Se där kom svullnaden och röda utslag som ett brev på posten. Fick kortisonkräm av sköterskan med order att smörja 2 ggr/dag. Det är väl bäst att göra som hon säger för det kliar en del. Bröstet har växt och är märkbart större än det andra, hoppas det inte blir mer för då lär det se mycket märkligt ut, lite snefördelat men det underlättar kanske när man ska gå till höger....
Min handläggare på FK ringde häromdagen och undrade hur det gick med min sjukskrivning. Jag har inte velat ringa läkaren, tänk om hon tror att jag är arbetsskygg...jag ville först känna efter ordentligt om jag möjligtvis skulle orka börja jobba den 6/5 eller ej. Jag orkar inte. Idag ringde jag men hon var inte där mer denna veckan. Sköterskan undrade vad jag ville och jag berättade det för henne. Hon menade att jag naturligtvis ska ha tid för återhämtning och att det är självklart att jag skulle få mer heltid sjukskrivning. Hon skrev ner alla uppgifter och ska prata med läkaren på måndag. Hoppas att läkaren tycker likadant och i alla fall sjukskriver mig tills vi ska träffas i slutet av maj.
Igår var vi och träffade våra goa vänner i Bunkeflostrand. Vi fick våra härliga döttrar samtidigt för 7 1/2 år sen och vi adopterade inte bara barnen utan även varandra. Flickorna är så goa vänner och vi mammor kan prata hur länge som helst. Tack för en trevlig eftermiddag Maria <3
Jag känner mig gladare, kommer på mig själv med att gå och småvissla och faktiskt glömma bort den där knutjäveln lite då och då. Jag ser fram emot våren och sommaren och allt vad den för mig sig i värme, sol, grillning, student, semester mm samtidigt känner jag att jag balanserar på den där kanten till den djupa avgrunden där oro, rädsla, ångest och skräck finns, det gäller att inte trilla ner där, jag börjar bli bra på att hålla balansen...
torsdag 25 april 2013
tisdag 23 april 2013
Mer än hälften är gjort
10 strålningar kvar. Mer än hälften är gjort.
Jag blir trött efter strålningen, det känns i benen och armarna, de blir tunga som betongklumpar, huvudet är degigt och tankarna sega, det brukar ge med sig efter någon timme men idag stannade det kvar betydligt längre och mina händer skakade. Effekten av strålningen hänger kvar. Sköterskorna har börjat fråga hur det känns, antar att det är nu som det börjar kännas, bröstet är ömt och kliar lite, lite hudförändringar men ingen svullnad och det känns mjukt och fint. Jag tror på de salvor som jag använder, Aloe Vera salva direkt efter strålningen och Ringblomssalva på kvällen.
Hostan börjar äntligen ge med sig. Kroppen är sliten men huvudet är fullt av ideér och vill göra så mycket. Det är svårt att vilja men inte kunna, inte orka.
Igår träffade jag min kusin. Lillsessan pysslade med pärlplattor och kusinen fixade gofika och så pratade vi om allt möjligt, om våra familjer och syskon, om resor, om roliga saker och om lite tråkigare saker, om livet i stort och smått och om vad en sjukdom kan förändra. Tack för en trevlig eftermiddag Agneta <3
På kvällen ringde min farbror, han gör det ibland för att prata en stund, goe farbror Bert :)
Jag blir trött efter strålningen, det känns i benen och armarna, de blir tunga som betongklumpar, huvudet är degigt och tankarna sega, det brukar ge med sig efter någon timme men idag stannade det kvar betydligt längre och mina händer skakade. Effekten av strålningen hänger kvar. Sköterskorna har börjat fråga hur det känns, antar att det är nu som det börjar kännas, bröstet är ömt och kliar lite, lite hudförändringar men ingen svullnad och det känns mjukt och fint. Jag tror på de salvor som jag använder, Aloe Vera salva direkt efter strålningen och Ringblomssalva på kvällen.
Hostan börjar äntligen ge med sig. Kroppen är sliten men huvudet är fullt av ideér och vill göra så mycket. Det är svårt att vilja men inte kunna, inte orka.
Igår träffade jag min kusin. Lillsessan pysslade med pärlplattor och kusinen fixade gofika och så pratade vi om allt möjligt, om våra familjer och syskon, om resor, om roliga saker och om lite tråkigare saker, om livet i stort och smått och om vad en sjukdom kan förändra. Tack för en trevlig eftermiddag Agneta <3
På kvällen ringde min farbror, han gör det ibland för att prata en stund, goe farbror Bert :)
söndag 21 april 2013
Ett gott skratt
I fredags var jag och mina f.d "kollegor" i styrelsen i den ideela organisation där jag jobbat ett par år på Marika Carlssons föreställning "En negers uppväxt". Hon är fantastisk och berättar om sin uppväxt på ett underhållande sätt då man verkligen får sig ett gott skratt, gång på gång, men hon berättar även om en uppväxt och ett liv som mörkhyad svensk eftersom hon är adopterad från Etiopien. Skrattet fastnar i halsen när det hon berättar så levande och humoristiskt om faktiskt inte alls är särskilt roligt. När hon som "annorlunda" alltid blir stoppad i tullen, när människor säger saker som Åk hem, negerjävel mm. När hon blir illa behandlad och bemött av sin omgivning, när det finns människor runt omkring som låtsas att de varken ser eller hör när hon blir utsatt för påhopp och elakheter av olika slag. Jag tror att alla i vårt sällskap som alla har adopterade barn tänkte på hur det kan bli, och redan är, för våra barn när de växer upp. Att inte ses som svensk för att man ser annorlunda ut...I USA tar det tydligen 3 år att bli amerikan och i Sverige tar det 3 generationer....
Trots det tråkiga som hon berättade om så var kvällen som helhet väldigt rolig:) Tack!!!!!
Helgen har bjudit på sol och en del värme. Igår var jag och Lillsessan i mina föräldrars koloni. Lillsessan lekte med sin goe kusin och jag och min syster och våra föräldrar satt och pratade i solen:) Fikastund i trädgården hann vi oxå med.
Idag har vi firat svärfars födelsedag med god mat och tårta. Barnen spelade fotboll i trädgården och de stora blev nog lite överraskade över hur tuff lillasyster har blivit:)
Det är skönt att slippa sjukhuset ett par dagar nu över helgen. Det börjar strama ordentligt i armen och jag fortsätter sträcka ut och göra de rörelser jag fick av sjukgymnasten efter operationen. Jag har 13 gånger kvar och jag hoppas att det inte blir värre.
Antihormontabletterna gör mig stel på morgonen och när jag suttit stilla ett tag. Inget som påverkar min vardag och det känns bra. Inga vallningar eller illamående eller andra biverkningar, jag är glad så länge de håller sig borta.
Trots det tråkiga som hon berättade om så var kvällen som helhet väldigt rolig:) Tack!!!!!
Helgen har bjudit på sol och en del värme. Igår var jag och Lillsessan i mina föräldrars koloni. Lillsessan lekte med sin goe kusin och jag och min syster och våra föräldrar satt och pratade i solen:) Fikastund i trädgården hann vi oxå med.
Idag har vi firat svärfars födelsedag med god mat och tårta. Barnen spelade fotboll i trädgården och de stora blev nog lite överraskade över hur tuff lillasyster har blivit:)
Det är skönt att slippa sjukhuset ett par dagar nu över helgen. Det börjar strama ordentligt i armen och jag fortsätter sträcka ut och göra de rörelser jag fick av sjukgymnasten efter operationen. Jag har 13 gånger kvar och jag hoppas att det inte blir värre.
Antihormontabletterna gör mig stel på morgonen och när jag suttit stilla ett tag. Inget som påverkar min vardag och det känns bra. Inga vallningar eller illamående eller andra biverkningar, jag är glad så länge de håller sig borta.
Mittiveckandag
Onsdag.
Det är en bra dag, precis i mitten, jag gillar det som är i mitten och det som är lagom och detta har absolut varit en sån dag.
Lämnade lillsessan i skolan, fåglarna kvittrade och vi hittade 2 nyckelpigor på vägen till skolan. Hemma igen tog jag och äldsta dottern en kopp te och pratade en stund. Jag plockade undan lite inför städningen på eftermiddagen, läste lite, bäddade sängarna. En sak i taget med vila emellan, det har jag lärt mig. Iväg till strålningen 12.30, det gick fort idag, ingen väntetid så jag var hemma igen kl 13.
Studentskan har fått sin studentmössa idag så vi beundrade den en stund :)
När jag skulle hämta lillsessan så ville hon inte gå hem, hon hade så roligt med en kompis. Jag har inte bråttom, inga tider att passa, solen sken och det var varmt så jag stod och pratade med en gammal kollega en stund innan vi gick hem.
En lagom dag med andra ord.
PS: jag har dåligt minne och detta inlägget glömde jag att publicera, tryckte nog på fel knapp....spara istället :(
Det är en bra dag, precis i mitten, jag gillar det som är i mitten och det som är lagom och detta har absolut varit en sån dag.
Lämnade lillsessan i skolan, fåglarna kvittrade och vi hittade 2 nyckelpigor på vägen till skolan. Hemma igen tog jag och äldsta dottern en kopp te och pratade en stund. Jag plockade undan lite inför städningen på eftermiddagen, läste lite, bäddade sängarna. En sak i taget med vila emellan, det har jag lärt mig. Iväg till strålningen 12.30, det gick fort idag, ingen väntetid så jag var hemma igen kl 13.
Studentskan har fått sin studentmössa idag så vi beundrade den en stund :)
När jag skulle hämta lillsessan så ville hon inte gå hem, hon hade så roligt med en kompis. Jag har inte bråttom, inga tider att passa, solen sken och det var varmt så jag stod och pratade med en gammal kollega en stund innan vi gick hem.
En lagom dag med andra ord.
PS: jag har dåligt minne och detta inlägget glömde jag att publicera, tryckte nog på fel knapp....spara istället :(
tisdag 16 april 2013
Jag har fått en chans till...
För 6 månader sen fick jag beskedet som ingen vill ha, beskedet som fick livet att förändras, som fick mig att bli en annan som jag aldrig träffat förut och som jag inte kände igen. Diagnosen förde med sig oro, ilska, rädsla, gråt och förtvivlan hos mig och min familj och de nära jag har omkring mig. Knutjäveln, skitcancern som flyttade in hos oss som en objuden och ovälkommen gäst, en gäst som för alltid lämnat spår hos oss, både synliga på min kropp och osynliga i själen...
Knutjäveln är borta och förhoppningsvis alla cancerceller också. Vi har gått igenom mycket för att få bort skiten. På 6 månader har min kropp opererats, fått cellgifter, infektioner, sprutor, strålats (har nu 15 gånger kvar), strypt äggstockarnas östrogenproduktion och fått en massa biverkningar ex tappat allt hår inkl. ögonfransar och bryn, illamående, skelettvärk, torra slemhinnor, svampinfektioner, ledvärk, tappat smaksinnet, diarré, kräkningar, blåsor i munnen, torr i huden, naglar missfärgade, huvudvärk, koncentrationssvårigheter, dåligt minne och trötthet, denna trötthet som inte är lik någon annan trötthet.
Har det varit kämpigt? Ja, det har varit ett helvete. Nu återstår att komma tillbaka till livet, det vanliga, det vardagliga, det som de flesta av er har varje dag, det som jag inte har levt på 6 månader. Det skrämmer mig lite eftersom jag känner att jag har förändrats, jag har fått andra perspektiv på livet, andra saker som är viktiga än förut. Jag har fått en chans till. Oron över hur länge det varar finns ständigt i bakhuvudet. Den där så viktiga "klämdagen" när man ska känna genom sina bröst förknippas med obehag och en stor rädsla, men jag gör det, rädslan griper tag i mig innan jag inser att det är ärret jag känner. Tänk om jag skulle känna en ny knuta...Jag kan inte tänka så hela tiden då kommer jag alltid att vara rädd och slösa bort värdefull tid, livstid, för det är det jag har, tid för livet, jag har fått en andra chans och jag ska hålla fast i den så länge det går.
Här kommer en länk som visar hur du undersöker dina bröst:
http://www.cancerfonden.se/sv/cancer/Forebygga-och-risker/Tidig-upptackt/Lar-kanna-dina-brost/
..och här kommer en gammal goding som alltid går att lyssna på:
http://www.youtube.com/watch?v=zs6UFYifZ2E
För Kärlekens skull
Utanför fönstret slår våren ut.
Marken blir grön igen.
Allt som var dött, väcks till liv,
det kan också vi
Mm..
Så länge vi andas.
Ute till havs styr en fiskebåt.
Längs en fri horisont.
Den gungar så tryggt in mot hamn
som jag i din famn.
Mm..
Så länge vi älskar.
Det är för oss solen går opp.
Lyser som guld, för kärlekens skull
Solen går upp, så oskuldsfull
Lyser på oss för kärlekens skull.
Högt på ett berg står en katedral,
och pekar upp mot skyn.
Men det är för himlen i dig,
och jorden i mig
Mm..
Vi älskar varandra.
Det är för oss solen går opp.
Lyser som guld, för kärlekens skull
Solen går upp, så oskuldsfull
Lyser på oss för kärlekens skull.
Mmmm...
Lyser som guld, för kärlekens skull
Lyser på oss, för kärlekens skull
Knutjäveln är borta och förhoppningsvis alla cancerceller också. Vi har gått igenom mycket för att få bort skiten. På 6 månader har min kropp opererats, fått cellgifter, infektioner, sprutor, strålats (har nu 15 gånger kvar), strypt äggstockarnas östrogenproduktion och fått en massa biverkningar ex tappat allt hår inkl. ögonfransar och bryn, illamående, skelettvärk, torra slemhinnor, svampinfektioner, ledvärk, tappat smaksinnet, diarré, kräkningar, blåsor i munnen, torr i huden, naglar missfärgade, huvudvärk, koncentrationssvårigheter, dåligt minne och trötthet, denna trötthet som inte är lik någon annan trötthet.
Har det varit kämpigt? Ja, det har varit ett helvete. Nu återstår att komma tillbaka till livet, det vanliga, det vardagliga, det som de flesta av er har varje dag, det som jag inte har levt på 6 månader. Det skrämmer mig lite eftersom jag känner att jag har förändrats, jag har fått andra perspektiv på livet, andra saker som är viktiga än förut. Jag har fått en chans till. Oron över hur länge det varar finns ständigt i bakhuvudet. Den där så viktiga "klämdagen" när man ska känna genom sina bröst förknippas med obehag och en stor rädsla, men jag gör det, rädslan griper tag i mig innan jag inser att det är ärret jag känner. Tänk om jag skulle känna en ny knuta...Jag kan inte tänka så hela tiden då kommer jag alltid att vara rädd och slösa bort värdefull tid, livstid, för det är det jag har, tid för livet, jag har fått en andra chans och jag ska hålla fast i den så länge det går.
Här kommer en länk som visar hur du undersöker dina bröst:
http://www.cancerfonden.se/sv/cancer/Forebygga-och-risker/Tidig-upptackt/Lar-kanna-dina-brost/
..och här kommer en gammal goding som alltid går att lyssna på:
http://www.youtube.com/watch?v=zs6UFYifZ2E
För Kärlekens skull
Utanför fönstret slår våren ut.
Marken blir grön igen.
Allt som var dött, väcks till liv,
det kan också vi
Mm..
Så länge vi andas.
Ute till havs styr en fiskebåt.
Längs en fri horisont.
Den gungar så tryggt in mot hamn
som jag i din famn.
Mm..
Så länge vi älskar.
Det är för oss solen går opp.
Lyser som guld, för kärlekens skull
Solen går upp, så oskuldsfull
Lyser på oss för kärlekens skull.
Högt på ett berg står en katedral,
och pekar upp mot skyn.
Men det är för himlen i dig,
och jorden i mig
Mm..
Vi älskar varandra.
Det är för oss solen går opp.
Lyser som guld, för kärlekens skull
Solen går upp, så oskuldsfull
Lyser på oss för kärlekens skull.
Mmmm...
Lyser som guld, för kärlekens skull
Lyser på oss, för kärlekens skull
söndag 14 april 2013
Hostig
Nu har den förbaskade hostan kommit tillbaka :( Måste fråga imorgon på strålningen om det kan ha något samband såhär pass tidigt i behandlingen. Lungan blir ju oxå strålad en liten bit och det kan ge lunginflammation...känner mig inte förkyld, det är "bara" hosta...
Denna helgen har det varit shopping.
Igår letade vi efter en vår/sommarjacka till sonen...det brukar gå fort men inte igår. Vi var i stan, på Entré och Mobilia och för er som inte är Malmöbor så är det 2 shoppingcenter. Ingen jacka.
Idag var jag med äldsta dottern på Emporia (shoppingcenter) och letade studentkläning och vi hittade en jättefin!!!!! När vi kom hem såg vi att det var fullt med fläckar från någons smink både på insidan och mitt på. Det hade vi inte sett i affären där det var lite dålig belysning. Jag ringde såklart genast men xs var slut och sen ringde hon till affären i Lund där den oxå var slut och sen kollade vi på nätet där den oxå är slut :( 17 oxå, ja ja tänkte väl att det var alldeles för enkelt att hitta en klänning på första försöket. Ut och leta igen.
Lillsessan var på Limhamns karamellkokeri igår tillsammans med sina kompisar i Proffsiga klubben. Hon hade jätteroligt och kom stolt hem med egengjord klubba och karameller och en strut med olika karamellsorter som de fick. Hon blev alldeles blå på tungan :)
Under tiden som Lillsessan kokade karameller tog jag en god fika tillsammans med 4 andra mammor från Proffsiga klubben. 2 timmars fikande utan att bli avbruten, de ni!
Renoveringen av badrummet går framåt sakta men säkert. Golv och tak är färdiga och nu står även toalett, tvättställ och duschkabin på plats men tyvärr inte inkopplade. Det är ett par timmars jobb kvar med alla slangar, rör och annat som jag har svårt att förstå mig på som ska kopplas och fixas och trixas med. Nu kan man se hur det kommer att bli och det är verkligen fint. Han kan han maken min.
Denna helgen har det varit shopping.
Igår letade vi efter en vår/sommarjacka till sonen...det brukar gå fort men inte igår. Vi var i stan, på Entré och Mobilia och för er som inte är Malmöbor så är det 2 shoppingcenter. Ingen jacka.
Idag var jag med äldsta dottern på Emporia (shoppingcenter) och letade studentkläning och vi hittade en jättefin!!!!! När vi kom hem såg vi att det var fullt med fläckar från någons smink både på insidan och mitt på. Det hade vi inte sett i affären där det var lite dålig belysning. Jag ringde såklart genast men xs var slut och sen ringde hon till affären i Lund där den oxå var slut och sen kollade vi på nätet där den oxå är slut :( 17 oxå, ja ja tänkte väl att det var alldeles för enkelt att hitta en klänning på första försöket. Ut och leta igen.
Lillsessan var på Limhamns karamellkokeri igår tillsammans med sina kompisar i Proffsiga klubben. Hon hade jätteroligt och kom stolt hem med egengjord klubba och karameller och en strut med olika karamellsorter som de fick. Hon blev alldeles blå på tungan :)
Under tiden som Lillsessan kokade karameller tog jag en god fika tillsammans med 4 andra mammor från Proffsiga klubben. 2 timmars fikande utan att bli avbruten, de ni!
torsdag 11 april 2013
Inte redo...
Blev uppringd av en upprörd handläggare på Försäkringskassan. Hon hade fått ett mejl från min läkare med den nya sjukskrivningen (jag har inte fått den) och läkaren skriver att jag ska börja jobba igen den 6/5!!!!! Handläggaren menade att det inte var riktigt klokt och alldeles för tidigt och jag höll med henne såklart.
Läkaren träffade mig i januari...och har inte haft någon kontakt med mig förutom då hon la in mig på infektionen när jag fick influensan, tror inte att hon kommer ihåg det mötet. Den 6/5 är jag inte ens klar med strålningen, jag har 4 kvar på 3 dagar den veckan + ett läkarbesök (inte med henne), hur tänker hon????
Jag har kört på hårt med operationer, cellgifter och strålning sen den 30/10...ingen tid för återhämtning alls innan starten för strålningen. Kan jag inte få ett par veckor i lugn och ro och försöka förstå vad som hänt innan jobbet tar vid, en tid utan provtagningar, mediciner, läkarbesök och behandlingar av olika slag? Jag blir ledsen, arg, irriterad, förbannad, upprörd. Jag har försökt få tag i hennes telefonnummer men inte lyckats, jag får skriva ett brev och lämna på onkologen på måndag när jag är och strålas.
Detta har fått mig att inse att även om jag mår så mycket bättre idag är jag absolut inte redo att börja jobba igen. Jag klarar inte av att möta allt som väntar, inte än...Ge mig lite tid att komma ifatt mig själv och allt som har hänt, ge mig tid att återhämta mina krafter, jag behöver mer tid, jag är inte redo att gå in i vardagslivet igen, inte än...
Läkaren träffade mig i januari...och har inte haft någon kontakt med mig förutom då hon la in mig på infektionen när jag fick influensan, tror inte att hon kommer ihåg det mötet. Den 6/5 är jag inte ens klar med strålningen, jag har 4 kvar på 3 dagar den veckan + ett läkarbesök (inte med henne), hur tänker hon????
Jag har kört på hårt med operationer, cellgifter och strålning sen den 30/10...ingen tid för återhämtning alls innan starten för strålningen. Kan jag inte få ett par veckor i lugn och ro och försöka förstå vad som hänt innan jobbet tar vid, en tid utan provtagningar, mediciner, läkarbesök och behandlingar av olika slag? Jag blir ledsen, arg, irriterad, förbannad, upprörd. Jag har försökt få tag i hennes telefonnummer men inte lyckats, jag får skriva ett brev och lämna på onkologen på måndag när jag är och strålas.
Detta har fått mig att inse att även om jag mår så mycket bättre idag är jag absolut inte redo att börja jobba igen. Jag klarar inte av att möta allt som väntar, inte än...Ge mig lite tid att komma ifatt mig själv och allt som har hänt, ge mig tid att återhämta mina krafter, jag behöver mer tid, jag är inte redo att gå in i vardagslivet igen, inte än...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)