje, humor, nyfikenhet, intellekt och inte minst lite tjyvaktiga saker såsom skvaller och att snoka runt i saker man inte har att göra med. Ibland är apor lite för nyfikna. 

Apans år är aktivt, det är ett år då det är bra att börja träna eller hålla på med någon sport. Det är ett år då man känner för att vara mer utåtriktad. Men det är också hälsans år. Apan är ett väldigt friskt tecken. 

Apans tecken

Personer födda I apans tecken är tävlingsmänniskor. De lyckas på något sätt alltid hitta vägar till framgång. Tyvärr kombineras detta ofta med dåliga sidor såsom att de tänker alltför mycket på sig själva och lätt kan få storhetsvansinne. Om detta går överstyr kan folk börja dra sig undan dem. Apor blir också lätt avundsjuka på andra. 

Människor födda i något av apans år är mycket bestämda av sig och vet precis vad de vill. Men de blir aldrig riktigt nöjda med sin tillvaro eller sina prestationer. De har inga problem med att exponera sig själva och talar gärna om högt och ljudligt för alla hur duktiga de är. Men det är inte helt obefogat, apor kan verkligen åstadkomma helt fantastiska saker. För dessa människor är allting möjligt. 

Apan är ett roligt tecken med en stor portion humor. De skojar mycket och får andra att skratta. Nyfikenhet är också någonting de har gott om, som tidigare nämnts kanske blir det lite väl mycket av den varan ibland. De drar sig inte för att snoka runt lite extra i andras affärer och gillar att skvallra. De skojar gärna med andra och unga apor gillar bus lite mer än andra barn. 

Apans som sagt ett utåtriktat tecken. Att sitta i lugn och ro i ett hus på landet är ingenting för dem, nej apor gillar stadens fart och fläkt. De älskar att se en massa människor hela tiden och mår som allra bäst när de kan vara i centrum för en stor grupp. De är snabba som sjutton och gör vilket jobb som helst på kortare tid än de flesta andra. 

Apor tycks alltid få vad de vill! 

Att berätta?

Jag fick idag en förfrågan om jag vill berätta om hur det är att leva med en svår sjukdom, tiden under och efter. Hur jag ser på livet idag, om jag har förändrats. Min första tanke var ...och VEM kan vara intresserad av att lyssna på det då? Men tydligen är intresset stort?????? Nåväl jag lovade att fundera på det. Jag kan prata om sjukdomstiden utan att börja gråta nu och då sägs det att man tydligen bearbetat det bra, om det är sant har jag ingen aning om.

Något som vi hade under mina behandlingar var städhjälp, sen kändes det bra att orka städa själv, till och med lite njutbart i dammsugarens ljud och dammet som virvlar. Nu är det andra tider, jag jobbar alla dagar i veckan, maken har börjat resa mer igen och jag känner mig jagad av dammråttor och att aldrig bli färdigstädad är stressande så nu har vi bestämt oss för att ta hjälp igen.
Förhoppningsvis startar det nästa vecka eller veckan därpå. Ska bli så
skönt att sluta tänka på det.

Första månaden är slut

Var tar tiden vägen?
Skrämmande fort har januari passerat utan att jag knappt hunnit andas. Kanske beror det på 3 födelsedagar och att maken varit borta tre veckor på raken med lite hemmahelger emellan, kanske beror det på vädersvängningarna från snö och riktigt kallt (för södra Sverige) till ruskigt höstliknande grått, kanske beror det på att dagarna fylls med arbete och fritiden ibland fylls mer med sömn än fritid. Nåväl, februari är här imorgon och välkommen hit, årets kortaste månad som detta året förlängs med en dag. Tänk att man bara kan få en dag extra sådär enkelt, det skulle jag behöva lite då och då, en extradag att göra vad man ville, eller göra det som man sällan hinner med andra dagar.

En av våra trotjänare har gett upp, vår fina tvättmaskin som har tvättat så många tvättar under 12 års tid har slutat fungera. En ny är inköpt och kommer på tisdag. En riktigt fin en som man själv kan välja tid för hur länge tvätten behöver tvättas utifrån hur smutsig den är, man kan oxå ånga kläderna om det bara behöver fräschas upp lite grann och en del andra finesser som har kommit till sen vi köpte maskin senast.

Och idag har sonen övningskört för första gången, maken var lite blek när de kom hem igen men sonen intygade att han inte kommit upp i mer än 30 km/h :)