lördag 5 december 2015

December

Hej Katrin!
Och Hej alla andra som med jämna mellanrum tittar in här på bloggen. Ni kanske undrar om datorn gått sönder men det är bara jobb, mycket jobb de senaste veckorna och jag orkar inte ens sätta på datorn på kvällarna inte ens för bloggen. Så sorry. I torsdags hade vi sista utbildningen för detta året, åh, det kändes så bra, vi har haft många utbildningar och uppdrag under 2015 och vi kunde väl aldrig tro att det skulle gå såhär bra för bara 1 år sen. Härligt och samtidigt utmattande. Nu har jag bara fyra dagar kvar på en förskola och sen är det bokföringen men sen är det julledigt :)

Vet ni, det är 3 år sedan jag fick första cytostatikan....och därmed 3 år sedan operationen och vad var det nu läkaren sa om återfallsrisk? Jo, att den minskar efter 3 år!!!! Jag vågar knappt tänka det och håller andan när jag kollar genom mina bröst, risken är mindre....det känns underbart.
Jag mår bra också, cancer är inte det första jag tänker på på morgonen eller det sista jag funderar över på kvällen, jag tänkte förut att cancern alltid kommer att finnas där och det tror jag fortfarande men den har ingen central del i livet längre. Min arm är som den är, utan känsel på olika områden, den blir stel om jag inte sträcker ut den, höger bröst är lite mindre så en del tröjor/tunikor glider lite åt sidan och ärren finns där ju och såklart medicinering och biverkningar och rädslan som lurar runt hörnet. Jisses, det låter som om cancern fortfarande är central i mitt liv men det känns inte så.
För någon vecka sedan träffade jag en gammal bekant, vi har inte setts på 12 år och så plötsligt ses vi i väntan på tåget och naturligtvis frågar hon hur det är. För första gången på mer än 3 år kan jag ärligt säga att jag mår bra och hon kan omöjligt se på mig att jag har haft cancer (trots att hon är läkare;)) det var en skön, befriande känsla. Cancern har gett mig en livserfarenhet som har gjort mig till en mer ödmjuk människa och om man nu ska hitta någon mening med vad som sker så kan jag drista mig till att tänka att jag är bättre nu än jag var förut och kanske, kanske kan jag också så småningom förstå.
SÅ, nu har jag bestämt mig, det blir en 50 års fest!!!!! För 3 år sen tvivlade jag på att jag skulle bli 50 men nu ser det lite ljusare ut (och jag korsar fingrarna och ber till Gud att ingenting händer)

Julstressen sätter fart men idag har jag och maken handlat nästan alla julklappar, lite smått och gott kvar men så skönt att kunna lägga tiden till annat:)

Imorgon är det andra advent och i dessa tider är det viktigt att vi tänker på de som inte har haft samma tur som vi, att leva i ett land i frihet och trygghet.

Under de senaste 2 veckorna har en väninna förlorat sin mamma 
och en annan väninna sin pappa. Fuck cancer!

Bildresultat för ett ljus i mörkret


5 kommentarer:

  1. Hej själv:)
    För mig är du en lika fantastisk syster nu och för alltid! Ser framemot en jättefest! Att fira dig och livet��Love you!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu var det ett ansikte med hjärtan som ögon och inte frågetecken

      Radera
  2. Ja! jag väntat redan din nya text, nyheterna om dig! Jag är enorm glad att du mår bra, ser framåt och redan nyfiken om dina 50-årsfest bilder!
    Önskar en härlig jul till dig och din familj! Du är underbart! Katrin:)

    SvaraRadera
  3. Tack Katrin, hade varit roligt att träffas och prata. Kramar

    SvaraRadera