Var tar tiden vägen?
Skrämmande fort har januari passerat utan att jag knappt hunnit andas. Kanske beror det på 3 födelsedagar och att maken varit borta tre veckor på raken med lite hemmahelger emellan, kanske beror det på vädersvängningarna från snö och riktigt kallt (för södra Sverige) till ruskigt höstliknande grått, kanske beror det på att dagarna fylls med arbete och fritiden ibland fylls mer med sömn än fritid. Nåväl, februari är här imorgon och välkommen hit, årets kortaste månad som detta året förlängs med en dag. Tänk att man bara kan få en dag extra sådär enkelt, det skulle jag behöva lite då och då, en extradag att göra vad man ville, eller göra det som man sällan hinner med andra dagar.
En av våra trotjänare har gett upp, vår fina tvättmaskin som har tvättat så många tvättar under 12 års tid har slutat fungera. En ny är inköpt och kommer på tisdag. En riktigt fin en som man själv kan välja tid för hur länge tvätten behöver tvättas utifrån hur smutsig den är, man kan oxå ånga kläderna om det bara behöver fräschas upp lite grann och en del andra finesser som har kommit till sen vi köpte maskin senast.
Och idag har sonen övningskört för första gången, maken var lite blek när de kom hem igen men sonen intygade att han inte kommit upp i mer än 30 km/h :)
söndag 31 januari 2016
onsdag 20 januari 2016
Firad i dagarna tre!
Vi har en elvaåring i huset! Vår alldeles egna underbara, sprudlande, fantastiska unge, en unik tjej i en stor värld.
...och som vanligt går mina tankar till kvinnan som minns när prinsessan föddes, som fick vara med när hon tog sitt första andetag, kanske kysste hennes små fingrar och smekte henne kind, kanske var hon den första som prinsessan såg på och kanske glömmer hon aldrig hur vacker prinsessan var...
Det var en gång två kvinnor som aldrig lärde känna varandra. Den första kommer du inte ihåg. Den andra kallar du mamma.
Två olika liv skapade för att ge dig ditt.
En tände din stjärna. Den andra blev din sol.
Den första gav dig livet. Den andra lärde dig leva.
Den första skapade hos dig behovet av kärlek. Den andra fanns där för att ge dig den.
En gav dig ett ursprung. Den andra gav dig en identitet.
En gav dig begåvning. Den andra ett mål med den.
En gav dig förmågan att känna. Den andra fanns där när du kände dig orolig.
En såg ditt första leende. Den andra torkar dina tårar.
En sökte åt dig ett hem hon inte kunde ge dig. Den andra bad om ett barn, och hennes önskan gick i uppfyllelse.
Och nu ställer du, genom tårarna, den urgamla frågan som förblivit obesvarad genom alla år.
Arv eller miljö; vad är du en produkt av? Varken eller raring, varken eller, bara två olika sorters kärlek.
Två olika liv skapade för att ge dig ditt.
En tände din stjärna. Den andra blev din sol.
Den första gav dig livet. Den andra lärde dig leva.
Den första skapade hos dig behovet av kärlek. Den andra fanns där för att ge dig den.
En gav dig ett ursprung. Den andra gav dig en identitet.
En gav dig begåvning. Den andra ett mål med den.
En gav dig förmågan att känna. Den andra fanns där när du kände dig orolig.
En såg ditt första leende. Den andra torkar dina tårar.
En sökte åt dig ett hem hon inte kunde ge dig. Den andra bad om ett barn, och hennes önskan gick i uppfyllelse.
Och nu ställer du, genom tårarna, den urgamla frågan som förblivit obesvarad genom alla år.
Arv eller miljö; vad är du en produkt av? Varken eller raring, varken eller, bara två olika sorters kärlek.
tisdag 12 januari 2016
NEJ till cancer!
Jag tittade på den tv4 sända galan igår Nej till cancer och vem skulle säga ja var min spontana tanke när jag såg galanamnet.
Det blev många tårar som föll igår kväll, igenkänningsfaktorn är på topp kan man väl säga, dessa barn, ungdomar, män och kvinnor som kämpar dödssjuka och lever varje dag som det går, som sjuk vill man bara leva lite till, bara lite till....och bli frisk igen
När man har varit svårt sjuk är det mycket som man uppskattar som man annars klagar på. Vardagliga saker som att kunna ta ner den överfulla tvättkorgen till tvättmaskinen , snubbla över skorna i hallen, att duschen är upptagen, att få en förkylning, att plocka ur diskmaskinen.....Att få finnas kvar i livet är jag tacksam för varje dag.
Många blir friska men alldeles för många dör.
Detta hjärtat är till er som lämnat oss,
Eva, Ewa, Kristina, Linnea, Anne, Ingela, Eva-Lena, Helena, Birgit, Gunnar, Anja, George, Ingrid, Sara, Petra, Kristian, Camilla och många fler, hos era familjer står en stol tom
NEJ till cancer!
Det blev många tårar som föll igår kväll, igenkänningsfaktorn är på topp kan man väl säga, dessa barn, ungdomar, män och kvinnor som kämpar dödssjuka och lever varje dag som det går, som sjuk vill man bara leva lite till, bara lite till....och bli frisk igen
När man har varit svårt sjuk är det mycket som man uppskattar som man annars klagar på. Vardagliga saker som att kunna ta ner den överfulla tvättkorgen till tvättmaskinen , snubbla över skorna i hallen, att duschen är upptagen, att få en förkylning, att plocka ur diskmaskinen.....Att få finnas kvar i livet är jag tacksam för varje dag.
Många blir friska men alldeles för många dör.
Detta hjärtat är till er som lämnat oss,
Eva, Ewa, Kristina, Linnea, Anne, Ingela, Eva-Lena, Helena, Birgit, Gunnar, Anja, George, Ingrid, Sara, Petra, Kristian, Camilla och många fler, hos era familjer står en stol tom
NEJ till cancer!
fredag 8 januari 2016
En kraschad dator
Min gamla trotjänare har gjort sitt sista jobb, datorn kraschade och jag har känt mig arbetslös och eftersom jag bl.a inte laddat över dokumentet där jag har alla lösenord till min externa hårddisk så har jag lite problem med att ex komma åt mina biljetter på ticnet....men allt löser sig, det tar bara lite längre tid ibland. Så igår köpte jag en ny dator. Helt ny och tom på allt, nu ska här byggas upp från början och bara flytta över de där nödvändiga mapparna och naturligtvis fotona från den gamla (maken fixar så jag kommer åt innehållet på den kraschade). Ny dator, ny mobil, nytt år och vet ni vad, jag har fixat både mobilt id och swisch, tänkte gå in i det nya året uppdaterad på det tekniska och man kan väl säga att jag har lyckats so far.
Snön och lite kyla har äntligen kommit så det har blivit både skridskoåkning och pulka på jullovet. Lillsessan börjar skolan på tisdag så det är några få lediga dagar kvar.
Vi har passat på att träffa lite goda vänner nu under ledigheten och det är mysigt att sitta hemma vid brasan och prata och dricka te medan barnen leker. Lillsessan har bakat 2 gånger alldeles på egen hand och jag har också bakat, det brukar finnas ork till det när jag är ledig :)
Jag har börjat få lite känningar i min högerarm, precis som efter operationen, jag har börjat med egenmassage för att motverka lymfödem, tyvärr kan det ju dyka upp flera år efter att lymfkörtlarna är bortopererade. Jag försöker även att tänka på hur jag belastar armen och så håller jag tummarna för att det inte blir något ödem.
Snön och lite kyla har äntligen kommit så det har blivit både skridskoåkning och pulka på jullovet. Lillsessan börjar skolan på tisdag så det är några få lediga dagar kvar.
Vi har passat på att träffa lite goda vänner nu under ledigheten och det är mysigt att sitta hemma vid brasan och prata och dricka te medan barnen leker. Lillsessan har bakat 2 gånger alldeles på egen hand och jag har också bakat, det brukar finnas ork till det när jag är ledig :)
Jag har börjat få lite känningar i min högerarm, precis som efter operationen, jag har börjat med egenmassage för att motverka lymfödem, tyvärr kan det ju dyka upp flera år efter att lymfkörtlarna är bortopererade. Jag försöker även att tänka på hur jag belastar armen och så håller jag tummarna för att det inte blir något ödem.
torsdag 31 december 2015
Året som har gått
2015
En liten tillbakablick på året som har gått
Min familj, min underbara familj. Vad vore jag utan er? Ingenting. Jag älskar er till stjärnorna och månen och tillbaka igen. Ni fina, fantastiska, så mycket vi får uppleva tillsammans. Jag är så tacksam att jag får finnas hos er. Varje sekund, varje minut, varje timme och dag, varje stund är jag lycklig för att jag har er, NI är det som gör mig hel.
Båda de äldsta har berikat vår familj med pojk- resp. flickvän och det är så härligt att möta dessa ungdomar, vi har ofta långa middagar och diskussioner och att ta del av deras tankar och visioner är underbart och utvecklande. Ibland är vi 7 vid matbordet och ibland 3 eller faktiskt bara 2 eftersom även Lillsessan gör sina små utflykter på kvällstid. Att hitta tillbaka till tvåsamheten, att bara vara vi igen maken och jag, efter 22 år med barn, det tror jag att vi står inför ännu mer nästa år.
Jobba bör man och betala skatt och moms och 2015 är året då det börjar gå riktigt bra för vårt lilla företag. Äntligen kan vi få en lön varje månad och vi håller andan, kan det vara så att vår dröm slår in, att vi kan leva på detta så underbara, roliga och omväxlande arbete. Vi har redan våren nästan fullbokad. Fantastiskt!!! Cecilia, min envisa, sega, uthålliga parhäst, vi har gått genom många svåra saker de senaste åren, vad vore dagarna utan dina idéer och upptåg? Glad över alla människor som jag träffar, de utmaningar jag ställs inför och känslan av tillfredsställelse när allt går bra.
Maken bytte jobb i höstas efter mycket funderande fram och tillbaka. Man vet vad man har men inte vad man får...men han trivs bra och jag tror att det t.om kommer att bli mycket bra.
Äldsta dottern bytte utbildning från Biomedicin till Sjuksköterska och hon trivs mycket bättre. Sonen fortsätter på gymnasiet och nu är det sista året, student 2016! jisses vad dessa åren har gått fort. Lillsessan har lämnat lågstadiet, bytt skola och klass och höstens termin har varit påfrestande men nu går det mycket bättre.
Årets mest fantastiska resa var resan tillbaka till Kina, alla upplevelser och de djupa vänskapsband som knöts ännu hårdare och mest känslosamt var mötet med Lillsessans fosterföräldrar. Många pusselbitar som är viktiga för livspusslet.
Sen hade vi det så bra på vår resa till Manchester, så härligt att vara tillsammans så mycket och vilket härligt bröllop.
Sonen har varit på sin första resa utan oss och han klarade sig alldeles utmärkt (Ungern), övriga i sällskapet åkte på en matförgiftning men han och flickvännen slapp undan. Och så är det ju alla småresor i Sverige som har varit roliga, till Gransnäs, Kalmar, Öland, Simrishamn, Brantevik, Kullaberg och alla möten med våra vänner nya såväl som gamla.
Cancer, jag är så tacksam och glad över att Magnetröntgen visade att den där lilla pricken som har spökat i bakhuvudet inte har förändrat sig någonting och således är ofarlig. Det känns som att få livet tillbaka, hoppet, lyckan och glädjen är underbart. Oron över att bli sjuk igen finns alltid men den oron tar mindre och mindre plats. Jag är glad över att ha passerat tre årsgränsen som gör att återfallsrisken minskar. Jag blir dock ständigt påmind om att bröstcancer är inget att leka med, visserligen blir de flesta numera cancerfria och lever fortfarande efter 5 år men därefter finns det för lite eller ingen statistik. Det är många som har dött detta året...många som mist sina nära och kära som nu måste hitta en ny vardag utan de älskade.
Ta hand om varandra och ta vara på varje dag som om den vore den sista!
En liten tillbakablick på året som har gått
Min familj, min underbara familj. Vad vore jag utan er? Ingenting. Jag älskar er till stjärnorna och månen och tillbaka igen. Ni fina, fantastiska, så mycket vi får uppleva tillsammans. Jag är så tacksam att jag får finnas hos er. Varje sekund, varje minut, varje timme och dag, varje stund är jag lycklig för att jag har er, NI är det som gör mig hel.
Båda de äldsta har berikat vår familj med pojk- resp. flickvän och det är så härligt att möta dessa ungdomar, vi har ofta långa middagar och diskussioner och att ta del av deras tankar och visioner är underbart och utvecklande. Ibland är vi 7 vid matbordet och ibland 3 eller faktiskt bara 2 eftersom även Lillsessan gör sina små utflykter på kvällstid. Att hitta tillbaka till tvåsamheten, att bara vara vi igen maken och jag, efter 22 år med barn, det tror jag att vi står inför ännu mer nästa år.
Jobba bör man och betala skatt och moms och 2015 är året då det börjar gå riktigt bra för vårt lilla företag. Äntligen kan vi få en lön varje månad och vi håller andan, kan det vara så att vår dröm slår in, att vi kan leva på detta så underbara, roliga och omväxlande arbete. Vi har redan våren nästan fullbokad. Fantastiskt!!! Cecilia, min envisa, sega, uthålliga parhäst, vi har gått genom många svåra saker de senaste åren, vad vore dagarna utan dina idéer och upptåg? Glad över alla människor som jag träffar, de utmaningar jag ställs inför och känslan av tillfredsställelse när allt går bra.
Maken bytte jobb i höstas efter mycket funderande fram och tillbaka. Man vet vad man har men inte vad man får...men han trivs bra och jag tror att det t.om kommer att bli mycket bra.
Äldsta dottern bytte utbildning från Biomedicin till Sjuksköterska och hon trivs mycket bättre. Sonen fortsätter på gymnasiet och nu är det sista året, student 2016! jisses vad dessa åren har gått fort. Lillsessan har lämnat lågstadiet, bytt skola och klass och höstens termin har varit påfrestande men nu går det mycket bättre.
Årets mest fantastiska resa var resan tillbaka till Kina, alla upplevelser och de djupa vänskapsband som knöts ännu hårdare och mest känslosamt var mötet med Lillsessans fosterföräldrar. Många pusselbitar som är viktiga för livspusslet.
Sen hade vi det så bra på vår resa till Manchester, så härligt att vara tillsammans så mycket och vilket härligt bröllop.
Sonen har varit på sin första resa utan oss och han klarade sig alldeles utmärkt (Ungern), övriga i sällskapet åkte på en matförgiftning men han och flickvännen slapp undan. Och så är det ju alla småresor i Sverige som har varit roliga, till Gransnäs, Kalmar, Öland, Simrishamn, Brantevik, Kullaberg och alla möten med våra vänner nya såväl som gamla.
Cancer, jag är så tacksam och glad över att Magnetröntgen visade att den där lilla pricken som har spökat i bakhuvudet inte har förändrat sig någonting och således är ofarlig. Det känns som att få livet tillbaka, hoppet, lyckan och glädjen är underbart. Oron över att bli sjuk igen finns alltid men den oron tar mindre och mindre plats. Jag är glad över att ha passerat tre årsgränsen som gör att återfallsrisken minskar. Jag blir dock ständigt påmind om att bröstcancer är inget att leka med, visserligen blir de flesta numera cancerfria och lever fortfarande efter 5 år men därefter finns det för lite eller ingen statistik. Det är många som har dött detta året...många som mist sina nära och kära som nu måste hitta en ny vardag utan de älskade.
Ta hand om varandra och ta vara på varje dag som om den vore den sista!
TACK 2015 för det som du bjöd på, nu hälsar vi det nya året 2016 välkommet!
Jag avslutar året med min favoritbild på barnen från 2015
Gott Nytt År kära läsare!
tisdag 29 december 2015
Julen 2015
Julen har gått i "Ta det lugnt takt".
Oerhört skönt och avkopplande inledde vi julen med pepparkaksbak och lek med mormor och kusin, julafton i Hässleholm med alla nära och kära, förutom käraste fadern som för första gången på 84 år missade julfirandet pga av sviter från en influensaspruta :( nästa år tar han den tidigare. Middag hos svärföräldrar och middag med dotterns blivande (?) svärföräldrar har vi oxå hunnit med fast utan stress bara trevligheter, vegansk julmat fixades i en hast för en av sonen kompisar som passande tittade förbi vid middagstid, några gamla julfilmer har tittats på vid tv-soffan och en bok och lite tidningar har oxå tittats i.
Här kommer lite av julen i bilder:
Oerhört skönt och avkopplande inledde vi julen med pepparkaksbak och lek med mormor och kusin, julafton i Hässleholm med alla nära och kära, förutom käraste fadern som för första gången på 84 år missade julfirandet pga av sviter från en influensaspruta :( nästa år tar han den tidigare. Middag hos svärföräldrar och middag med dotterns blivande (?) svärföräldrar har vi oxå hunnit med fast utan stress bara trevligheter, vegansk julmat fixades i en hast för en av sonen kompisar som passande tittade förbi vid middagstid, några gamla julfilmer har tittats på vid tv-soffan och en bok och lite tidningar har oxå tittats i.
Här kommer lite av julen i bilder:
Vårt fina pepparkakshus med häst och släde såklart
Julfina Lillsessan
Dans med kusinen
Sonen väntar på tomten
Kalle Anka kl 15
och så kom han då, Tomten från Norrlands djupa skogar
Hälsa fint och tacka för klappen
Det blev en del paket att öppna
Även sonen har tydligen varit snäll i år
och äldsta dottern såklart
Paketlek för oss vuxna
söndag 20 december 2015
Mer jobb och en gran
Jag tänkte vara ledig onsdag-fredag förra veckan, ta det lite lugnt och fixa här hemma i lugn och ro men istället fick jag rycka in på en förskola i två olika ärenden. Jobb hela veckan. Inte så att jag jobbar hela dagar, det hade aldrig fungerat, nej det är ca 5 timmar/dag och sen slocknar jag här hemma på soffan på eftermiddagarna. Förut har jag kämpat emot men har insett att det inte är lönt, bättre att sova en stund och sen orka lite till. Jag har lite svårt för att somna på kvällen men det får jag ta.
Helgen har jag ägnat åt att göra ordentligt julfint och på bottenvåningen är det helt klart :) Där uppe har jag lite finlir kvar men det kan jag ta imorgon då jag är LEDIG!!!! Äldsta dottern ska jobba och den andra två går fortfarande i skolan med avslutning först på tisdag men jag ska äta frukost och läsa tidningen och bara njuta.
Jag har ganska många orkidéer här hemma och flera av dem blommar för fullt och andra har knoppar. Det är så vackra blommor, mina favoriter.
Helgen har jag ägnat åt att göra ordentligt julfint och på bottenvåningen är det helt klart :) Där uppe har jag lite finlir kvar men det kan jag ta imorgon då jag är LEDIG!!!! Äldsta dottern ska jobba och den andra två går fortfarande i skolan med avslutning först på tisdag men jag ska äta frukost och läsa tidningen och bara njuta.
Jag har ganska många orkidéer här hemma och flera av dem blommar för fullt och andra har knoppar. Det är så vackra blommor, mina favoriter.
Och så har vi klätt julgranen :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)