Jag fick idag en förfrågan om jag vill berätta om hur det är att leva med en svår sjukdom, tiden under och efter. Hur jag ser på livet idag, om jag har förändrats. Min första tanke var ...och VEM kan vara intresserad av att lyssna på det då? Men tydligen är intresset stort?????? Nåväl jag lovade att fundera på det. Jag kan prata om sjukdomstiden utan att börja gråta nu och då sägs det att man tydligen bearbetat det bra, om det är sant har jag ingen aning om.
Något som vi hade under mina behandlingar var städhjälp, sen kändes det bra att orka städa själv, till och med lite njutbart i dammsugarens ljud och dammet som virvlar. Nu är det andra tider, jag jobbar alla dagar i veckan, maken har börjat resa mer igen och jag känner mig jagad av dammråttor och att aldrig bli färdigstädad är stressande så nu har vi bestämt oss för att ta hjälp igen.
Förhoppningsvis startar det nästa vecka eller veckan därpå. Ska bli så
skönt att sluta tänka på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar