Weekend i Göteborg, lite sjukhusbesök och lite sorg...

I lördags åkte vi till Göteborg. Kl. 11 träffade vi min syster med familj vid hotellet, en snabb incheckning och sen åkte vi mot Liseberg :) Det var varmt och massor med folk. Kötiden låg mellan 15 min och 1 timme!!!! I Kaninlandet blev det bättre och barnen behövde inte vänta så länge. Efter god mat fortsatte åkandet och nu hade många gått hem så det var nästan inga köer alls.
Jag orkade ganska bra tyckte jag. Satt på en bänk i omgångar och pratade med en trevlig dam från Klågerup men kunde vara med och titta på många åk. Trött, ja men det var vi allihop. Dagen avslutades med vin, kex, ost och lek på hotellrum 631.

 

 Vi testade lyckan i lotteriet men lyckan finns någon annanstans :)

 

 

En kram av Lisebergskaninen

 

I söndags var det dags för Universeum. Vi och resten av Göteborgsturisterna var där och tittade på hajar, dödsfarliga djur, apor, grodor, dinosaurier, lekte att vi var i rymden, gjorde slott av såpbubblor, klädde ut oss till byggjobbare mm. Oj, vad trappor det fanns, uppför går väl an men nerför har jag ont i mina knän och höger vrist. På kvällen badade vi i hotellpoolen och avslutade med lite kvällsmat på rum 361.

 

 

På klätterväggen

 

På väg hem från Göteborg körde vi nästan förbi Ullared och det kan man ju inte missa. Så en tur inom det berömda Gekås blev det och det var fler än vi som gärna ville shoppa billigt.... Efter 3 timmar var jag helt slut och tvingade make och äldsta dotter till kassan. Förr, före cancern, kunde jag lätt gå omkring en hel dag men det finns det inga krafter kvar till ännu. Jag är glad över att vår weekend i Göteborg gick så bra, jag orkade, inte som förr men orkade i alla fall, härligt!!!!

 

Igår var jag hos sköterskan och fick min månatliga spruta. Jag frågade då om min högerfot som är lite svullen och gör ont, ungefär som när man vrickat till foten. 2 minuter senare var läkaren där och 3 minuter senare satt jag hos akutteamet på onkologen och tog prover....Misstanke om blodpropp. Jag fick tid till röntgen ett par timmar senare och fick åka hem emellan. Röntgenläkaren sprutade in kontrastmedel och röntgade sedan. Han såg inget onormalt, ingen propp, tjohej :) Tillbaka till onkologen och de skickade hem mig. Läkaren ringde idag och sa att det kan vara en inflammation så nu ska jag käka lite antiinflammatoriska tabletter typ Ipren så får vi se om det ger med sig.

 

Tyvärr har ännu en stjärna tänts på himlen. En kämpe som fått en spridning av bröstcancer klarade sig inte trots all livslust, behandling och kunskap hos läkarna. Jag har aldrig träffat henne men har följt hennes kamp en tid i vår fb-grupp, tårarna rinner sakta och rädslan griper tag i mig. Döden blir verklig och nära och det är svårt. Livets vägar är ibland svåra, hårda, oförklarliga och krokiga och resan tar för några slut alldeles för tidigt. R.I.P Anne

 

 

 

Kloka underbara barn

Vi körde till mitt jobb för att vattna blommorna. Lillsessan frågade vad jag brukar säga om henne när jag träffar blivande adoptivföräldrar, jag berättade det. Urval ur samtal mellan mig och Lillsessan:
-Mamma, frågar de dig saker?
-Ja, det gör de.
-Vad då?
-Ja, tex frågar en del hur det känns i hjärtat när man adopterar, om man älskar ett barn som man inte har fött själv lika mycket som om det legat i magen.
-Ja, DET kan du svara på, du har ju två som du har fött och en från Kina.
-Ja, det kan jag absolut svara på, jag älskar er alla så mycket
-Det vet jag väl!!!
Frågorna var många fler och tårarna rann nerför mina kinder, inte för att jag var ledsen utan för att jag är så tacksam över att få dela detta med henne, att hon känner att hon vågar och vill prata om ganska svåra saker med mig. Kloka, underbara barn som nu börjar förstå det hon alltid har vetat...Frågorna är många och jag svarar så gott det går. Älskade unge, vi har en lång väg framför oss med många fler frågor, tankar och kanske en del sorg. Jag hoppas att jag får vara kvar länge hos dig och hjälpa dig få svar på en del av frågorna.

(Skrivit med tillstånd av Lillsessan)

PS: Idag använde jag hårfönen efter träningen imorse. Inte för att jag behövde det, mer för känslan att faktiskt ha något att använda den på :)

Go känsla i hjärtat

Igår tog Lillsessan och jag våra badgrejer med till Aqva kul. Vi och två familjer till, lugnt och skönt, ett helt äventyrsbad nästan för oss själv :) Det kom fler badsugna lite senare men vi hann med både vågmaskinen, vattenfall, utebad och annat kul innan vi var tvungna att dela med oss. Det går bra med simningen för Lillsessan, hon hoppar, dyker och gör kullerbyttor, jätteduktig är hon :) Jag hade lovat henne en korv med bröd efteråt men det visade sig att caféet inte hunnit få någon korvleverans efter semestern. Det var bara att leta upp någon annan korvkiosk och vi hamnade hos Allans korv vid Pildammsvägen. Visst hade de korv men Lillsessan ville hellre ha kycklingbitar och det fick hon såklart. Supergod mat serverad på riktigt porslin. Efter en stund kom min farbror och faster in och vi fick oss en trevlig pratstund.

Idag har vi varit hos våra goda vänner i Bunkeflostrand. Flickorna kom till Sverige samtidigt och vi har liksom adopterat varandras familjer också. Som vanligt försvann tjejerna direkt och började leka, vi hade mycket att prata om och timmarna flög snabbt iväg. Gofika med kladdkaka, mums. Bad i bassängen där flickorna simmade och hade det roligt hanns också med. Åkte hem med en go känsla i hjärtat, vi ses snart igen <3

Förra veckan satte vi in en annons om vår soffa, 1 timme efter att annonsen sattes in hämtades soffan och kvar hade vi ???? nada att sitta på. Vår nya soffa skulle dröja ett tag eftersom de inte hade någon ledig som kunde köra hem den till oss. Jag berättade som det var att vi blivit av med vår gamla soffa betydligt fortare än vad vi trott och han lovade att köra hem den till oss om de fick någon liten lucka. Och idag kom den!!!! Så skön att sitta i, speciellt efter denna veckan med solstolar och kuddar istället för soffa. Nu saknas bara lite nya kuddar så blir det perfekt.

Kullaberg

Vi tar bilen och kör mot Kullaberg, strax utanför Höganäs. Solen skiner från en klarblå himmel och jag tänker att någon kofta behöver jag inte ta med, idag blir det varm...Ju närmre Höganäs vi kommer desto mindre sol ser vi, tur att vi ska inom Höganäs outlet där vi kan köpa lite kläder på Lager 157:) Dessutom blir det en fin burk som vi ska ha knäckebröd i och en massa böcker och lite annat smått och gott.
Kulleberg är vackert, vi har sett mycket runtom i världen men en sommardag med blå himmel och sol (ja det blev bättre väder) är oslagbar i Sverige.

Maken och Lillsessan gav sig ut på lite klättringsäventyr som jag var tvungen att avstå ifrån

Vackert!!! Foto taget av Lillsessan

 

Underbar!!! Foto taget av mig

 

I ett Naturum kunde man känna på sjöstjärnor och Lillsessan var så stolt när hon vågade klappa.

 

Idag kom det upp en liten kort film på vår bröstcancergrupp på facebook. En av mina drabbade bcsystrar håller på att tappa håret och filmen visar när hon sakta drar av sina döda hårstrån...smack sa det i min kropp, den där känslan i december när jag satt och drog av håret, hår jag faktiskt har sparat för jag ville komma ihåg hur det såg ut, usch vilken flashback jag fick. Tårarna som inte kom när jag tappade håret kom nu. Det gäller att själen och minnena kommer ikapp kroppens läkning på något sätt och jag måste säga att kroppen läker mycket fortare...

Hässleholmsbesök

Vi hade en härlig dag i Hässleholm hos söstra mi med familj. Lillsessan väcktes 8.15 och tåget gick en timme senare. Tidigt tyckte den trötta minstingen. Nisses i Hässleholm har ett stort utbud av Top Model och naturligtvis hade Lillsessan pengar med för att handla något nytt roligt att rita i.
Kusinerna började leka direkt och efter en mycket god lunch gav vi oss iväg på jordgubbsplockning. Jag har aldrig tagit med mina barn på plockning, kanske för att jag och mina syskon plockade oräkneliga liter under vår barndom som sen skulle rensas och göras till saft och sylt. Lillsessan hade jätteroligt och kom överens med moster om att göra detta till en årlig tradition, jag hade ingen talan som vanligt!

 

På väg ut i jordgubbslandet

De första jordgubbarna plockade

 

 

30 minuter senare, hinken fullplockad

 

Nu ska det vägas och betalas. 5 kilo i hinken och ett antal jordgubbar i magen:)

 

Vi hann med en liten nostalgirunda till vårt gamla barndomshem, kändes underligt att köra in på den gatan som vi växt upp på och "vårt" hus var sig likt. Eftermiddagen tillbringades i poolen och på solstolen. Min käre svåger hade bakat hamburgerbröd till kvällens grillning, supergoda, kommer aldrig mer att köpa, nu ska här bakas istället. Tack för en härlig dag! Lav U

 

 

Fläderblomsvin från Kiviks musteri, mums

 

Igår var vi hemma, jag behöver en latdag och sen en aktiv dag, liksom varannan för att orka fullt ut. Solstolen i skuggan, himlen klarblå, sommarpratarna i lurarna, en liten promenad för att handla lördagsgodis och mjukglass, grillning på kvällen, en perfekt dag med andra ord.



...en kam i necessären...

Vi har varit och spelat minigolf mina prinsessor och jag. Förra sommaren var Lillsessan tvungen att ha hjälp med hur hon skulle hålla klubban flera gånger men i år gjorde hon två hole-in-one:) Ett par roliga timmar på golfbanan med avslut i glasskiosken.
Igår var jag och Lillsessan i Folkets park och tittade på Pettsson och Findus. Jättemycket folk och vuxna som tvunget skulle tränga fram sina barn längst fram vid scenen fast de kom 2 minuter innan det började. En dam ställde sig precis framför oss och vände sig sen om och skrattade lite och sa "ja, och här står jag i vägen". Jag vet inte vad hon väntade sig för svar men jag svarade att det gjorde hon minsann. Hon flyttade sig.
Idag har vi haft en hemmadag och bakat bullar, lekt och myst. Imorgon väntar stora utflykten till Hässleholm och jag vet av erfarenhet att jag inte orkar två dagar på raken och en dag här hemma är inte så tokig faktiskt:)
Äldsta prinsessan har åkt iväg till pojkvännen som tillfälligt bor på annan ort, hon kommer hem igen på söndag men oj vad jag saknar henne. Hur det ska bli den dagen hon flyttar hemifrån vill jag knappt tänka på.
Jag har nu helt lagt in peruken i garderoben och mina små mössor ligger i en låda. Det har tagit ett tag för mig att våga visa mig i min korta frisyr. Jag har tagit ett steg i taget. Först med familjen, sen på en liten ort där ingen känner mig, sen på onkologen (där är man väl van vid att se det mesta i huvudväg), på en lite större ort och sen i affären hemmavid och igår i Folkets park. Tittar någon? Ja det tittas en del men då får de väl titta. Värst är när någon jag känner vänder bort huvudet, hände tyvärr igår och jag vet att hon såg mig och kände igen mig men för en del blir det för svårt att veta vad de ska säga, tycka, tro mm. Nåväl för varje dag blir håret allt längre (eller högre:)) och jag kanske ska lägga ner en kam i necessären så att jag kan kamma mig efter träningen:) Undrar om jag kommer att ha långt hår igen? Det finns fördelar med kort frisyr, nåja, vi får väl se hur det blir med hårlängden så småningom.

Tvåans växel

Vi har haft ett par härliga dagar med min syster, kusin och mina föräldrar:) Igår var vi i deras koloni och lekte och fikade och idag åt vi lunch med min syster och kusin och sen blev det fika här hemma. Fikan missade jag eftersom jag var och fick akupunktur, tredje behandlingen. Natten till måndagen behövde jag bara gå upp 1 gång, kanske har det något med de 10 nålarna att göra. Hoppas att det fortsätter såhär.

Konditionen börjar bli bättre. Idag hade jag motvind på väg till sjukhuset men jag kunde cykla på i tvåans växel i alla fall:) och igår på träningen cyklade jag 10 km på 30 minuter och 28 sekunder, yes!!! det känns härligt att orka mer, liksom mer normalt, lite som förr fast det mesta egentligen är väldigt annorlunda.
Trots att det inte syns utanpå känner jag mig annorlunda inuti, svårt att förklara men liksom mer sårbar, mer gråtig, mer rädd, inget som går att prata om eller jag behöver inte prata om det utan det är mer en känsla av att jag är annorlunda eftersom jag har haft cancer. Jag är inte längre den där personen som sällan är sjuk, jag är istället en tidsinställd bomb som kan smälla av igen, när som helst trots att det idag är mindre risk för återfall än det var igår. Jag funderar ofta på att begära ut min journal men jag vet inte om jag vågar läsa den, inte än.